JOTUN jω³tun², l. JÖTUN jø³tun² m.; best. -tnen (LILJEGREN) l. -tunen (NILSSON Ur. I. 4: 42 1843); pl. -tnar ((†) -tuner WILDE SvStatsförf. 2: 161 1749). ( jotun 1835–1868 jötun 1868–1905. jotnar, pl. 1825–1905 jötnar, pl. 1843 (: jötnagud) 1868–1904)

[av isl. jštunn (pl. jštnar), jätte (se d. o.); jfr JOTE]

[JOTUN 0]

(utom i avledn. JOTNISK numera bl. ngn gg arkaiserande) jätte; i ä. historisk framställning äv., delvis i anslutning till gammal folktro: individ av ett folk som antagits hava bebott norden före de nuvarande invånarnas invandring; jfr JOTE WILDE SvStatsförf. 2: 161 (1749). GEIJER Häfd. 406 (1825). Jotnen Wafthrudner. LILJEGREN Runl. 2 (1832). De olika folkslagen Asar, Jotnar, Vaner eller Alfvar och Dvergar. Därs. 7. Vid denna (göternas) invandring synas de ha träffat för sig invånare af helt annan stam och religion än de sjelfva. Dessa bestodo hufvudsakligen af ett storväxt folk, kalladt Jotnar (Jättar). NILSSON Fauna II. 1: XLV 1835. SDS 1905, nr 122, s. 2. En till pl. jotnar bildad sg.-form jotn förekommer hos FRÖDING Reconval. 119 c. 1908.

Ssgr

(†):

– JOTNA-DOTTER jfr -KVINNA. Sjelfva Oden gifte sig med en Jotnadotter Skade. NILSSON Ur. I. 4: 12 (1839).

– JOTNA-GUD. av "jotnarna" dyrkad gud. NILSSON Ur. I. 4: 38 (1843).

– JOTNA-KVINNA. kvinna tillhörande "jotnarnas" stam. NILSSON Ur. I. 4: 42 (1843).

– JOTNA-STAM(MEN). NILSSON Ur. I. 4: 12 (1839).

– JOTUN-VÄRLD (arkaiserande) om jättarnas värld. RYDBERG Gudas. 163 (1887).

– JOTUNA-KLUBBA r. l. f. (enst., †) jfr -SVÄRD. LING As. 96 (1833).

– JOTUNA-SVÄRD. (enst., †) svärd som tillhör(t) l. bruka(t)s av en "jotun". Iduna 7: 145 1817.

Avledn.

– JOTNISK adj.

[ifrågavarande avlagringar äro av den finske geologen

JJSEDERHOLM benämnda efter sagans "jotnar"] geol. i uttr. jotnisk avlagring, jotnisk bildning, jotnisk sandsten o. d., benämning på i Sv. o. Finl. förekommande avlagringar av (i allm. röd) sandsten o. andra sediment, tillhörande den yngsta avdelningen bland de prekambriska bildningarna. JJSEDERHOLM i GeolFF 1897, s. 36. RAMSAY GeolGr. 382 (1909). De jotniska sandstenarna. HimHavJord 1: 236 1925.