JUNGFRU juŋ³frω², äv. -u², l. juŋ³~frω², l. (numera bl. i bet. 8 e, men i denna bet. numera företrädesvis)
JUMFRU jum³fω², -u², l. jum³~frω², i bet. 1–3 o. 5 f., i bet. 4 m., i bet. 6 f. l. r., i bet. 7-9 r. l. f.; best. -frun ((†) -fruan Visb. 1: 108 (c. 1620); -fruen CARL IX Cal. 69 1589, SUFinlH 2: 182 1605; -frugen SthmTb. 16/6 1599; pl. -frur (G1R 1: 5 1521 osv.) ((†) -fruar KKD 3: 237 (c. 1710, NILSSON Dagb. 72 (1816, 1879); -fruer RA I. 11: 273 1540, UGGLA Skeppsb. SvEngLex. 1856; -fruor G1R 4: 335 1527; -fruger. RA. I. 1: 530 1547, LINDERHOLM Häxpr. 1: 145 (cit. fr. 1669; -frugor ASTEROPHERUS 32 1609, KALFF JUggla C 4 b 1649). ( jom- (iom-) 1521–1773 jon- 1525 jong- c. 1540–1671. jum- 1586–1904, i bet. 8 e 1769 osv. jun- (iun-) 1585–1848 jung- c. 1540 osv., i bet. 8 e 1739–1929 jåm- 1605. jån- (iån-) 1589–1592. -frow 1526. -fru (-frv, -frw) 1521 osv. -frue 1530–1531) [fsv.
iungfru (iunk-, ium-, jom-, jon-); jfr d.
jomfru, fd.
jomfru(g)e, isl.
jungfrú av mnt.
junkvro(u)we, motsv. t.
jungfrau, jungfer, av
junk resp.
jung (se
UNG) o.
vro(u)we resp.
frau (se
FRU); jfr äv. holl.
juffrouwe, juffer, (jfr
JUFFER)]
[JUNGFRU 1]
1) (
numera ss. enkelt ord bl. arkaiserande,
i fråga om ä. förh.)
om l. ss. titel för ogift (yngre) kvinna av viss börd l. visst stånd (olika vid olika tider, se anm. nedan). Frur oc jomfrur oc borg [er]
skor. SthmSkotteb. 1521,
s. 226.
Han (dvs. tromannen Ebbe) skulle föra Jungfruna (dvs. den danske konungen Sivards ena syster) hijt i landet. OPETRI Kr. 29 (c. (
1540).
Effter.. vi.. icke for.. nyttigt anse kunne, ath fogterne eller andre, som icke af frelsit födde äre, schole medt friborne enkior eller jomfruer ath gifva sig uti ectescap. RA I. 1: 273 (
1540).
SCHÜCK VittA 1: 177 (i handl. fr. 1634. De lindar stå under borgatorn, / Der sömma de jungfruer tolf.
ATTERBOM LÖ 2: 236 1827.
Ungersven och jungfrun i Lunden. SvForns. 3: 219 (1842;
titel på danslek). (†) Fröken Gustawa Johanna Oxenstierna Grefwedotter aff Kroneborg och Lekö, Frijherredotter til Kymito, Jungfru til Tyresiö.
LUCIDOR (SVS) 109 1669. – jfr
STIFTSJUNGFRU. – särsk.
[JUNGFRU 1.a]
a) i uttr. skön jungfru(n), stolts jungfru(n),se SKÖN, adj., STOLT. [JUNGFRU 1.b]
b) med efterföljande för- l. efternamn (l. bådadera), i sg. obest. l. pl. best. Höghboren förstinne Jomfrue Katerine aff Saxen. G1R 7: 376 (
1531).
Alla jungfruerna Bildstein woro medh (på åkturen). OSTIERNHÖÖK 1703 i
KFÅb. 1912,
s. 392. 2ne omyndige Systrar Jumfruerne Amalia och Charlotta Såndberg.
BoupptVäxjö 1855.
[JUNGFRU 1.c]
c) (
†)
framför släktskapsord; särsk. i uttr. (ngns) jungfru dotter l. (i pl.) jungfru l. jungfrur döttrar. WINGIUS Bjugg D
1 b (
1677).
Änckian medh twänne sijne Jungfrur Döttrar. VDAkt. 1719,
nr 184.
God natt.. min Jungfru Cousine. BÄCKSTRÖM FrSpr. 28 (
1729).
Ett Furstel. Hof-Råd vtaf Adel, med hvilkens Jungfru Dotter han sig vti ett kärleks förbund inlåter. HUMBLA Landcr. 87 (
1740).
(Nicolaus Norbys) uti sorgen qvarlämna Stiufbarn, och i synnerhet Thes Jungfru Döttrar.
LANGE Norby 46 1742.
[JUNGFRU 1.d]
d) (
†)
ss. tilltalsord, dels i satssammanhang i best. form, dels ss. fristående tilltalsord i uttr. min jungfru l. enbart
jungfru. Iungfrwn wil iagh så kläda och födha, / At hon ey skal weeta någon mödha. CHRONANDER Bel. F 7 b (
1649).
Sägh mey Jungfru hvadh J sku medh Bocken. JCELSIUS 1687 2Saml. 13: 37. Nogh ha i gott Förslag min Jungfru, om det allenast dugde något.
DENS. Därs. Jag understår mig intet längre uppehålla en så dygdig siäl, altså recommenderar jag mig uti jungfruns gunst. G. DE BESCHE 1705 hos
LEVERTIN 10: 28. Hör på min jungfru lilla.
WESTE 1807. till
1. Titeln
jungfru tillkom urspr.endast kvinnor av adlig börd, men användes senare till o. om kvinnor tillhörande den förnämare borgarklassen o. nyttjades redan på
1700-talet till o. om kvinnor ur de lägre samhällsklasserna, i sht i städerna. I officiellt spr. användes ordet dock ännu vid
1800-talets midt ss. beteckning för ogifta kvinnor av högre samhällsklass. Jfr följ. språkprov: En adelssmans dotter kallas
(i lysningssedeln): "Adelss jungfru" en förnäm annorss mans dotter: "dygderijk jungfru';, en handtwärkars dotter: "dygdesamma piga".
ConsEcclAboP 360 (
1659).
Adeliga Jungfrur af medelmåttiga vilkor mena sig ingen ära hafva, om de icke få heta Fröknar. DALIN Arg. 1: 119 (1733,
1754). Jungfru är snart en föraktelig titel, som inga andra än tjenstefolk kunna tåla.
LAGERBRING Skr. 11 (c.
1764; jfr
5 b. Jungfrv.. nyttjas allmänt som tilltals- och benämningsord för flickor af ringare klassen, hvilka icke tillhöra allmogen.
DALIN Synon. 76 (
1870). Jfr
HELLQUIST Namn 79 ff.
1918.
[JUNGFRU 2]
2) (
numera nästan bl. i högre stil,
särsk. i bibliskt spr. samt i poesi)
i allmännare anv. (utan tanke på viss börd l. visst stånd) om ogift (i sht yngre) kvinna som nått kroppslig mognad, ung flicka, ungmö. Thå wardher himmelrikit lijkt tiyo jomfrwr som togho theres lampor, och gingo vth moot brudgumman. Mat. 25: 1 (NT (
1526).
Ej må någor sluta kiöp.. med öfvermaga, jungfru eller vanvettig om theras jord. JB 4: 7 (Lag (
1734).
Här flög en rodnad öfver jungfruns kinder. TEGNÉR (WB) 4: 22 (
1822).
Ynglingen till jungfrun. KARLFELDT FridLustg. 137 (1901;
rubrik).
Tiden går, Else utvecklas till en ung juvgfru, och småningom vakna i hennes själ drömmar om huslig lycka. PT 1906,
nr 121 A, s. 3. – särsk.
[JUNGFRU 2.a]
a) (
†)
övergående i bet.: (ngns) älskade l. "flamma"; jfr FLICKA sbst.¹ ³. (Jag) wil .. säya dig om du förr intet weet / Hwem som minIungfru är och hwad hon månde heta. SKOGEKIÄR BÄRGBO Wen. 3 (
c. 1650,
1680).
Brahe hastade fram och bytte plats med.. (körsvennen), sägande, att han sjelf ville vara sin jungfrus köresven. FRYXELL Ber. 6: 142 (
1833).
[JUNGFRU 2.b]
b) om övernaturligt, kvinnligt väsen; i sådana ssgr som KÄLL-, SJÖ-, SKOGS-JUNGFRU. [JUNGFRU 3]
3) kvinna som icke haft könsumgänge med ngn, kysk, obefläckad kvinna, intakt kvinna, mö. Vestalisk jungfru, se VESTALISK. Sy, en iomfrw skal wardha haffuandes, och födha en son. Mat. 1: 23 (NT (
1526).
Thenna quinnona haffuer iagh taghit, och när iagh ingick til henne, fan iagh, at hon icke war jungfru. 5Mos. 22: 14 (Bib. 1541. En jungfru prydes
(vid sin vigsel medh crono och uthslagit håår.
KOF II. 2: 142 c. 1655)i Icke alla
(äro) Jungfrwr, som krantzen bära.
GRUBB 374 1665.. Det fanns Therapeutissor, som .. voro gamla samt frivilliga jungfrur.
AGARDH ThSkr. 1: 96 (
1843,
1855).
(Gnidelden l.
löpelden) skulle, åtminstone i äldre tider, bäras omkring af kyske, oskyldige gossar eller jungfrur.
WISÉN Oden 72 (
1873). – särsk.
[JUNGFRU 3.a]
a) i vissa uttr. ss. beteckning för Jesus' moder; särsk. den heliga jungrun (i sht i högre stil) o. jungfru Maria. G1R 1: 1 1521.
(Jag tror) på Iesum Christum hans eenda Son.. Hilken aflat är aff then helgha Anda, Födder aff iungfru Maria.
Cat. 1567, s. B
2 a
(Hb. 1894, s.
17: jungfrun Maria). Den heliga jungfrun med barnet.
HALLSTRÖM Händ. 18 1927. – särsk.
[JUNGFRU 3.a.α]
α) i uttr. jungfru Marie bebådelsedag, se BE- BÅDELSE-DAG slutet; jungfru Mariec besökelsedag, se BESÖKELSE-DAG 1. [JUNGFRU 3.a.β]
β) (förr) i uttr. jungfru Marie bröder, benämning på karmelitmunkar. OPETRI Clost. A
4 a
1528.
