JUDE jɯ³de², i bet. 1–2 m., i bet. 3 r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((7-) -er SvART Gensv. l72 1558, DRYSELIUS Sonart~. IS4 1691). [fsv.
iu49, iudhe; liksorn isl.
j~~i av mnt.
jude (t.jude); i fsv. äv. med biformen
iBdhc, liksom d.
jBde av mnt.
jode, j~de; jfr eng.
jew, fr.
ju~; ytterst av lat.
judgus, gr. ἰουδαῖος, eg.: (person) av Juda stam, till gr. ἰούδας (se
JUDAS))
[JUDE 1]
1) manlig indivifl tillhörande det semitiska folk som enligt bibelns utsaga härstammar från patriarken abrahaln o. vars äldre historia skild. ras i gamla testamentet; urspr. bl. om individsom tillhörde Juda stam 1. rike, motsatt: israelit (se d. O. 1); äv.: manlig individ (oavsett härkoms. ten) som bekänner sig till den mosaiska rell-. gionen; i pl. om individer av judisk börd 1. kon. fesslon utan hänsyn till kön; jfr HEBRE, ISRAELIT. Judhana haffua ingen handel iuedh the Samaritaner. Joh. 4: 9 (NTI526). Om marcknasztijdh så går här
(dvs. i Leipzig) iuder i longa suarta kiortler.
BOLINUS Dagb. 20 (
1667).
Judar, Turckar, Morianer och Hedningar, som här i Rijket inkomma, skola underwijsas om wår rätta Lära, och befordras til Doop och Christendom. kyrkol. 3: 10 (
1686).
Judar ega rätt, sedan IS63, att ingå borgerligt äktenskap lned medlem af svenska kyrkan. ALDEN Medb. 1: 101 (1884;
2:dra uppl.).
Vad som än händer här i världen, slutresultatet är ändå att judarna bli rikare. SIWERTZ Sel. 2: 12 (
1920).
Jesus var jude och kan ej tillfullo förstås annat än mot bakgrunden av judisk livssyn och judiskt tänkesätt. Sv TeolKv. 1930, s. II6. jfr
HALV-,
KORN-,
PÄNNING-,
REFORM-, scHACKER-,
SPANNMÄL8-JUDE m. fl. – särsk.
[JUDE 1.a]
a) i uttr. ngt är judomen en förargelse och grekomen en galenskap, se GREK sbst.¹, ² a. [JUDE 1.b]
b) i anv. med klandrande innebörd; numera nästan alltid med tanke på vissa osympatiska egenskaper (ss. snikenhet, sanivetslöshet i affä – rer o. d.) som ansetts 1. anses känneteckna judarna ss. affärsmängjfr 2 a. Icke som en Christen man, vtan värre än en Jude eller heide. GIR 14: 263 (1542. om Nils Dacke). 1.. hafwen.. skällt honom för ingen ärlig man, jude och den der wärre är än en jude. CAvALLIN Herdam 4: 349 (cit. fr.
16851. Var han jude till natur? j Har han lyckats pengar samla, I Efter edra smycken skramla?
TOPELIUS Läsn. 7: 16 1891.
[JUDE 1.c]
c) i uttr. den evige l. vandrandejuden (jfr 3), om juden Ahasvel-us, som enligt folktroll är. dömd till evig vandring. LIFFMAN Päckler-Miskan 5: 15 (
1836).
Den vandrande juden. HSCHÜCK i NSTidskr. 1886, s. II4 (
titel).
NDA 1912,
nr 294, s. 3.
[JUDE 2]
2) i överförd anv. [JUDE 2.a]
a) (
i sht vard.)
om sniken 1. girig person som beräknar oskälig vjnst på sina affärer, knipslug affärsman, ockraré o. d.; jfr 1 b. Hr Briasson.. är .. den störste jude i bokhandeln här i Paris. JJBJÖRNSTÅHL 1769 hos
LINNE Bref(. 3: 234. CARLEN Rosen 539 (
1842).
Nog finns de andra judar än Israels barn. HembygdenHJfors) 1912, s. 45 (ordstäv). jfr: Ostindiens Judar, Chineserna. SvMerc. 3: 1239 1758.
