JUL

© Svenska Akademien, uppdaterad:2008-09-24
[Webbversionen är inte slutkorrigerad.]
SPALT: [J232][tryckt år 1934]
jωl, sbst.²,
r. l. f. (m. SAHLSTEDT 1757, LUNDELL); best. -en, äv. -n; pl. -ar.
( hjul (hiuul) 1678 (: Hiuulotta) – 1779 (: hjulgröten). jul (juul, juhl, jhul, lwl, jwl) 1521(: Jwle affton) osv. jwell 1561. juuli 1657 (: juullkåst). jull (iull, jwll) 1538 (: jwlle affton), 1543–1704 (: iulleaffton). – i uttr. (i)julas jw³las² (se d): -as G1R 2: 87 1535 osv. -es G1R 1: 190 (1524). –
ANMÄRKNING: Anm. Den gamla gen.-­formen jula (fsv. iula, eg. gen. pl. av det neutrala iul) användes ännu ngn gg i ä. nsv. i uttr. tret­tonde o. d. dag jula (se b), t. ex. G1R 1: 156 (1523: xx dag Jwla), Därs. 3: 4 (1526: xiij:de dagh iwla))
[fsv. iul, n. pl. o. f. sg., motsv. d. jul, r., nor. jol, jul, f., isl. jól, n. pl., feng. ge(o)hhol, geohol, gēol; jfr (det från nord. spr. lånade) mnt., t. dial. jul o. eng. yule, det från urnord. stammande fin. joulu, jul, även­som (det sannol. från urnord. tidigare lånade) fin. juhla, högtid; av germ. jehwla-, je(ȝ)wla- (vartill med ja-avledn. isl. ylir, tidrymd omfattande senare hälften av november o. förra hälften av december, got. (fruma) jiuleis, julmånad); av omstridt urspr. Den tidigare ofta (jfr t. ex. hos COLUMBUS BiblW H 1 b 1674) antagna samhörigheten med HJUL är av formella skäl omöjlig; angående ordets ety­mologi jfr för övrigt RMERINGER i WUS 5: IS4 ff. 1913 WBRAUNE i BeitrGeschDSpr. 43: 412 1918 o. LID Joleband 209 1928]


[0]
dels, i fråga om förkristna, germanska, i sht nordiska förh., benämning på den hedniska mid­vinterfesten ("midvinterblotet"), dels, i fråga om förh. efter kristendomens införande, om den till åminnelse av Kristus' födelse firade kyrko­högtiden, vars förnämsta högtidsdag sedan 300–­ talets midt är förlagd till den 25 dec. (äv. kallad den kristna julen, motsatt den förkristna l. hed­niska julen); julhögtid(en); äv. om tiden för denna högtid med början på julaftonen (den 24 dec.) o. olika avgränsning framåt, särsk. dels om juldagarna (d. 24–26 dec.) l. om tiden till nyåret (d. 24 – 31 dec.), dels om ett längre tids­rum sträckande sig (enligt den folkliga o. all­männast gängse uppfattningen) till d. 13 jan. ("tjugondedagen", i Sv. sedan slutet av 1600-talet knutsdagen) 1. till d. 7 jan. (i Sv. till slu­tet av 1600-talet knutsdagen, liksom alltjämt i Danmark); jultid(en); äv. närmande sig l. över­gående i bet.: julledighet~ julferier, julsemester. Åtta da(ga)r före jul. Före, efter jul(en). Mellan jul och nyär. God (l. glad) jul.l Skall du fira jul(en) på landet? Jag kommer att stanna där över jul(en) l. julen över l. julen ut. har du varit hemma i jul l. denna jul? Instundande jul. Nästa jul. Han kom till oss en jul för många år sedan.
GIR 4: 325 (1527).
Lycka till god juhl och välsignat nyåhr. LINNÉ Bref I. 3: 118 (1765).
Nu ä' det jul igen / Och nu ä' det jul igen/ Och efter jul så få vi påska. LILJA Julb. 3 (1865).
He­ningarna (ka) varit mycket delade, huruvida julen i främsta rummet skall betraktas soui en sol- och fruktbarhetsfest eller som en dödsfest. Y VittAtt 35: 257 (1937).
CELANDER NordJul 1: 338 (1838). – särsk.
[.a]

a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr.
Thet är gott ware präst onl påska, Barn om fasta, bonde om Jwll, fööll om hööst. SvOrds. C 4 a 1604;, jfr e.
Dhen fattigas Jwl räcker intet til Påsk. GRUBB 83 (1665).
Knut kiör Julen uth (dvs. julen varar till knutsdagen). KUDBECK Atl. 1: 104 1679; jfr j n.
I jul när det blir longa da´r (dvs. ald­rig). SERENIUS (1741).
Det är icke jul mer än en gång om året. RHODIN Ordspr. 38 (1807).
Grön jul, gör hvit påsk (dvs. vårlik jul bådar vinterväder vid påsken). VL 1835, nr 287, s. 4.
[.b]

b)
[jfr fsv. annan dagh iula, tolfte dagh iula, xx dagh iul(a) osv.]

i uttr. som angiva viss dag un. der jultiden ss. den 1. den i ordningen från o. med juldagen, ss. tredje l. fjärde dag o. d. (äv. tredjedag l. fjärdedag o. d.) jul, förr äv. jula; utom i arkaiserande spr. numera bl. i uttr. annan­dag jul (förr äv. annan dag jul) l. (i Finl.) andra dag jul (stundom jul andra dagen), även. som (i sht i folkligt spr.) i uttr. tredje dag jul o. tjugonde dag jul.
SthmSkotteb. 1533, s. 248.
An­nen dagh Jwell. SVART G1 100 (1581).
Tiugunde dag Juhl. BB 2: 1 (Lag (1734).
Fjerde dag Jul reste jag tilbaka till Nor. VärnlFörrNu 1927 s. 30 (c. 1750.
ÖSTERGREN (1929).
[.c]

c) i uttr. till jul(en), till den kommande 1. instundande julen; äv. närnande sig bet.: vid 1. strax före 1. i o. för (den stundande) julhög­tiden.
Til Jwl man slactar brygger och bakar. Ps. 1549, Kal. s. 13 a.
Calle skrifver mig till, att han kommer hem till Juhln. GEIJER Brev 48 (1809).
Jag (slutade) min tingskurs till jul. DE GEER Minn. 1: 80 (1892).
Till julen lades halm på golfvet (i Raekeby). VgFmT II. 10: 99 1908.
[.d]

d) i uttr. i julas, äv. (i Finl.) sista 1. förra julas, under den sistförflutna julen, sistlidna jul, förra julen.
GIR 1: 190 (1524).
Han giorde .. Rekenskap .. i Julas. Därs. 7: 120 (1530).
Förra julas var jag med mamma på skolans för lytta basar. FORSSMAN Gret. 75 (1897).
[.e]

e) (jfr fsv. um iul) i uttr. om julen, förr äv. om jul, under julen; förr äv.: till jul.
SVART Gl 99 (1561).
Nu om jull nest komuiendis. SkrGbgJub. 6: 205 (1590).
Kung Ring han samt i högbänk om julen och drack mjöd. TEGNER (WB) 5: 120 1820. DE GEER Minn. 1: 7 1892.
[.f]

f) (fsv. halda sina iul) (†) i uttr. Källa 1. Kava (sin) jul o. d., fira jul.
GIR 2: 213 (15A5). Vij (akta) .. haffve vår jull i Upsale. Därs. 26: 642 1556. Nu hålla de Swänska i Saxaland Juul,/ De dansapå Lofft; de dricka i Skiuul. DAHLSTIERNA (SVS) 183 (1707).
LING tirf 1: 25 (183g).
[.g]

g) (jfr fsv. drikka iul(en)) (numera bl. arkal – serande i fråga om ä. förh.) i uttr. dricka jul, förr äv. sin julj fira (sin) jul (eg. gm drickande 1. dryckeslag).
HH 20: 78 (c. (1580).
Herr Svante (Nilsson Sture) reste i decembcr 15II till Västerås för att där dricka jul med de sina. SvH2: 583 1905.
[.h]

h) (numera bl. arkaiserande 1. i vissa trak. ter, bygdemålsfärgat) i uttr. leka jul, under ju­len roa sig med jullekar, leka jullekar; förr äv. Oeg. 1. bildl., särsk.: (fri från arbete) tillbringa j-ulen med förströelser o. d., fira jul.
Uppå kun­skap, som en bonde brackte, at Litthauerne sagt sig villja leka Juhl med honom (dvs. anfalla ho,s⁰,,s under julen), gick .. (Hammelstierna) sielfva Jule­dagen ut.. och råkade flenden vid Schagern. NORDBERG Fl~ 1: 308 (1740).
Jag har varit trenne veckor borta at leka juhl. HöpKEN 2: 8 1763. CELANDER NordJul 1: 273 (1928).
[.i]

i) (i folkligt spr.) i uttr. gä ut nLed ~tclen 1. b~ra ut ~Klen (jfr j a) o. d., äv. (i sht förr) g~ bort Jned julen, om persOn som under julen (i sht juldagarna) besöker ngns hem 1. bostad: avlägsna sig utan att hava blivlt undragnad med ngt (o. därigm enligt ä. folktro taga med sig julens välsignelse från huset). WESTE 1807.
Tag (pojken).. ~n i köket och traktera hono¹n, så han inte ~an säga, att han gått bort med ~ulen. BLANCHE Väln. 460 1847. Lan~m. lell, S. 397.
[.j]

j) i uttr. som hänföra sig till julens inle­dande 1. avslutande; i sht i uttr. ringa ~)i 1. bläsa ~n jKlen o. d. resp. ringa Kt 1. bl~sa ztt jKlen, gm klockringning 1. gm blåsning i instru­mont tillkännagiva julens början resp. slut; äv. i fråga om (i sht äldre) jLllseder i vissa trakter, i uttr. bulta ut jKlenj (gå onikring o.) med hani­marslag tillkännagiva julens slut.
"Inblåsningen af julen" försiggick kl. 12 i middags på härstädes (dvs. i Salm~ sedan gamla tider öfligt sätt. SDS 1885, nr 598, S. 2; jfr språkprovet fr. 1937 under JUL-FRED 1. (På knutsdagen) sprang en i gårdarna och bultade julen ut med en hammare. FolklEtnSt. 1: 139 (1916; i skildring av förh. på Åland m. fl. platser). LELANDER NordJul 1: 345 1928.
– särsk.
[.j.α]

α) (i vissa trakter, vard.) i uttr. bära ut julen (jfr i) 1. köra ut julle)L (jfr a), föl.1- äv. dJ-~u(c itt j"iclcJi, ~v~liit~ julen (väl oftast med särskild tanke på bosta­dens återställande till sitt vanliga skick vid ju­lens slut).
Omskoren bleff Jesus, besökt aff Kong Knut / Badh them hielpa sigh at drifwa Jwlen vth. Bondepract. D 8 a (1662; d. orig..: driffve Julen ud). LfF 1908, S. 287.
[.j.β]

β) (†) i uttr. lcka utjulen, av­sluta julen med"gille" varvid jullekar o. julupp­tåg förekomma.
Rig 1921, S. 41 (c. 1685.
[.k]

k) (i vissa trakter, vard.) i oeg. anv., i llttr. lilla jul, om viss dag (1. vissa på varandra föl. jande dagar) strax före 1. under 1. strax efter julen (med lokala skiljaktigheter med avs. på tiden för firandet).
RYDQVIST SSL 5: 221 (1874;, onc trettondedagsafton). 1 Västmanland har lussidag (dvs. luciadagen, den 13 dec.) .. kallats'lilla jul'. MeddNordM 1898, s. 11.
Kyndelsmässa kallades också lilla jul i Bohuslän, Halland och Småland. DN(A) 1932, nr 29, S. 13.

– jfr LILL(A)-JUL.
[.l]

l) bildl.
[.l.α]

α) (i sht i folkligt spr.) "goda da­gar", fest (med överflöd på allt materiellt godt, särsk. mat o. dryck).
RUNIUS Dud. 2: 91 (c. 1698.
Småfolket får svälta. Hen de förnäma käkarna, för dem är det jul hvar dag. VLitt. 1: 5II 1902. särsk. (numera knappast br.) i uttr. (hava, göra sig o. d.) jul och goda dagar, (göra sig) goda dagar, (ha) "sötebrödsdagar" 1. lyckliga dagar.SKYTTE Or. B 8 a 1604. (Skrymtare trivas) inge­städes bättre .. än ther medhgångh, Juul och goda dagar wanka. BULLERNÆSSIUS Lögn. 158 1618.
HÖGBERG Baggböl. 1: 21 (l911).
[.l.β]

β) (tillf., i vitter 1. i högre stil) julstämmng.
Skall det blifva och vara rätt Jul i våra hjertan, så vill det till, att vi (osv.). BRING Högm. 38 1862.
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssgr
ANMÄRKNING: Ett stort antal av här nedan anförda ssgr betecknar 1. hänför sig till sedvänjor som numera antingen helt tillhöra en gången tid 1. fortleva huvudsakligen i vissa (mer 1. mindre) avlägsna landsbygder, varför orden numera bl. förekomma dels i bygdemålsfärgat spr., dels i folklivsskildringar 1. folkloristisk 1. museal lit­teratur.
A

JUL-AFTON 3-20 . IO32 (julafton WESTE).
( jul- 1636 osv. jula- 1538 – 1BSI. jule- 1531 – 17SI)
[fsv. iula aptan]


[1]