[JUNGFRU 3.a.γ]
γ) i uttr. jungfru Marie (l. Marias) nyckelpiga l. (i vissa trakter) höna l. gullhöna, benämning på skalbaggen Coccinella septempunctata Lin.; jfr ÅKER-HÖNA. Jungfru Mariæ Nyckel-pijgas (vingar). TRIEWALD Bij 1 (
1728).
Jungfru Mariae höna. MÖLLER (
1790).
Sjuprickiga Gullhönan (kallas).. i Sverige: Jungfru Marias Nyckelpiga, Jungfru Marias Gullhöna. DAHLBOM Insekt. 97 (
1837).
3NF 14: 1340 1931.
[JUNGFRU 3.a.δ]
δ) i uttr. jungfru Marie l. Marias l. (ngn gg) Maria i växtnamn. – Anv. härstammar urspr. från den katolska tiden
[jfr jungfru Marie sänghalm), men äv. analogiska nybildningar från nyare tid förekomma
[jfr jungfru Marias potatis, jungfru Marie snusdosa). Många av benämmngarna hava i andra spr. direkta motsvarigheter l. motsvaras av ssgr med andra ord som beteckna Jesus' moder
[jfr t. ex. d. jomfru Maries haand, sengehalm, særk, ävensom Marie nøglebaand, vor frues sengehalm, særk, jomfrusærk, t. unserer lieben frauen bettstrok, distel, eng. lady's bedstraw, (our) lady's hair, lady's thistle, eng. dial. lady's mantle). Sannolikt föreligger i åtskilliga fall sammanblandning, i det att dels samma namn användes om flera olika växter o. dels samma växt betecknas med flera olika benämningar i vilka jungfru Marias namn ingår. Vid sidan av här anförda benämningar förekomma ofta ssgr med jungfru l.
Maria ss. första led. I vissa fall bero benämningarna på analogisk ombildning av ssgr med jungfru i bet. 2 [jfr anm. sp. 270). Benämningarna hava i allm. en starkt folklig prägel o. en lokalt starkt begränsad bruklighet. Se vidare under de ord som utgöra resp. uttrycks senare led. Jfr
TEGNÉR StrUpps. 81 ff.
1919.
jungfru Marie barnmössa, Splachnum luteum Lin., solskärmsmossa.
LINNÉ Fl. nr 964 (1755; fr. Västerb.). TEGNÉR HemOrd. 37 (
1881). –
jungfru Marie blomma,
Primula farinosa Lin., majviva.
FRIES Ordb. (c.
1870;
fr. Gotl.).
POST Ogräsv. 98 (
1891). –
jungfru Marie brudgran, Gymnadenia conopsea (Lin.) R. Br., brudsporre.
WAHLENBERG FISv. 558 (1826;
fr. Värml.).
FRIES Ordb. (c.
1870;
fr. Västerb.). –
jungfru Marie bröd, Spiræa filipendula Lin., brudbröd.
BotN 1903,
s. 100 (fr. Uppl.). –
jungfru Marie (l.
Marias) bröst. [JUNGFRU 1]
1) Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster. LINNÉ Fl. nr 800 (1755;
fr. Östergötl.).
FRIES Ordb. (c. 1870;
fr. Östergötl.).
[JUNGFRU 2]
2) Orchis mascula Lin., Sankt Pers nycklar. SvBot. nr 220 1805. –
jung- fru Marie bär. [JUNGFRU 1]
1)
Rubus saxatills Lin., jungfrubär, stenhallon.
FRANCKENIUS Spec. E
4 b
1659.
FRIES Ordb. (c.
1870;
fr. Västmanl.).
NF 7: 1441 1884.
[JUNGFRU 2]
2) Rubus arcticus Lin., åkerbär. FRIES Ordb. (c. 1870;
fr. Hälsingl.). –
jungfru Marias fot, Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster.
DYBECK Runa 1850,
s. 8 fr. Hälsingl.). –
jungfru Marie (l.
Marias) förkläde. 1)
Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster.
LINNÉ Fl. nr 729 (1745;
fr. Smål.).
FRIES Ordb. (c.
1870;
fr. Smål.).
KLINT 1906.
[JUNGFRU 2]
2) Alcheniilla vulgaris Lin., daggkåpa. RIETZ 612 1865. –
jungfru Marie gräs, Hierochloa odorata (Lin.) Wahlb., myskgräs.FRIES
Ordb. (c. (
1870).
2NF 17: 958 1912.
jungfru Marie halm Galium verum Lin., gulmåra.
WIKSTRÖM SthmFl. 105 (
1840).
På hösläden lägret jag reder / af jungfru Marie halm. KARLFELDT FridLustg. 47 (
1901). –
jungfru Marie hampa, Polygala vulgaris Lin., jungfrulin.
FRIES Ordb. (c.
1870;
fr. Smål.).
LYTTKENS Ogräs 61 (1885;
fr. Smål.). –
jungfru Marie (l.
Marias) hand. [JUNGFRU 1]
1)
Orchis maculöata Lin., fläckigt nyckelblomster.
FRANCKENIUS Spec. D
3 b
1638.
BonnierKL 8: 1357 1926.
[JUNGFRU 2]
[JUNGFRU 2]
2) Orchis mascula Lin., Sankt Pers nycklar. SvBot. nr 220 1805. –
jungfru Marie (l.
Marias) handskar. [JUNGFRU 1]
1) Asarum europæum Lin., hasselört.
Linc. (1640;
under baccharis).
[JUNGFRU 2]
[JUNGFRU 2]
2) Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster. LINDESTOLPE FlWiksb. 27 1716.
DYBECK Runa 1850,
s. 10. –
jungfru Marie hjärta. [JUNGFRU 1]
1) Parnassia palustris Lin., slåtterblomma.
FRIES Ordb. (c. 1870;
fr. Dalsl.).
[JUNGFRU 2]
2) Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster. SCHULTHESS 1885. –
jungfru Marie (l.
Marias) humle,
Trifolium agrarium Lin., gulklöver, humleklöver.
DYBECK Runa 1850, s.
18 (fr. Östergötl.). –
jungfru Marie (l.
Marias) hår. [JUNGFRU 1]
1)
Drosera rotundifolia Lin., sileshår.
IVERUS VästmFanerog. 92 (
1877). 2) Polytrichum commune Lin., björnmossa.
FRANCKENIUS Spec. A 2 b
1638.
Därs. E 1 a.
DYBECK Runa 1850, s.
[JUNGFRU 3]
3) Adiantum capillus veneris Lin., venushår.
PALMBERG Ört. 126 (
1684). –
jungfru Marie (l.
Marias) hör. [JUNGFRU 1]
1) Polygala vulgaris Lin., jungfrulin.
LINNÉ Fl. nr 586 (1745;
fr. Smål.).
FRIES Ordb. (c.
1870;
Smål.).
LINDMAN NordFl. 3: 165 1903.
[JUNGFRU 2]
[JUNGFRU 2]
2) Galium verum Lin., gulmåra. WIKSTRÖM SthmFl. 105 (
1840).
jungfru Marie kam, Alchemill arvensis Scop., jungfrukam.
FRIES Ordb. (c.
1870. –
jungfru Marias kardor,
Vicia cracca Lin., kråkvicker.
DYBECK Runa 1850,
s. 14 (fr. Bohusl.). –
jungfru Marie (l.
Marias) kjol(ar). [JUNGFRU 1]
1)
Alchemilla vulgaris Lin., daggkåpa.
RIETZ 612 (1865;
fr. Norrl.).
[JUNGFRU 2]
[JUNGFRU 2]
2) Convolvulus arvensis Lin., åkervinda. BotN 1903,
s. 100 (fr. Uppl.). jungfru Marias kronor,
Trifolium agrarium Lin., gullklöver.
DYBECK Runa 1850,
s. 8 (fr. Bohusl.). – jungfru Marie kyrknycklar.
[JUNGFRU 1]
1)
Lotus corniculatus Lin., käringtand.
BotN 1893,
s. 135 (fr. Uppl.).
[JUNGFRU 2]
[JUNGFRU 2]
2) Polygala vulgaris Lin., jungfrulin.
BotN 1900,
s. 278 (fr. Västergötl.). – jungfru Marie (l.
Marias) kåpa,
Alchemilla vulgaris Lin., daggkåpa.
WOLLIMHAUS Ind. (
1652).
FRIES Ordb. (c.
1870;
fr. Medelp,).
LINDMAN NordFl. 3: 224 (
1903). –
jungfru Marie kärntörel,
Paris quadrifolia Lin., ormbär.
LINDER AllmogemSMöre 77 (
1867). –
jungfru Maria lilja, Melandrium dioicum (Lin.) Schinz et Thell. (M. silvestre Roehl.), klättblära, rödblära.
3SvGeolU 145: 73 (1895;
fr. Jämtl.). –
jungfru Marie lin, Polygala vulgaris Lin., jungfrulin.
LINNÉ Fl. nr 632 (1755;
fr. Dalsl.).
LINDMAN NordFl. 3 165 1903– –
jungfru Marie mjölktistel, Silybum marianum Gärtn., marietistel.
PALMBERG Ört. 281 (
1684). STEINMEIJER
Palmberg 188 1733.
ÖrtLäkB 25 1799. –
jungfru Marie (l.
Maria) nyckel,
Primula veris Lin. (officinalis Jacq.), gullviva.
SCHRODERUS Comenius 133 (
1639).
Mollet Lustg. D
2 a
1651. –
jungfru Marie (l.
Marias) nyckelband,
Anchusa officinalis Lin., oxtunga.
DYBECK Runa 1847, s.
13 fr. Bohusl.). FRIES Ordb. (c.
1870;
fr. Bohusl.). SmåskrLandtbr. 14: 53 (1903;
fr. Bohusl.). –
jungfru Marie (l.
Marias) ngckelknippa,
Primula veris Lin. (officinalis Jacq.), gullviva.
AFZELIUS Sag. 3: 211 (
1841).
DYBECK Runa 1850,
s. 13. –
jungfru Marie (l.
Marias) nycklar. [JUNGFRU 1]
1) Primula veris Lin. (officinalis Jacq.), gullviva.
LINNÉ Fl. nr 161 (1745;
fr. Västergötl.).
Valdemar låg utsträckt.. med fötterna bland tusenskönor och Jungfru Marias nycklar. HEIDENSTAM Folkung. 2: 292 1907.
[JUNGFRU 2]
[JUNGFRU 2]
2) Polygala vul. garis Lin., jungfrulin. GELLERSTEDT NerFl. 82 (
1831).
DYBECK Runa 1847,
s. 21 (fr. Närke).
[JUNGFRU 3]
[JUNGFRU 3]
3) Geum rivale Lin., fårkummer, humleblomster. KINDBERG SvFl. 208 1877.