[JUDE 2.b]
b) (
i vissa trakter,
vard.)
om pantlånare. SöndN 1881, s. 199.
LIDMAN HusFrökn. 9 (
1918).
[JUDE 3]
3) i uttr. (den) vandrande jude(n) (jfr 1 c), äv. (vard.) enbart jude, krukväxt (ampelväxt) av släktet Tradescantia Lin. (särsk. arten T. Zebrina Hort.), som breder ut sig med långa skott. LANGLET Husm. 789.
1892.
NORLIND AllmogL 387 (
1912).
Ssgr (i allm. till
1):
A
(numera bl. ngn gg vard.):
–
JUD-APA(N) f. 1. r. (†) zool. apan Pithecia satanas Hoffm., satansapan, som ansetts likna en starkt skäggig jude. 1Brehm 1: G3 1874. RebanNatH 1:72 1879.
–
JUD-ÖRA,
se JUDAS-ORA 1 anm.
B
(ålderdomligt 1. arkaiserande):
–
JUDA-DÖME. (
†)
i sg. best.: det judiska riket.
LPETRI YPost. 2SI b
1555.
–
JUDA-FOLK.
( jud- 1790. juda- 1773 (ss. två ord), 1784 osv.) ((sv. iudha folk (ibet. 1) ) [JUDA-FOLK.ssg 1]
1) i sg. best.: judiska folket. SAHLSTEDT (
1773).
ÖSTERGREN 1929.
[JUDA-FOLK.ssg 2]
2) (
†)
i pl.: judar. Halfnakna och förtviflade Judfolk, af alla åldrar och kön. AGRELL Maroco 1: 263 (
1790,
1796).
–
JUDA-KONUNG(EN).
(fsv. iudha konunger) (i sht i biblisk stil) särsk. om Jesus. Hwar är Judha konungen som nyfödder ärl Sat. 2: 2 (,VT 1526; ~v. i B~b. 1SI7).
–
JUDA-LAND.
(fsv. iudh,1 land) i sg. best., om Palestina. SERENIUS (1741). Vs~ERGRBN (le39).
C
Jfr
JUDAS ssgr D
–
JUDE-BARN (jud- 1803–1807 juda- IS51. lude- 178a osv.) barn av jildiska föräldrar (1. av judisk fader 1. moder). Begl. Jl/, 1783, s. 8.
–
JUDE-BECK.
()ud- 1807 – lelo. jude- 1698–1913. juden- 1740– 1849) (liksom d. j,Vebeg, t.jude,i- pech, efter mlat. bitumcn judaicum. ~amnet syftar pä den rika förekomsten av asf~lt viå Döda haDet) (numera föga br.) naturlig ~~Ealt (se d. O. 1), bärgbeck, jord beck. AIJotr 1698, s. 31.
LINNÉ Sten?-. 52
(c. 1747.
AKERMAN aémTechn. 2:;i;0 1833.
LINDGREN L,~kem. 25 (lela).
–
JUDE-BLOD.
(jfr BLOD 5) BRAs~ Pufendo,-f Hist. 102 (1680). Det är just i judeblodets synnerliga styrka gentemot det europeiska som vi sannolikt ha att söka roten och upphovet till antisemitismen. NORDENSTRENG EurMännRas. 294 (
1917).
–
JUDE-BRÖD.
j-ok. ett slags (urs. av judar bakat) småbröd; äv. om var särskild kaka av dylikt bröd. HAGDAHL Kok. 932 (
1879).
KEYLAND Allmogekost 1: 88 (l919). -BÄR. (†)
1) = -KÖRSBÄR.
1. ANDERSSON LbBot. 3: 34 (
1852). 2) växt av släktet Nicandra Adans.; särsk. i uttr. blå judebär, arten Nicandra physaloides (Lin.) Gärtn., bladklocka.
LILJA FIOdlVext. 28 (
1839).
–
JUDE-EMANCIPATION.
judarnas frigörelse frän inskränkningen i deras samhälleliga rättigheter o. dyl. 1. (i fråga om ä. tider) från mer 1. mindre fullstän. dig rättslöshet. AB 1838,
nr 204, s. 2.