1) dagen före juldagen; i best. anv. ofta utan slutartikel; äv. i adverbiell anv.: på jul. aftOnen. Pä (förr äv. om) y-ulaftonen 1. y-Klafton. Om Jwle affton. SthmSkotteb. 1521, S. 225. På JUJe affton. SvART Gl sO (1561).
Vid G-tiden på jul­aftons morgon. GHT 18eB, nr 301 a, s. a. alla äta vi lutfisk och risgrynsgröt julafton. NILSSON Festd. Vard. 28 (. särsk.
[1.a]

a) (†) i uttr. dr~cka y-ul- nfton, (eg. gm drickande) ~ra julafton. RUDBECKIUS MemQvot. 125b 1626. b) i vissa folkliga uttr., med tanke på det ivriga arbete med förberedel. ser (städning, rengöring ni. m.) för julflrandet som brukar tillhöra dageH 1. dagarna närmast före julaftonen.
RUDBECK Atl. 1: 108 (1679).
Här ser ut, som dagen för Julafton. IHRE Surerstit. 29 (1750). 'lntet år är så långt, att det inte till julafton blir trångt' säger ett gammalt ordspråk. NILSSON Folkl. Fest. IS3 (1SI5).
[1.c]

c) (jfr motsv. anv. i d.) (i vissa trak. ter) oeg., i uttr. lilla jKlflTlon gi oai 1. iooai (jfr 2) dagen före julaftonen. Aanrud Ber. 2: IS8 (1015). atinn. SvLiärov. 3: 225 1929.
[2]

2) (i viSsa trakter, liai-il.) i uttr. lillajulafton 32 O32 . 110032 (jfr 1 c), om Viss dag strax före 1. under 1. strax efter julen;

jfr JUL sbst.², k.
[2.a]

a) trettondedagsafton (d. 5 jan.). ÖSTERGREN 1929. b) dagen före kyndelsmässodagen.
uppl. 1:. 225 (1902).
DN(A) 1932, nr 29, S. 13.
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssgr (till -AFTON 1):
julaftons-dag(en).
Julqväll. 1886, S. 1. Kl. 12 mid­dagen på julaftonsdagen. NILSSON FolklFest. IS4 1915.
julaftons-kväll(en).
ATTERBOM Bref 140 (1824).
JUL-ALTARE. (jfr anm. sp. 235) sammanskott av födoäm­non o. d. ("matskott") som vid jultiden gavs åt prästen (o. urspr. lades på altaret). VDBötB 1638, s. 279. 2NF 17: 1259 1912.
JUL-ANDRADAG(EN). (i Finl.) annandag jul. Hembygdcn(Hfors) 1912. S. 17.
JUL-ARK, n. (jfr anm. sp. 235) vart särskilt av de enkelt o. konstlÖst utförda, ofta färglagda träsnitt med ä.mnen av religiöst 1. historiskt 1. skämtsamt allegoriskt innehåll som voro avsedda att, sam. nianfästa i stora längder, tjäna ss. väggbonader i stugan under julen 1. att pryda innersidan av locket i allmogens klädkistor; kistbrev, jLllnrev (se d. O. 2), julpapper. Landsm. II. 9: 35 (1883j. Tatab. 1914, S. 74.
JUL-BAD. (i sht i fråga om ~ . – förh.) UDmAN Hemma 12 (1896).
CELANDER nördJul 1: 108 (1928).
JUL-BAK, n. bakande av bröd o. ka­kor till julon; äv. konkret i koll. anv., om sani­nianfattningen av det bröd som bakats till ju­len. WIGSTRÖM ~olkd. 1: 212 (1880).
Kokerskan, so¹u stod midt i julbaket. HEIDEN³ TAM Alienus 3: s8 1893. ar julbaket lyckatl OSTERGREN (le²el.
JUL-BERÄTTELSE. berättelse avsedd för läsningunder julen.
Tvänne små julberättelser för sön­dadsskolbarn. (1862; boktitel). SmälP 1838, nr 6, S. 8.
JUL-BESTYR. (hushålls)bestyr för julens firande; vanl. i pl.
ATTERBOM Bref 258 (1825).
GELLERSTEDT GVis. 9 (1900).
JUL-BISKOP -20, äv.'o².
( jui- 1915. juie- 1635 (jfr anm. sp. 235) person som i vissa jul­upptåg föreställde biskop-; förr äv. nedsättande, om oduglig biskop. SCHRODERUS Os. 1: 603 ((1635). lat. orig.: flculneus homo). NILSSON FolklFest. 285 1915.
JUL-BISSE 1. (i Finl. alltid) -BISI. (sv. dial. (Finl.) julbisi) (i vissa trakter av Finl., starkt byg­demålsfärgat, samt folklor.) av halm hopvriden (människoliknande) figur som i vissa trakter bland den sv. allmogebefolkningen i Finl. före­kommer i'julstugan" (se d. o.) 1. FolklEtnSt. 1: 221 1916.
NILSSON FestdVard. 151 (1925).
CELANDER NordJul 1: 193 (1928).
JUL-BJUDNING. bjudning som hålles under jultiden;

jfr -GILLE, -KALA8. Idun 1885, S. 389. Uppl. 2: 435 1908.
JUL-BLAD. (numera bl. tillf.) jultidning.
Julbladet. (1847; titelpåjulpub- likation).
Konstnärsgillets julblad 1535. NPress. 1894, nr 340, S. 3. FRÖDING Brev 265 (1895). CANNELI~ 1831.
JUL-BLOMMA, r. 1. f. särsk. bot., ~ -R08. Lin- dahlFrökatal. 1805, S. 30. – -BLOSS. (jui- 1g88 osv. jula- IS63) (jfr anm. sp. 235) bloss som förekom­mer i samband med julfirandet; i sht om bloss som på landsbygden användes vid färden till julottan. RUDBECK Atl. 2: e19 1683. Fatab. 1913, s. 47.
JUL-BLOT. (i fråga om förh. under den nol­diska forntiden) midvinterblot. NF 7: 1287 1884. (Enligt Snorre) flrades .. julblotet "till grodd". NILSSON FölklFest. 155 (1915).
CELANDER NordJul 1: 248 (1928).
JUL-BOCK.
( jui- 1721 osv. juie- 1678–1884)
[1]

1) i samband med julfirandet förekomman. de (förklädd) person 1. figur avsedd att föreställa en bock.
[1.a]

a) gm förklädnad av en 1. två perso­ner åstadkommen gestalt som är avsedd att föreställa en bock o. som uppträder i upptäg (skämt) 1. lekar under julen, numera nästan bl. förekommande (i vissa trakter) ss. överbringare av julklapparna på julaftonen.
Den som understår sig at.. löpa omkring Gator och Gränder, med den så kallade Juhl-Bocken, Stiernan och andra fåfängeligheter. PH 1: 315 1721. LIvIN Kyrk. III (17SI). (Påjulaftonskvällen) trädde en julbock in med riktiga horn och klädd i vargskinnspels.. helsa­des.. med jubel.., emedan han kånkade på en stor korg med julklappar. ÖDMAN Hemma 15 (1896).
CELANDER NordJul l: 106 1928.
[1.b]

b) (†) om'bocken, i leken blindbock (i sht förr förekommande ss. jullek, jfr 2 a nedan). RUDBECK Atl. 2: 617 (1689). c) av halm 1. annat material förfärdigad figur av. sedd att föreställa en bock, alltjämt i vissa trakter förekommande ss. beståndsdel i julut­styrseln inomhus (i sht ss. dekoration på jul­bordet), tidigare äv. använd i vissa jullekar o. (på vissa ställen) ss. skämtsam 1. spefull jul. gåva.
AB 1838, nr 82, s. 3
BLANCHE Våln. 8SA 1847. ff julhalmen vredos ihop julbockar, som hängdes upp i taket eller ställdes upp i stugan. NILSSON FolklCest. 218 1915. 1 en Sörmlandssocken .. skickades en julbock av trä, omvirad med halm, natten till annandagen till någon mindre välsedd person i orten. CELANDER nJordJul 1: 279 (1928). jfr: Om det är sant at de Cimbrer sände keiser Julius en Julebock? iag troret (dvs. tror det) inte. COLUMBUS Ordesk. 24 (1678; uppl. 1g08).
[1.d]

d) jul­bröd i form av en bock. Roos Skolg. 82 1868.
SÖDERBLOM OversRelH 85 (1912).
[2]

2) ss. 1. i benänl. ning på jullek vari figur 1. (förklädd) person föreställande en bock förekommer.
[2.a]

a) (†) leken blindbock. RUDBECIK Atl. 2: 231 (16SS).
[2.b]

b) (jfr anm. sp. 235) i uttr. ta julbocken, jullek som tillgår så att en julbock av halm ställes bakoIn hu. vudet på en på rygg liggande person vilken har att sträcka upp benen över huvudet, med fötterna taga bocken o. kasta upp den 1. lyfta o. sätta ned den. FOGELQv IST Minn. 20 1930.
NordKult. 24: 26 1933.
[3]

3) (enst., †) om stjärn. bilden Stenbocken, i vilken solen befinner sl-g under julen. SPEGEL GW IS2 1685.
JUL-BOK; pl. -böcker.
( jui- 1856 osv. juie- IS89) särsk.
[1]

1) (i fråga om ä. förh. i Norrköping) bok för anteck­nande av vid julen lämnade bidrag till polis­betjäningens avlöning. HERTZMAN Norrk. II5 1856.
[2]

2) till julen utkommen bok, i allm. avsedd till 1. lämpande sig ss. jullektyr. SDS 1876, nr 298, s. 2. Lunds stifts julbok. (l909; boktitel).
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssg (till -BOK 2):
julboks-flod. bi¹d¹.j om mängden av de till julen utkommande böckerna. SvD(A) 1929, nr 353, S. 8.
JUL-BONAD.
( jui- 1883 osv. juia- 1863– 1917) (jfr anm. sp. 235) var särskild av de tidigast virkade 1. sydda, senare på väv 1. papper målade vägg. 1. takbonader som förr hörde till "stugans' julutstyrsel o. för vilkas naiva (o. humoristiska) bildframställningar äm. nella oftast hämtats från bibeln, stundom från det samtida livet. HyLT~N-CAv ALLIUS V~r. 1: 175 (1863).
Julbonad.. framställande en västbobon­des marknadsfärd. HAMMARSTEDT O. ERIXON Norrl. MAllmog. 29 (1918).
CELANDER NordJul 1: 124 (i928). Fyrkantig julbonad att hänga i taket. SvKulturb. 5– 6: 232 1930.
JUL-BORD.
( jul- 1SI7 osv. jula- IS63)
[1]

1) till julmåltiden på julaftonen (festligt) dukat bord, i ä. tid kvarstående dukat under hela jul­lon. Fatab. lgog, S. 249 (1SI7). Julbordet med de stora grenljusen och de blänkande julkusarna uppå. BLANCHE Våln. 3SI (1847).
CELANDER NordJul 1: 166 (1928). särsk. på restaurang: stående smör­gåsbord med anrättningar som höra till julen (julskinka, julkorv, julsylta o. d.). SvD(A) l919. nr 344, S. 13.
[2]

2) till julmåltiden på julaftonen (festligt) dukat bord, i ä. tid kvarstående dukat bord på vilket vissa figurer äro anordnade till ett'landskap" med ~n'kristus­krubba' ss. Celltral figur i fonden. Husmoder,i 1917, S. 528.
JUL-BRASA.
( jul- 1847 osv. juia- IS44 – 1863. juie- IS01 – 1895) särsk. (jfr anm. sp. 235): stor brasa (med'julkubb") som tändes på jul­aftonens afton 1. kväll o. som sedan fick brinna, tills (större delen av) julen var över. ÖDMANN Hågk. 21 (1801; uppl.1918).
Till kl. 8 skulle maten . vara färdig, bordet dukadt och julbrasan uppgjord i spisen. Uppll;;mT 7: 38 (1913).
CELANDER NordJul 1: 158 (1928).
JUL-BREV.
( jui- 1820 osv. juia- IS94 – 1915)
[1]

1) brev (med julönskningar) som skrives med anledning av julen..TEGNER (VB) 3: 49 1820.
[2]

2) (jfr anm. sp. 235) = -ARK. DNV 1894, nr 9082, S. 2. NILSSON Folkl ~est. IS8 (lei).
JUL-BRYGD.
( jul- 1906 osv. juia- IS06) brygd som företages till julen;, äv. konkrct, sammanfattande, om det öl (1. d en vört) som erhålles vid denna brygd. SJÖGRE~ aushB lo/ij IS06. (Xaret) var så stort tilltaget, att en hel julbrygd kunde rymmas däri. LAGERLÖF Holg. 2: 397 1807.
NILSSON FestdVard. 125 (1925; abstr.).
JUL-BRÅDSKA, r. 1. f. b-rådska som föranle­des av julen o. som råder under tiden närmast före (1. under) donsamma. LUNDIN NSthm 457 1889.
JUL-BRÄNNVIN. brännvin avsett för förbrukning under juleLi. LUNDELL (1893).
CELANDER NordJul 1: 19 (1838).
JUL-BRÖD. ()ui- 1734 osv. juia- ISI5. )ule- 1690) (jfr anni. sp. 235) till julen bakat bröd, i allm. av bättre beskaffenhet än det annar~ brukade o. till stor del bakat i form av vissa egen­domliga figurer, ss. spiralÄgurer, djurfigurer o. d.,; äv. om enskild kaka 1. om viss sort av dylikt bröd.
RÄLAMB
lS: 90 (1690).
Till det mästa bru­~as Hafre, och blott till Tionde och Julabröd något Råg. Ve¹iöBl. ¹SI⁵, nr J8, S. 4. L~plF7JzT IV. 1: 27 (1898).
Julbröd, julbockar och staffans­sång. KEYLAND (lele; boktitel). Korna och dr andra djuren flck .. med av de julbröd, soui hade sparats ända till nu (dvs. till första "vall- gängsdagen"). CELANDER NordJul 1: 362 (1828).
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssg (jfr anni. sp. 2A5):)
julbröds-stämpel. för intryckande av viss tigur på julbröd avsedd stänipel.
Fatab. i807, S. IS0.
JUL-BULLE.
( jul- 1689 osv. jule- 1689 – 1BS8) (jfr anm. sp. 235) julbröd i form av en bulle (vanl. ingående i den julkost som brukade gi­vas åt tjänare 1. fattiga). RUDBECK Atl. 2: 29~ (1689).
Jul-bullar förvaras (i Angermanland) i sädes­låren til såningen är förbi. H~ LPHERS Norrl. 4: 3=7 1779.
NYBLOM fltinn. 1: 48 (1904).
JUL-BUSKA, r. l. f.
( jul- 1847–1893 jule- IBS3) (jfr anJJL. sp. 235) till julen bryggt'busköl'. Buna IB47, s. e 1683. Fr- Skog. Cl 1893–
JUL-BUSKE.
[1]

