JÄMKA jäm³ka², äv. (vard., i sht i folkligt spr.) JÄNKA jäŋ³ka², v. -ade. vbalsbst. -AN (†, BtFinlH 3: 203 1547, Lagförsl. 331 (c. 1606), -ANDE, -NING; jfr JÄMK sbst.² ( giänk- 1698–1789 gänk- 1761. jämbk- (jembk-, jämpk-, jempk-) 1592–1723. jämbnk- (jembnk-) 1720–1723 jämk- (jämck-, iemk-, jem(c)k-) 1541 osv. jämnk- (jemnk-) 1635–1863 jänk- (ienk-, jen(c)k-, iänk-, jänck-) 1530–1924) 1) (†) behandla (ngt) så att det får en slät yta l. en jämn kant o. d., göra jämn l. slät, avjämna, jämna; särsk. dels: avlägsna (en upphöjning l. fördjupning o. d.), bringa (en upphöjning) i nivå (med markytan), utfylla (en grop), dels: bibringa (ett föremål) en jämn begränsningslinje l. kant, avjämna, avskära, ofta med avs. på hår l. skägg: klippa jämnt, jämna. G1R 16: 683 (1544). (Det) vore .. ganske nyttugt, att the sumper och putzer udi staden ähre måtte bliffve förfylte och jenckede medh sandh. Därs. 26: 555 (1556). Dionysio Syracusano, then ther icke tordes lathe någhon Bardskärare klippa sitt håår, vthan hans Döttrar the iänkade thet medh glö – dandes kål. LÆLIUS Jungf. Aa 8 a (1591). En vördig man .. ser jag med särdeles andakt jämka sit skägg. DALIN Arg. 1: 174 (1733, 1754). Jämka litet af nedandelen på en kappa. SERENIUS (1734;under pare). HAZELIUS Bef. 89 1836. – särsk. a) i uttr. jämka (ngt) med jorden o. d., jämna (ngt) med jorden; förstöra, utplåna (ngt). ConsEcclAboP 394 1660. TRUDEEN Vitt. 259 (1687). b) mil. i uttr.jämka rotarna, värkställa rättning mellan rotarna (roteparen) i en truppavdelning. DELACHAPELLE ExBook 66 (1669). SÖDERMAN ExBook 5 (1679). 2) avlägsna l. utjämna olikheter l. motsättningar (mellan olika åsikter l. förslag o. d.); sammanjämka; numera företrädesvis i fråga om parlamentariska förhandlingar o. d.; äv. i uttr. jämka (olika åsikter osv.) till varandra, närma (olika åsikter osv.) till varandra så att de kunna förenas; äv. (i sht förr) : medla (mellan olika parter, motståndare o. d.); förr äv.: åstadkomma enighet l. överenskommelse l. förlikning i l. med avs. på (ngt). BtFinlH 2: 16 (1538). Små saaker och ährander, som vthan Consist. hielp slijtas och jämkas kunna, må Rector hemma i sit hwss liquidera. ConsAcAboP 1: 87 (1643). Sedan dessa höga spörsmål (om dopet) blifvit i godo jämkade, frågades (efter namnet på den som skulle döpas). MoB 2: 152 1797. (Riksdags-)Utskott .., hvilket åligge, at meningarne, så nära möjligt är, sammanjemka och med Förslag öfver denna jemkning inkomma, RO 1810, § 73. Biskopen anmodade häradsprosten att söka jemka mellan henne och den nye pastorn. CAVALLIN Herdam. 4: 123 1857. I den (processen) kunde han (dvs. M. G. De la Gardie), utan att blottställa sig, genom sin höga ställning jämkande ingripa. ANNERSTEDT Rudbeck Bref LXXIX (1899). Äro flera meningar och kunna de till varandra jämkas, gälle (osv.). SFS 1917 s. 361. jfr HOP-, SAMMAN-JÄMKA. – särsk. a) (†) refl., i uttr. jämka sig med (ngn), förlika sig med (ngn); (söka) icomma till rätta med (ngn). SvMerc. 3: 625 (1757). Med menskligheten, iuenskja! lär / At jämka dig och dig förlika. GFGYLLENBORG Vitt. 2: 75 (1795). b) refl. med saksubj. l. opers., numera bl. ngn gg i sådana uttr. som saken l. det jämkar sig nog (l. så småningom o. d.)., saken l. det ordnar sig nog (l. så småningom osv.). JournSvL 1797, s. 262. Allt det där jämkar sig sedan efter hand. WINGÅRD Minn. 12: 36 (1850). Det är inte så farligt med den saken. Det jemkar sig nog! STRINDBERG RödaR 282 (1879). AKERHJELM GamlRoman 31 1907. 