SvHr IX. 2:22 1908.
–
JUDE-FLICKA,
f. ( jud- 1790. jude- IS97 osv.) jfr -BARN. AGRELL Maroco 1: 310 (1790, 1796).
–
JUDE-FRÅGA(N).
fråga(n) rörande judarnas ställning i samhället o. d. AB 1838,
nr 204, s. 2.
I norden har man ingen judefråga. HENRIKSSON Tyskl. 328 (
1901).
–
JUDE-FÖRFÖLJELSE.
mot judarna riktad förföljelse. SvFamJ 1881, s. 298.
2NF 23: 14SI 1916.
–
JUDE-HAT.
mot judarna riktat hat. CAvALLIN Heman Judaf. 21 1883.
–
JUDE-HATARE.
Judehatarne, hvilka dess bättre i vårt Sverige icke äro många. STRINDBERG NRik. 102 (
1882).
–
JUDE-HATT. (
förr)
ett slags kägelformig topphatt vilken ju. dar i flera länder under medeltiden voro ålagda att bära. 2NF 1910.
–
JUDE-HUND.
( jud- IS51. jude- 1834 osv.) (starkt vard.)
skymfande beteckning för jude. ALMQv IST DrJ IS2 1834.
–
JUDE-KIRSBÄR,
se -KÖRSBÄR.
–
JUDE-KIRSCHEN,
se -KÖRS.
–
JUDE-KRISTEN.
som är 1. tillhör 1. utmärker en kristen av judisk bord; äv. substantiverat, särsk. kyrJcohist. om dem som under den kristna kyrkans äldsta tid övergingo från judendomen till kristendomen (o. som i religiöst hänseende mer 1. mindre bibehöllo judiska särdrag); motsatt: hednakris. ten. CORNELIUS Lbkyrkoh. 7 (
1860).
Den judekristna riktningen, som .. gjorde Petrus.. till sin sakförare mot hedningeaposteln (dvs. Paulus). RYD- BERG Sägn. 77 (
1874).
De judekristne (utstöttes) ur synagogorna. 2NF 9: 474 (1908). Ananias, en i Damaskus levande judekristen. 3NF 1: 903 1923.
–
JUDE-KRISTENDOM -102 1. -2oo särsk. kyrkokist. Om ju. diskt färgad kristendom under kyrkans äldsta tid. BJÖRNSTRÖM Hagenbach 1: II8 1871.
–
JUDE-KRISTLIG. (
mindre br.)
judekristen. SAOL (l900). 2NF 7: II15
1907.
–
JUDE-KVARTER.
(Jud- 1880. lude- 1686 osv.) stadskvarter 1. stadsdel som bebos av judar; äv.: getto. OSPT 1686,
nr 49, s. 4.
Frankfurts judekvarter. BÖÖK 4Sekl. 28 (
1928).
–
JUDE-KYSS,
se JUDAS ssg?-.
–
JUDE-KÖRS l. -KIRS.
( jude- 1683 osv. )uden- 1805–1873 -kers 1g59–1Be8 (: Judekers Gräs). -kirs 1805 osv. -kirschen, pl. 1BS3 – 1745. -k~rs 1873 osv.) (jfr holl. jodenkers, t. juden- kirsche; jfr -KÖRSSÄR) lr~dg. =- -KÖRSBÄR 1. FRANCKENIUS SÄec. D
3 b
1653.
Pri~örtAlnarpTr~Vg. 1803,
s. 89.
Ssg:
–
judekörs-gräs. (
†)
växten judekörs. b~r tse d. O. 1).
Arotr 1698, s. 37.
–
JUDE-KÖRSBÄR -la, äv.'ol, förr äv. -iCIRSBÄR. ( jude- 1698 osv. juden- 1685–1738) [JUDE-KÖRSBÄR.ssg 1]
1) [liksom d.
jödekirsebär efter t.
judenkirscke (jfr
KÖRSBÄR). Namnet syftar på att väx. tens bär med det vid fruktmognaden tillväxande, starkt orangefärgade fodret ansetts likna ett huvud med rödgul slöja, sådan som judinnorna
[JUDE-KÖRSBÄR.ssg 2]
2) (
†) (bär av) buskell o. trädet Al-butus unedo Lin., smultronträd.