[JUNGFRU 4]
4) Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster. LILJEBLAD Fl. 212 (1792;
fr. Smål.). SvTyHex. (
1851,
1872).
[JUNGFRU 5]
5) Lotus corniculatus Lin., käringtand. BotN 1903,
s. 100 (fr Uppl.). –
jungfru Marie (l.
Maria) nåldyna l.
nåldynor,
Capsella bursa pastoris Lin., lomme(ört).
FRANCKENIUS Spec. B
1 b
1638.
AFZELIUS Sag. 3: 112 (
1841).
IVERUS VästmFanerog. 192 (
1877). –
jungfru Marias potatis,
Saxifraga granulata Lin., stenbräcka, mandelblomma.
HENRIKSSON Växt. 101 (1911;
fr. Dalsl.). –
jungfru Marie ris,
Solidago virgaurea Lin., gullris.
FRIES Ordb. (c.
1870;
fr. Värml.). jfr
TEGNÉR StrUpps. 84 (
1919). –
jungfru Marie (l.
Marias) rock. [JUNGFRU 1]
1)
Orchis mascula Lin., Sankt Pers nycklar.
SvBot. nr 220 1805.
[JUNGFRU 2]
[JUNGFRU 2]
2) Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster.
LINNÉ Fl. nr 800 (1755;
fr. Dalsl.).
FRIES Ordb. (c.
1870;
fr. Dalsl.). –
jungfru Marie ros, Anemone hortensis Lin. l.
Anemone coronaria Lin.?
SCHRODERUS Comenius 131 (
1639). –
jungfru Marie sileshår, (individ l. art av) växtsläktet Drosera Lin., sileshår.
FRANCENIUS Spec. E
2 a
1638.
FRIES Ordb. (c.
1870. –
jungfru Marie silkehår,
Drosera rotundifolia Lin., sileshår.
ROTHOF 83 (
1762).
HEINRICH (
1814) . –
jungfru Marie (l.
Marias) sko. [JUNGFRU 1]
1)
Acomtum napellus Lin., stormhatt, blåduvor.
HbTrädg. 6: 8 1876.
GbgTrädgFPrisuppg. 1904,
s. 8.
[JUNGFRU 2]
[JUNGFRU 2]
2) Scutellaria galericulata Lin., frossört. AFZELIUS Sag. 7: 25 1853.
[JUNGFRU 3]
[JUNGFRU 3]
3) Cypripedium Calceolus Lin., guckusko. RUDBECK HortBot. 20 (
1685).
FRIES Ordb. (c.
1870. –
jungfru Marie snusdosa,
Geum rivale Lin., humleblomster.
HENRIKSSON Växt. 37 (1911;
fr. Dalsl.). –
jungfru Marias spinnrock,
Orchis maculata Lin., fläckigt nyckelblomster.
HENRIKSSON Växt. 61 (1911;
fr. Dalsl.). –
jungfru Marie (l.
Marias) sänggräs,
Galium verum Lin., gulmåra.
WAHLENBERG FlSv. 91 (1824:
fr. Götaland). DYBECK Runa 1850,
s. 15. –
jungfru Marie (l.
Marias) sänghalm [jfr fsv. iungfru marie siänga halmber, Thymus Serpyllum Lin., backtimjan]
, benämning på flera olika (särsk. välluktande l. mjuka) växter; jfr TEGNÉR StrUps. 83 (
1919). särsk.
[JUNGFRU 1]
1) växt av släktet Galium Lin. måra, i sht arten
Galium verum Lin., gulmåra. FRANCKENIUS
Spec. C
2 a (
1638).
2NF 9: 599 1908 [JUNGFRU 2]
[JUNGFRU 2]
2) Briza media Lin., darrgräs. LYTTKENS Växtn. 1472 (1913;
fr. Skåne).
[JUNGFRU 3]
[JUNGFRU 3]
3) Drosera rotundifolia Lin., sileshår. FRIES Ordb. (c. 1870;
fr. Älvdalen). –
jungfru Marie särk,
Convolvulus arvensis Lin., åkervinda.
FRIES BotUtfl. 3: 215 (
1864).
POST Ogräsv. 58 (1891;
fr. Gotl.). –
jungfru Marie tistel, Silybum marianum Gärtn., marietistel.
FRANCKENIUS Spec, A 4 b (1638). FRIES Ordb. (c.
1870. –
jungfru Marie (l.
Marias). toffel l.
tofflor. [JUNGFRU 1]
1) Lotus corniculatus Lin., käringtand.
DYBECK Runa 1850,
s. 12.
[JUNGFRU 2]
[JUNGFRU 2]
2) Cypripedium Calceolus in, guckusko. HushJourn. 1780, febr.
s. 4.
FRIES I Växtr. 211 1884. –
jungfru Marie topp, Platanthera bifolia Rich., nattviol.
RIETZ 745 (1866;
fr. Smål.). –
jungfru Marie tvättskålar,
Alchemilla vulgaris Lin., daggkåpa.
DYBECK Runa 1850,
s. 15 (fr. Östergötl.). –
jungfru Marie tårar. [JUNGFRU 1]
1) Polytrichum commune Lin., björnmossa.
FRANCKENIUS Spec. E 1 a (
1638).
BROMELIUS Chl. 2 (
1694).
[JUNGFRU 2]
[JUNGFRU 2]
2) Drosera rotundifolia Lin., sileshår. DYBECK Runa 1845,
s. 57.
FRIES Ordb. (c.
1870).
[JUNGFRU 5]
5)
Adiantum capillus venoris Lin., venushår. PALMBERG Ört. 127 (
1684). –
jungfru Marie tårört,
Drosera rotundifolia Lin., sileshår.
TILLANDZ D 7 a
1683. LINDESTOLPE
FIWiksb. 33 1716. –
jungfru Marie (l.
Marias) vinbär,
Rubus saxatilis Lin., jungfrubär, stenhallon.
LENÆUS Deabo 148 (1736,
1764).
DYBECK Runa 1850, s.
17. – jungfru Marie ögon,
Myosotis palustris Lin., för-. gätmigej.
FRIES Ordb. (c. (
1870).
LYTTKENS Ogräs 36 (
1885). –
jungfru Marias ögontårar,
Drosera rotundifolia Lin., sileshår.
DYBECK Runa 1850 s. 6. –
jungfru Marie ört,
Orchis niaculata Lin. fläc-. kigt nyckelblomster.
GADD Landtsk. 2: 215 (
1775).
[JUNGFRU 5.b]
[JUNGFRU 2.b]
b) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.]
i utvidgad anv., ss. första led i ssgr för att beteckna ngt ss. obegagnat l. obearbetat l. oberört l. rent, oblandat o. dyl. l. ss. det första bästa av sitt slag.
[JUNGFRU 4]
4)
[jfr motsv. anv. i t., ävensom lat. wirgo]
(
†)
i utvidgad o. oeg. anv. av 3, om mansperson som icke haft könsumgänge med ngn; jfr OSKULD SVENDOM. Thenne äro the som medh quinnor icke besmittadhe äro, för ty the äro iomfrwr. Upp. 14: 4 (NT 1526;
Bib. 1917 såsom jungfrur).
LAGERBRING 1Hist. 3: 828 1776.
[JUNGFRU 5]
[JUNGFRU 5]
5) om l. ss. titel för ogift kvinna i viss underordnad l. tjänande ställning. [JUNGFRU 5.a]
[JUNGFRU 5.a]
a) (†) utom i vissa ssgr) uppvaktande, ogift dam (av hög börd) hos.furstlig l. annan mycket förnäm dam; tärna; jfr HOV-FRÖKEN. Pharaos dotter kom nidh och skulle twå sigh j elffuenne, och hennes iungfrur gingo vth medh bräddenne aff elffuenne. 2Mos. 2: 5 (
Bib. 1541; Bib.1917:
tärnor). Um..
(Katarina Jagellonica) ähndeligen wille blifwa hos Hertig Johan, då skulle och henne thet warde tillstatt, dock så, att hon icke mehre ähn en Jungfru och en pige hoos sig behålle skulle, heller och twå Jungfruer och ingen Pige.
WERWING Hist. 1: 8 (
i handl. fr. (
1563).
En Jungfru hos Priorinnan. SUNDELIUS NorrköpMinne 617 (i handl. fr.
1787. – jfr
HOV-,
KAMMMAR-JUNGFRU. – särsk.
bildl. Peningen är werldennes Drotning, .. som .. föhrer sine Jungfrwr, nämligha, sorg, ångest, bekymmer.. etc. medh sigh. Fosz 574 1621. STIERNHIELM Fred. 5 (
1649).
[JUNGFRU 5.b]
[JUNGFRU 5.b]
b) tjänarinna, tjänstflicka; jfr PIGA Pigorne i Huset, (Jungfrurne skulle jag säljä.). Sedolär Mercur. 2: nr 15, s. 5 (
1731).
Kl. 8 kom min hustus jungfru nedspringandes ocb gratulerade .. till en litem välskapad dotter. TERSMEDEN MEM. 4: 124 1753. Jungfrun bar in teet.
HALLSTRÖM Erot. 8 (
1908). jfr: En så kallad Jungfru, benämd Lisa Lotta Barry, har.. utur tjensten sig begifvit och undanvikit.
DA 1771,
nr 45, s. 4. jfr
BARN-,
ENSAM-,
HUS-,
INNE-,
KAMMAR-JUNGFRU m. fl. –
Anm. Jungfru har ss. enkelt ord i denna anv. på senare tid börjat ersättas av
hembiträde. [JUNGFRU 5.c]
c) (
†)
(ogift) kvinna som har anställning för att betjäna kunderna i handelsbod l. värdshus o. d.; särsk. ss. senare led i ssgr. Jungfrun (på värdsbuset).. frågade.. om de ville spisa der nere i allmänna rummet, eller uppe för sig sjelfva? "Till en början gå efter matsedeln, jungfru lilla, så skola vi sedan bestämma det andra." ALMQVIST Går an 125 1839. jfr
BOD-,
KÄLLAR-,
SKÄNKJUNGFRU.
[JUNGFRU 6]
6) zool. ss. namn på vissa insekter. [JUNGFRU 6.a]
a) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.]
(
†)
slända tillhörande familjen Calopterygidæ l. Agrionidæ (av det förutvarande släktet Libellula Lin.); jfrFLICK-SLÄNDA, JUNGFRU-SLÄNDA. LINNÉ SystNat. 62 (
1748).
BRANDER NatH 36 (
1785).
[JUNGFRU 6.b]
[JUNGFRU 6.b]
b) fjärilsarten Vanessa Io Lin., påfågelöga. 1Brehm III. 2: 84 (
1876).
