JORDART jω³rd~a²rt, r. l. f.; best. -en; pl. -er. art l. slag av jord. 1) till JORD 7. a) geol. (i allm. från yngre geologiska perioder härrörande) geologisk avlagring med mer l. mindre löst sammanhang, ss. grus, sand, lera, torv o. d., i motsats till från äldre perioder härrörande bärgarter av i allm. hårdare o. fastare beskaffenhet. LINNÉ SvArb. 2: 42 (1732). Jordarter, (lat.) Terræ, hvilkas particlar äro löst sammanhängande och kunna upvekas och upmjukas af vatten. WALLERIUS Min. 3 (1747). I alla högre delar af provinsen (Skåne) är morängrus den öfvervägande jordarten. NATHORST LandtbrSk. 12 (1896). TeknVet VoV. 2: 298 1928. – särsk. (†) omfattande äv. de fastare bärgarterna. CRONSTEDT Min.: 6 1758. JernkA 1837, s. 385. b) i sht landt. till JORD 7 b, om jordart (i bet. a) med tanken särskilt riktad på dess lämplighet för odling l. dess betydelse för växtligheten överhuvud; ofta icke tydligt skilt från a. LINNÉ Bref I. 2: 58 (1746). PH 5: 3459 (1752). Vanligen förekomma jordarterna i olika blandningsförhållanden, såsom sandblandad lerjord, lerblandad sandjord .. o. s. v. CNATTINGIUS 61 (1875, (1894). Fruktträden trifvas på snart sagdt hvarje jordart. ABELIN Frukt 109 (1902). 3NF 1929. – jfr KULTUR-, MULL-, ÅKER-JORDART. 2) till JORD 8. a) (i fackspr.) till JORD 8 b: art l. slag av jord ss. föremål för teknisk användning; särsk. om i naturen färdigbildade mineraliska färgämnen, jordfärger. SYNNERBERG 1815. b) kem. till JORD 8 d.

[JORDART 2.b.α]

α) om oxider av till vissa grupper i grundämnenas periodiska system hörande ämnen (de – s. k. jordmetallerna l. jordartsmetallerna); i äldre tid uppfattade ss. enkla ämnen o. ansedda ss. beståndsdelar av jordarter (i bet. 1). HIÄRNE Förb. 18 (1706). VetAH 1749, s. 154. Bör märkas at allenast 5 primitive jordarter nu äro bekante, Tungjord Kalk, Magnesia, Lera och Kisel. Därs. 1784, s. 116. Metaller, som med syre bilda s. k. alkalier och jordarter. BLOMSTRAND Berlin 341 (1870). STARCK Kemi 140 (1931). – särsk. α') (numera mindre br.) i uttr. alkaliskjordart, oxid av någon av metallerna barium, strontium o. kalcium. BERZELIUS Kemi 1: 263 1808. ALMSTRÖM KemTekn. 1: 28 (1844). ROSENBERG OorgKemi 363 1888. β') (numera knappast br.) i uttr. egentlig jordart, om oxider av vissa metaller (se språkprovet nedan från 1844). BERZELIUS Kemi 1: 263 (1808). Till de egentliga jordarterne (räknas) oxiderne af magnesium, aluminium, beryllium, yttrium. zirconium och thorium. ALMSTRÖM KemTekn. 1: 28 (1844). KEMPE OorgKemi 169 (1896). γ') i uttr. sällsynt jordart, om oxider av vissa sällsynta metaller, t. ex. skandium, cer m. fl. 2NF 13: 115 1910. HECTOR kemGr. 304 (1914). 2NF 36: 785 1924. β) (föga br.) i oeg. anv. av a: jordartsmetall; anträffat bl. i uttr. sällsynt jordart, sällsynt jordartsmetall, samt i ssgn JORDARTS-OXID. Sällsynta jordarter (äro bl. a.).. Skandium, yttrium och lantan. KEMPE OorgKemi 176 (1896). NoK 3: 24 1921. (1 b)