K kå⁴, n.;
best. k'et kå⁴et, äv. kå't kå⁴t; pl. == kå⁴, n.; best. k'et kå⁴et, äv. k't kå⁴t; pl. = l. k'n kå⁴n; pl. best. k'en kå⁴en l. k'na kå⁴na. ( kå1836 (: kå-ljudet)) [ av lat. k (som uttalades kā o. upptagits i fsv. innan långt a övergått till å), av gr. κάππα, av fenic. kaph]
[K 1]
1) namn på elfte bokstaven i vårt alfabet; stundom, hos ä. förf. vanligen, icke strängt skilt från 2. Stort, litet k. Bokstaven k. OPETRI 4:!555 (
c. 1535).
ADLERBETH (
1806) i
GustBr. 230.
I skj . är k stumt. TULLBERG SvSpr. 2: 6 (
1836).
Kärleken med stort K är huvudsaken i (Mussets)"Man leker icke med Kärleken". OoB 1832,
s. 116. särsk.
i utvidgad anv., om den del av ordförrådet i ett språk l. av en ordbok l. annan alfabetisk förteckning (adresskalender, telefonkatalog o. d.) som innehåller de med k börjande orden l. namnen. SvD(B) 1826 nr 265, s. 7.
[K 2]
2) benämning på det språkljud som betecknas med bokstaven k. Aspirerat, oaspirerat, pa- latalt, velart k (språkv.). AURÉN Ljudl. 16 (
1869).
BJÖRLING Klangf. 93 (
1880).
[K 3]
3) i symbolisk anv., för att beteckna ngt ss. det elfte i ordningen. Paragraf 6, mom. k. Serien k.
Ssgr Ssgrna skrivas vanl. med bindestreck mellan K o. senare ssgsleden):
– (
3)
K-ARK(ET).
vid paginering i äldre skrifter: det med bokstaven k betecknade elfte arket. – (
3)
K-STRÅLNING.
fys. visst slag av röntgenstrålning. Barkla .. visade .. att element med högre atomvikt .. giva icke blott ett enda slags karakteristisk (röntgen-)strålning .., utan två slags sådan. Han kallade den mjukare L-strålning, den hårdare K-strålning. TALLQVIST StrålnFys. 193 (
1923).
– (
1)
K-TYP.
om bokstavstyp. JANSSON FsvLeg. 20 (
1934).