2NF 22: 696 1915.
4Brehm 14: 134 1931.
[JUNGFRU 7]
[JUNGFRU 7]
7) i namn på vissa växter
[JUNGFRU 7.a]
[JUNGFRU 7.a]
a) (†) i pl. jungfrur, växten Dianthus barbatus Lin., borstnejlika.
LINNÉ Sk. 221 (
1751).
[JUNGFRU 7.b]
[JUNGFRU 7.b]
b) [jfr d. nøgne jomfruer, holl. naakte juffer, t. nackte jungfer]
i uttr. naken jungfru, nakna jungfrun, nakna jungfrur, växten Colchicum autumnale Lin., vars blommor framkomma före bladen, (höst)tidlösa. RUDBECK HortBot. 32 (
1685).
LINNÉ HortUps. 90 (
1748).
KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 204 (
1903).
[JUNGFRU 7.c]
[JUNGFRU 7.c]
c) [jfr holl. juffertjes in't groen, t. jungfer im grase]
i uttr. jungfrun i det gröna, växten Nigella damascena Lin., med blå, av fina, gröna blad omgivna blommor, flickan i det gröna. LINNÉ Diet. 2: 185 (c. 1750).
KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 53 (
1883).
[JUNGFRU 8]
[JUNGFRU 8]
8) om vissa redskap o. d. [JUNGFRU 8.a]
a) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. t.]
(
förr)
benämning på vissa slags tortyrredskap, särsk. dels om dyl. redskap, mer l. mindre påminnande om en kvinnogestalt, dels om ett slags tumskruv; äv. i uttr. svarta jungfrun. DomReglmom. 38 (c. 1540).
Läta spenna Jungfrun på the[m] (för att framtvinga bekännelse). UppsDP 12/6 (
1595).
Ett plågoredhskap som kallas Jungfrun. SCHRODERU8 Os. 1: 187 (1635;
lat. orig.: equuleus).
De plågoredskap, hvarmed man.. (före 1772) under namn af Svarta Jungfrun, Rosenkammaren, Hvita Hästen,Jungfrukyssen och mera dylikt, sökt tvinga de anklagade till bekännelse, blefvo.. (av G. III) förstörda. EKELUND 1FädH lI. 2: 112 1831. (Den för trolldom anklagade) erfor (i tortyrkammaren) qväfningen i jungfruns hårda armar. STRINDBERG SvÖ 3: 360 (
1890). jfr
JÄRN-JUNGFRU.
[JUNGFRU 8.b]
b) (
†)
ett slags handdukshängare. TullbSthm 9/9
1583.
[JUNGFRU 8.c]
c) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t., ävensom motsv. bet.-utveckling av
DOCKA sbst.¹,) ett slags klubbliknande, om en kjortelklädd kvinnofigur påminnande stötredskap, i övre delen vanl. försett med två (stundom flera) vågrätt utstående handtag l. armar: gatläggningsstamp, stensättarklubba; äv. om ett slags primitivt slagvärk för nedstötning av byggnadspålar o. d.; docka (se
DOCKA sbst.¹,
5).
(
1752).
Pålning med jungfru. TT 1875,
s. 226.
Jungfrur för nedstöt-, ning af gatstenar. Därs. 1878,
s. 230.
2UB 2: 41 1901.
[JUNGFRU 8.d]
d) (
förr)
(icke officiell) benämning på det minsta av de t o. m. 1862 officiella svenska rymdmåtten för våta varor, rymmande 1/32 kanna, dvs. 0,082 liter: ort; så mycket våtvaror som rymmes i ett dylikt mått; jfr DOCKA sbst.¹ . FörordnMåhlMåttigt 29/5
1739, s. C
4 á. Bryn smör och miöl, och när det är väl brunt, så slås dertil en jungfru vtten. WARG
340 1755. Förr gafs bröd och bränvin, en Jungfru åt hvarje karl
(till frukosten under höslåttern). VästmFmÅ 15: 24 (
1775).
FALKMAN Mått 2: 165 1885.
[JUNGFRU 8.e]
e) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.]
sjöt. vid ansättning av vant,barduner o.d. användt, rundt,platt block försett med en urskölpning (kip) i kanten samt tre till fyra tvärs igenom gående hål för iskärning av taljrep. OxBr. 11: -
726 1637 När vanter skola sättas an, trädes et tåg eller taljerep igenom hålen på jungfrun.. och drages til. DALMAN (
1765).
Att bända en jungfru.. är att lägga vantsladden om jungfrun och bändsla fast henne. SMITH 182 1916. jfr
BARDUNS-,
UNDERVANTS-,
VANT-JUNGFRU.
[JUNGFRU 9]
9) [jfr motsv. anv. i t., ävensom av fr. vierge lat. virgo]
astr. i sg. best., benämning dels på en viss stjärnbild, dels på det sjätte (efter denna stjärnbild uppkallade) tecknet i djurkretsen.
Ps. 1567, Kal. s. C
1 b.
Luth Astr. 7 b
1584.
Stjärnbilden) Jungfrun har twänne stora Stiernor, som han kan igen kiännas af Spica eller Axet, och Vindemiatrix.
RÅLAMB 4: 6 (
1690).
RAMSTEN o. STENFELT 1917.
BERGSTRAND Astr. 40 (
1925). särsk.
[JUNGFRU 9.a]
a) i uttr. (ut)i Jungfrun, vid den tid då solen (l. månen) har sin ställning i Jungfruns tecken. Een Menniskia född vti Jungfrwn är af Melancholisk, kall och torr complexion. SCHIVARTZ Alm. 1656,
s. 19.
Bondepract. D
1 a
1662.
STRINDBERG Bjälb 128 (
1909).
[JUNGFRU 9.b]
b) [jfr nylat. spica virginis]
i uttr. Jungfruns ax, benämning på en stjärna av första storleken i stjärnbilden Jungfrun. LINDHAGEN Astr. 134 (
1858).
Ssgr De nedan anförda ssgr som äro namn på växter torde i regel anslutas till 2. Dock föreligger sannolikt i vissa fall ombildning av de under 3 a δ anförda benämningar vari jungfru Marias namn ingår; jfr anm. under JUNGFRU 3 a δ
A
– (2, 3)
JUNGFRU-AKTIG [JUNGFRU-AKTIG.ssg 1]
1) (
numera mindre br.)
som liknar en ung flicka(s) l. jungfru(s); utmärkande l. karakteristisk förunga flickor l. jungfrur. Linc. (
1640).
En jungfruaktig blygsamhet. SCHULTZE Ordb. 1341 (c. 1755).
ÖSTERGREN (1929;
angivet ss. mindre vanl.).
[JUNGFRU-AKTIG.ssg 2]
2) (
†)
lämplig för en ung flicka l. jungfru. The Hedniskes, i synnerheet Poeters, Skriffter, the ther myckit inneholla som föga är Jungfruachtigt.
SCHRODERUS Os. 1: 531 1635.
–
(5 b) JUNGFRU-ALKOV.
för tjänarinna avsedd sovalkov (i kök). Lägenheter .. om 4 rum, 1 kök, jungfrualkov och serveringsrum. PT 1915,
nr 185 A,
s. 4.
NoK 18: 25 1923.
– jfr
3)
JUNGFRU-ALSTRING.
biol. partenogenes; jfr FÖDSEL SAOL (1923). 2NF 36: 828 1924.
–
(3 b) JUNGFRU-BARK. (
i fackspr.)
(Korkisolering beredes) af den s. k. jungfrubarken, d. v. s. den bark, som skalas de tre första gångerna från ett träd. 2NF 36: 1177 1924.
– (
2,
3)
JUNGFRU-BARM. (
i högre stil)
ATTERBOM i Phosph.
1810,
s. 25..
SNOILSKY 1: 111 1874.
– (
3)
JUNGFRU-BLOMMA,
r. l. f. (
†)
om jungfrudom. ATTERBOM Lyr. 2: 278 (
1809).
Det var att slicka och kyssa jämt – / Nu har hon sin jungfrublomma skämt. RYDBERG Faust 100 (
1876).
– (
2,
3)
JUNGFRU-BLYG. (
i sht i vitter stil)
blyg som en ung flicka(s) l. en jungfru(s). En (förklädd) Page, med blickar jungfrublyga. NYBERG 1: 206 (
1831).
MODIN Dikt. 87 (
1878).
– (
2,
3)
JUNGFRU-BLYGD. (
†)
en yng flickas l. jungfrus blyghet. VFPALMBLAD i
Phosph. 1810,
s. 287.
– (
2)
JUNGFRU-BONAD. (
†)
en ung flickas dräkt. At een starcker Yngling, kläder sigh i i en Jungfru Boonat. RelCur. 82 1682.
– (
1,
2)
JUNGFRU-BORD. (
†)
bord avsett för de ogifta kvinnorna. VinkällRSthm 1557.
– jfr anm. sp.
270)
JUNGFRU-BRODD. (
†)
växten Polygonum hydropiper Lin., jungfrutvål. BROMELIUS Chl. 81 (
1694).
– (
3)
JUNGFRU-BRUD.
(nästan bl. i fråga om ä. förh.) brud som är jungfru. Jomfrubruden sättes Cronan på Hufvudet. BARCKHUSEN Cotossichin 157 (
1669).
2NF 4: 326 1905.
–
JUNGFRU-BUR.
[JUNGFRU-BUR.ssg 1]
1) (arkaiserande, i fråga om ä. förh.) till 1, 2: rum l. byggnad avsett (avsedd) för (de ogifta) kvinnorna; jfr BUR sbst.¹ 2. De sköna sutto då (dvs. i forntiden) i höga jungfruburar / Och sågo.. ned på äfventyrarns stråt. STAGNELIUS (SVS) 3: 127 1822.
LÖNNBERG FnordSag. 1: 71 (
1870).
[JUNGFRU-BUR.ssg 2]
2) (
†)
till 2: för kvinnor avsedd fängelsecell. 28 februarij .. war åtthr then quinna för retta, som lenge hade sittidh j jomfru buren j fäncknisse. SthmTb. 28/2 1545.
[JUNGFRU-BUR.ssg 3]
3) (
skämts.)
till 2: flickrum. CARLÉN Repr. 131 (
1839).
(Tollin o. Kathinka) hade vant sig vid att efter middagen flykta .. in i Kathinkas jungfrubur.
LUNDEGÅRD Prom. 1: 106 (
1893).
[JUNGFRU-BUR.ssg 4]
4) (
†)
till 2: bordell; jfr -HUS. Fräls oss från allan fara / I Ahlströms jungfrubur. BELLMAN 5: 65 1767.
