JOKA jω³ka², r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv.
JUCKA,
sbst.², r. l. f. (jucka 1856) [jfr d. juk, jukke; av eng. yoke, eg.: ok (se OK), resp. nt. jüke l. holl. juk]
skeppsb. [JOKA 0]
benämning på ett slags stötta avsedd att uppbära plank l. bräder, vilken anbringas på s. k. galgar (se GALGE 3) omkring under byggnad varande skepp o. båtar. UGGLA Skeppsb. SvEngLex.
1856.