MÖLLER (
1790).
DELEEN 601 (18ae).
Ssgr (till -HÖESBÄd 1):
–
judekörsbärs-gräs. (-i.) växten judekörsbär (se d. O. 1).
Apot~" 1698,
s. 33.
D~rs. 1738, s. 34.
–
judekörsbärs-vatten. (
†)
dekokt på judykörsbär (se d. O. 1). Apotr 1698, s. 3.
–
JUDE-LAG,
r. 1. m. (juda 1537 (ss. tvä ord) – 1555 (ss. tuå ord).)ude- 1750 osv.) (fsv. iudha lagh) (numera bl. tillf.) om den mosaiska lagen. OPBTRI P~lia i 1 a (i527). ~o LMODIN QvSp. 2: 441 1750.
–
JUDE-MISSION.
kristen mission bland judarna, israelsmission. d~~s- sianTJsrael 1874, s. 58. YNT lS: e80
(191~).
–
JUDE-MISSIONÄR.
jfr -MISSION. missionIsrael
1875, s. 2;.
–
JUDE-MÄSSA,
r. 1. f. (~fr motsv. anv. av d. jedek~rke o. jodeskole, t. judenschule; med syftning på den liö-;,ljudda recitationen av Dissa böner i judarnas synagogor o. skolor) (enst., †) bildl., om starkt sto. jande, då man ropar i munnen på varandra. Så snart förhör af lexorna inträffade samtidigt på båda ställena (dvs. skolsdlarna), blef det eli fullkomlig judemessa. AHNFELT StudM 1: 43 (1857).
–
JUDE-NÄL.
( jude- 1747–1807 juden- 1788) [jfr t. judennade; se för övr. -STEN]
(
†)
paleont. förstenad tagg av ekinit. WALLERIUS Min. 383 (1747). MÖLLER 1807.
–
JUDE-NÄSA.
( jud- IS88. jude- IS77 osv.) om näsa med den för judarna karakteristiska formien. Ingen skall åtminstone kunna säga, att du har en judenäsa. WIKNER Vitt. 91 (1877).
–
JUDE-NÄST,
p. adj. (tillf. o. vard.) försedd med judenäsa. KARLFELDT Frid Pis. 78 (
1898).
–
JUDE-POGROM.
jfr -FÖRFÖLJELSE. Stora judepogromer i Rumänien. SuDta) 1318, nr 344 a, s. 3.
–
JUDE-POJKE.
( jud- 1861. )ude- ISI8 osv.) jfr ~BARN. ATTERDOM ntiiin. e14 1819.
–
JUDE-PRÄST.
(fsv. iudha pr~ster) (numera i sht i folkligt spr.) om rabbin l. judisk religionslärare. RUNEMARK SthmVägv. le
1789.
ÖSTERGREN 1838.
–
JUDE-REGLEMENTE. (
förr)
förordning rörande judarnaj särsk. om den förordning av år 1782 som först gav judarna en rättsligt reglerad ställning i Sverge. AB 1838,
nr 204, s. 2.
CLEMENSSON (o. SILVERSTOLFE) HJHejman 11 (
1926).
–
JUDE-SKOLA,
r. 1. f. ()ud- 1704. jude- IG40 osq.) skola för jufliska bal-n; förr ~v.: synagoga. Linc. (1640; under synagoga). JENSEN ~ltic~iewics 108 1898.
–
JUDE-SKÄGG.
[JUDE-SKÄGG.ssg 1]
1) om långt skägg, sådant som ofta bäres (o. i sht i ä. tid brukade bäras) ~v judarna. ATTERBOM fltinn. 134 (1SI7). [JUDE-SKÄGG.ssg 2]
2) an?pelväxten Saxifraga sarlnentosa Lin., med länga, nedhängande rankor,'arons skägg". Zh'F 24: s88 1916. – -8TAD. ()ud- 1790. jude- IS07 osv.) st~d bebodd av judar; äv. om stadsdel bebodd ~v ~udar, juåekvarter. AGRELL fl~aroco 1: 96 (1790, (1786). WALDENSTRÖM Osterl. 2f7 (
1896).