1) (jfr unm. sp. 235) == -GRAN 1.
CELANDER NordJul 1: 88 (1928).
[2]

2) (i fråga om ä. förh. i vissa trakter av norra öster­götl.) med ljus m. m. prydd liten granbuske som förekom i samband med julfirandet. Fatab. lg27, S. 1 (c. 1800. DYBVCK Runa 1844, S. 122. CELANDER NordJul 1: 158 1928.
[3]

3) (†) julgran (se d. 0. 2). Fatab. 1927, S. 5 (ifråga om förh. på 1830. talet).
JUL-BÅL, n. (jfr anm. sp. 235) bål som bilda. des därigm att man vid framkomsten till kyr­kan på juldagsmorgonen kastade'julblossen" samman i en hög på kyl-kvallen. HYLTEN-CAS v ALLIUS Vär. 1: 160 (1863).
CELANDER NordJul 1: 164 (19;8).
JUL-BÖN. särsk. : kortare aftongudstjänst i kyrkan på julafton.
ldun 1895, S. 3SI.
JUL-DAG.
( jul- 165e osv. jula- 1549–1738. jule- 1536–1845. juls- 1839
[fsv. iula dagher (i bet. 1, 2)]


[1]

1) dag under jultiden 1. julveckan; numera nästan bl. (se dock a nedan) i pl., i sht i 11lskränktare anv., om dagarna under själva julhögtiden. GIB ~: 3A7 (1536).
SWEDBERG SabbBo 209 (lBeO, (1710).
Som väderleken ställer sig på the första 12 Juledagar; Så mena än nu månge, at the 12 månader i året skola rätta sig. BROMAN Glys. 3: 24 (c. (1730).
Hvad jag skulle göra under juldagarna. W~GNER n-o,-?-t. 88 1908. särsk.
[1.a]

a) (numera bl. tillf.) i uttr. den f~rsla, andra osv. juldagen, den första, andra osv. dagen efter julaftonen. RUDb ECK Atl. 1: 104 1679. g ROMAN Glys. S: 24 (c. 1730).
[1.b]

b) (†) bildl., i pl.:'sötebrödsdagar';

jfr JUL sbst.², ¹. HORN Lefv. 48 (c. 1g57).
[2]

2) benämning på d. 25 deceniber, vil. kerl dag inom den kristna kyrkan flras ss. Kr~stus- födelsedag; i sht i sg. best. ået har varit en mulen juldag i dag. P~ (förr äv. oJii) iuldagen. Ps. 1549, Kal. S. 13 a. Om Jul-dagen. FERNOW V ~rmel. 5? (1773).
CELANDER NordJul 1: 240 (1928).
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssgr (till -DAG 2):
juldags-epistel. juldagens episteltext; i sht i sg. best. KORG Luther 1: 168 (1753).
juldags-evangelium. juldagens evangelietext,; 1 sht i sg. best. Vollmar YJulber. 83 1868.
juldags-kväll.
NILSSON FestdVard. 134 (1935).
juldags-morgon.
BACRMAN Dickens åickw. 2: 5 (1871).
juldags-natt. natten mellan julda. gen o. annandag jul; förr Äv. om julnatten. HEyE­RUS Alm. 1673, S. 23 (om julnatten).
SkogsvT 1903, s. 38
juldags-otta. (bygdemålsfärgat o. i vitter stil) den tidi. gare delen ("Ottan") av juldagsinorgonen. CyG­NffUs 9: 128 1851. När husfar och husmor gåfvo si; på väg till kyrkan i ~uldagsottan. HALLSTRÖM ~1. t2 (lsoB).
JUL-DANS. dans (särsk. ringdans 1. danslek) som dansas i sht vid julen; äv. (jfr annL. sp. 235) om danstillställning vilken brukade hållas under julen o. vid vilken dylika dan. ser förekommo. SNELLMA~ Gift. 2–3: II8 1843. ~lickorna .. brukade gå med julbusken .. de samlade på detta sätt luatvaror till en juldans. Fatab. 1~Y7, s. a (c: 1805; i~- äga om förh. c. 1850 i ?iorra Ostergötl.).
JUL-DOCKA, r. 1. f. (jfr anm. sp. 235) benämning på de mer 1. mindre grovt antydda människoKgurer av halm som med olika uppgift (ofta i lekar o. d.) förekommit vid julen. WAL. LENIUS Astr. 3 1685.
RUDBECK Atl. 2: 2~1 1689. Uppl- ,h"mT 11: 128 1931.
JUL-DUVA. (jfr anJJI. sp. 235) (ofta vackert utsirad) fågelfigur av trä (1. halm) vilken under julen plägade vara upphängd i stugans tak (1. takhimlnel). MeddNordflt 1801, S. 198. CELfl N­DER Nordjul 1: 135 1928.
JUL-ELD. (jfr anm. sp. 235) (eld av) julbrasa. FolklEtnSt. 1: 137 (1916).
Juleldenfästes icke i likhet med den vanliga härdelden till natten utan flck brinna natt och dag hela julen över. Budk(Åbo) l9A9, S. 2II.
JUL-EXPOSITION. (numera mindre br.) julutställning.
NVexjöBl. 1853, nr 47, S. 4. LINDER Tid. 159 (1934; i fråga om förh. i Sthm på 1870–talet).
JUL-FACKLA. (jfr anm. sP. 285) = -BL088. STIERNSTOLPE Arndt 3:53 (1808). Hembygden(Hfors) l916, S. 57.
JUL-FASTA(N). (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt i fråga om ä. förh.) benämning på den mellan första söndagen i advent o. julhögtiden liggande tiden, vilken förr (i katolsk tid) utgjorde bot. 1. fastetid. BROMAN Glys. 3: 24 (c. (1730).
STRINDBERG Högr.eR 144 (1899).
NORDSTRÖM Luleäkult. 221 (1925).
JUL-FEMMA. sedel med åsatt pris av fem kronor gm vars försäljning pänningar i vissa större städer in­samlas till julen för att utdelas ss. understöd till nödlidande där; äv. abstr., om denna an. ordning för pänninginsamling till förmån för nödlidande. SvD(A) 1933, nr 348, S. 3. D~rs. 1926, ­nr 338, S. 3.
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssg:
julfemme-insamling.
SvD(A) 1926, nr 333, S. 3.
JUL-FERIE. ferie som sträcker sjg över (en del av) jultiden; i sllt (i fråga om sko­lor o. andra undervisningsanstalter): jullov; i sllt i pl. linder julferierna. PT 1791, nr 10, S. 1. OSSIANNILSSON Slätt. 96 (l909).
JUL-FEST.
( jui- 1679 osv. jula- l629– 1716. juie- 1687–1900)
[1]

1) om den kristna 1. (oftare) den förkristna julhögtiden,; i sht i sg. best. JMESSENIUS (i629) i HB 1: ii,;;. Vi veta knappast, vad den gamla hedniska jul­festen egentligen varit och inneburit. NILSSON FestdVard. 29 (1925).
[2]

2) under 1. vid jultiden hål­len fest(lighet) i skola, förening o. d.
HAGBERG Shaksp. 6: 412 (1849). (Det har) hvarje år kunnat beredas eleverna en julfest. ALOPÆs Abno,.msk. 10 (1889; i fråga om dövstumanstalten i Åbo).
JUL-FIN. (ngt vard.) som gjorts fin 1. prydts 1. utsmyc­kats till julen o. med anledning av denna; i sht i uttr. göra, ha, det är o. d. jufint (ngnstä- des). BESKOW Sag. 8 (1903).
Jag och syster min hade gjort julfint hemma. LARSSON I BY LantlHS2 (19Z5).
JUL-FIRANDE, n.
LJUNGGREN Besa 1& 1871. Uppl~mT 7: 31 1913.
JUL-FISK. (numera bl. tillf.) om lutfisk ss. till julmaten hörande, stäende I.ätt. ÖDMANN Hågk. 34 (1801; uWål. lglB). UWplFm T .7: 8 (1SI3).
JUL-FLOD. bildl.: julboksflod. FRÖDING Brev lla 1880. OSTERGREN 1828.
JUL-FLUOA. (vard.) om fluga som lever över julen (o. vintern) o. som enligt folktroH skänker lycka. akta.. våi­julfluga!
OSTERGREN
(leae).
JUL-FODER.
( jul- 1928 osv. jule- 1BS7) för förbrukning under julen av­sett foder; llumera nästan bl. (jfr anJn. sp. 237) om det foder som gavs åt boskapen p~L julaf. tonen (vilket var rikligare o. bättre än annars). L,nil. 2: 84 (1687).
CELANDER NordJul 1: 90 (1828).
JUL-FOLK(ET). ()ul- 1671 osv. juie- 1671 re¹.-hist. i fråga om lapparnas äldre religiösa föreställ­ningar: Övernaturliga väsen som troddes vid julen färdas omkring i luften. SRHEEN 1671 i Landsm. XVII. 1: 27. 21 ~ttAH 35: 66 1927.
JUL-FOT(EN). (i vissa trakter av Finl., jfr för övr. anm. sp. 235) på julbord et uppstaplad hög av bröd (urspr. avseende bl. den nedre delen). Hembygden(Hfrurs) 1912, S. 143.
JUL-FRID l. (numera bl. i bet. 1, men där numera vanl.) -FRED.
( jul- 1637 osv. jula- 1527–1893 jule- 1567– 1929)
[fsv. iula friber (i bet. 1 o. 2)]


[1]

1) (i fråga om ä. förh.) fred (se d. o. 4 c) som var lagligen av överheten påbjuden under jultiden (i allm. börjande på julaftonen o. slu­tande på "tjugondedagen"); äv. om tid varunder dylik fred varade; äv. i allmännare anv., om de med julen förbundna, fredliga förhållandena, "gudsfred".
Fførst lyses h(e)r jwla fridh såå at al dråp blanadh och blodhwite står j twäböte jnnan th[etta] och xxde dagh[e]n. OPETRI Tb. 325 (1527;, uppl. 1929).
BtSödKultH 12: 18 (i handl.jfr. (1591).
Erik .. anklagade .. Wellam för det han innan (dvs. under) julfriden honom öfwerfallit hade. BtÅboH I. 9: 2 (1637).
Der hoos befaller Hennes K. Maj:t alle i gemeen, at de i denne Högtijd hålle en allmän Juhlefred, och sig enige och rolige emot hwar andre ställe. STIERNMAN Com. 2: 620 (1649).
Genom julfredens inblåsande julafton 1727 vidtog ett för Malmö säreget bruk. SDS 1927, nr 350, s. 16.
CELANDER NordJul 1: 118 (1928).
[2]

2) (†) om brott mot l. störande av julfreden.
Befaltes Kemene­rerne vthsökie hoos honom saakören både för pusten och Julefriden. SthmTb. 10/1 1588.
[3]

3) (i sht i vitter stil) lugn o. ro l. frid under julen; känsla av frid som framkallas gm julens högtidsstäm­ning.
SWEDBERG SabbRo 176 (1704, 1710).
Julefrid vill väl hvar man ha – åtminstone om julen. TOPELIUS Sommarsjö 1: 140 (1897).
BERGMAN Urs. 9 (1912).
JUL-FRÖJD.
( jul- 1785 osv. jule- 1680– 1866) (i sht i vitter stil) julglädje.
SWEDBERG SabbRo 338 (1690, 1710). SVEDELIUS Lif 255 (1887).
JUL-FÄGNAD.
(jul- 1828–1841 jule- 1783) (numera föga br.) mat o. dryck (traktering) varmed ngn undfägnas un­der julen.
VetAH 1783, s. 97.
ATTERBOM 1841 i 3SAH 37: 74.
JUL-FÖRSÄNDELSE. i sht post. till julen o. med anledning av denna avsänd l. ankom­mande postförsändelse. DÖSS O. LANNGE 1915. NILSSON FestdVard. 125 (1925).
JUL-GALT.
( jul- 1689 osv. jula- 1672. jule- 1698– 1882)
[1]

1) om värklig galt som har samband med julhögtidens firande; dels (i fråga om förh. under den nordiska forn­tiden) om galt som vid midvinterfesten offrades till Frej, dels (mera tillf.) om galt ss. julgris (se d. o. 2). RUDBECK Atl. 2: 213 (1689).
BROMAN HelsB 279 (1705). SvH 1: 276 1903.
[2]

2) (i vissa trakter) ett slags stort julbröd (stundom bakat i form av en galt). jfr -KAKA a, -KUSE.
VERELIUS Herv. 139 (1672). Det bröd, som kallas Jul-galt eller Jul-kuse, hvil­ken, som bekant, utgör den förnämsta kakan i Jul-högen. AJourn. 1820, nr 5, s. 2.
En kaka, som kallas Julgalt och gömmes till våren, då den gifves åt de dragare, uled hvilka vårarbetet skall förrättas. AFZELIUS Sag. 1: 3 (1839).
NILSSON Folkl- Fest. 216 1915.
JUL-GET. (jfr anm. sp. 235) till get utklädd följeslagare till julbocken. KEYLAND Jul- bröd 128 1919.
CELANDER NordJul 1: 306 1928.
JUL-GILLE.
( jul- 1790 osv. jula- 1844– 1891) (numera bl. dels folkligt, dels i fråga om ä. förh.) (större) julbjudning, julkalas. MÖLLER (1790, 1807).
När Per Brahe höll sina präktiga julgillen. VLS 174 1887.
NILSSON FestdVard. 125 (1925).
JUL-GLÄDJE.
( jul- 1785 osv. jula- 1893) glädje under julen l.som julen bringar;

jfr -FRÖJD.
MÖLLER (1785; under weinachtsfreude). NILSSON FestdVard. 104 (1925).
JUL-GLÖGG. glögg avsedd att förtäras under julen. SD 1892, nr 326, s. 1.
JUL-GODT (JUL-GOTT), n. (mindre br.) julgodter.
På bordet framför soffan står (på jul- aftonen) dukadt fat vid fat med julgodt. BESKOW Sag. 112 (1903).
ACKE OsannR 38 (1919).
ÖSTERGREN 1929.
JUL-GODTER (JUL-GOTTER), pl., äv. (vard., i sht i barnspr.) -GODTA, r. l. f. godter avsedda att för­täras under o. med anledning av julen; i sg.: stycke av dylika godter. Jag (bjöd) honom på ett par äpplen och vad anvat jag hade kvar av julgotter. SvD(A) 1929, nr 355, s. 6.
JUL-GRAN.
( jul- 1844 osv. jule- 1895 (i vers))
[1]

