KALL kal⁴, adj.; -are, adv. KALDH (†, SthmTb. 43/3 1596), -T, ( kald 1551 (: kaldvachterne) – 1723 (: kaldbrand). kahll 1670–1671. kall 1526 (: kalt, n. sg.), 1538 osv. kold 1569 -- c. 1600 (: Koldesiuka). koll 1533–1658. kål (kåål, kåhl) c. 1620–1742 (:Kåhlväggen). kåhll 1636 (: kåhllhjertade, p. pf. pl.). kåld(h) 1572–1695. kåldt c. 1575. kåll 1526–1675. i ssgr: kal- 1538 (: kalpiss) – 1762 (: kal skål)) 1) i eg. bem.: som har en (absolut taget l. i jämförelse med annat l. i jämförelse med normala förhållanden o. d.) låg värmegrad; som saknar (normal) värme; sval, kylig; kylande, isig; i fråga om dryck o. d. ofta: avkyld, frisk. Vara kall för känseln, kännas kall. Kall som (en) is. Isande kall. Kall is, snö. Taga på sig kalla kläder. Kalla (o. fuktiga) lakan. En beghare kalt watn. Mat. 10: 42 (NT 1526; Bib, 1917: friskt vatten). Skijn vp tu klare Sool, .. / Och wärm then kalla Jord medh Strålarna tine. ARVIDI 133 (1651). Smaken (av salpeter) är kall och bitter. WALLERIUS Min. 165 (1747). Icke må du sofva, konung: kall är marken här och hård. TEGNÉR (WB) 5: 12 (1820). När Eva dricker det järnhal KALL, adj. tiga vattnet .., rinner det som kall eld genom hela hennes varelse. OTERDAHL En 39 (1927). – jfr ETTER-, FROST-, FRYS-, HALV-, IS-, KÄLL-, MARMOR-, STÅL-KALL m. fl. – särsk. a) i vissa numera obr. ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Blåsa både kalt och warmt medh en mund (dvs. "tala med två tungor", "bära kappan på båda axlarna"). Svords. A 4 a (1604). Han haffuer ståt för lutt och kalt watn (dvs. "har gått igenom ekluten"). Därs. A s a; jfr GRUBB 304 (1665). b) i fråga Om luftens temperatur l. väderlek (en) o. d.; äv. i de opers. uttr. det är l. blir kallt o. d., det råder en låg temperatur resp.: temperaturen kommer att sjunka osv.; äv. i uttr, ha(va) kallt, ha en väderlek vid vilken en låg temperatur råder; äv, i överförd anv., om tid då l. ställe l. rum o. d. där det är kallt (jfr β o. y). En kall vinter, vår, sommar, höst, Den kalla årstiden. Det är (bistert, svidande) kallt ute. Det kom en kall fläkt från sjön. En kall blåst. Det föll ett kallt rägn. Det blåser kallt. Kalla vinternätter. Drengena och tienarena .. hadhe giordt en koleeld (ty thet war kalt). Joh. 18: 18 (NT 1526). När thet kalla Nordan wä- dher blääs. Syr. 43: 20 (Bib. 1541), Dhet är redan seent på åhret och dhet begynner nu blifva kallt. CARL XII Bref 14 (1703). (Vinterns) kalla ande klä- der (rosens) knopp och blad och stjelk med is. TEGNÉR (WB) 5: 128 (1820) , Vi ha här bra kallt – jemn nordan. RETZIUS BrefFlorman 89 (1830). Det var kallt så det brakade i knutarna. FRUNEBERG (c. 1878) i FoU 17:169. Det var så kallt, att brödet frös och osten frös. LAGERLÖF Kejs. 217 (1914). Jonas .. hade .. följt lampskenet i den kalla marskvällen. SIWERTZ JoDr. 49 (1928). – jfr BITTER-, BLÅ-, FUKT-, GRÅ-, HÖST-, KVÄLLS-, MIDVINTER-, MORGON-, NATT-, RÅ-, SMÄLL-, SOMMAR-, SPRÄNG-, STJÄRN-, VINTER-KALL m. fl. – särsk. α) i pregnant anv., i uttr. (så l. så många grader) kallt, dvs. under noll grader C, (mot- satt: varmt l. blidt). SUNDÉN 1: 414 (1886). β) i överförd anv., om klimat l. om område l. trakt av jorden o. d., med tanke på det klimat som råder där; särsk. (i fackspr.) i uttr. de kalla zonerna l. bältena o. d., numera vanl. benämning på de kalla områden kring polerna i vilka medeltemperaturen under årets varmaste månad är under 10° c. Vthi thesse kolde norre land. BOLAVI A 2 b (1578). (Jord-)Ytan indeltes (redan flera hundra år före Kristus) .. i 5 bälten (Zonæ), af hvilka de bägge kalla (glaciales) för köld .. troddes vara obebodde. BERGMAN Jordkl. 