DENS. (SVS) 1: 210 (c. 1775,
1790).
WIDEGREN 1788.
[JUNGFRU-BUR.ssg 5]
5) (tillf., skämts.) till 5 S b: jungfrukammare. ENGSTRÖM Äfv. 76 (
1908).
– (
3)
JUNGFRU-BÄDD.
(i poesi) en jungfrus bädd. ATTERBOM i
Phosph. 1810,
s. 210.
Då ni min jungfrubädd eröfrat har, / Dröj blott en timma, tala ej ett ord. HAGBERG Shaksp. 10: 90 1850.
– (
3)
JUNGFRU-BÄLTE. . (
†)
kyskhetsbälte; jfr BRUD-BÄLTE 1. Linc. (1640;
under cestus).
ARNELL Moore 1: 11 (
1829).
MEURMAN (
1846) . –
– (jfr
anm. sp.
270)
JUNGFRU-BÄR.
[JUNGFRU-BÄR.ssg 1]
1) (frukten av) växton Rubus saxatilis Lin., stenhallon. FRANCKENIUS Spec. F 4 a (1638). KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 154 (
1903).
[JUNGFRU-BÄR.ssg 2]
2) (
i vissa trakter) (frukten av) växten
Rubus arcticus Lin., åkerbär.
LINNÉ Fl. nr 412 (1745;
fr. Hälsingl.).
RETZIUS FlOec. 617 (
1806).
WISTRÖM Hels. 12 (1874;
fr. Hälsingl.).
–
JUNGFRU-BÄRS-REVA,
r. l. f. (
†)
till -BÄR 1: växten Rubus saxatills Lin., jungfrubär (se d. o. 1). THUNBERG FlStrengn. 30 (
1791).
– (jfr
3)
JUNGFRU-BÖRD biol. partenogenes, jungfrufödsel. VetAÅrsb. 1909, s.
214.
2NF 36: 828 1924.
– jfr
2)
JUNGFRU-CIRKEL. (
i fackspr.)
visst slags liten passare för uppritande av mycket små cirklar, nollcirkel; jfr -PASSARE. PASCH Linearritn. 2 (
1880).
BonnierKL 9: 26 1926.
– (
2,
3)
JUNGFRU-DANS. (
i Finl.)
stensättning av labyrintform. Budk(Brage) 1924 s. 81 I Finland benämnas labyrinterna "jungfrudanser", och manberättar där, att de använts vid en lek, varvid en flicka satt i mitten, och ynglingarna sprungo i gångarna för att nå in till henne. ERIXON SkansenKultH 164 1925.
– (
3)
JUNGFRU-DOK. (
förr)
dock buret (ss. hederstecken) av jungfru. Jag (dvs. Salomone) då min Jungfru-dok, med blygslen, af mig lade. KOLMODIN QvSp. 2;
236 (
1750).
En blir en hustru, en helt simpelt moder, / En annan åldras under jungfrudok (dvs. ss. jungfru). CVASTRANDBERG 5: 171 1862.
– (
1)
JUNGFRU-DRÄNG. (
förr)
kammartjänare hos förnäm ogift kvinna; jfr -KNEKT. Skall hon (dvs. K. IX:s dotter Katarina) hafwa städes hoos sig uthi Curfurstens Hoff.. een Jungfrudräng, een hängsterijdare, een wagndrijfware, een Stalldräng. STIERNMAN Riksd. 617 1605.
– (
2,
3)
JUNGFRU-FADDER. (
†)
) ogift kvinnlig faddder. JHADORPH 1672 i
3SAH XLIII. 1:
106. Straxt nedom mor Katarina stod fru Holmelin.. men derpå tre jungfrufaddrar, bonddöttrar från Jerfälla.
ALMQVIST Lad. 35 (
1840).
WACKLIN Minn. 2: 81 1844.
Landsm. 2: XLVIII (1884;
fr. Åland).
– (
2,
3)
JUNGFRU-FINGER. (
i högre stil)
LUCIDOR Hel. H
3 a (
1673).
En gyllne vas, med röda rosor / Bland hvita, brutna nyss af jungfrufingrar. WULFF Petrarcab. 175 (
1905).
– jfr
2)
JUNGFRU-FLASKA. (
numera knappast br.)
ett slags på midten hopknipen flaska, "strålaflaska". WISTRAND NordMAllmog. 30 (
1909).
Fatab. 1910,
s. 161. RedNordM
1917,
s. 8.
– (
2)
JUNGFRU-FOLK.
[jfr ä. t. jungfernvolk]
(
†)
unga, ogifta kvinnor. LUCIDOR (SVS) 126 1669.
BROBERGEN 102 (1705,
1708).
– (jfr
3)
JUNGFRU-FORTPLANTNING ~⁰²⁰. biol. partenogenes; jfr
-FÖDSEL.
UpsLäkF 1888– 89,
s. 12.
–
(3 b) JUNGFRU-FÄRD.
[jfr t. jungfernfahrt]
(
tillf.)
jfr -RESA. Det gondollösa luftskeppet gör jungfrufärd 1927. SvD(A 1925, nr 56, s. 3.
–
JUNGFRU-FÖDELSE.
[JUNGFRU-FÖDELSE.ssg 1]
1) till 3; om Jesus' födelse. 2NF 10: 1491 (
1909).
Jesu jungfrufödelse. SocDem(A) 1922,
nr 255, s. 5.
[JUNGFRU-FÖDELSE.ssg 2]
2) (
mindre br.)
biol. partenogenes; jfr JUNGFRU 3. WRETLIND Läk. 8: 142 (
1900).
– jfr
3)
JUNGFRU-FÖDSEL.
biol. (fortplantning gm) en äggcells utveckling utam föregående befruktning, partenogenes. LUNDSTRÖM Warming 236 (
1882).
Det är snart sextio år sedan en tysk biodlare upptäckte, att jungfrufödsel äger rum i stor skala hos bin. LIDFORSS Kås. 3: 160 (
1913).
– (
2,
3)
JUNGFRU-GRANN. (
†)
granntyckt l. nätt på mat l. dryck ss. en ung flicka l. jungfru; jfr GRANN II 2. LUCIDOR (SVS) 40 (c. 1670).R – (jfr
anm. sp.
270) GRÄS. (†) växten
Polygonum hydropiper Lin., jungfrutvål.
IERICI Colerus 2: 42 (c. 1645).
–
(3 b) JUNGFRU-GULD.
[jfr t. jungfer(n)gold]
(
†)
i naturen funnet, rent guld. RelCur. 236 1682.
– (
3)
JUNGFRU-GÖBDEL.
[jfr t. jungferngürtel) (
förr)
kyskhetsbälte; jfr -BÄLTE. Cellarius 30 1699.
Jungfrugördeln han (dvs. Poseidon) löste och strax henne (dvs. Tyro) sänkte i slummer. LAGERLÖG HomOd. 133 1908
– (
2)
JUNGFRU-HANDSKE. (
†)
TullbSthm 19/10 1583.
– (
3)
JUNGFRU-HINNA,
r. l. f. (
föga br.)
mödomshinna, hymen. HOLMBERG 1: 1044 1795. ÖSTERGREN
1929.
–
(3 b) JUNGFRU-HONUNG.
[jfr t. jungfernhoning]
biodl. om den särskilt rena honung som erhålles därigm att vaxkakorna ställas på kant o. honungen får självrinna; äv. om den honung som erhålles av en bisvärm under det första året. BOLAVI 185 b 1578.
WAHRMAN Manski o. Wolstein 345 1807.
LINDGREN Läkem. 116 (
1919).
–
(3 b) JUNGFRU-HUMLE.
[jfr t.jungfer(n)kopfen]
(
i fackspr.)
benämning på humleplanta under första året. 2UB 4: 180 1899.
– (
1,
2)
JUNGFRU-HUND.
[jfr ä. t. jungfer(n)hündchen) (†) (eg.: ung dams) knähund. VarRer V 51
1538. SCHULTZE
Ordb. 1988 (c. 1755).
– (
2)
JUNGFRU-HUS.
[jfr d. jomfruhus]
(
numera bl. arkaiserande,
i fråga om ä. förh.)
bordell. På Kellare och Jungfrw huus, / Ther holler tu mäst släm och suus. CHRONANDER Surge C
6 b
1647.
BELLMAN (SVS) 1: 96 (c. 1772,
1790).
2NF 32: 568 1921.
– (
2,
3)
JUNGFRU-HÅR.
[jfr t. jungfernhaar]
särsk.
ss. namn på växter; jfr anm. sp. 270. [JUNGFRU-HÅR.ssg 1]
1) ormbunksväxten Adiantum Capillus Veneris Lin. FRANCKENIUS Spec. A 2 b (
1638).
3NF 1929.
[JUNGFRU-HÅR.ssg 2]
2) (
†)
i uttr. brunt jungfruhår, ormbunksväxten Asplenium trichomanes Lin., bärgspring. FRANCKENIUS Spec. A
2 b (
1638).
SERENIUS Kkkk 1 a
1757.
[JUNGFRU-HÅR.ssg 3]
3) (
†)
bladmossväxten Polytrichum commune Lin., björnmossa; i sht i uttr. gyllene jungfruhår [jfr 4).
FRANCKENIUS Spec. A 2 b
1638. SERENIUS Iii
4 a
1757.
[JUNGFRU-HÅR.ssg 4]
4) (
†)
i uttr. gyllene (l. gyllenröd) jungfruhår [jfr 3), växten Drosera rotundifolia Lin., sileshår.
FRANCKENIUS Spec. D 2 b
1659.
BROMELIUS Chl. 99 (
1694).
[JUNGFRU-HÅR.ssg 5]
5) (
†)
halvgräset Eriophorum angustifolium Roth., ängsull. RUDBECK CampElys. 1: 36 (
1702).
Ssg (till -HÅR 1):
–
jungfruhår-sirap.
(†) farm. "sirap" beredd av ormbunksväxten Adiantum Capillus Veneris Lin. ApotT 1698,
s. 84.
Därs. 1759,
s. 80.
–
JUNGFRU-JORD.
[jfr t. jungfer(n)erde (i bet. 2)]
[JUNGFRU-JORD.ssg 1]
1) (
†)
till 2, 3: jord som tillhör ogift kvinna. SthmTb. 9/12 (
1573).
Öfuermages Eller Jungfru Jordh Må Eij byttas i wärre vtan J Bättre By. ÅngermDomb. 12/2 1628, fol. . [JUNGFRU-JORD.ssg 2]
2) till 3 b: oberörd, icke förut odlad jord, jungfrulig jord; numera nästan bl. (i vitter stil) mer l. mindre bildl. SERENIUS EngÅkerm. 110 (
1727).