1) (jfr anm. sp. 235) julstång, julruska. DYBECK Runa 1844, s. 117.
CELANDER NordJul 1: 68 (1928).
[2]

2)
[jfr d. juletræ, t. wueihnachtsbaum l. christbaum; anv. hänför sig till en från Tyskland redan på 1700-talet inkommen jul­sed som dock icke blivit allmän i Sv. förrän nnder senare hälften av 1800-talet]

gran som till julen (vanl. på julaftonen) sättes in i ett­rum o. smyckas med ljus, frukter, konfekt o. varjehanda prydnader (glitter, pappersflaggor o. d.) o. som sedan får stå kvar under hela l. större delen av julen; äv. om till julen på torg o. d. upprest, med elektrisk belysning prydd gran vilken brukar stå kvar till tjugondeda­gen. jfr -TRÄD 3. Dansa kring julgranen, dansa ringdanser kring julgranen.
Julgranar med ljus och äpplen. FADAHLGREN 1846 hos DAHLGREN 2Ransäter 172. Julgranen med de mångfärgade brin­nande vaxstaplarne och det skimrande glittergul­det uti. BLANCHE Våln. 381 (1847).
Af ordalagen i brefvet tycks framgå, att detta (dvs. vid julen 1817) var första gången julgran förekom på Trestena. Fatab. 1909, s. 249.
Kommunala julgranar skola i år (i Malmö) resas på Davidshallstorg.., Gustaf Adolfs torg (osv.). SDS(A) 1930, nr 308, s. 6.
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssgr (till -GRAN 2):
julgrans-fest. (i sht av förening o. d. hållen) julfest med tänd(a) julgran(ar) (o. ring­danser däromkring). DN 1894, nr 9121 A, s. 4.
Dagen 1896, nr 7, s. 1.
julgrans-flagga, r. l. f. (pappers)flagga av­sedd ss. julgransprydnad. GHT 1897, nr 295 B, s. 4.
julgrans-fot. fot (se d. o. 4 b) vari julgranen hålles upp­rättstående. GHT 1897, nr 295 B, s. 4.
julgrans-glitter.
SmålP 1890, nr 151 A, s. 1.
julgrans-konfekt.
SydsvD 1870, nr 202, s. 4.
julgrans-lampa. elektrisk lampa (vanl. i form av ett julgransljus) avgedd att anbringas i jul­gran. KatalmstallAsea 1931 s. 279.
julgrans-ljus , n.
NerAlleh. 1871, nr 99, s. 4.
julgrans-plundring. plundring av julgra­nen vid barnbjudning j slutet av julen (ofta på "tjugonde dagen"). Husmodern 1918, s. 30.
FOGELQVIST Minn. 39 (1930).
julgrans-prydnad.
SmålAlleh. 1883, nr 146 s. 1.
julgrans-äpple.
SmålAlleh. 1883, nr 149, s. 3.
JUL-GRIS.
( jul- 1727 osv. jula- c. 1645 – c. 1880. jule- 1689– 1929)
[1]

1) (numera knappast br.) gris som är född vid l. under jultiden. At S. Mårtens- eller Jula grij­sar.. kunna icke wäl trifwas. IERICI Colerus 2: 205 (c. (1645).
DALIN 1852. särsk. i överförd anv., ss. skämts. benämning på person född vid l. under julen. MÖLLER (1790, 1807).
DALIN (1852;, angivet ss. skämts.).
[2]

2) gris som gödes för att slaktas till julen.
RUDBECK Atl. 2: 230 (1689).
CELANDER NordJul 1: 18 (1928). särsk. i överförd anv., ss. mer l. mindre skymflig benämning på person.
[2.a]

a) (bl. ngn gg vard., skämts.) om mycket korpulent person. HAGBERG Shaksp. 3: 303 (1848).
[2.b]

b) (i Finl., vard.) om person som går på besök på juldagen;

jfr -SUGGA, -SVIN. Lansm. 1911, s. 397. FolklEtnSt. 1: 142 1916.
[3]

3) (i vissa trakter) julbröd bakat i form av en gris (vanl, avsett för barn l. tjänare).
NILSSON HallMus. 61 (1902).
KEYLAND Allmogekost 1: 29 (1919).
JUL-GRYTA.
[1]

1) (i vissa trak­ter) gryta med spadet för "doppandet i grytan" (se DOPPA v., 1 b α), "doppgryta".
[2]

2) om de grytor som frälsningsarnién låter hänga upp på torg, i gathörn o. d. för insamling av pän­ningmedel till julen.
SvD(A) 1832, nr 350, s. 8.
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssg (till -GRYTA 2):
julgryte-insamling. SvD)(A) 1926, nr 9, s. 11.
JUL-GRÖT. jul- 1772 osv. jula- 1863. jule- 1756– 1858) gröt (numera vanl. i söt mjölk kokt risgrynsgröt, ofta naed en däri lagd man­del) som enligt en allmän sed ingår ss. stående rätt i julaftonens festmåltid (o. som enligt bru­ket i vissa trakter ingen får smaka, innan han framsagt ett rim). LINNÉ 1756 i 1LUÅ XIV. 2:nr 8, s. 16.
CELANDER NordJul 1: 182 (1928).
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssg:
julgröts-rim.
WIESELGREN SvSkL 3: 503 (1835).
JUL-GUBBE.
[1]

1) (i sht förr) person som utklädd upp­träder i upptåg l. lek under julen; "julbock"; "jultomte".
TOPELIUS Vint. I. 2: 247 (1863, 1880).
FOGELQVIST ResBot 214 (1926).
[2]

2) (jfr anm. sp. 235) i samband med julfirandet förekommande halm­figur avsedd att föreställa en gubbe; äv. (i vissa trakter av Finl.) om den första halmkärve (ofta i grovt antydd människogestalt) som bars in i stugan på julaftonen o. som mottogs festligt o. kringdansades.
Hembygden(Hfors) 1910, s. 182.
Folkl. EtnSt. 1: 222 1928.
NILSSON Festd Vard. 134 (1835). CE­LANDER NordJul 1: 201 1928.
JUL-GUMMA, f.
[1]

1) (i sht förr) utklädd kvinnlig följeslagare till julgubben (se d. o. 1). MeddNordM 1893 – 94, s. 34.
[2]

2) (jfr anm. sp. 235) i samband med julfirandet förekommande halmfigur avsedd att föreställa en gumma. Rig 1921, s. 35.
RedNordM 1927, s. 28.
JUL-GUMSE. (jfr anm. sp. 235)
[1]

1) ett slags stort julbröd (stundom i ge­stalt av en gumse); julgalt (se d. o. 2). DIJKMAN AntEccl. 86 (1678, 1703).
[2]

2) i samband med julfiran­det förekommande halmfigur avsedd att före­ställa en gumse.
Fatab. 1915, s. 39.
NILSSON Festd- Vard. 149 1925.
JUL-GÅNG.
[1]

1) (jfr anm. sp. 235) jul­sed som bestod däri att ungdom på julaftonens eftermiddag (med tända bloss) gick omkring o. sjöng julpsalmer o. d. i gårdarna utanför dör­rarna o. därvid trakterades (i sht med öl).
CELANDER NordJul 1: 113 (1928).
[2]

2) (förr) kam. be­nämning på viss löneförmån som tillkom vissa tjänstemän o. d. (i sht präster) o. som bestod i rätten att upptaga bidrag till julen.
KyrkohÅ 1908, s. 221 c. 1777. VDAkt. 1800, nr 28.
HERLITZ Stadsförv. 1830 426 1924.
JUL-GÅVA.
( jul- 1689 osv. jule- 1689– 1849)
[fsv. iula gava; jfr d. julegave]

gåva som gives med anledning av julen; julklapp.
RUDBECK Atl. 2: 232 (1689).
Jag gaf min mentor till julgåfva ettgrannt pipskaft. TERSMEDEN Mem. 1: 62 c. 1780. (Tjänarna) betrakta julgåfvan, som en del af sin lön. LANGLET Husm. 1021 (1884). Riksd- RevStatsv. 1909, s. 217.
JUL-GÄST.
( jul- 1685 osv. jule- 1744) person som är gäst ngnstädes under julen.
WALLENIUS Astr. 4 1685.
WÄGNER Norrt. 92 (1908).
JUL-GÄSTABUD ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰.
( jul- 1681 osv. jula- 1563 – c. 1750. jule- 1549– 1750) (numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) (större) julbjudning, julka­las, "julgille". GripshR (1549).
Vid julgästabuden 1549 (brändes på Gripsholm) 126 stycken (vaxljus). Fatab. 1907, s. 96.
JUL-GÄSTNING.
( jul- 1839–1912. jula- 1530. jule- 1544 (: julegestningzpenninger)) särsk. (i fråga om äldre, i sht fom. o. medeltida förh.): underhåll (med karaktär av skatt) som konung l. ämbetsmän l. krigsfolk mottog(o) un­der julen; äv. om pänningar som erlades i stället för dylikt underhåll. Julagestning.. viij m(a)rk. HH XI. 1: 96 (1530).
Då Kung Halfdan Svarte en gång var till julgästning på Hadeland. NILSSON Ur. I. 4: 9 (1839).
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssg (förr):
julgästnings-pänningar, pl.
ALMQUIST CivLokalförv. 3: 194 (i handl. fr. 1544).
JUL-HALM.
( jul- 1660 osv. jula- 1863. jule- c. 1750– 1927) (jfr anm. sp. 235) halm som förr på julaftonen plägade utbredas på golvet i bonings­husen o. i kyrkan för att få ligga kvar till ju­lens slut. MURENIUS AV 451 (1660).
Om man gifver boskapen att äta af Julhalmen, då den om våren första gången utsläppes på bete, skall den ej an­fallas af sjukdomar eller skingras. AJourn. 1820, nr 5, s. 1.
Fatab. 1913, s. 47.
NILSSON FestdVard. 148 (1925).
JUL-HARE. (ngt vard.) hare som skjutes till julen för att förtäras under denna.
SUFinlH 5: 270 (1618).
ÖSTERGREN 1929.
JUL-HELG.
( jul- 1790 osv. jula- 1529–1644 jule- 1561 – c. 1755
[fsv. iula hälgh]

urspr. o. eg. om hela den tid under vilken den påbjudna julfriden varade: tiden från o. med d. 24 december till d. 7 l. 13 januari, jultiden; ofta om en kortare tidrymd, antingen slutande med det gamla året eller (o. numera vanl.) med annandag jul l. omedelbart på denna följande helgdag (när sådan förekommer). G1R 6: 328 1529.
SVARTG1 14 (1561).
Strax efter Jule-Helgen och Ny-års dagen. NORDBERG C12 1: 446 (1740). Lycklig continuation af en god julhelg och der på följande välsignadt nyår. LINNÉ SvArb. 1: 464 (1775).
ÖSTERGREN 1929.
JUL-HELGD.
( jul- 1676–1834 jule- 1524– 1694)
[y. fsv. iulehälghdh (HBRASK i G1R 3: 422]

(†) == -HELG.
G1R 1: 280 1524. Förarb­SvLag 1: 21 1687.
KKD 7: 289 (c. (1725).
Välsigne Gud Eder.. med en glad.. Julhelgd! STENHAMMAR Riksd. 1: 182 1834.
JUL-HELGDAG ~⁰². äv. ~²⁰.
( jul- 1808 osv. jula- 1594. jule- 1646– 1689) var särskild av julhögtidens (omedelbart efter var­andra följande) helgdagar. Under, förr äv. i julhelgdagarna. RÄÄF Ydre 3: 410 (i handl. fr. 1594. I Julhelgdagarne. DA 1808, nr 3, s. 7.
JUL-HORN. (i fråga om ä. förh.) om på runstav avbildat dryckeshorn ss. symbol för julen.
RUDBECK Atl. 2: 617 (1689).
Fatab. 1921, s. 24.
JUL-HÄLSNING. muntlig l. (vanl.) skriftlig hälsning med anled­ning av julen; äv. i Ilalnn på vissa (i sht reli­giösa) publikationer som utgivas till julen o. med anledning av denna.
Idun 1889, s. 474.
Jul­hälsningar till församlingarna från präster i Upp­land. (1905; boktitel).
JUL-HÖG, r. l. m.
( jul- c. 1750 osv. jula- 1863–1895 jule- 1843) (jfr anm. sp. 235.) hög av olika slags julbröd vilken på julaftonen plägade uppläggas på julbordet framför varje hushållsmedlems (äv. tjänares) plats för att se­dan i allm. ligga kvar under hela julen o. vari i vissa trakter brukade ingå äv. ett julljus, jul­godter o. d., i somliga trakter äv. andra födo­ämnen än bröd (ss. ost, skinka, fårlår). MURBECK CataArb. 1: 97 (c. (1750).
KNORRING Torp. 1: 47 (1843). FolklEtnSt. 1: 224 (1916).
CELANDER NordJul 1: 166 (1928).
JUL-HÖGTID ~⁰², äv. ~²⁰.
( jul- 1662 osv. jule- 1540– 1929)
[fsv. iula höghtidh (l. höktidh)]

