JAKT jak⁴t, sbst.², r. l. f. (m. LIND (1749; jämte f.), AHLMAN 1872); best. -en; pl. -er ³² ( (†) -ar OPETRI Kr. 291 (c. 1540, HH 20: 209 ( c. 1585); -e SVART Gensv. H 8 b (1558; rimmande med achte); -or RÅLAMB 10: 51 1691); i bet. 2 äv. YACHT jak⁴t l. jot⁴; best. -en; pl. -er jak³ter² resp. jot³er² l. jot⁴er; i bet. 2 stundom äv. JOTT jot⁴, r. l. f.; best. -en; pl. -er ³² l. ⁴⁰. ( jacht 1525–1880 (: Jachthvarfvet). jachte 1530. jackt (iackt, yackt) 1525–1829 (: Yackt-klubben). jagt (iagth) 1525–1906. jakt (iact, jact) 1523 osv. jott 1912–1929. jächt 1691 (: Jächtor, pl.). yacht 1865 osv.) [fsv.
iakt, iäkt, av mnt.
jacht (ellips för
jachtschip), till
jagen (se
JAGA; jfr
JAKT sbst.¹); jfr d.
jagt nor.
jakt, holl. o. t.
jacht, eng.
yacht. Benämningen syftar antingen på att jakter (i bet.
1) urspr. voro avsedda att jaga andra fartyg (jfr
JAGA 3 c a o.
JAKT, sbst.¹ 3 slutet) l. också på ifrågavarande fartygstyps snabbhet (jfr
JAGA 9 o.
JAKT, sbst.¹ 6). Den i bet.
2 mötande formen yacht är lånad från eng., som i sin tur lånat ordet från holl.]
[JAKT.sbst2 1]
1) i sht
sjöt. benämning på ett mindre, vanl. enmastat, relativt snabbseglande segelfartyg förr användt såväl till örlogs. o. kustbevakningstjänst o. d. som för handels- o. passagerarfart; numera företrädesvis om ett enmastat lastfartyg om c. 20-70 tons dräktighet som saknar stång över masten (i olikhet med slupen) o. som har storsegel med gaffel o. bom, två till tre förstagsegel samt stLlndom äv. bredfock. G1R 1: 94 (
1523).
Lieutenanten Nummers med Jackten Flundran hade så när blifvit öfvermannad. NORDBERG C12 1: 309 (
1740).
Emellan Gravesend och London gå dageligen åtskilliga små jagter eller båtar, de där föra Passagernre.. fram och tilbaka. KALM Resa 2: 102 (
1756).
Slupar och jakter hafva stundom akter ut en liten mast, kallad gäckmast, hvilken uppbär ett mindre bomsegel. WITT Skeppsb. 36 (
1857).
SMITH (
1916) . jfr
KLINK-,
POST-,
SILL-,
TULL-JAKT m. fl.
[JAKT.sbst2 2]
2) i sht
sjöt. benämning på av segel l. maskin framdrivet, däckat, bekvämt inredt fartyg av växlande storlek o. utseende, i främsta hade rummet avsett för lust- o. sportsegling o. d.; lustjakt. Om yachter och yachtsegling. OXENSTIERNA Vanderdecken (
1865;
boktitel). ENGSTRÖM Skeppsb. 9 (
1889).
Yachter afsedda för utsjösegling. HÄGG PraktNav. 34 1900.
(Han blev) inviterad att nästa dag följa med i jotten på en pioniärsegling
(för året). ENGSTRÖM Milst. 121 (
1829). jfr
LUST-,
MOTOR-,
SEGEL-,
SPEL-,
ÅNG-JAKT m. fl.
[JAKT.sbst2 3]
3) sportfordon avsett att framdrivas på is medelst segel; i ssgn IS-JAKT.
Ssgr I ssgr som hänföra sig till
JAKT sbst.²,
2) förekomma formerna
jakt-, yacht- o.
jott- i samma utsträckning som i det enkla ordet)
A
(
1, 2)
–
JAKT-BESÄTINING resp.
YACHT- l.
JOTT-BESÄTTNING sjöt. OXENSTIERNA Vanderdecken 141 1865 – (
1)
JAKT-BÅTSMAN ~⁰² l. ~²⁰. (förr)
tullv. underordnad tulltjänsteman som i främsta rummet hade att tjänstgöra som besättningsman på tulljakt; jfr KUST-RODDARE. .