EconA 1807, apr.
s. 113.
Allt var nytt, friskt, oberördt i denna poetiska värld, som väntade på upptäckaren... Men fyndigheterna skulle också bearbetas, jungfrujorden skulle plöjas med svett och möda. KARLFELDT i 3SAH 24: 76 1909.
ÖSTERGREN (
1929) .
[JUNGFRU-JORD.ssg 3]
3) (
†)
till 3 b: svartmylla, matjord. Svart-Mylla.. är i och för sig sielf den bästa af alla slags jord-arter;.. derföre har ock denna fådt namn af Mat- eller Jungfrujord. HushBibl. 1755,
s. 10.
–
(8 e) JUNGFRU-JÄRN.
sjöt. järn varmed den undre av ett par jungfrur är fastsatt vid röst o. fartygssida; förr äv.: jungfrublock av järn. LIND 1749.
MÖLLER (1790;
under jungfru).
FRICK o. TROLLE 145 (
1872).
BJÖRKMAN 1889. –
[jfr anm. sp. 270) -KAM.
[jfr t. jungfernkamm (i bet. 1)]
[JUNGFRU-JÄRN.ssg 1]
1) växten Alchemilla arvensis Lin., åkerkåpa. FISCHERSTRÖM 1: 142 (
1779).
KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 96 (
1883).
[JUNGFRU-JÄRN.ssg 2]
2) växten Scandix necten Lin., nålkörvel. FRIES BotUtfl. 3: 242 (
1864).
DENS. Ordb. (c. 1870).
BJÖRKMAN 1889.
–
JUNGFRU-KAMMARE.
[jfr ä. t. jungferkammer (i bet. 1)]
[JUNGFRU-KAMMARE.ssg 1]
1) (
numera bl. i fråga om ä. förh.)
till 1, 2, == -BUR 1. GripshInvent. 26/5 (
1547).
Christiernus (hade).. sielf i jungfru kammaren låfwat henne echtenskap. ConsAcAboP 3: 352 (
1669).
På de stora godsen och slotten tillkom i bostaden ännu ett rum, nämligen för qvinnorna, benämndt frustugan, eller "Jungfru Camaren". MeddSlöjdF 1887,
s. 71 (efter handl. fr.
1500-talet).
[JUNGFRU-KAMMARE.ssg 2]
2) till 5 b: tjänarinnerum; jfr PIG-KAMMARE. IT 1791,
nr 77, s. 3.
En liten Våning.. bestående af Sal, Förmak, Sängkammare, Garderobe, Jungfrukammare och Kök. DA 1808, nr
146,
Bih. s. 3.
GHT 1894,
nr 148, s. 4.
[JUNGFRU-KAMMARE.ssg 3]
3) (
enst.,
†)
om stjärnbilden Jungfrun; jfr JUNGFRU 9. Phoæbus efter ährlig vahna / Nyss i jungfrukammarn gick. TRUDEEN Vitt. 212 (c. 1690).
– (
1,
2)
JUNGFRU-KLOSTER.
[fsv. iungfru kloster; jfr t. jungfernkloster) (
förr)
nunnekloster. S. Hiero(nymus) stictade.. jomfru closter ther S. Paula och hennes dotter.. wore. PGALLE 1526 hos OPETRI
PGalle G 4 a. Skenninge Jungfru-Kloster.
LAGERBRING lHist. 3: 661 (
1776).
Nunne- eller jungfrukloster styrdes af abbedissor. BRUNIUS SkK 300 (
1850).
LUNDELL (
1893) .
– (
1)
JUNGFRU-KNEKT.
[jfr t. jungfernknecht]
(
†)
om kammartjänare hos förnäm ogift kvinna [jfr -DRÄNG), övergående i bet.: "jungfrupilt". Iagh skall aldrigh i mina dagar / någon Spetz eller boga draga. / Iagh will migh i frustugan gifua; / En iungfru knecht lyster migh blifua, / Att wara der en trogen dräng, / vpreda frökers och iunfrwers sängh. / I allahanda söm will iagh migh öfua.
ASTEROPHERUS 26 1609.
– (jfr
2)
JUNGFRU-KORALL.
[jfr t. jungfernkoralle]
korallen Amphelia oculata Lin. Rebau NatH 1: 732 1879.
– (jfr
anm. sp.
270)
JUNGFRU-KORG.
växten Nigella damascena Lin., jungfrun i det gröna. FRIES Ordb. (c. 1870).
–
(3 b) JUNGFRU-KORK.
[jfr t. jungfernkork]
(
i fackspr.)
den fina, elastiska korkvävnad som efter avskalningen av den yttre, hårda,"manliga" korken hos korkeken utväxer från underliggande korklager (moderkorken), äv. kallad: "kvinnlig" kork; stundom äv. om den "manliga" korken. ROSENDAHL Farm. 81 (
1897).
JÖNSSON Gagnv. 483 (
1910).
–
JUNGFRU-KRAGE.
[JUNGFRU-KRAGE.ssg 1]
1) (
förr)
till 2, 3: ett slags krage som bars av ogifta kvinnor. SthmStadsord. 1: 39 1635.
[JUNGFRU-KRAGE.ssg 2]
2) växten Chrysanthemum parthenium Bernh.; jfr anm. sp. 270. SUNDIUS HbTrädg. 130 (
1901).
– (
3)
JUNGFRU-KRANS.
[jfr t. jungfer(n)kranz]
(
förr)
krans som i vissa trakter bars ss. huvudprydnad av jungfrur; äv. (i högre stil) bildl. (Adam) Haar Jordens Jungfru Krantz af hennes Hufwud refwet. SPEGEL GW 126 (1685). Een beblomstat jungfrucranss. ROSENFELDT Vitt. 224 (
1706).
Nu har hon fått sin jungfrukrans på kistan. HAGBERG Shaksp. 1: 423 (
1847).
SvKulturb. 1– 2: 287 (1929 –
(3 b) JUNGFRU-KVICKSILVER.
[jfr t. jungfernquecksilber]
(
†)
i naturen förekommande, rent (gediget) kvicksilver. RINMAN 2: 379 1789.
– (
3)
JUNGFRU-KYSKHET. (
i sht i högre stil)
en jungfrus kyskhet, jungfrulig kyskhet. BORG Luther 1: 643 (
1753).
De svenska (folk-)visor, som direkt förhärliga jungfrukyskheten. NoK 29: 106 1924.
– (jfr
8 a)
JUNGFRU-KYSS. (
förr)
om tortyr medelst "jungfru"; äv. om själva tortyrredskapet. Posselt G3 1: 146 1810.
SKL 1847.
– (
2,
3)
JUNGFRU-KÖR.
(i fråga om förh. i det antika Grekland) kör av unga flickor. De delfiska jungfru-chörerna, hvilka besjöngo Letos och hennes barns födelse. NF 4: 1232 1881.
– (
3,
4)
JUNGFRU-LEVERNE.
[fsv. iungfru liverne]
(
†)
== -LEVNAD. LPETRI Ec. 56 (
1559).
BORG Luther 1: 361 1753.
– (
3,
4)
JUNGFRU-LEVNAD. (
†)
levnad i ogift stånd, celibat. Förspr1Kor. (Bib. (
1541).
Ty wille icke heller Paulus såsom ett Herrans bod stadga om jungfru lefnad och enlefnads stånd. SWEDBERG SabbRo 642 (
1692,
1710).
BORG Luther 2: 447 (
1753).
– (
2,
3)
JUNGFRU-LIK,
adj. som liknar en ung flicka(s) l. jungfru(s),; jungfrulig; äv. bildl. SWEDBERG Ordab. (
c. 1730.
Anletet kunde man kalla / Jungfrulikt för en pilt, och likt en pilt för en jungfru. ADLERBETH Ov. 200 (
1818).
LUNDH ValkN 67 (
1924). –
[jfr anm. sp.270) -LIN. växt av släktet Polygala Lin., särsk. arten
Polygala vulgaris Lin., fågelört (se d. o.
1).
SAMZELIUS Blomst. 55 (
1760).
FRIES Ordb. c. 1870.
KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 67 (
1883).
– (
3)
JUNGFRU-LIV.
[JUNGFRU-LIV.ssg 1]
1) (
†)
om en jungfrus kved. Såsom.. (jesus) aff then heliga Anda, vthi rena Jungfru lijffue aflat war. LPETRI 1post. I 5 b
1555. CHÆRBERUS D
1 b
1642.
[JUNGFRU-LIV.ssg 2]
2) (
föga br.)
kvinnas liv ss. jungfru; jfr -LEVERNE, -LEVNAD. Om någon rik mamsell så länge gifvit korgen, att slutligen för henne ej återstått annat val, än mellan jungfrulifvets kärfhet eller någon af sig kommen ungkarl. CRUSENSTOLPE Mor. 1: 234 (
1840).
COLLAN Kalev. 1: 140 (
1864).
– (
2)
JUNGFRU-LOCK,
r. l. m. (numera bl. i högre stil) ung flickas hårlock. En jungfrulock drar starkare än tio par oxar. SvOrdspråksb. 31 1865. WIRSÉN NDikt. 267 1880.
– (
3)
JUNGFRU-LÖS. (
†)
om kvinna: som icke längre är jungfru. Junfrulösa, eller mödomslösa pigor. BULLERNÆSIUS Lögn. 240 (
1619).
– (
1,
2)
JUNGFRU-MAK. (
†)
== -BUR 1. G1R 15: 165 1543.
– jfr
anm. sp.
270)
JUNGFRU-MILLA.
växten Chenopodium vulvaria Lin., stinkmolla. LILJA SkånFl. 195 (
1870).
– (
2,
3)
JUNGFRU-MJÖLK.
[jfr t. jungfernmilch]
folklig benämning på den ss. skönhetsmedel använda, mjölkliknande emulsion som erhålles vid utspädning med vatten av bensoetinktur; jfr BENJAMIN-VATTEN. BLIBERG Acerra 458 (
1737).
LINNÉ Vg. 118 (
1747).
ÖSTERGREN (
1929) .
–
(8 d) JUNGFRU-MÅTT. (
förr)
== JUNGFRU8 d. LIND (1749;
under viertel-stübgen). Et rågadt jungfru-mått med Sego
(dvs. sagogryn). WARG 591 (
1755).
BoupptVäxjö 1880.
– (
3)
JUNGFRU-MÄRKE.
(enst., †) mödom. BELLMAN (SVS) 1: 59 (
1768,
1790).