Un­der, förr äv. i l. om julhögtiden. 2VittAH 8: 110 (i handl. fr. 1540. Bondepract. A 8 a (1662).
(Gud) gifwe dig en frögdefull Juhlehögtijd. JNYMAN 1704 hos LEVERTIN 10: 41. ÖSTERGREN 1929.
JUL-HÖS.
( jul- 1882 osv. jula- 1863– 1926) (i fråga om ä. förh.) kokt, (lätt) saltat (o. rökt) svinhu­vud serverat ss. l. avsett till anrättning på jul­bordet (där det förr i vissa trakter liksom jul­högarna kvarstod under hela julen); äv. om avhugget svinhuvud avsett att användas till dylik anrättning.
HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 1: 175 (1863).
Julqväll. 1882, s. 2.
NILSSON FolklFest. 208 (1915).
SUNESON GGrund 199 (1836).
JUL-INSAMLING ~⁰²⁰. insamling av pänningar o. d. till julen till förmån för fattiga l. nödlidande o. d.
SvD(A) 1922, nr 332, s. 8.
JUL-KAKA.
( jul- 1659 osv. jula- 1693. jule- 1685 – c. 1880 kaka l. bröd som ba­kas till julen o. med anledning av densamma
[2.a]

a) (jfr anm. sp. 235) kaka l. bröd av julbaket; i sht om don i julhögen underst liggande o. tillika största o. förnämsta kakan, vilken i vissa trakter kom till användning vid rituella hand­lingar, i sht vid sådden ss. "såkaka" l. "vår­lev'" (varvid den nedlades i första plogfåran l. förtärdes ute på åkern av arbetsfolk o. dra­gare l. söndersmulades o. blandades i utsädet);

jfr -GALT, -KUSE. ConsEcclAboP 337 1659.
NILSSON FolklFest. 211 (1915).
KEYLAND Allmogekost 1: 93 (1919). b) bag. till jLllen bakad, stor, rund kaka av finare vetedeg med russin (l. korinter), suckat m. m.; äv. i uttr. engelsk julkaka.
LANGLET Husm. 457 (1884).
[2.c]

c) om de finare bakvärk (klenäter, mandellnusslor o. d.) som bakas till julen; i sht i pl.
JUL-KAKTUS. benämning på kaktus av släktet Epiphyllum Haw., vars arter vanl. blomma vid jultiden; i sht om (individ av) ar­ten Epiphyllum truncatum Haw.
SONESSON Hb- Trädg. 1004 (1919).
DAHL Thomsen 73 (1923).
JUL-KALAS.
( jul- 1807 osv. jula- 1929. jule- 1754) (ngt vard.) (större) julbjudning.
HAGSTRÖM Herdam. 2: 78 (cit. fr. 1754. MinnGPrästh. 5: 263 1835.
JUL-KALENDER. (i sht förr) litterär kalender som utgives till julen o. med anledning av densamma.
ÖresundP 1847, nr 1, s. 2.
En illustrerad kristlig julkalender. NerAlleh. 1886, nr 171, s. 4.
Barnens stora julka­lender. (1910; titel på julpublikation).
JUL-KLAPP, se d. o.
JUL-KLOCKA.
( jul- 1926. jule- 1685)
[1]

1) (tillf.) om kyrkklocka som ringer in julen.
SpEOEL GW 162 1685.
[2]

2) föremål i form av en kyrkklocka i miniatyr, avsett att tjäna ss. prydnad inomhus kort under julen (särsk. ss. julgransprydnad). SvD(A) 1926, nr 333, s. 5.
JUL-KLUBBA, r. l. f.
( jul- 1678–1896. jule- 1648– 1928) (jfr anm. sp. 235)
[1]

1) vid nedre ändan av ett i taket fäst rep fastbunden, fritt nedhängande träklubba avsedd att användas i leken "julklubban" (se 2 nedan). EKEBLAD Bref 2: 407 (1663).
DALIN Arg. 1: 71 (1733, 1754). Fatab. 1927, s. 187.
[2]

2) i sht i sg. best., benämning på jullek som i allm. tillgick på så sätt att en person lade sig på rygg, så att han hade bröstet midt under "julklubban" (se 1 ovan), varegter han, sedan en skål o. d. med öl o. d. satts i hans ena hand, skulle med den fria handen söka sätta klubban i sådan svängande rörelse omkring huvudet, att den utan att vidröra detta fortfor att svänga medan han tömde skålen (varvid icke en droppe fick spillas). RRASCk Apg. L 2 b 1648.
DYBECK Runa 1844, s. 123.
CELANDER NordJul 1: 301 (1928).
JUL-KLÄNNING.
( jul- 1559. jule- 1551–1556) särsk. (†) : (i avlöningsförmån ingående) vinterdräkt avsedd att tagas i bruk vid julen. GIR 22: 425 1551.
Därs. 26: 620 1556. (Fjädermakaren skall årligen få) penninger tuhundradc marc ortiger, en julcläd­ning och sommarclädningh. Därs. 29: 608 1559.
JUL-KNUTA. jul- 1921. jula- 1888– 1925)
[sv. dial. (Skåne) julaknuda]

(i fråga om ä. julseder bland allmo­gen i vissa trakter av Skåne) i kläder utstyrd halmkärve l. paket med ngt värdelöst före­mål (t. ex. ett vedträ) l. med en mindre (ofta skämtsam l. satirisk) present som på julaftonen plägade kastas in i "stugan" av ngn av grannarna l. av ngn av familjens egna medlemmar; äv.: träkloss l. vedträ som, försedd (försett) med in­skription l. en vidfäst skrivelse brukade skic­kas omkring från gård till gård på knutsdagen. KARLIN KultM 21 1888.
NILSSON FesttlVard. 131 (1925).
JUL-KONST. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfär­gat) i pl.: jullekar. 4 Gbg VSH V – VI. 4: 83 1903.
FoF 1915, s. 192.
JUL-KONUNG.
( jul- 1782–1814 jule- 1692) (†)
[1]

1) om Kristus. Hwar ästu Jule Konung blid. TIÄLLMANN Profvis. B 8 a (1692; i trettondedagsvisan; anfört ss. yttrat av de vise männen).
[2]

2) om person som i julupptåg föreställer (tänkes föreställa) konung; särsk.: bönkonung. MÖLLER (1782; under bohnenkönig).
HEINRICH 1814.
JUL-KORS. (jul- 1844 osv. jula- 1863. jule- 1689) (jfr anm. sp. 235)
[1]

1) korstecken som man vid julen brukade rita l. rista över dörrar l. portar l. grindar o. d. (ss. skyddsmedel mot fruktade övernaturliga mak­ter). DYBECK Runa 1844, s. 117.
[2]

2) (mer l. mindre utsirat l. utstyrt) kors l. hjulkors av trä (mera sällan av annat material, ss. halm) som vid ju­len plägade sättas upp vid gården, ofta i top­pen av en julstång; äv. om julstång med dylikt därå anbragt kors. RUDBECK Atl. 2: 231 (1689).
DYBECK Runa 1844, s. 117.
På många av.. (Got- lands) bondgårdar är julkorset rest antingen på taket eller på en stång inne på gårdsplanen. Landsm. VIII. 3: 299 c. 1900. CELANDER NordJul 1: 68 (1928).
[3]

3) ljusstake i form av ett kors.
CELANDER NordJul 1: 136 (1928).
[4]

4) julbröd i form av ett kors.
NILSSON HallMus. 81 (1902).
Det vik­tigaste brödet (vid julbaket i Bjuråker) var "julkorset" eller "korsbullen". Fatab. 1919, s. 33.
JUL-KORT. n. kort med (skriven l. tryckt) julhälsning l. till­önskan om en god jul; särsk. om dylikt för post­befordran avsett (brev)kort, på ena sidan vanl. försett med en (färglagd) bild, oftast ankny­tande sig till julhögtiden. Jul- och Nyårskort i rikhaltigt sortiment. SmålP 1890, nr 151 A, s. 1 (i annons). SD(L) 1905, nr 3, s. 4.
DÖSS O. LANNGE 1908.
JUL-KORV. jfr -MAT.
TENOW Solidar 3: 10 (1907).
JUL-KOST.
( jul- 1657 osv. jula- 1659–1928 jule- 1671–1929)
[1]

1) kost som förtäres l. är avsedd att för­täras under julen; äv. (jfr anm. sp. 235): kost som under julen stod framsatt på julbordet, julhög. Hwar och Een Lapp beflijtar sigh hafwa een feet Iuulekost (på juldagen).Landsm. XVII. 1: 27 (1671).
Huru wåre fordom, oc än i dag uppå landet gemene man, låta stå Julekosten uti de 1p dygn alt stadigt på borde. RUDBECK Atl. 2: 296 (1689). FolklEtnSt. 1: 228 1916.
LAGERLÖF Troll 2: 102 (1921).
[2]

2) (i fråga om ä. förh.) sammanfattande benämning på allt det som (ss. gåva l. veder­lag) till julen plågade givas till vissa tjänste­män, till arbets- o. tjänstefolk o. till fattiga (i första hand livsmedel, ofta äv. ull, lin, klädes­plagg o. d.).
MURENIUS AV 842 (1657). I julekost (erhåller pastor av var skattlapp) ett Lisp. kött eller fisk, samt en Renost efter hvar 30:de Renko. ZETTERSTEDT SvLappm. 1: 194 (1822).
Derjemte be­finnes soldaten .. hafva förbehållit sig rätt till .. julkost (osv.). BtRiksdP 1869, I. 1: Landtförsv­Org. 1: 41. HERDIN Upps. 1: 50 (1926; ifråga om förh. på 1600-talet).
CELANDER NordJul 1: 98 (1928).
JUL-KRONA. (ljus)krona avsedd att användas under julen; i sht (jfr anm. sp. 235) om (vanl. med prydnader försedd) krona utan ljus (i allm. av halm) som under julen brukade vara upphängd i "stugans" tak (takhimmel). DYBECK Runa 1844 s. 118.
På (julaftons-)kvällen klädde man julkronan och tände den. 4GbgVSH V – VI. 4: 82 (1903).
CELANDER NordJul 1: 133 (1928).
Flera julkronor av olika typ; däribland en av fransade tygremsor. RedNordM 1929, s. 22.
Julkronorna böra förfärdigasav halm efter ej fullt mogen råg. UpplFmT 11: 128 1931.
JUL-KRUBBA(N). (i fråga om förh. i katolska länder samt ä. förh. i Sv.) om (särskilt inrät­tad lokal för) vid julen anordnad dramatisk l. tablåartad framställning av herdarnas tillbed­jan av kristusbarnet i krubban m. m. (LUNDIN o.) STRINDBERG GSthm 42 (1880).
HIRN Barnlek 389 (1916).
JUL-KUBB, äv. -KUBBE.
[jfr eng. yuleblock, -log, ävensom t. christblock]

(jfr anm. sp. 235) vedkubb l. vedstock som förr på julaftonen plägade läg­gas i den öppna spisen o. i allm. icke förbrun­nit förrän (större delen av) julen var över. SERENIUS (1734; under yule).
Landsm. 1911, s. 510.
JUL-KUS, m.
[senare ssgsleden torde vara en sidoform till KUSE]

(†) väl eg.: "julkuse"; anträffat bl. ss. smeknamn på ung pojke.
RONDELETIUS 53 1614.
JUL-KUSE, r. l. m., förr äv.
-KUSA
.
( jul- 1734 osv. jula- 1863– 1895) (i vissa trakter) benäm­ning på ett slags julbröd av växlande storlek o. form, numera vanl. bakade av finare vetedeg (stundom med saffran) o. ofta i form av (kors­lagda) s-formiga figurer. SERENIUS (1734; under yule).
STIERNSTOLPE Arndt 3: 60 (1808).
LAGERLÖF Holg. 2: 416 (1907).
KEYLAND Julbröd 100 (1919).
JUL-KVÄLL. jul- c. 1820 osv. jule- c. 1750– 1929) i sht i sg. best.
[1]

1) aftonen l. kvällen före jul­dagen, julaftonens kväll. VärmlFörrNu 1927, s. 30 (c. (1750).
TEGNÉR (WB) 3: 49 c. 1830. Julqvällen, en dikt i Tre Sånger. RUNEBERG (1841; boktitel). På Julqvällen stod glädjen högt i tak hos mina Små. ATTERBOM 1842 i 3SAH 37: 134. NILSSON Festd Vard. 144 1925. jfr: Julqvällen (1881; titel på jultidning).
[2]

2) (i vissa trakter) juldagens (afton o.) kväll, juldagskvällen. SUNDÉN (1885).
KEYLAND Julbröd 92 (1919).
JUL-KYRKA(N). (i Finl.) gudstjäns­ten på julmorgonen, julottan. FolklEtnSt. 1: 231 1916.
JUL-KÄRVE. sädeskärve (nästan alltid hav­rekärve) som vid julen (vanl. på julaftonen) utsättes till fåglarna.
NordIllBarnt. 1873–74, s. 47. Rig 1920, s. 170.
CELANDER NordJul 1: 79 1928.
JUL-LEDIG. (ngt vard.) som har fritt under julhel­gen (från sitt vanliga arbete, särsk. från sko­lan); ofta i n. sg. obest. i substantivisk anv., särsk. i uttr. ha(va) l. få julledigt.
SvD(A) 1914, nr 343, s. 12.
En julledig sjöman. MÖRNE KlasK 120 (1923).
JUL-LEDIGHET ~⁰⁰² l.~²⁰⁰. ÖSTERGREN 1929.
JUL-LEK.
( jul- 1689 osv. jula- 1929. jule- 1644–1847) lek som brukar lekas (i sht vid samkväm) under julen; utom i fråga om ä. förh. numera nästan bl. om danslekar o. pantlekar. Leka, äv. göra jullekar. KALFF HPedersson A 2 b (1644; bildl.).
RUDBECK Atl. 2: 232 (1689).
Om afton, då hela hofvet var vid ett godt humeur, skulle jul­lekar lekas; man började med blindbock, så med låna eld. GJEHRENSVÄRD Dagb. 1: 363 (1779).
Om aftonen spelte vi kort och gjorde jullekar till 11 om kvällen. EGGEIJER 1800 i MoB 7: 9. CELANDER NordJul 1: 206 1928.
JUL-LEKTYR.
Idun 1895,s. 388.
JUL-LEV. (jfr anm. sp. 235) (visst slag av) julbröd. WISTRAND NordMAllmog. 40 (1909).
KEY­LAND Julbröd 53 (1918).
Var och en (fick) sin jul­hö;: en vörtbrödskaka.., en kringla i hjulmöns­ter (julleven), en pepparkakstupp (osv.). FOGELQVIST Minn. 17 1930.
JUL-LIK, adj.
som har det utseende l. den l. de egenskaper som man för­binder med julen.
Det såg ej mycket jullikt ut. SUNDBLAD Ups. 221 (1884).
Vädret var.. icke direkt jullikt. SvD(A) 1921, nr 336, s. 3.
JUL-LIMPA. (jfr anm. sp. 235) julbröd som utgöres av en limpa. SCHULTZE Ordb. 2776 (c. 1755.
KEYLAND Allmogekost 1: 53 ((1919).
JUL-LITTERATUR. till julen utkommande litteratur; i sht sådan som lämpar sig till l. är avsedd ss. jullektyr. Bokhandeln öfverhöljes af jullitteraturens dagsländor. ÖresundP 1847, nr 2, s. 2.
LUNDIN NSthm 152 (1888).
JUL-LJUS, n.
( jul- 1679 osv. jula- 1863. jule- 1685– 1929) (ofta flerarmat) ljus (numera i allm. av stearin, i sht förr av talg l. vax) avsett att användas under jultiden, i första hand på julkvällen. RUDBECK Atl. 1: 695 (1679).
Julljus stöptes (i Racheby i Västergötl.) med lika många grenar som barnens antal. VgFmT II. 10: 99 1909.
JUL-LOV, n. skollov som börjar strax före julen o. varar över denna; stundom allmän­nare: julferier, julledighet. TEGNÉR (WB) 6: 63 (1830).
Ständerna hade också nu kommit öfverens att taga sig jul-lof. MALMSTRÖM Hist. 3: 198 (1870).
LUNDIN StockhMinn. 1: 134 (1904).
JUL-MARKNAD. jul- 1793 osv. jule- 1771– 1880)
[1]