Judestadens (i Pi-ag) trånga gator. HALLSTRÖM Sk 233 1910.
–
JUDE-STEN.
( jud- 1795–1884Juda- 1578. jude- 1698–1889. juden- 1903–1846) [jfr d. jödesten, t. judenstein; ifrågavarande försteningar förekomma i stort antal i Palestina]
(
†)
paleont. ekinit; jfr uttr. Davids slungsten (se DAVID 1 b) O. OLIVSTEN. BOLAvI 76 a 1578. WALLERIUS Win. 383 (
1747).
BJÖRKMAN 1889.
–
JUDE-STYCKE.
(trol. syftande på judarnas påstådda samvetslöshet) (†) om föl-falskad medalj. En Skådepenning (i bly) eller ett så kalladt Judestycke, gjordt i senare tider. HALLENBERG Mntcab. 158 1804.
–
JUDE-SYNAGOGA -102' ( juda- 1526 (ss. två ord) – 1755 (numera bl. till(.) Apg. 17: 1 (NT 1526).
–
JUDE-TYSK.
adj. till -TYSKA. Det s. k. judetyska blandspråket. 2NF 13: 224 (l910).
–
JUDE-TÖRNE.
( jud- 1851. jude- 1904 osv.) (namnet torde syfta på bärens rödgula färg; jfr -KÖRSBÄR; jfr liknande anv. av d. jödetorn, t.judendorn) bot. buske av släk. tet ZIZyphus Gärtn.; i sht om arten ZIZyphus vulgaris Lam.; jfr BRÖST-BÄR 1. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1851, s. 44.
2NF 33: 807 1922.
–
JUDE-UR,
n. ( jud- 1893. jude- leOO) (vard.,
föga br.)
om simplare ur (av det slag som judiska gårdfarihandlare förr brukade sälja); jfr KLOCK-JUDE. HAMMARLUND Fickur. 10 (
1893).
ST IS00, nr 3327 A, s. 2.
–
JUDE-YNGEL. (
vard.)
föraktligt om judebarn. WIKNER Vitt. 102 1877.
–
JUDE-ÖRA,
se JUDA8-ÖRA.
D
(av t.
juden.): †
JUDEN-BECK –
JUDEN-KÖRS,
-~ÖRSBÄR, -NÅL. -STEN, se C.
Avledn.
–
JUDENDOM ,
r. l. u. ( juda- LPETRI R~r. kiost. 41 b 1566. jude- PJ ANGERMANNUS PWagni B 2 a 1605. juden- LIND 1738 osv.) (jfr d. jBdc- do,n, t. judentum. Formen tuden- är lånad från t. 1. bildad efter HEDENDOM O. KHISTENDOM) saniman. fattningen av judiskt väsen, judisk mentalitet, )udiska bruk o. d.; i sht om judisk tro o. religl-on (ss. dessa gestaltat sig efter profetismens framträdande). LPETRI R~rkiost. 41 b (1566). Upplysningsvis bör nämnas, att Judendomen ligger icke ensamt i läran, utan hufvudsakligen uti härstamningen ifrån Patriarken Jacob eller Israel. AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 2: 153 1856.
I Warschaus ghetto förstår man mer af judendomen och judarna, än hvad alla böcker kunnat lära. BÖÖK ResTyskl. 83 (
1916). jfr
SEN-JUDENDOM.
–
JUDENHET ,
r. 1. f. (
nytt ord)
sammanfattningen av judarna. BÖÖK ResTyskl. 82 1916.
DENS. ResJerus. 155 (
1925).
–
JUDERI ,
n. [JUDERI.avl 1]
1) (jfr d. jöderi, holl. joder~-, t. juderei) (föga br.) föraktligt, om judiskt väsen: judendom; äv. kon-. kret: samling av judar (äv. i bet.
2 av d. o.).
SDS 1888,
nr 218, s.
2 (konkret). [JUDERI.avl 2]
2) (jfr motsv. anv. av sp. juderia, av mulat. judäria, juderia) (†) getto. AGRELL Maroco 1: 44 (
1789,
1796).
–
JUDINNA JUDISK, se d. o.