– (
3)
JUNGFRU-NAMN.
benämningen jungfru ss. hedersnamn för intakt kvinna. HESSELIUS Zaletta 53 (
1740).
Flickor, som förverkat sitt jungfrunamn. NoK 29: 104 1924.
–
(3 b) JUNGFRU-OLJA,
r. l. f. [jfr t. jungfernöl, fr. huile vierge]
benämning på den finaste, vid kallpressning först utvunna olivoljan. LIND 1749.
VaruförtTulltaxa 1: 376 1912.
– jfr
2)
JUNGFRU-PASSARE,
r. l. m. [jfr d. jomfrupasser]
(
i fackspr.)
== -CIRKEL. WoJ 1891. LUNDELL (
1893) .
– jfr
anm. sp.
270)
JUNGFRU-PEPPAR.
växten Polygonum hydropiper Lin., jungfrutvål. GADD Landtsk. 2: 176 (
1775).
– (
1,
2)
JUNGFRU-PILT. (
numera mindre br.)
(föraktfull) benämning på vek yngling l. på yngling som ägnar sitt huvudsakliga intresse åt kvinnorna. KOLMODIN QvSp. 1: 274 (
1732).
En klemig Jungfru-pilt. KLING Spect. F 3 a (
1755).
Jag behöfver män och icke jungfrupiltar. TOPELIUS Vint. II. 1: 296 (
1881).
ÖSTERGREN (
1929) .
–
(3 b) JUNGFRU-PROV. (
enst.,
†)
(ngns) första försök (som talare); jfr -TAL. Hans första jungfruprof uti debatten: / Ett tal, som (över-)huset med beundran slog. CVASTRANDBERG 5: 235 1862.
– (
3)
JUNGFRU-REN,
adj. (
i sht i högre stil)
ren o. oskuldsful som en jungfru(s). TEGNÉR (WB) 9: 10 (
1840).
Din (dvs. polyhymnias) jungfrurena späda skönhet. KRÆMER Sydfr. 65 1853.
ANDERSSON GrDram. 170 (1890,
1910).
–
(3 b) JUNGFRU-RESA,
r. l. f. [jfr t. jungfernfahrt, ävensom -TAL]
(
tillf.)
(ett fartygs o. d.) första resa. DN 1914,
nr 15802, s. 10. NVäxjöBl.
1930, nr
47,
s. 5. –
[jfr anm. sp. 270) -RIS. (
i vissa trakter)
växten Solidago virgaurea Lin., gullris. LINNÉ Vg. 249 (1747;
fr. Värml.).
RETZIUS FIOec. 690 (
1806).
LILJA SkånFl. 607 (
1870).
– jfr anm. sp.
270)
JUNGFRU-ROS,
r. l. f. [jfr t. jungfernröschen]
(
†)
benämning på en (småblommig) rosaart. LINNÉ HortUps. 132 (
1748).
HbTrädg. 5: 90 1874.
– (
2,
3)
JUNGFRU-ROV. (
i fråga om ä. förh.)
bortrövande av jungfru(r); äv. konkret: bortrövad(e) jungfru(r). De kommo undan med sitt jungfrurof. HEDBERG Elisif 80 1870.
(Folk-)visor om jungfrurov.
Fornv. 1926,
s. 411.
– (
1,
2)
JUNGFRU-SAL. (
förr)
jfr -BUR 1. HB 1: 188 1570.
– (
2,
3)
JUNGFRU-SJUKA.
[jfr t. jungfernkrankheit) (†) bleksot.
SvMerc. 1: 109 1755. SCHULTHESS
(1885;
med hänv. till bleksot
). – (
3)
JUNGFRU-SKATT. (
†)
om mödom. LUCIDOR (SVS) 253 (
1672).
At Bruden denna Natt / Blijr qwitt sin här till Dagz all'kiärste Jungfru-Skatt. BROBERGEN 20 (
1691,
1708).
–
JUNGFRU-SKINN.
[JUNGFRU-SKINN.ssg 1]
1) till 2; bildl., folklig benämning på en vit, i tunna kakor formad massa som beredes av altearot, socker, äggvita, gummi arabicum o. pomeransblomvatten; alteapasta; äv. i uttr. gult l. bruntjungfruskinn, benämning på lakritspasta. THOLANDER Ordl. c. 1875. Vi barn.. uppehöllo oss
(gärna i laboratoriet på apoteket), i synnerhet när morseller eller jungfruskinn voro i görningen.
BÖTTIGER 6: 40 c. 1875.
(Lakritspasta) benämndes även gult eller brunt jungfruskinn till skillnad från Altepastan.
GENTZ Lindgren 79 (
1928).
[JUNGFRU-SKINN.ssg 2]
2) [jfr t. jungfernhäutchen]
(
†)
till 3: mödomshinna, hymen. SCHULTZE Ordb. 4270 c. 1755.
– (
3)
JUNGFRU-SKRUD. särsk. (
förr)
: skrud avsedd för jungfrubrud. UppDP 13/10 (
1596).
Den som besoffwer sin fästermö uthi troolofningen och hon går sedan medh iungfruskrudh till kyrkian; böthe till kyrckian 5 dlr. KyrkohÅ 1911, MoA.
s. 115 (
1647).
LUCIDOR (SVS) 461 1674–
– (
3)
JUNGFRU-SKÄNDARE. (
†)
mökränkare. Sv Ords. A
4 b
1604.
HAGBERG Shaksp. 9: 186 (
1850).
– (
3)
JUNGFRU-SKÄNDNING. (
†)
mökränkning. RA I. 1: 338 1544.
– (jfr
anm. sp.
270)JUNGFRU-SKÖN,
sbst. (
†)
växt av släktet Vinca Lin., vintergrön. Linc. (1640;
under clematis
). – jfr anm. sp.
270)
JUNGFRU-SNÖRT.
växt av släktet Convolvulus Lin.; särsk. i uttr. blå jungfruskört, Convolvulus tricolor Lin., vit jungfruskört, Convolvulus arvensis Lin., åkervinda. LILJA SkånFl. 140 (
1870).
Därs. 827. – (jfr
6 a)
JUNGFRU-SLÄNDA.
zool. slända av släktet Calopteryx Leach., särsk. Calopteryx virgo Lin. Jungfruslända (Libellula Virgo Fabr.). DAHLBOM Insekt. 226 (
1857).
Jungfruslända (Calopteryx virgo).. är blå- eller grönglänsande. 1Brehm III. 2: 136 1876.
SIWERTZ Sel. 1: 59 (
1920).
–
(3 b) JUNGFRU-SNÖ. (
i vitter stil)
ren, nyfallen snö. THOMANDER 3: 80 (
1826).
Jungfrusnöns absoluta renhet. ERICSON Fågelkås. 1: 64 1906.
– (
1,
2)
JUNGFRU-STIFT.
[jfr t. jungfernstift]
stiftelse där i densamma inskrivna ogifta döttrar till adelsmän (i utlandet ngn gg även ofrälse) åtnjuta bostad o. underhåll l. varifrån pensioner utbetalas till dem; i fråga om nutida sv. förh. bl. om Vadstena adliga jungfrustit, stiftelse som utdelar pensioner åt däri inskrivna ogifta adelsdöttrar. Vadstena Adelige Jungfru Stifts Direction. PT 1758,
nr 30, s. 4.
Norrköpings Adeliga JungfruStift som ifrån.. år 1783 kan räkna sin uprinnelse. SUNDELIUS NorrköpMinne 608 (
1798).
NF 1884.
NYSTRÖM Sv Geogr. 361 (
1895).
Ssg:
–
jungfrustifts-inrättning.
jungfrustift; numera bl. om en i Finl. 1856 inrättad stiftelse för beredande av pensioner åt ogifta döttrar till adelsmän. Reglemente för Adeliga Jungfru Stifts Inrättningen i Norrköping. SUNDELIUS NorrköpMinne 611 (i handl. fr. 1787. SPF 1850, s.
235.
2NF 13: 283 1910.
– (
1,
2)
JUNGFRU-STUGA.
( jungfru- 1560–1572 jungfrue- 1544) (
†)
= -BUR 1. Ther vppe j Jungfrwestuffwen offwen för trappen. G1R 16: 142 1544.
Därs. 29: 667 1560.
HB 1: 191 1572.
–
JUNGFRU-STÅND.
till 3, förr äv. till 4: ogift stånd, celibat; numera bl. i fråga om kvinna. Them, som i Jomfruståndh leffua. JPETRI Œc. 56 (
1559).
Stå qvar / Uti Ert Jungfrustånd. Förblif en ogift Flicka / I alla Edra lefnadsdar. ENVALLSSON TalTafl. 5 (
1782).
ÖSTERGREN 1929.
–
(3 b) JUNGFRU-SVAVEL.
[jfr t. jungfernschwefel) (
i fackspr.)
fullkomligt rent svavel som vid destillation av svavelkis i kärl av lera l. tackjärn genomtränger förlagets väggar o. botten o. droppvis avsätter sig på utsidan, droppsvavel. RINMAN 1: 448 1788.
LINDGREN Läkem. 1902.
–
(3 b) JUNGFRU-SVÄRM.
[jfr t. jungfernschwarm]
biodl. bisvärm som utgår från ett nytt, av en försvärm under samma sommar grundat bisamhälle. KOCH Biskiöts. Förkl.
2 1753.
Alm(Gbg) 1774,
s. 41. 2NF
3: 217 1904.
–
(5 b) JUNGFRU-SYSSLOR, pl.
tjänarinnesysslor, pigsysslor. ULLMAN LevBill. 10 (
1915).
– (jfr
anm. sp.
270)
JUNGFRU-SÄRKAR,
pl. (i vissa trakter) (blommorna av) växten Convolvulus arvensis Lin., åkervinda. LINNÉ Sk. 240 (
1751).
DYBECK Runa 1850,
s. 12.
–
(3 b) JUNGFRU-TAL.
[efter eng. maiden speech; jfr t. jungfernrede]
i sht
polit. det första anförande som en medlem av en politisk l. kommunal församling håller i denna församling; äv. allmännare: det första (offentliga) anförande som en person håller (i en viss egenskap). EKBOHRN 2: 7 (
1878).
Några dagar senare fick Rydberg tillfälle hålla sitt jungfrutal (i riksdagen). WARBURG Rydbg 2: 102 1900.
HAGBERG VärldB 106 1927.
–
JUNGFRU-TALA.
[till -TAL]
(tillf., vard.) hålla sitt jungfrutal. Kommunisten Zeigner jungfrutalar som ministerpresident. SvD(A) 1923, nr
278 s.
(rubrik). –
JUNGFRU-TALARE.