1) konkret: marknad som hålles vid jultiden; särsk. om i Stockholm på Stortorget vanl. under 12–14 dagar före jul hållen marknad, där (i sht för barnen) lämpliga julklappar (leksaker o. d.) saluhållas. DA 1771, nr 7, s. 4. (Boken säljes) uti Bokstånden i Julmark­naden (i Sthm). Därs. 1808, nr 2, s. 5.
Strax före jul gick man på Stortorget och såg på julmark­naden med dess lockande trästånd. LAURIN 1Minn. 52 (1292). Skansens julmarknad den 14 december var livligt besökt. Fatab. 1931, s. 275.
[2]

2) (mera tillf.) abstr.: handelsrörelse l. omsättning till julen o. med anledning av denna. Julmarkna­den har i är varit mycket lifligare än under sist­förflutna åren. SDS 1882, nr 598, s. 2.
ÖSTERGREN 1929.
JUL-MAT.
( jul- 1882 osv. jule- 1898) mat som ätes l. är avsedd att ätas under julen o. van ss. stående beståndsdelar enligt gammal sed ingår ett flertal anrättningar av svin (ss. julskinka o. svinhuvud, fläskkorv, sylta m. m.), ävensom lutfisk, julgröt o. vissa bakvärk, ss. klenäter, krokan m. m. Julqväll. 1882, s. 2.
På hösten kmn den stora slakten, som förde med sig beredningen av julmat i många former. LINDER Tid. 17 (1924; i fråga om förh. på 1860-talet).
JUL-MORGON.
( jul- c. 1770 osv.jula- 1688–1792 jule- 1688– 1891) juldagens morgon; i sht i sg. best. SPOLE Alm. 1688, s. 18.
NILSSON FestdVard. 144 (1925).
JUL-MÅLTID ~20 l.~⁰².
( jul- 1878–1925 jule- 1681) mål­tid som intages under jultiden; särsk. (i sht i sg. best.) om julaftonens festliga huvudmåltid.VERELIUS 135 1681. Landsm. 1911, s. 394.
NILSSON FestdVard. 128 (1925).
JUL-MÅNAD.
( jul- 1608 osv. jula- 1640. jule- c. 1645– 1745) benämning (använd i almanackan t. o. m. är 1900) på december månad;

jfr KRISTMÅNAD FORSIUS Alm. 1608, s. 27.
NILSSON FolklFest. 151 (1915).
JUL-MÄLD.
( jul- 1838. jula- 1926) (jfr anm. sp. 235) spannmål som males till julen (julbaket). AB 1838, nr 222, s. 3.
SUNESON GGrund 79 (1926).
JUL-MÄSSA, r. l. f. (i sht i fråga om katolska förh.) mässa l. gudstjänst hållen för firande av julen. S. Telesphorus, den siuende Biskopen i Rom, hvilken.. förordnat trenne Jul­messor. BURMAN Alm. 1721, s. A 7 a. särsk. (folk­ligt o. folklor.) om de dödas "julnattsmässa". Mitt på julnatten är kyrkan alltid upplyst någon stund.
De döda hålla då sin julmässa. Landsm. 1911, s. 396.
JUL-NATT.
( jul- 1708 osv. jula- c. 1540. jule- 1662– 1899)
[fsv. iula nat]

natten mellan d. 24 o. 25 december, natten till juldagen.
OPETRI Kr. 60 (c. 1540. BENDZ Landsv. 95 1916.
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssg:
julnatts-mässa, r. l. f. under julnatten hållen mässa l. gudstjänst; dels i fråga om katolska förh., dels (folkligt o. folklor.) i uttr. de dödas julnatts­mässa, gudstjänst som enl. äldre folktro de döda hålla i kyrkan under julnatten. WIRSÉN Ton. 31 (1893).
De dödes julnattsmässa. NILSSON FolklFest. 230 (1915).
JUL-NUMMER. till julen utkom­mande (bland årgångens övriga nummer icke inräknat) nummer av tidning i. tidskrift (i allm. med särskild utstyrsel o. för julen lämpat inne­håll). Iduns julnummer. Idun 1889, s. 469.
Det var.. inte ett julnummer av tidningen utan ett vanligt, tunt veckonummer. SIWERTZ JoDr. 260 1928.
JUL-NÖJE.
DA 1825, nr 16, s. 1.
Halmfigurer, gubbar eller bockar, som (hos allmogen) spelade en så stor roll vid julen i julnöjena. NILSSON Festd. Vard. 137 1925.
JUL-NÖTTER, pl. nötter som äro avsedda för förtäring under julen o. som i vissa trakter i sht i ä. tid spelade en roll vid förlus­telserna under julen gm att användas till vissa gisslekar o. d.
Fatab. 1927, s. 189.
CELANDER NordJul 1: 14 (1928).
JUL-OS.
( jul- 1764–1895 jule- 1776) (numera bl. i vitter stil, arkaiserande) eg.: dunst l. ållga av julen; bildl., om av julens (sällskapsliv med dess) överflöd i mat o. dryck framkallat tillstånd av dästhet o. olust, förr äv. om själva sällskapslivet under julen. BOTIN Utk. 642 (1764).
Uti en lyckelig stund är nu juhle oset slutat med sine active och passive visiter, dag in och ut. LINNÉ Bref I. 2: 364 (1776).
Bed Mull­berg efter öfvergångit Julos skrifva litet vidlyf­tigare och ej med sin vanliga Lacomska stil. SEGEIJER 1803 hos WRANGEL TegnKärlekss. 64. LEVERTIN II. 1: 20 1895.
JUL-OST. ost avsedd att ätas under julen.
SmålP 1880, nr 147, s. 1.
ICELAN­DER NordJul 1: 168 1928.
JUL-OTTA.
( jul- 1678 osv. jula- 1691. juie- 1569– 1689)
[fsv. iula otta (i bet. 1)]


Hiuulotta. COLUMBUS Ordesk. 21 (1678; uppl. 1908. utan angiven bet.).
[1]

1) (numera mindre br.) julmor­gon (urspr. o. eg. bl. om den tidigare delen),; äv. (numera bl. ngn gg i sg. best.) i adverbiell anv. Jule otte looth Wår herre sigh födhe. 2Saml. 9: 157 (i handl.fr. (1569).
Man trodde.., att den, som först kom hem från kyrkan julottan, skulle först få sluta sin plogand om våren. LILLJEBJÖRN Minn. 124 (1874).
[2]

2) på juldagens morgon hållen guds­tjänst, juldagens ottesång; äv. i utvidgad anv., om offentlig, mer l. mindre ideellt betonad jul­fest som hålles på julmorgonen. Gå, fara i l. till lulottan. Hålla julotta. På väg till julottan. I julottan, förr äv. om julottatn).
BtÅboH I. 6: 131 (1633).
Liusen som uptändas.. uti kyrkona om Jul-ottan. BROMAN Glys. 3: 24 c. 1730. Vem pre­dikar i julottan? ÖSTERGREN (1929).
Julotta i Fol­kets hus festsal juldagen klockan 7 f. m. Arbetet 1933, nr 298, s. 14 (i annons).
JUL-OTTESÄNG.
( jul- 1790–1838 jule- c. 1600 (†) == -OTTA 2. BUREUS Suml. 26 c. 1600. ATTERBOM Lyr. 2: 352 (1838).
JUL-PAPPER. (jfr anm. sp. 235) == -ARK. OoB 1889, s. 289.
2NF 14: 162 1910.
JUL-POST. post bestående av julförsändelser.
Den amerikanska julposten till Sverige. SvD(A) 1914, nr 343, s. 8 (rubrik).
JUL-PREDIKAN.
( jule- 1696– 1749) vid juldagens ottesång l. högmässa hållen predikan. SWEDDERG SabbBo 249 (1696, 1710).
LIND 1: 1793 1749.
JUL-PRESENT. julgåva.
STURZEN-BECKER Sthm 36 (1844).
NILSSON FestdVard. 133 (1925).
JUL-PSALM.
( jul- 1690 osv. jula- 1863. jule- 1635– 1879) psalm avsedd för jul­helgdagarna. SCHRODERUS Os. l II. 2: 255 1635.
ÖSTERGREN 1929.
JUL-PUBLIKATION. konkret;

jfr -TIDNING 2.
JUL-PYTTA. (jfr anm. sp. 235) fågelfigur av halm l. trä som under julen var upphängd i stugans tak, "julduva"; äv. om halmfigur som förekom i vissa jullekar; särsk. i uttr. taga (fatt på) julpyttan, locka julpyttan, ss. namn på ifrå­gavarande jullekar. Fatab. 1908, s. 85.
FpF 1915, s. 192.
JUL-PÄNNING (JUL-PENNING), vard. äv. -PÄNG. jul- 1734 osv. jule- 1702– 1905) pänningsumma erhållen (ss. gåva, förr äv. ss. löneförmån) till (l. under) ju­len; äv.: pänningsumma avsedd att användas till julens firande, inköp av julklappar o. d.; numera nästan bl. i pl. Herr Comminister får snart så mycket i sina Juhle Penningar som jag i mine Påske Pen(n)i(n)g(a)r. VDAkt. 1703, nr 63.
Gesällerna (fingo) af sin mästare sina vanliga jul­penningar i små förseglade paketer. BLANCHE Våln. 419 (1847).
Då han utdelat den vanliga jule­penningen. ANNERSTEDT Rudbeck Bref CCLII (1905; efter handl.fr. 1697).
JUL-RENGÖRING ~⁰²⁰. rengöring (inomhus) till julen.
AB(L) 1895, nr 280, s. 2.
CE­LANDER NordJul 1: 55 1928.
JUL-RO, r. l. f.
( jul- 1751 osv. jula- 1696. jule- 1696– 1864)
[1]

1) (numera bl. tillf.) vila l. ledighet från arbete under julen; av.: julfrid (se d. o. 3). SWEDBERG SabbRo 241 (1696, 1710).
Slik hednisk frögd tar bort tin rätta Jule-ro. ÖSTERLING Lärops. 14 (1724).
Mitt under Jul ron kommer jag och förstör (dvs. stör) min Professor med all min okunnoghet i Chymien. CAEHRENSVÄRD Brev 1: 8 (1778).
Den idoge Landt­mannen är oafbrutit i rörelse efter den långa Jul­ron. VexjöBl. 1846, nr 3, s. 1.
CANNELIN 1921.
[2]

