JERUSALEM jerω³salem² l. -läm², l. ⁰⁴⁰⁰, n. [jfr lat.
Hierosolyma, av gr. Ἱεϱουσαλήμ, Ἱεϱοσόλυμα, av hebr.
jerūschāláim. Jfr
HJELMQVIST BibGeogrN 112 ff.
1904]
stad i Palestina; sarsk. i bildl. o. överförd anv. [JERUSALEM 1]
1) med anspelning på Ebr. 12: 22, Upp. 3: 12 m. fl. bibelställen, i bildl. uttr., ofta i motsättning till det egentliga Jerusalem. [JERUSALEM 1.a]
a) (i högre, i sht religiös stil) i uttr. syftande på himmeln ss. de saligas hemvist. HAMMERUS Messenius 15 (
1612). Thet Himmelska Jerusalem.
PHRYGIUS HimLif. 35 (
1615).
Alla Gudz vthkorade j thet nyja Jerusalem. RUDBECKIUS 3Pred. D
4 b (
1623).
Altså äro wij .. Borgare til thet Jerusalem som ofwan til är. LACANDER Gyllenstierna 47 (
1706).
WIRSÉN Vint. 87 (
1890).
[JERUSALEM 1.b]
[JERUSALEM 1.b]
b) [efter lat. nova Hierosolyma hos
SWEDENBORG (De novu Hierosolyma (
1758;
boktitel),
Apocalypsis relevata 18 1766)]
i uttr. det nya Jerusalem, om svedenborgarnas samfund, Nya kyrkan. KELLGREN 2: 121 1787.
CALONIUS Bref 342 (
1798).
KLEEN Swedenbg 869 (
1920). jfr
Prestetidn. 1768,
s. 102.
[JERUSALEM 2]
[JERUSALEM 2]
2) (i religiös stilj numera knappast br.) i uttr. häntydande på Jerusalem ss. en stor,världslig o. syndfull stad; stundom närmande sig bet.: världsligt sinnelag, syndigt leverne o. d. I gå tillbaka, till Jerusalem igen, nemblig, till edhre förrige Synder. KEMPE Proberugn 59 (
1664). Så lät oss.. gå ut ifrån Jerusalem, jag menar: genom försakelse gå ut ifrån verlden, til at bära Hans
(dvs. Jesus') kors.
NOHRBORG 903 c. 1765.
[JERUSALEM 3]
[JERUSALEM 3]
3) (
i sht vard.)
i jämförelser o. bildl., med syftning på Jerusalems undergång år
70 e. Kr.; i sht i uttr.
Jerusalems (jämmerliga) förstöring o. d. (se vidare
FÖRSTÖRA II 1 b α).
G1R 24: 387 (
1554).
Staden Helsingfors, hvilken stad var af fienden mäckta ruinerad och kyrkian opbränd, så att den icke annorlunda var att anse än ett förstöradt Jerusalem och öde-näste. KKD 2: 97 1722. När Alma kommit hem på qvällen, hade det sett ut som Jerusalems förstöring i hennes rum. WAHLENBERG
Hvardagslag 165 1889. – särsk. (
mindre br.)
i uttr. låta Jerusalem brinna, låta allt gå vind för våg, utan tanke på följderna. GHT 1903,
nr 186 A,
s. 2.
LD 1931,
nr 170,
s. 2.
[JERUSALEM 4]
[JERUSALEM 4]
4) (
i sht vard.)
i uttr. Jerusalems skomakare, om den evige l. vandrande juden, Ahasverus; äv. i jämförelser l. bildl. MÖLLER 1: 876 1745.
(Skvallret) hvilket, lika oförtrutet som Jerusalems skomakare, vandrar omkring.
CFDAHLGREN 5: 48 (
1832).
Han var van att föreställa sig honom (dvs. prof. J. Rabbén) såsom ett slags Jerusalems Skomakare i "karét". OPSTURZEN-BECKER i Svea 1866, s.
179.
JmtFmT 3: 5 1902.
Ssgr A
B
–
JERUSALEMS-BALSAM [preparatet bereddes urspr. på det latinska konventets apotek i Jerusalem]
(
numera knappast br.)
farm. sammansatt bensoetinktur, kommendörbalsam. HASSELQUIST
Resa 143 1751.
GENTZ Lindgren 51 1928.
–
JERUSALEMS-BLOMSTER. (
†)
växten Lychnis chalcedonica Lin., studentrosor, studentnejlika, "brinnande kärlek". HbrTrädg. 6: 152 1876.
–
JERUSALEMS-KORN.
(jerusalem- 1886. jerusalems- 1845–1895) [jfr t. jerusalemsgerste]
(
numera knappast br.)
benämning på en varietet av sädesslaget korn. LUNDEQUIST Landtbr. 321 (
1845).
UtsädT 1895,
s. 242.
–
JERUSALEMS-VÄG. (
förr) labyrintisk stensättning som symboliserade en vallfartsväg; särsk. om mosaiklabyrint i kyrkgolv.
RYDBERG KultFörel. 6: 490 (
1888).
Avledn. –
JERUSALEMISK ⁰¹⁰⁴⁰, adj. (
föga br.)
jerusalemitisk. KOLMODIN Johannesev. 501 (
1926).
–
JERUSALEMITANSK l.
-TANISK, adj. (
hierosoly- (-li-) 1635–1835hierusoly-
1635.
jerosoly- 1635. jerusoly-
1635. -tanisk (-isch)
1635 –
c. 1660.
-tansk 1835)
[efter lat. hierosolgmitanus]
(
†)
jerusalemitisk. Thet Hierosolymitaniske Mötet (dvs. apostlamötet i Jeru- salem). SCHRODERUS Os. 1: 38 (
1635).
WADMAN Saml. 2: 47 (
1835).
–
JERUSALEMITISK adj. Thet Jerusalemitiska högha Apostla möte (dvs. apostlamötet i Jerusalem). PHRYGIUS HimLif. 166 1615.
JudLittSSkr. 9: 294 1929.
–
JERUSALEMSK adj. jerusalemitisk. MissionTIsrael 1874,
s. 137.
BERGSTRAND JohannitO 51922.