[jfr -TAL, ävensom t. jungfernredner]
i sht
polit. person som håller sitt jungfrutal. ST(A) 1951,
nr 16, s. 18.
– (
1,
2)
JUNGFRU-TIMMER.
[jfr holl.
jufferentimmer) (†) sammanfattande, om de unga ogifta damerna l. flickorna; jfr
FRUNTIMMER 2, 3. BRASCR
FörlSon. D
4 b (
).
Jag (dvs. Salome) lät mig ock en sol för Jungfru-timret kalla. KOLMODIN QvSp. 2: 229 (
1750).
– (
1,
5)
JUNGFRU-TITEL.
titeln jungfru. LAGERBRING Skr. 11 c. 1764. Grefvarna sökte
(under K. XI:s förmyndarregering) äfven åt sina döttrarförbehålla benämningen fröken; adelns borde åtnöjas med jungfrutitteln.
FRYXELL Ber. 14: 120 (
1846).
GHT 1907,
nr 30, s. 2.
– jfr
2)
JUNGFRU-TOBAK.
[jfr t. junyferntabak]
(
†)
växten Nicotiana paniculata Lin. (med mildare smak än andra tobakssorter).
LINNÉ i
VetAH 1753,
s. 41.
SYNNERBERG 1815.
– jfr
2)
JUNGFRU-TRANA.
zool. den till transläktet hörande, i medelhavsområdet, mellersta Asien o. norra Kina hemmahörande fågeln Anthropoides virgo Lin. (AGARDH o.).LJUNGBERG 4: 71 1863. Jungfrutranan... har tillfälligtvis anträffats i Sverige. 2NF 29: 575 1919.
– jfr
anm. sp.
270)
JUNGFRU-TVÅL.
växten Polygonum hydropiper Lin., brudtvål, loppgräs, brännande pilört; jfr -GRÄS. FRANCKENIUS
Spec. C
4 a (
1638).
KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 122 (
1903).
Ssgr:
–
jungfrutvåls-gräs. (
†)
jungfrutvål. De som tvätta sig med Jungfrutvåls-Gräset,.. de blifva nog rödlätta. HAARTMAN Sjukd. 89 1759.
– (
3,
4)
JUNGFRU-VATTEN. (
†)
urin från "ren" flicka l. yngling. IERICI Colerus 2: 222 c. 1645.
–
(3 b) JUNGFRU-VAX.
[jfr t. jungfernwachs) dels
biodl. om det gulvita vax som erhålles av unga bin (av jungfrusvärm), dels (numera knappast br.) om vitt vax. l ERICI Colerus 2: 324 c. 1645.
FISCHERSTRÖM 1: 597 1779.
2NF 31: 922 1920.
– (jfr
anm. sp.
270)
JUNGFRU-VIN.
[jfr t. jungfernwein]
växten Ampelopsis quinquefolia (Lin.) Michx, vild vinranka, vildvin. LILJA SkånFl. 154 (1870).
ABELIN VTr. 82 (
1903).
– (
2,
3)
JUNGFRU-ÅLDER.
jfr -ÅR. Din jungfruålder far med fart, / njut den ännu, Sophie! TEGNÉR (WB) 2: 208 (
1816).
BERG Folksk. 40
1883.
– (
2,
3)
JUNGFRU-ÅR.
i sht i pl., om de år under vilka en kvinna är ung flicka l. jungfru. Posten 1768,
s. 283.
RYDBERG Sing. 91 (
1857,
1865).
– (jfr
2)
JUNGFRU-ÄPPLE.
[jfr t. jungfernapfel]
trädg. benämning på en äppelsort. BROOCMAN Hush. 4: 56 (
1736).
LAHT 1899,
s. 214.
– (
3)
JUNGFRU-ÄRA,
r. l. f. (
i högre stil)
STAGNELIUS SVS) 2: 64 c. 1820.
HAGBERG Shaksp. 10: 132 (
1850).
– (jfr
anm. sp.
270)
JUNGFRU-ÖGON, pl.
växten Veronica chamædrys Lin., teärenpris; äv. om växten Myusotis palustris Roth., förgätmigej. LILJA SkånFl. 5 (
1838).
The-ärenpris.. Har vackra blå blommor, hvarföre den, likasom Ögonblomman, blifvit kallad Jungfruögon. FRIES Ordb. 145 c. 1870.
AUERBACH 1909.
B
†:
Avledn. –
JUNGFRUDOM r. l. m. [fsv. iungfrudomber; jfr d. jomfrudom, isl. jungfrúdómr, holl. jufferdom]
[JUNGFRUDOM.avl 1]
1) (
i sht i högre stil)
till 3: förhållandet att vara jungfru; jungfrulig oskuld, mödom. O PETRI Clost. B
4 a
1528. At .. Christi modher Jungfrw Maria.. medh oförkrenckt jungfrwdom skulle honom vndfå och födha.
FörsprJes. (Bib. 1541. FEHRMAN.
OrientK 37 1920. särsk. (numera bl. ngn gg tillf.) övergående i konkret bet.: jungfru; förr möjl. äv. med anslutning till
JUNGFRU 2: ung flicka. Jag svär vid.. alla de dyra Jungfrudomar, som ridderligen blifvit bortröfvade alt ifrån Helenæ Tid.
DALIN Arg. 1: nr 44, s. 3 (1733;
uppl. 1754: Jungfrur
). TÖRNEROS Brev 1: 82 (1824;
uppl. 1925).
KRUSENSTJERNA Porten 354 (
1933).
[JUNGFRUDOM.avl 2]
2) (
numera föga br.,
ålderdomligt)
till 2, 3: tid då ngn är ung flicka l. jungfru; jungfruålder. Hon.. hade leffuat j siw år medh hennes man frå hennes jomfrwdoom. Luk. 2: 36(NT (
1526).
Huru herligen hennes Welborne föräldrar henne j sin Jungfrudom vthi Gudz ord haffua låtit vptuckta. PJANGERMANNUS ATrolle 62 (1620). HAGSTRÖM Herdam. 2: 235 (
1898).
[JUNGFRUDOM.avl 3]
3) (
†)
till 3: mödomshinna. LIND 1749.
HAGBERG Shaksp. 3: 174 (
1848).
[JUNGFRUDOM.avl 4]
4) (
†)
till 4: manlig oskuld, svendom. SCHRODERUS Os. 1: 439 (
1635).
(Jungfru Maria sade:) Giffhonom
(dvs. kejsar Henrik II) Fridsens Kysz, ty hans Jungfrudom är migh täck.
Därs. 2: 572.
Ssgr (till
JUNGFRUDOM 1, ävensom
4; †):
–
jungfrudoms-löfte.
kyskhetslöfte.
OPETRI PEliæ b 4 a 1527. –
jungfrudoms-stadga , f., l. -stadge. (föreskrift om) celibat. OPETRI Kr. 80 c. 1540. J thet gambla Testamentet .. war jungfrudoms stadgen aldeles ogillat. FALCK Und. 191 b (1558).
–
JUNGFRULIG ⁰⁴⁰ l. ³~²⁰, ngn gg ³⁰², adj. ( -fru- 1569 osv. -frue- 1527–1581) [fsv. iungfruliker; jfr d.jomfruelig, isl. jungfrúligr, t. jungfräulich]
till 3. [JUNGFRULIG.avl 1]
1) som är jungfru; som tillhör l. tillkommer l. är utmärkande för en jungfru; jungfru-; kysk o. oskuldsfull som en jungfru(s); stundom äv. med anslutning till JUNGFRU 2: som tillhör osv. en ung flicka. En jungfrulig brud. Jungfrulig blygsamhet. (Jungfru Maria) baar gudz miskund j sitt jomfrueliga lijff. OPETRI PEliæ g 3 b (1527). Den fina, ömtåliga, jungfruliga känslan (hos dottern) var sårad af faderns råa, egenmäktiga handlingssätt. CARLÉN Repr. 513 (
1839).
Afsteg från den jungfruliga dygdens väg. RUDIN 1Evigh. 1: 142 (1875,
1878). Mitt jungfruliga gamla hjärta finner ingen ro.
BERGMAN LBrenn. 265 (
1928). särsk. (†) i uttr.
jungfruligt stånd, jungfrustånd. Vdj sitt Jomfrulige stand frij och oförloffuet.
SthmTb. 18/6 1569.
[JUNGFRULIG.avl 2]
2) bildl. Detta Castells jungfruliga ointaglighet. ATTERBOM Minn. 580 (
1819).
Gardinerna i förmaket hängde nystrukna och jungfruligt hvita. HEDENSTIERNA FruW 119 (
1890). särsk. om mark, jord o. d.: icke (förut) beträdd av människor; icke (förut) bearbetad l. odlad; äv.: nybruten,; äv. i bild.
BREMER NVerld. 1: 217 (
1853).
På nybruten ("jungfrulig") mark. JUHLIN-DANNFELT 129 (1886). Stora sträckor jungfrulig natur, endast här och där en liten odlad fläck. Verd. 1888,
s. 23.
Ett jungfruligt fält av väldig vidd.. öppnar sig för (den geologiska) forskningen. NordT 1929,
s. 16.
Avledn.:
–
jungfrulighet ,
r. l. f. [jungfrulighet.avl 1]
1) till jungfrulig 1 PoetK 1812,
2: 62.
Marias oförkränkta jungfrulighet. MELIN JesuL 1: 181 (
1842).
Den smärta gestalten omgifven af jungfrulighetens och ungdomens hela skimmer. Roos Skugg.97 1891. [jungfrulighet.avl 2]
2) till jungfrulig 2 slutet. Markens jungfrulighet. SkogsvT 1906,
s. 378.
–
JUNGFRUSKAP m. (SCHRODERUS Os. 2: 13 1635, RUDBECK Atl. 2: 474 1689) l. n. (LÆLIUS Jungf C 4 a 1591, HAGBERG). [jfr t. jungfer(n)schaft]
(
†)
till 3. [JUNGFRUSKAP.avl 1]
1) egenskapen l. förhållandet att vara jungfru, jungfrulighet; jungfrulig oskuld. 5Mos. 22: 15 (
Bib. 1541.
(Phara, som ville bli nunna) lät sin Fader förnimma, thet hon fast heller wille mista sitt Lijff än sin Jungfrwskap.
SCHRODERUS Os. 2: 397 (
1635).
WESTERMARCK Äkt. 214 (
1893).
[JUNGFRUSKAP.avl 2]
2) jungfru. Anna Page .. som är ett fagert jungfruskap. HAGBERG Shaksp. 11: 162 (1851;
eng. orig.: pretty virginity).