2) (†) förströelso l. förlustelse under julen, julnöje.
TERSMEDEN Mem. 4: 112 (1751). (Drottning Kristina) lät .. 1651, vid Trettondedagstiden, på Upsala slott till julro uppföra ett sällskapsspel. ATTERBOM Minnest. 1: 18 1847.
DALIN 1853.
JUL-ROS, r. l. f.
[jfr d. julerose]

bot. o. trädg. särsk. om art l. individ av det i Sv. odlade l. förvildade växt­släktet Helleborus Lin. (som blommar under vintern, i sht vid jultiden); äv. om bolmma av dylik växt; särsk. om (individ av) arten Helle­borus niger Lin. Ingemann Nov. 4: 354 1874.
ABELIN MTr. 98 (1902).
BotN 1914, s. 254.
jfr: Jul-rosor. (1885; titel på jultidning).
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssg (bot. o. trädg.):
julros-prusta, r. l. f. (individ av) arten Helleborus niger Lin.
FolkskV 1901, s. 159.
SUNDIUS HbTrädg. 132 (1901).
JUL-ROVA.
( jul- 1843–1847 jule- 1750) (†) benämning på viss jullok.
IHRE Superstit. 32 1750. SvForns. 3: 430 1842. SKL 1847.
JUL-RUS.
( jul- 1846. jule- 1820– 1924) rus under julfirande.
Hvar enda kämpe tog sig ett ärligt julerus. TEGNÉR (WB) 5: 124 (1820).
BÖÖK ResSv. 109 (1924).
JUL-RUSKA, r. l. f. (jfr anm. sp. 235) julstång med i toppen kvarsittande (l. fastsatt) yvig, grön ruska; vanl. i pl. NordT 1902, s. 269.
CELANDER NordJul 1: 68 (1928).
JUL-RÄNTA, r. l. f. (förr) == -KOST 2. ConsEcclAboP 383 (1659).
CELANDER NordJul 1: 98 (1928).
JUL-RÖNN. (jfr anm. sp. 235) ett slags julkors vars stam (o. stomme) i allm. utgjordes av en rönn o. som på julaftonen brukade uppsättas på göd­selhögen. Fatab. 1919, s. 139.
Rig 1932, s. 132.
JUL-SED. till julfirandet knuten (folk)sed.
Svea 1861, s. 179.
BACKMAN Dickens Pickw. 1: 453 (1871).
UpplFmT 11: 127 1931.
JUL-SKATT.
( jul- 1655 osv. jule- 1655– 1687) (i fråga om ä. förh.) kam. benämning på skatt som uppbars vid tiden före jul.
RP 16: 166 1655.
LMil. 2: 85 (1687).
HERLITZ Stadsförv. 1830 239 1924.
JUL-SKINKA. jfr -MAT.
RUDBECK Atl. 2: 310 (1689).
NILSSON FolkFest. 207 (1915).
JUL-SKYLTNING. skylt­ning som med särskild hänsyn till allmänhetens julinköp anordnas i butikerna ngn tid före julen, numera i allm. till söndagarna (vanl. sista l. näst sista söndagen) före jul; äv. mer l. mindre konkret, om de därvid gjorda anordningarna (stundom med inbegrepp av de utställda va­rorna). Med mycket få undantag deltogo alla bu­tiker vid de stora affärsgatorna i julskyltningen. AB(L) 1895, nr 294, s. 5.
Julskyltningen i butik­fönstren ådrog sig.. berättigad uppmärksamhet. GHT 1887, nr 289 A, s. 3.
JUL-SLAKT. slakt som göres till julen o. med anledning av denna.
SUNDBLAD GBruk 7 (1881).
CARLSSON Dagsv. 117 (1927).
JUL-SLANT. (vard.) jfr -PÄNNING.
(Julmarknaden i Stockholm be- reder) tillfälle för fattiga stadsbor att förtjäna en julslant som försäljare. 2NF 36: 825 (1924).
SvD(A) 1929, nr 330, s. 10.
JUL-SNÖ.
( jul- 1898 osv. jule- 1871–1929) (i sht i vitter stil) snö soin faller till l. under julen l. som betäcker marken under julen. Ner­Alleh. 1871, nr 17, s. 1. Fall, julesnö, och susa, djupa mo! HEIDENSTAM NDikt. 9 (1899, 1915).
JUL-SOVEL. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sovel, (salt fläsk o. kött sanmt korv) som på julaftonon kokas till­sammans för erhållande av spadet till "doppan­det i grytan". SUNDBLAD GBruk 131 (1881).
CELANDER NordJul 1: 88 (1928).
JUL-SPEL.
[1]

1) (jfr anm. sp. 235) (stjärngosse)upptåg, ofta med mer l. mindre dramatisk prägel, vilket plägade utföras under julen.
2VittAH 19: 83 (1836, 1850).
SvD(A) 1933, nr. 4. s. 7.
[2]

2) (i fråga om förh. under medeltiden l. den tidigare delen av nyare tiden) litt.-hist. andligt skådespel avsett att uppföras under ju­len. VALENTIN Musikh. 1: 111 (1900). SCHÜCK Allm- LittH 3: 379 1921.
JUL-SPÖKE.
( jul- 1912. jula- 1915 --1921)
[jfr sv. dial. (Skåne) julaspöge]

(i fråga om förh. i Skåne) utklädd person (l. människolik­nande figur) som går (resp. skickas) omkring i bygdens gårdar under julen; julgubbo. NOR­LIND AllmogL 517 1912. FoF 1921, s. 50.
JUL-STEK, r.l. f.
( jul- 1652 osv. jule- 1726– 1737)
[1]

1) (numera bl. tillf.) jfr -MAT.
SCHERPING Cober 2: 430 (1737).
DALIN 1852.
[2]

2) (i Finl., förr) urspr. om det kött, sedermera om sammanfattningen av de matva­rur o. d. som präst upptar i sin församling till julen.
Att prosten "knapt låter sig nöija medh mindre än een flärdendeehls oxe gifwes honom til Juuhlsteek..". CEDERLÖF FinlPräst. 281 (i handl. fr. 1652. ConsAcaboP 5: 367 1883. PH 1: 649 1726.
Därs. 3: 1994 (1743).
SCHYBERGSON FinlH 2: 72 (1889; i fråga om förh. 1731–1741).
JUL-STILLA, adj.
(i vit­ter stil) som utmärkes av den stillhet o. ro som julen bringar; i uttr. det är l. blir o. d. julstilla (ngnstädes). Det vart varmare och mera julstilla i stugan, tyckte hon, när det brann ljus. LARSSON I BY LandtlH 175 1925.
ÖSTERGREN (1929) .
JUL-STJÄRNA.
( jul- 1848 osv. jule- 1864– 1869)
[1]

1) (i sht i religiöst spr.) vanl. i sg. best., om den stjärna som (enl. Mat. 2: 2 ff.) visade sig vid Kristus' födelse o. ledde "de vise männen" till honom; äv. i allmännare anv., om under julen (julnatten) klart lysande stjärna. Julestjernan ser huldrikt ner / På Romas mörknande kullar. SNOILSKY 1: 158 (1864, 1869).
ÖSTERGREN 1929. jfr: Julstjernan. (1848; namn på tidning).
[2]

2) om stjärnformigt föremål som är avsett att använ­das i samband med julens firande.
[2.a]

a) (jfr anm. sp. 235) "stjärna" av papper o. d. som med däri insatt o. tändt ljus användes vid vissa upptåg l. förlustelser under jultiden (ss. stjärngossar­nas kringvandring). KARLIN KultH 21 (1888). Hem-bygden(Hfors) 1913, s. 145 1894. En af stjärn­sångare använd s. k. julstjärna. RedNordN 1910, s. 24.
[2.b]

b) om stjärnformigt prydnadsföremål av­sett att sättas upp i toppen av julgran l. att med l. utan insatt ljus under julen an­bringas i fönster l. dörröppning o. d.
ÖSTERGREN 1929.
[3]

3) bot. o. trädg. den i Mellanamerika inhemska, i Sv. i växthus odlade o. ofta ss. dekoration vid julen använda örten Euphor­bia pulcherrima Willd. (Poinsettia pulcherrima (Willd.) Graham), som har stora, blodröda, i stjärnformiga samlingar sittande högblad; äv. om själva den röda bladsamlingen.
2NF 7: 1058 (1907).
LINDMAN ViVBl. 398 (1913).
PETERSENS Austr. 17 (1924).
JUL-STOCK. (jfr anm. sp. 235) jfr -KUBB.
NILSSON FolklFest. 195 (1915).
CELANDER NordJul 1: 162 1928,
JUL-STUGA.
( jul- 1737 osv. jule- 1844– 1929) (jfr anm. sp. 235)
[1]

1) om det för julens firande iordningställda o. prydda förnämsta rum­met ("stugan") i boningshuset.
DYBECK Runa 1844, s. 118.
NILSSON FestdVard. 152 (1925).
[2]

2) i "jul­stuga'" (i bet. 1) under julen (i sht av ungdom) hållet samkväm l. "gille", varvid allehanda le­kar o. upptåg plägade förekomma.
HdlCollMed. 18/2 1737. (Annandag jul) ske besök vänner emellan och julstugor hållas af ungdomen, som sedan vara alla helgedagsaftnar. LÖNQVIST Bara 8 (1775).
CAVALLIN Herdam. 3: 141 (1856).
CELANDER NordJul 1: 294 (1928).
JUL-STÅNG. (jfr anm. sp. 235) benämning på varje särskild av de utom i toppen kvistade o. skalade granar som under julen plägade vara uppresta ute på gårdsplanen (ofta vid porten l.förstugukvisten); vanl. i pl.; äv. om stång med julkors. LINNÉ Ungd. 2: 265 (1734).
NILSSON Festd- Vard. 146 (1925).
CELANDER NordJul 1: 68 (1928).
JUL-STÄDNING. jfr -RENGÖRING.
Sandsm. 1907, s. 90.
JUL-STÄMNING. feststämning (med ro o. frid) som julen väcker l. som är knuten till julen. CEDERBERG Dimjfg. 86 (1887).
Omkring 40 granar spredo julstämmng i de olika sjuksalarna. PT 1900, nr 302 A, s. 2.
JUL-STÖK.
( jul- 1862 osv. jule- 1864) jfr -RENGÖRING.
SöndN 1862, nr 45, s. 1.
HEDIN Pol 2: 555 (1911).
JUL-SUGGA. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) skymflig benämning på per­son som går på besök juldagen.
Uppl. 2: 371 1908.
JUL-SVEN.
( jul- 1886 osv. jule- 1844)
[jfr nor. jole­svein]

benämning på vart särskilt av ett slags andeväsen som enligt äldre folktro i vissa trak­ter under jultiden hemsökte gårdarna;

jfr -FOLK. DYBECK Runa 1844, s. 117.
Landsm. VI: XXXI 1886.
JUL-SVIN. särsk. (i vissa trakter av Finl., starkt bygdemålsfärgat) == -SUGGA. Hembygden(Hfors) 1912, s. 52.
FolklEtnSt. 1: 142 1916.
JUL-SYLTA, r. l. f. jfr -MAT.
TOPELIUS Sommarsjö 1: 73 (1897).
JUL-SÅNG.
( jul- 1577 osv. jule- c. 1616– 1850)
[1]

1) sång som brukar sjungas l. är avsedd att sjungas under o. med anledning av julen; särsk. om dylik sång som står l. urspr. stått i samband med ngt (mer 1. mindre dramatiskt) upptåg. InventHaraker 1577. ROOS Skolg. 43 (1868).
CELANDER NordJul 1: 334 (1928). jfr: Pilgrimens julsång. HEIDENSTAM Dikt. 151 (1895; rubrik).
[2]

2) (†) julmorgonens gudstjänst, julotta.
MESSENIUS Christm. 248 ( c. 1616).
JUL-SÖCKEN, r. l. f. (i vissa trakter, vard.) söckenda­garna mellan jul. o. nyårshelgen (l. trettonde­dagshelgen l. knutsdagen). SUNDBLAD GBruk 134 (1881).
ÖSTERGREN 1929.
JUL-TERMIN.
( jul- 1888. jule- 1698– 1714) (†)
[1]

1) julferier(na). vDAkt. 1698, nr 405.
ARCADIUS VexjöL 34 (1889; i fråga om förh. 1671–1693).
[2]

2) om sockengångsförmån under julferierna. VGR 1714, Verif. s. 40.
JUL-TID.
( jul- 1521 osv. jule- 1540– 1629)
[fsv. iula tidh]

tid under vil­ken julen l. julhögtiden varar (ofta äv. med in­begrepp av tiden närmast före julen); tid(en) om kring julen. Vid jultiden. Under jultiden, förr äv. i jultiden l. om jultid(en). Om Jul tiidh. SthmSkotteb. 1521, s. 223.
I Juletiden. SWEDBERG SabbRo 211 (1690, 1710).
(Han) afled.. vid jultiden. DE GEER Minn. 1: 172 (1892).
JUL-TIDNING.
[1]

1) (†) i pl., om nyheter l. underrättelser som komma till julen.
(Majorskan sade.:) Kom, Augusta, och se jultidningar, läs hvad oss Posten / Hemtade nyss. RUNEBERG 1.: 325 1841.
[2]

2) till julen o. med anledning av denna utgiven tidning l. tidskrift innellållande berättelser, dikter o. d.; jfr -NUM­MER.
Jultomten. Skolbarnens Jultidning. 1891.
SD 1892, nr 326, s. 3.
JUL-TOLFT.
[jfr t. die zwölfen]

(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, ävensom folk­lor.) sammanfattande benämning på de tolv dagarna från o. med juldagen till trettondeda­gen (vilkas väderlek enligt äldre folklig upp­fattning förebådar de följande tolv månadernas väderlek). Landsm. 1911, s. 410.
NILSSON Folklfest. 143 (1915). UpplFmT X. 2: 66 1927.
JUL-TOMTE.
( jul- 1864 osv. jule- 1882)
[1]

1) tomte som enligt bar­nens föreställning tänkes uppträda under julen o. komma med julklapparna på julaftonen (o. vars roll vid detta senare tillfälle stundom framställes av en utklädd person); äv. oeg., om vid julen användt prydnadsföremål i form av en tomte. Jultomtar av ullgarn eller papper på julbordet.
Jultomten 1864, s. 1.
Juletomtar i hvar vrå / de skola allt bestyra. IllNisskal. 1882, s. 149.
Jultomten .. har först på 1800-talet införts, på gr. av att man uppfattat engelska bilder av den vitskäggige Nikolaus som en tomte, och han har sålunda urspr. intet att göra med folktrons tomte. CWVSSYDOW i SvUppslB 14: 712 1933.
[2]

2) i pl. best., ss. namn på vissa välgörenhetssällskap som vid julen bekläda fattiga barn o. hålla julfest för dem.
Barometern 1879, nr 6, s. 1.
Sällskapet Jultomtarne (i Sthm).. grundades i slutet av år 1870. SJultomtSthm 17 1930.
JUL-TRAFIK. om den starkt ökade trafik som med anledning av julen råder under tiden närmast före (o. under) den­samma. SDS 1882, nr 596, s. 3.
DÖSS o. LANNGE 1915.
JUL-TRÄD.
( jul- 1819 osv. jula- 1896. jule- 1846– 1891)
[1]

1)
[jfr anm. sp. 235) i allmännare anv., gemensam benämning på träd som stäl­las upp inne i boningshuset l. utanför det­samma med anledning av julen. SANDER i 3SAH 6: 4 1891.
NILSSON FestdVard. 31 (1925).
[2]

2) (jfr anm. sp. 235) träljusstake i form av ett träd, av­sedd att (klädd med kulört papper o. d.) an­vändas under julen.
RedNordM 1913, s. 20.
CELANDER NordJul 1: 136 (1928).
[3]

3)
[jfr d. juletræ, t. weihnachts- l. christbaum;

jfr -GRAN 2]