3) bringa (ngt) till samma storlek l. värde l. betydenhet som ngt annat, göra (två l. flera delar l. storheter) lika l. likvärdiga, avpassa l. avväga (ngts) storlek l. mängd o. d. på ett riktigt l. rättvist sätt; i fråga om nutida förh. bl. (i sht ss. vbalsbst. -ning) jur. i fråga om ändring i arvslotts storlek som efter fullbordat arvskifte i vissa fall kan företagas, därest arvinge finner giltig anledning till klagomål beträffande sin arvslotts storlek i förhållande till övriga lotter, ävensom kam. (se slutet); förr äv. allmännare (äv. med abstrakt obj.): dela (ngt) jänint l. rättvist, jämnt fördela (ngt mellan ngra l. sig). SthmTb. 6/8 (1550). Sex män af Staden och sex af böndhrne med kyrkioherden och kyrkiones Sysleman, skulle jempka stolerne i kyrkione. BtStödKultH 12: 22 1592. (Delägarna i det tillämnade skeppskompaniet hava) jämkat Skieppen Städerne emellan, effter som the kunne wara store och förmögne til. STIERNMAN Com. 1: 976 (1629). (Arvingarna hava) "sigh emellan jämpkat och byt" hustru Britas qvarlåtenskap. BtÅboH I. 4: 139 (1632). Vppå desse Ofwanskrefne Lijnkläder kastades lott sedan dhe woro jemkade i twenne dehlar. BoupptSthm 25/10 1676. Ondt och godt bör jämkas. VERELIUS 49(1681). Nämne Domaren (sedan arvet är skiftat) tvänne goda män, som lotterna öfverse och jämnka. ÄB 13: 1 (Lag (1734). Sedan Lotterne voro lagde och jämgoda jämkade Lottades. BoupptRasbo 1771. SUNDÉN (1885). KALLENBERG CivPr. 1: 374 (1918). – särsk. (förr) kam. ss. vbalsbst. -ning, i fråga om (för beskattning gjord) värdesättning av hemman l. egendomar (i deras förhållande till varandra), taxering. THULIN Mant. 1: 82 (i handl. fr. (1598). Ansökningar om en allmän skattläggning eller jemkning, tid efter annan upprepade under 16:de och 17:de seklen, framträdde ännu vid frihetstidens början. Därs 48 1890. jfr HAMMARSKATTS-, SKATT-JÄMKNING. 4) avpassa (ngts) storlek l. mängd l. beskaffenhet o. d. (efter ngt), anpassa, lämpa; (gm hänsynstagande till skilda omständigheter) styra om l. åvägabringa (att ngt blir fallet), ordna, inrätta; numera (jfr a) nästan bl. i fråga om bestämmelser, regler o. d., i uttr. jämka (ngt) efter, förr äv. till (ngt), avpassa (ngt) efter (ngt). Holler bergxmannen honum (dvs. kolaren) kost giffue honum vj (dvs. sex) öre. och jencka peningerna effter mijlona som the kunne sämias. G1R 7: 139 (1530). Persohnen må jembkas effter embetet och icke embetet sökia persohnen. RARP. 8: 193 1660. KKD 5: 274 (1711). Igenom en god hushåldning (måste) så jämbkas och lagas, at (osv.). 2RA 1: 231 1723. Ditt Tal du jänka till hvars pund. FRESE AndelD 62 (1726). En förnufftig Matmoder vet at jencka munnen effter matsäcken. BROOCMAN Hush. 1: 46 (1736). (Laurentius Andreæ samt Olaus o. Laurentius Petri) sökte allt mer och mer, att jemka svenskan efter den latinska grammatiken och efter tyska och nederländska stafsättet. ROSENSTEIN i 2SAH 1: Föret. 43 (1801). Vid utsättande af termin för Agodelnings-Rätts sammanträde bör Ordföranden så jemka, att flere särskilda förrättningar under en resa kunna företagas. SPF 1848, s. 187. Tullsatser, jämkade efter hvarje närings föregifna behof af skydd. DE GEER Minn. 2: 293 (1892). (†) Affklipt Tackbly (dvs. takbly). Till ath Jemcka nogon små lod eller wigter medt (dvs. giva loden osv. en passande tyngd). VaruhusR 1541. – särsk. a) (fullt br.) refl.: anpassa l. rätta sig (efter ngt l. ngn). Lika som Solblomman wänder sig emot Solen, så jämkar en Christtrogen sig efter Guds wilja. EKENDAHL JEDelaGardie 39 (1709). (Mu- hammedanismen) är.. den religion, som mer än någon annan har jämkat sig efter lokala och klimatiska förhållanden. NYBLÆUS Forskn. 