© Svenska Akademien. SAOB spalt: J1; tryckår: 1934
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
J ji⁴, äv. (numera sällan) jod⁴ (jod HIÄRNE Orth. 43 (1717); ji' benämnes även jod'. LoW (1889); AURÉN Ljudl. 16 (1869)); best. j'et ji⁴et resp. jod⁴et l. j't ji⁴t; pl. = ji⁴ resp. jod⁴ l. j'n ji⁴n; pl. best. j'en ji⁴en resp. jod⁴en l. j'na ji⁴na; förr äv. JOD, sbst.¹; best. -et; pl. =. Anm. Bokstaven benämndes förr (liksom ännu i vissa bygdemål) äv. "långt i"; jfr I, sbst. 1 a. SWEDBERG Gr. 10 (1722). DALIN (1852). ( j 1684 osv. jod 1717–1866 (: jodljud). jodd 1889. jot 1684
[jfr d. j (uttalat jod, sällan je l. ji), t. j (uttalat jot, förr jod), holl., eng. o. fr. osv. j, av lat. j, urspr. bl. en i vissa ställningar använd biform till I; benämmngen jod (jot) går ytterst tillbaka till namn på bokstaven I, gr. ἰῶτα, hebr. jōd (se JOTA). Det Bonsekventa bruket av i för vokalen o. j för konsonanten genomfördes i Sv. . först under loppet av
1700-talet]
[J 1]
[J 1]
1) namn på tionde bokstaven i vårt alfa. bet; stundom, hos ä. förf. vanl., icke strängt skilt från 2. Stort, litet, kursivt j. AURIVILLIUS Gr. 6 (1684). HOF Skrifs. 90 (1753). I låneord frånFranskan betecknar j sje-ljudet (t. ex. jalusi, jurnal). SUNDEN 1885. NORDENSTRENG EurMänRas. 208 (1917). – särsk. i utvidgad anv., om den del av ordförrådet i ett språk l. av en ordbok l. annan alfabetisk förteckning (adresskalender, telefonkatalog o. d.) som innehåller de med j börjande orden l. namnen. Jag har gått igenom hela j (i telefonkatalogen) utan att finna honom.
[J 2]
[J 2]
2) benämmng på det språkljud (tonande prepalatal frikativa) som betecknas med bokstaven j. AURÉN Ljudl. 16 (1869). Alla j-n, som stodo i början af ett ord, (försvunno) på 500-talet .. ur de nordiska språken. FoU 16: 7 1903. BERGROTH FinlSv. 41 (1916).
[J 3]
[J 3]
3) i symbollsk anv., för att beteckna ngt ss. det tionde i ordningen. Paragraf 3 moment j. Sereen j.
Ssgr Ssgrna skrivas vanl. med bindestreck mellan J o. senare ssgsleden
A
– (1) J-ARK(ET) vid paginering i äldre skrifter: det naeå bokstaven j betecknade tionde arket.
– (2) J-AVLEDNING ⁰²⁰. språkv. avledning vars avledningsändelse börjar med ett j-ljud. ANDERSSON Salberg Gr. 72 1884.
– (2) J-INSKOTT ~⁰², äv. ~²⁰. språkv. I .. formen Läjen (för sjönamnet Läen) uppträder möjligen ett (dialektiskt) hiatusfyllande j-inskott. Landsm. XX. 1: 378 1904.
– (jfr 2) J-LJUD. (j- 1870 osv. jod- 1866) språkv. RICHERT Ljudlag. 187 (1866). DANELL SvLjudl. 55 (1911).