(nästan bl. i vitter l. i högre stil) julgran.
ATTERBOM Min. 565 (1819).
TAVASTSTJERNA Aff 63 (1890).
(Julafton) Utan julträd. Utan julklappar. WRANÉR HelgdHvard. 190 (1893).
ÖSTERGREN (1929; angivet ss. mindre vanl.).
JUL-TUNNA.
( jul- 1820 osv. jule- 1561– 1843) (i fråga om ä. förh.) tunna innehållande julöl.
SvART G1 50 (1561).
WISTRAND NordMAllmog. 51 (cit. jfr. 1673. Fatab. 1907, s. 239.
JUL-TUPP.
( jul- 1772 osv. jule- 1750) (jfr anm. sp. 235)
[1]

1) till julfirandet knu­ten, av halm l. trä förfärdigad fågelfigur l. figur avsedd att föreställa en fågel.
[1.a]

a) halm­figur som användes i vissa jullekar l. ss. deko­ration på julbordet; äv. ss. namn på jullek med dylik halmfigur. IHRE Superstit. 20 (1750).
STIERN­STOLPE Arndt 3: 61 (1808).
Fatab. 1908, s. 99.
CELANDER NordJul 1: 136 (1928).
Särsk. i uttr. ta jultuppen, jullek med "jultuppen", motsvarande leken "ta julbocken", (se -BOCK 2 b). (LUNDIN o.) STRINDBERG GSthm 38 (cit. fr. (1772).
DYBECK Runa 1842– 43, 4: 60.
[1.b]

b) till stugans julutstyrsel hö­rande takfågel av trä, "julduva". Fatab. 1908, s. 85. NILSSON FolklFest. 190 (1915).
CELANDER Nord- Jul 1: 136 1928.
[2]

2) julbröd i form av en figur avsedd att föreställa en tupp.
MeddNordM 1883 – 94, s. 28.
NILSSON HallMus. 61 (1902). ArkNorrlHem- bygdsf. 1919, s. 98.
JUL-TYPPA l.. (jfr anm. sp. 235)
[1]

1) == -TUPP 1 a. Rig 1921, s. 34.
NILSSON Festd Vard. 149 1925. särsk. ss. l. i namn på lekar vari "jultyppan" användes. BROMAN HelsB 279 1705. särsk.
[1.a]

a) i uttr. ta jultyppan, benämning på en jullek med "jultyppan", motsvarande jul­leken "ta julbocken" (se -BOCK 2 b). NILSSON FestdVard. 137 (1925).
[1.b]

b) i uttr. locka jultyppa(n), benämning på en jullek som tillgår på så sätt att en person, sittande med förbundna ögon o. med en hopviken halmknippa i handen, lockar: "typpa, typpa", varvid de andra i leken delta­gande söka rycka till sig halmknippan, då där­emot den som sitter o. håller "jultyppan" söker skydda den med en käpp l. dyl., så länge det finnes ngn halm kvar.
CELANDER NordJul 1: 299 (1928).
[2]

2) == -TUPP 2.
CELANDER NordJul 1: 194 (1928).
JUL-UPPTÅG ~⁰², äv.~²⁰. (jfr anm. sp. 235) om till julnöjena hörande (ofta mer l. mindre dra­matiska) upptåg. AntT 2: 62 (1869).
Julupptåg, såsom "rida Staffan", "julbock", "tre vise män" och andra. 2NF 8: 767 1907.
JUL-UTSTÄLLNING ~⁰²⁰. tiil julen anordnad utställning av handelsvaror, slöjdalster o. d. för försäljning. HforsT 1863, nr 295, s. 3. Julutställning af Konfiturer. SydsvD 1870, nr 202, s. 4.
SvD(A) 1919, nr 328 A, s. 7.
JUL-VARSEL. i sht folklor. av äldre folktro till företeel­ser under julen (i sht julkvällen o. julnatten) knutet varsel. Rig 1920, s. 174.
CELANDER Nord- Jul 1: 217 1928.
JUL-VECKA, r. l. f.
( jul- 1749 osv. jula- 1645. jule- 1540– 1557)
[1]

1) i sht i sg. best.: den kalendervecka under vilken julaftonen l. jul­dagen infaller; äv. om de sju dagarna omedel­bart före julaftonen l. juldagen l. efter julafto­nen (äv. med inbegrepp av denna). Under, förr äv. om julveckan. VaruhusR 1540. VinkällRSthm 1557. Om Jula Wekan. VRP 1645, s. 93.
ÖSTERGREN 1929.
[2]

2) vecka under jultiden; nästan bl. i pl. 2NF 34: 728 (1922).
Även annat som plågade Jonas un­der dessa ensamma julveckor. SIWERTZ JoDr. 333 (1928).
JUL-VED.
( jul- 1740 osv. jula- 1844–1847. jule- 1654– 1747) för förbrukning under julen av­sedd ved; särsk. (jfr anm. sp. 235) om den för julbrasan avsedda veden. HSH 29: 397 (1654).
Mo­DIN GTåsjö 252 (1916).
Julveden hade ju huggits, burits in och staplats upp redan på morgonen (av julaftonen). CELANDER NordJul 1: 158 (1928).
JUL-VIPPA, r. l. f.
( jul- 1888 osv. jula- 1863– 1925) (jfr anm. sp. 235) om av halm hopvridna vippor o. d. som till julen pläga(de) uppsättas över portar l. dör­rar l. under ryggåsen o. d. i stugan. HYLTÉN­CAVALLIUS Vär. 1: 176 1863.
NILSSON FolklFest. 233 (1915).
FOF 1921, s. 62.
JUL-VISA, r. l. f.
( jul- 1734 osv. jule- 1772) (jfr anm. sp. 235) jfr -SÅNG 1. SERE­NIUS (1734; under wassel). En Ny och vacker Juhle-Vijsa. (LUNDIN o.) STRINDBERG GSthm 38 (cit. fr. (1772).
WoH 1904.
JUL-VÄDER. om vädret under julen (särsk. under juldagarna). Vackert julväder. LUNDIN NSthm 151 (1888).
JUL-VÄTTE. (tillf.) jultomte.
RYDBERG Vigg 6 (1871,1875).
JUL-ÄPPLE. jfr -GODTER, -MAT. SmålP 1890, nr 151 A, s. 1.
JUL-ÖL.
( jul- 1790 osv. jula- 1893) öl som brygges för att drickas under julen. MÖLLER (1790, 1807). CELANDER NordJul 1: 19 1928.
JUL-ÖNSKAN. till­önskan om en god jul.
WULFF 85 År 171 (cit. fr. 1868).
JUL-ÖNSKNING. i sht i pl.;

jfr -ÖNSKAN.
B
(numera bl. dels arkaiserande, dels starkt bygdemålsfärgat i vissa trakter):
JULA-AFTON,
JULA-BLOSS,
JULA-BONAD,
JULA-BORD,
JULA-BRASA,
JULA-BREV,
JULA-BRYGD,
JULA-BRÖD,
JULA-DAG,
JULA-FEST,
JULA-FRID,
JULA-GALT,
JULA-GILLE,
JULA-GLÄDJE,
JULA-GRIS,
JULA-GRÖT,
JULA-GÄSTABUD,
JULA-GÄSTNING,
JULA-HALM,
JULA-HELG,
JULA-HELGDAG,
JULA-HÖG,
JULA-HÖS,
JULA-KAKA,
JULA-KALAS,

se A.
JULA-KALV,

se C.
JULA-KNUTA,
JULA-KORS,
JULA-KOST,
JULA-KUSE,
JULA-LEK,
JULA-LJUS,

se a.
JULA-MALT. (†) malt avsett för brygd av julöl.
FolklEtnSt. 1: 225 (cit. fr. c. 1525).
JULA-MORGON,

se A.
JULA-MOT, n. eg.: niöte med julen; i sht i till­önskan godt julamot, god jul. RUDBECK Atl. 1: 94 (1679).
FRÖDING ESkr. 1: 49 ( c. 1885).
JULA-MÅNAD,
JULA-MÄLD,
JULA-NATT,
JULA-OTTA,
JULA-PSALM,
JULA-RO,

se A.
JULA-SOMMAR,

se C.
JULA-SPÖKE,
JULA-TRÄD,

se A.
JULA-TUNGEL,

se C.
JULA-VECKA,
JULA-VED,
JULA-VIPPA,
JULA-ÖL,

se A.
C
(numera bl. arkaiserande, i sht i vitter l. högre stil):
JULE-AFTON
JULE-BISKOP,
JULE-BOCK,
JULE-BOK,
JULE-BRASA,
JULE-BRÖD,
JULE-BULLE,
JULE-BUSKE,
JULE-DAG,
JULE-FEST,
JULE-FODER,
JULE-FOLK,
JULE-FRID,
JULE-FRÖJD,
JULE-FÄGNAD,
JULE-GALT,
JULE-GRAN,
JULE-GRIS,
JULE-GRÖT,
JULE-GÅVA,
JULE-GÄST,
JULE-GÄSTABUD,
JULE-GÄSTNINGSPÄNNINGAR,
JULE-HALM,
JULE-HELG,
JULE-HELGD,
JULE-HELGDAG,
JULE-HÖG,

se A.
JULE-HÖGMÄSSA. (†) juldagens högmässa.
BUREUS Suml. 28 ( c. 1600).
JULE-HÖGTID
JULE-KAKA,
JULE-KALAS,

se A.
JULE-KALV.
( jula- c. 1645. jule- c. 1645– 1888) (bl. arkai­serande i nedan anförda ordspr.) vid julen född kalv. Jula-Kalff och Påska-Grijs. / Gör Bonden rijk, och Hustrun wijs. IERICI Colerus 2: 205 (c. 1645;, jfr: Jule-kalf å påska-gris, dä' ä' just på käravis.. (karlavis). SUNDBLAD GBruk 164 (1888).
JULE-KLAPP, se JULKLAPP.
JULE-KLOCKA,
JULE-KLUBBA, se A.
JULE-KLÄDE. (†) jfr JUL-KLÄNNING.
The ryttere Niels Boije haffver udi befalningh, haffve än nu icke bekommet theris julecläde, icke heller theris Val­borgmesse penninger. G1R 26: 277 1556.
JULE-KLÄNNING,
JULE-KONUNG,
JULE-KORS,
JULE-KOST,
JULE-KVÄLL,

se A.
JULE-KYRKMÄSSA.
( -kyrmässa) (+) julkalas, "julgille". GYLLENIUS Diar. 84 c. 1660. Från kyrkian folgde myckit Adells folck Majoren hem, ty han giorde julekyrmessa, och thär drucko the och giorde sig lustiga. Därs. 231.
JULE-LEK,
JULE-LJUS,

se A.
JULE-LÖN. (†) om den del (hälft) av lön som uppbars vid julen.
G1R 10: 314 (1535).
CELANDER NordJul 1: 90 (1928; efter handl. fr. 1500-talet).
JULE-MARKNAD,
JULE-MAT,
JULE-MORGON,
JULE-MÅLTID,
JULE-MÅNAD,
JULE-NATT,
JULE-OS,
JULE-OTTA,
JULE-OTTESÅNG,
JULE-PREDIKAN,
JULE-PSALM,
JULE-PÄNNING (JULE-PENNING),

se A.
JULE-RING. (†) juldans.
RUNIUS Dud. 3: 23 ( c. 1700).
JULE-RO,
JULE-ROVA,
JULE-RUS.
JULE-SKATT,
JULE-SNÖ, se A.
JULE-SOMMAR.
( jula- c. 1645. jule- c. 1880– 1894) (numera bl. arkaise­rande i ordspr. nedan) om jul med blid väderlek. Jula Sommar, Påska Winter. IERICI Colerus 1; 32 (c. 1645; jfr: Julesommar gör påskevinter. GRAN­LUND Ordspr. (c. 1880).
JULE-STEK
JULE-STJÄRNA,
JULE-STUGA,
JULE-STÖK,
JULE-SVEN,
JULE-SÄNG,
JULE-TERMIN,
JULE-TID,
JULE-TOMTE,
JULE-TRÄD,

se A.
JULE-TUNGEL.
( jula- 1703–1730 jule- 1689–1839) (†)
[1]

1) om fullmånen närmast före l. på trettondedagen. Det fylle (dvs. fullmåne) som ly­ser först (felaktigt för före) 13 dagen eller 3 Ko­nungars dag eller på den samma dagen kallas Juletunglet. RUDBECK Atl. 2: 185 (1689).
KROOK Alm. 1703, s. 21.
ULLENIUS Röthm. & 52 1730.
[2]

2) benämning på årets första månmånad (sträc­kande sig från fullmånen på l. närmast före trettondedagen till nästa fullmåne).
HIORTER Almn. 1741 s. 8.
AFZELIUS Sag. 1: 13 (1839).
JULE-TUNNA,
JULE-TUPP,
JULE-VECKA,
JULE-VED,
JULE-VISA,

se A.
JULE-ÖNSKA, f. (†) julönskan. En slätter Jule- och Nyåhrs önska. VOIGT Alm. 1686, s. 27.
D
†
JULS-DAG

se A.
AVLEDNINGAR: Avledn.
JULA v.
(ngt vard.) fira julen; tillbringa julen (ngnstädes); numera vanl. med bestämning angivande var ngn firar l. tillbringar julen; stundom (skämts.) : med festande fira ju­len. DAHLSTIERNA (SVS) 118 (1698). BARK Bref 2: 4 (1705).
Ännu en gång vill i Norden jag jula. TEGNÉR (NB) 5: 117 (1820).
Förmodligen kommer jag att jula hos Geijers. ATTERBOM Bref 254 (1825). Olsson, som hade julat grundligt och var tung i ögonen. HEIDENSTAM Alienus 3: 76 (1892).
ÖSTERGREN 1929.
JULAKTIG adj.
(mindre br.) som hör samman med l. bär prägel av julen; jullik. A.-b. Libraria har givit sin.. utställning.. en särskild julaktig prägel. SvD(A) 1921, nr 339, s. 7. De moderna julborden .. (äro) hållna i värdig och julaktig stil. NDA(A) 1931, nr 337, s. 16.