2: 585 (1881). (SCHÜCK o.) WARBURG 2LittH 2: 526 (1912). b) (†) reglera, hålla inom vissa gränser; tillbakahålla, moderera; särsk. med avs. på ngt som befinner sig i utveckling, rörelse o. d. Den enas oskyldiga liflighet är jämkaå och tygelhållen genom den andras .. alfvarsamhet. KLING Spect. Ll 3 a 1735. LINNÉ MusReg. VII (1754). Der (dvs. i flickpensionen) flck hon lära sig verldens kraf / och jemka gången och stegen. TAVASTSTJERNA NVers 61 1885. – särsk. med avs. på mekanisk effekt, hastighet, värme o. d.: moderera. Här är inrättadt et bad med jämkad värma. MÖLLER (1790). Vid alla tillfällen kunna hjulens hastighet jemkas och äfven helt och hållit stannas (på ångbåten). FORSELL PlanTransp. 49 (1820). c) (†) övergående i bet.: minska, inskränka, draga in på (ngt); särsk. med avs. på lön, utgifter o. d.: nedsätta; ngn gg äv. med personobj.: minska antalet av (personer ngnstädes l. i ngns tjäHst o. d.). Det (skall) stå i Bergsrättens magt, at jemka de mindre Betjenterne och deras lön. Bergv. 2: 32 (1737). LAGERBRING 1Hist. 2: 737 (1773). Efter flera öfverläggningar om försvareanstalter emot Danmark och utlagors jämnkande, fogade sig StÄnderne i det mästa efter Konungens åstundan. HALLENBERG Hist. 1: 59 (1790). 5) göra (en mindre) ändring i (ngt) för att det bättre skall överensstämma med det riktiga l. passande o. d.; (lätt) ändra; särsk.: (med lätt hand) gÖra rättelse i (en skrivelse, ett förslag o, d.), justera, retuscheraj i fråga om resultat o. d.: rubba, numera i sht jur. i fråga om överenskommelser, avtal o. d. samt i uttr. jämka på (ngt, t. ex. en uppfattning, ett omdöme, en grundsats o. d.), ändra på (ngt) osv. STIERNMAN Com. 1: 402 (1593). RARP 3: 119 1660. Jemka och ändra stilen och ordesätten. FörarbSv- Lag 3: 38 (1712). Flere af de förra Konungar, hade serskilt låtit jemka och förbätra dessa Lagar (dvs. de gamla landskarslagarna). SCHÖNBERG Bref 1: 140 1772. Jag håller för att hvad redan är uptäckt i vettenskaper, ofta ännu kommer att jemkas. CAEHRENSVÄRD Brev 2: 40 (1795). Beslutet jemkades något följande dagen. CARLSON Hist. 4: 314 (1875). Man finner, att Tegnér vid äldre år något jemkat på sitt tidigare omdöme. LJUNGGREN SmSkr. 3: 78 (1881). Det har påståtts att Leopolds diktning på 1790-talet flck en allvarligare prägel... Det är en eats som måste ansenligt jämkas. SvLittH 1: 427 (1919). Dylikt avtal (dvs. underhållsavtal mellan sam-manlevande makar) kan på ena makens yrkande av domstol jämkas. STJERNSTEDT ÄktLag. 80 1921. Hänsyn till verkligheten (hade) tvingat denne (dvs. talaren) att jämka på sina principer. SIWERTZ JoDr. 53 (1928). jfr LAG-JÄMKNING. 6) (†) avpassa tyngdförhållandet (mellan de olika skålarna på en våg) så att de befinna sig i jämnhöjd med varandra; äv.: bringa (en vågskål) i jämnhöjd (med den andra). SCHRODERUS Comenius 766 (1639). (Herodes) har ju offta förr ryckt svärdet bortt uhr näfvan / På henne (dvs. Justitia), som har svårt til släppat, utan bäfvan, / Om hon ei jänka får emellan skål och skål. BRENNER Pijn. 70 (1727). LIND (1749) . 7) (försiktigt l. obetydligt) maka l. flytta (ngt) för att det skall erhålla ett bättre läge (så att det t. ex. på ett;, bättre sätt fyller en viss uppgift l. icke är i vägen l. icke stör ett helhetsintryck o. d.), skjuta på (ngt); särsk. i sådana uttr. som jämka (ngt) till rätta, jämka (ngt) i ordning, maka l. skjuta på (ngt) så att det kommer i ordning l. på sin plats. o. d.; äv. bildl., med personobj. Jämka stolen närmare lamså ser du bättre. HOORN Jordg 1: 322 1697 LILJECRONA RiksdKul. 