JASS jas⁴, sbst.¹, i bet. 1 m. l. r. (HbiblSällsk. 1: 200 1838), i bet. 2 n. (HbiblSällsk. 1: 208 1838); best.
-en, ss. n.
-et; pl. (i bet.
1)
-ar.
[jfr holl. jas, trumfknekt, äv.: ett slags kortspel, t. jass, ett slags kortspel; möjl. förkortat av det holl. personnamnet Jaspar]
(
förr)
spelt. [JASS.sbst1 1]
[JASS.sbst1 1]
1) i det under 2 nämnda kortspelet: knekt. ReglKortsp. 2: 39 1809.
LINDSKOG Spelb. 64 (
1847).
[JASS.sbst1 2]
[JASS.sbst1 2]
2) ett slags på två man hand spelat kortspel vari knekten är högsta kortet i trumf. Rägn, blåst och köld tvingade oss at vara inom slottet, spela jass, ett spel som mycket kommit en vogue. GJEHRENSVÄRD Dagb. 1: 243 (
1779).
Därs. 2: 55 (
1780).
ReglKortsp. 2: 39 (
1809).
LUNDEQUIST KonstSpel. 3: 99 (
1849).