JÄRNPLÅT jæ³rn~plå²t, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. a) -ar (G1R 21: 52 1550 osv.) ((†)
-er (möjl. delvis att hänföra till sg.
-plåta)
G1R 25: 478 1555,
OxBr. 11: 822 1645); förr äv. (i bet.
a)
JÄRNPLÅTA,
f. ( -plåt(h) 1555 (: järnplåther, pl.), 1676 osv. -plåter, sg. 1638. -plåta c. 1645. -blot 1550 (: Jern blotar, pl.)) [jfr d.
jærnplade; av
JÄRN o.
PLÅT]
[JÄRNPLÅT .a]
a) (stycke av) tunn o. jämn, valsad l. (i sht förr) utsmidd skiva l. platta av (smides)järn. G1R 21: 52 1550.
Därs. 25: 478 (
1555).
Dörrarna till de medeltida kyrkorna voro stundom gjorda af sammannitade järnplåtar. CORNELL NorrlKyrklK 19 (
1918). – särsk. (
†)
i pl. best., ss. varubeteckning. Ej flere nya Plåthamrar
(må) til nästa Riksdag få anläggas, så framt icke Jernplåtarne dessförinnan til för högt pris upstiga, och någon brist på dem blifva skulle.
PH 5: 3533 1753.
[JÄRNPLÅT .b]
b) ss. ämnesnamn. Ångpanna af valsad jernplåt. PASCH ÅrsbVetA 1837,
s. 3.
Galvaniserad järnplåt. LUNDIN NSthm 613 (
1889).
Ssgr
A
(
i sht i fackspr.):
–
JÄRNPLÅT-HAMMARE. (
i sht förr)
hammare l. hammarvärk för utsmidning av järnplåt. RINMAN 2: 677 (
1789).
Ssg (i sht förr):
–
järnplåthammars-ägare.
Bergv. 2: 599 1752.
B
–
JÄRNPLÅTS-FAT.
( -plåt- 1898) fat (tunna) av järnplåt. GHT 1898,
nr 59 A, s. 4.
–
JÄRNPLÅTS-KÄRL.
( -plåt. 1839. -plåts- 1863– 1888) Förtenning af koppar-, messing- och jernplåtkärl. ALMROTH Karmarsch 487 (1839). Balck Idr. Suppl. 250 1888.
–
JÄRNPLÅTS-RESERVOAR.
NF 3: 812 1879–
–
JÄRNPLÅTS-SMIDE.
( -plåt- 1750) (
i sht förr)
abstr. Bergv. 2: 549 1750.
–
JÄRNPLÅTS-VALS;
pl. -ar. tekn. vals för utvalsning av järnplåt. ALMROTH Karmarsch 179 (
1838).