1: 8 (1773). Det heta, de svala och de kalla jord- bältena. SVENSÉN Jord. 39 (1884). 1 ett kallare klimat behöfver människan mera och bättre näring. EkonS 1: 210 (1891). Ymer 1915, s. 200. γ) i fråga om temperaturen inomhus l. i allm. i ett slutet rum; särsk. i överförd anv., om byggnad, bonings- l. förvaringsrum o. d., ofta övergående i bet.: där det plägar vara kallt, som icke kan (tillräckligt) uppvärmas o. d.; äv.: oeldad. En kall källare förförvaring av rotfrukter. Sova i kallt rum. Rummen stå kalla över vintern. En kall och dragig lägenhet. Onde kålle losement hafwa drefwet oss ifrå Kåckenhusen och hit. GUSTAF II ADOLF 489 (1625). Een gårdh medh,, Een lijten Kall Cammar innan för: stu- gun. BoupptSthm 13/8 1667; möjl. ssg. Den satans konan hade så kallt som i en källare. KELLGREN (SvS) 6: 257 (1790). Kall är grafven, mörker deruti. BÖTTIGER 2: 169 (1857). NILSSON FestdVard. 114 (1925). jfr: Vid nätters kalla vaka / Och ensliga dagars slit, BÅÅTH GrStig. 63 (1889). jfr GOLV-, GRAV-, KÄLLAR-KALL, c) om bad, avrivning, sköljning, omslag o. d.: som tages l. gives osv. med användande av vatten som icko för ändamålet särskilt upp- värmts (vanl. som har rumstemperatur l. lägre temperatur); i uttr. kallt bad förr äv. konkret: rum l, inrättning för kallbad. Bada kallt. Taga kall dusch, kalla avrivningar. (Sv.) Kallt bad, (lat.) Frigidarium. SCHULTZE Ordb, 2127 (c. 1755). Uti Gikt skaffa kalla bad ofta mycken lindring, FISCHERSTRÖM 1: 292 (1779). Kalla omslag utgöras .. af linnedukar, doppade i kallt vatten. UHRSTRÖM Hemläk. 382 (1880). – särsk. α) (i fackspr.) med mera fixerad (men hos olika förf. växlande) bestämning av temperatu- ren. Understiger badets temperatur 10–12° C., säges det vara källkallt, vid 12–18° är det kallt, vid 18–25° kyligt. NF 1: 1417 (1876). Kalla .. kallar man alla bad, som ha lägre temperatur än omkring + 30. VerdS 111: 12 (1903). Det kalla badets temperatur ligger under 14° c. 3NF 2: 631 (1924). β) i jämförelser samt i mer l. mindre bildl, uttr, Ge ngn l. få en kall dusch l. översköljning o. d., utsätta ngn för resp. utsättas för ngt som värkar häftigt avkylande l. nedstämmande på ngns känslor l. iver l. mod o. d.; jfr KALL-DUSCH 2. Niels (som hans fiende sökte draga ned i en vak).. wilde icke så låthe sänckie sigh vnder Jsen, och ther bade så kaldh. SthmTb, 13/3 1596. Far ej öfver isen, den främling sad: / han brister, för djupt är det kalla bad. TEGNÉR (WB) 5: 125 (1820). Brukspatron Ekstrands kalla sarkasmer, – föllo såsom ett kallt duschbad öfver min feberheta entusiasm. HYLTÉN-CAVALLIUS Lif 53 (c. 1880). En kallare öfversköljning torde den fredssocialistiska enkla kolartron sällan ha erhållit. VL 1906 nr 290, s. 2. d) om mat l. dryck, dels: som (avsiktligt l. oavsiktligt) fått stå o. kallna l. svalna, kall- nad, avkyld (särsk.: som utgör rester av en föregående måltid o. senare serveras utan att uppvärmas); dels: som tillagats utan kokning l. stekning, okokt, ostekt, rå. Till kvällen ha de alltid bara kall mat. Kallt uppskuret. En kall pilsner. Bätten serveras kall. Kal höns. VinkällRSthm (1557). Een vng Oxesteek som skal sättias kall på Bordet. Kockeb. B 6 a (1650). (Pastejen) kan ätas både kall och varm. WARG 67 (1755). Kom Moster, Caffet blir kallt för dig. BJÖRN Besynn. 21 (1792). Kalla Såser. SCHARTAU FrKock, 30 (1825). NORDSTRÖM Amer. 251 (1923). – särsk. (numera knappast br.) i uttr. kallt kök, kall mat; jfr KALL-KÖK 2. SPEGEL Sal- Wijsh. 15 (1711). NoraskogArk. 6: 31 (1768). e) om jord l. jordmån o. d.