BtRiksdP 1904, 7Hufvudtit.
s. 28.
– (
2)
JAKT-HAMN.
sjöt. hamn avsedå för (lust)jakter. VägvMalmö 1914, 1Karta.
– (
2)
JAKT-KLUBB,
sbst.² (sbst.¹ se sp. ⁵0). [jfr eng. yachtclub]
(
i sht i fråga om utländska förh.)
klubb för segelsportens främjande; jfr SEGEL-SÄLLSKAP. Engelska Yackt-klubben.
SFS 1829,
s. 176.
År 1861 .. hade Nyländska Jaktklubben bildats. IdrFinl. 4: 9 1906.
– (
1)
JAKT-LEGA. (
†)
tullv. kontant årlig ersättning anslagen till tulltjänsteman som själv håller för sina bevakningsåligganden erforderlig jakt, båtlega. STÅLHANE Förf. 431 1826.
RiksdRevStatsv. 1907,
s. 268.
– (
1)
JAKT-LÖJTNANT ~²⁰ l. ~⁰². (förr)
tullv. överordnad tulltjänsteman i kustbevakningstjänst, vanl. befälhavare på tulljakt. PH 1: 579 1724.
CARLÉN Köpm. 1: 135 (
1860).
– (
2)
JAKT-MAN ~manl². (jakt- 1865–1912.
jakts- 1897–1907)
[jfr eng. yachtsman]
(i sht sjöt., mindre br.) person som ägnar sig åt l. är intresserad av jaktsegling; jaktseglare. OxENSTIERNA Vanderdecken 92 1865. TurÅ 1912,
s. 103.
– (
1)
JAKT-RIGGAD,
p. adj. skeppsb. jfr -TACKLAD. NPress. 1894,
nr 235, s. 3.
– (
1)
JAKT-SEGEL. (
†)
sjöt. bom. l. gaffelsegel av det slag som brukar användas på jakter. BoupptSthm 12/6 (
1675).
CHAPMAN ArchNav. Reg.
1768. Et par Jagt-Segel af Holländsk Duk.
DA 1771,
nr 144, s. 4.
DELEEN 601 1829.
– (
1)
JAKT-SKEPP.
[jfr t. o. holl. jachtschip, t. jachtschiff]
(
†)
== JAKT sbst.², ¹. HT 1920,
s. 102 1625.
Siöart. 1685,
s. 108 (rubrik). CARLSTEDT Her. 3: 267 (
1833).
– (
1)
JAKT-SKEPPARE.
skeppare som idkar fraktfart o. d. med jakt. GHT 1898,
nr 54 A, s. 3.
– (
1)
JAKT-TACKLAD,
p. adj. skeppsb. försedd med jakttackling; jfr -RIGGAD. Tldr. 1882,
s. 115.
– (
1)
JAKT-TACKLING.
(jakt- 1768 osv. jakts- 1768) skeppsb. tackling som tillhör l. är utmärkande för en jakt. CHAPMAN ArchNav. Reg. (1768). WITT Skeppsb. 36 (1857).
– (
2)
JAKT-TON ~ton². skeppsb. o. sjöt. benämning på den (växlande) måttsenhet varmed (lust)jakter mätas.
ENGSTRÖM Skeppsb. 148 (
1889).
VFl. 1911,
s. 97.
– (
1)
JAKT-UPPSYNINGSMAN,
sbst.² (sbst.¹ se sp. ⁵6). (†) tullv. underordnad tulltjänsteman i kustbevakningstjänst, vanl. med tjänstgöring ombord på tulljakt, kustuppsyningsman.
SFS 1826,
s. 770.
BtRiksdP 1904, 7Hufvudtit.
s. 28.
– (
1)
JAKT-VARV. (
i fråga om ä. förh.)
varv för byggande l. reparation o. d. av jakter; särsk. i sg. best., om det 1683–1848 i Stockholm existerande hovjaktvarvet (se HOV-JAKTVARV). PH 2: 1059 (
1734).
Det s. k. Jagtvarfvet å Kungsholmen. BLANCHE Bild. 4: 114 (
1865).
– (
2)
JAKT-ÅNGFARTYG. (
†)
ånglustjakt. Det praktfulla .. (engelska) Kongl. jakt-ångfartyget Victoria och Albert. Krig VAH 1845,
s. 33.
B
(numera bl. ngn gg i
-MAN):
–
JAKTS-MAN resp.
YACHTS- l.
JOTTS-MAN