© Svenska Akademien. SAOB spalt: J291; tryckår: 1934
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
JURISPRUDENS jω¹risprωdän⁴s, r. l. f.; best. -en. Anm. I ä. tid användes äv. den lat. formen av ordet. SWEDBERG Schibb. 281 (1716). EKBOHRN 1868. ( -ence 1751. -ens 1837 osv.)
[jfr t. jurisprudenz, eng. o. fr. jurisprudence; av lat. jurisprudentia, av juris (se JURIS) o. prudentia, kunskap, vetande, vetenskap]
[JURISPRUDENS 0]
jur. juridik, rättsvetenskap (särsk. ss. grund för domstolarnas lagtillämpning); äv.: kunskap i rättsvetenskapen, lagfarenhet. PT 1751, nr 46, s. 4. Ty domaren, huru mycken jurisprudens han än månde besitta, får icke i sin embetsförvaltning ändra och mästra den gällande lagen. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 32, s. 19. Landshöfding Isberg har.. jemväl genom författareskap gagnat jurisprudensen. SD(L) 1896, nr 520 s. 1. KALLENBERG CivPr. 1: 910 (1924).