84 (1840; bildl.). Allena vid muren / Sitter han, jemkar en brand på sin härd och tänker och tiger. RUNEBERG 1: 321 1841. (Si- mon pelarhelgonet) fattade linan (som hängde ned från pelaren), jemkade henne till den beskuggade sidan af pelaren. RYDBERG Ath. 88 (1859). Otåligt går jag fram och tillbaka genom rummen, rättar på en tavla, jämkar en bok i hyllan. ROGDERG Hustru 10 1928. – särsk. a) med avs. på klädsel l. till klädseln hörande föremål o. d.: draga till rätta, skjuta på, rätta på (ngt), göra en lätt ändring i (ngt), justera (ngt), ofta med av prep. på inledd bestämning betecKknande föremålet som justeras osv. Jämka på rosetten. Jämka halsduken till rätta. ÖB 65 c. 1712. Henriette .. tillknöt banden på sin hatt, och jemkade elöjan i ordning. CARLÉN Repr. 317 (1839). (Han) klappade här en häst på länden, jemkade der ett betsel, som ej satt honom i lag. CRUSENSTOLPE Tess. 3: 53 (1847). (Han) uppträdde med mera formfulländad säkerhet och jämkade ideligt på den högra manschetten. LAURIN 1Minn. 284 1929. EKELUND Sillanpää Silja 243 (1931). – särsk. (†) i uttr. jämka (ngt) rätt, jämka (ngt) till rätta. KEDER Vitt. 360 (1690). b) (†) med avs. på kroppsdel (led, organ o. d.): (försiktigt) rätta till, draga I. lägga till rätta o. d. Jordegumman söker jäncka och läncka moderslutet med barnet vthi bäckenet. HOORN Siphra 63 (1715). MARTIN Bensj. 171 (1782). – särsk. i uttr. jämka barnfoten, se BARNFOT I slutet.

[JÄMKA 7.c]

c) i förb. med prep. med: maka på, ändra på; numera bl. bildl. i uttr. (låta) jämka med sig, (låta) lirka med sig. Och måste man elliest wed sådana händelser (dvs. då man i lugnt väder skall förtöja fartyget), jämka med Seglen som Nödwändigheten fordrar. ROSENFELDT Tourville 53 (1698). Ugglas .. tyckte att men ej borde gå så bröstgänges tillväga och derföre låta jemka med sig. TROLLE-WACHTMEISTER Ant. 1: 137 1808. LILJECRONA RiksdKul. 35 (1840). HJÄRNE K12 207 1902. d) (ngt vard., mindre br.) refl.

[JÄMKA 7.d.α]

α) maka sig, nytta på sig; numera i sht i uttr. jämka på sig, maka på sig, ävensom i uttr. jämka sig i ordning, nytta sig så att man intar en bekväm ställning o. d. (Han lägger sig längstefter taket.) Min själ är icke detta bättre än min säng. (Han jälmar sig i ordning.) STENBORG Jäg. 42 (1780). Man radar sig kring bordet, man skrufvar sig, man jemkar sig, den vill inte sitta bredvid den, och den vill sitta bredvid den. BREMER TecknHvard. 1: 173 (1828). Pastorn ska vakna nu och jänka sej, bär ska ja fram! WENDT PensSkogsh. 41 1922. β) (långsamt) begiva sig l. förfoga sig (från l. till ett ställe); äv.: packa l."pallra" sig (i väg) o. d. CARL XII Bref 289 (1702). Han hade jemkat sig närmare köksdörren, innan mor Sanna hunnit välja en semla. RUNEBERG 4: 228 (1834). Vill du jänka dig i väg? TAVASTSTJERNA HårdT 181 (1891). Jänka sig hem.. i ordentlig tid om kvällarne. SvSkämtl. 100: 27 (1918). QVARNSTRÖM Flem. 44 (1926). – särsk. (numera knappast br.) i överförd l. bildl. anv.: (så småningom) övergå (till en sysselsättning o. d.), mer o. mer närma sig (ett partir en åsikt o. d.), glida över, övergå (till ngt); äv.: giva sig in på, slå sig på; äv. med saksubjekt. Här Nils Gyllenstierne syntes jenke sigh til den meningen att så ske skulle. RA I. 3: 273 (1594). Ho sig en gång föresatt, at jäncka sig til Studier, han måste der vid förblifva. BLIBERG Acerra 120 (1737). Så tycke dock som någre af Rådet efter denna tid småningom jämkat sig på Konungens sida (sedan de först betygat sin tjllgivenhet för hertig Karl). DALIN Hist. III. 2: 320 (1762). SvTidskr. 1873, e. 521. SAHLSTEDT (1773). MÖLLER (1790, 1807).