[KALL.adj 1.e.α]

α) (i fackspr., i sht landt.) om jord l. jord- mån: som (på grund av hög lerhalt, fuktighet l. sin lutning mot norr) har en låg temperatur (o. därför är mindre lämplig för vissa växter); förr äv. övergående i bet,: ofruktbar, steril; jfr KALL-JORD 1. När Åkren aff långt bruuk, eller elliest warder kall och ofruchtbar befunnen. RISINGH LaudB 22 (1671). SERENIUS EugAkerm. 65 (1727). Nu upplöjas de kalla sidder .. och besås utan at först dika. LÖNQVIST Bara 3 (1775). En sur och illa afdikad jord (är) alltid .. kall och derigenom otjenlig för våra odlade växter. ARRHENIUS Jordbr. 1: 41 (1859). HOLMSTRÖM Naturl. 2: 12 (1889).– särsk, (i Finl., †) användt om viss sämre jord (i jämförelse med sådan som giver normal av- kastning). Kolle röker (dvs. mantal). TEITT Klag. 148 (1556). 13/2 ("skatt") kald jordh. HFinlKamF 2: 154 (c. 1575).

[KALL.adj 1.e.β]

β) i sht trädg. om jord: som icke blivit med konst uppvärmd (motsatt: jord i drivhus l. drivbänk o. d.); jfr KALL-JORD 2. Växa, mogna, trivas på kall jord, dvs. ute i det fria. Spinatsås en del i dref-hus, samt en del på kall jord. LUNDBERG Träg. 31 (1754). En planta som skall utflyttas på kall jord, (bör) uppdragas i en drifvande och kraftfull jordmån för att bättre ut- härda denna rubbning. LUNDSTRÖM Trädg. 35 (1852). BJÖRKMAN (1889). jfr: Med kall list (för odling av gurkor) förstås en sådan, som består endast af uppskottad jord, utan något värmande underlag. HbTrädg. 2: 30 (1872).

[KALL.adj 1.f]

f) (†) i överförd anv., om växt: som trives på mera Ofruktbar jordmån. Pteris aquilina, Silene rupestris, Calla palustris m. fl. kallare vexter, HISINGER Ant, 4: 39 (1828). g) om levande varelse l. om kropp l. kroppsdel l. om blod l. utsöndring o. d.: som (mer l. mindre) saknar den naturliga (kropps)värmen l, (se g a,

[KALL.adj 1.d]

d) som har en låg (kropps)temperatur; särsk, i fråga om dödskylan hos ett lik l. ka. daver, äv. (i sht i vitter stil) övergående i bet.: död, avliden; äv, (se

[KALL.adj 1.e]

e) om (subjektiv) känsla av köld, Kall (som is) om händerna, fötterna, huvudet. Medel mot kalla händer, fötter. Kalla händer och varmt hjärta (ordstäv). Ligga kall och stel. Vinka (o. d.) med kalla handen, (vard., skämts.) oeg.: vinka ett kallt farväl (jfr 2 b); ofta bildl. ÄARäfst 112 (1596). Dhen intet gråter sin Wän warm, han får wist sörian kall, GRUBB 147 (1665). En kall svett lopp henne öfver alla lemmarna. EHRENADLER Tel. 263 (1723) ; jfr KALL-SVETT. (Den älskade) ligger i mull / bleknad och kall för sin kärleks skull. TEGNÉR (WB) 5: 67 (1825). Är magen tom så rinner blodet kallt. HAGBERG Shaksp. 1: 241 (1847). Om det är aldrig så varmt, så är katten dock kall om näsan. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). Här du hvilar, för de dina / Kär ännu, fast kall i kista. BÅÅTH GrStig. 170 (1889). Jag skall be att få vifta med kalla handen åt alla dylika anbud. SvD(A) 1929, nr 37, s. s. – jfr DÖDS-KALL. – särsk. α) (i sht vard.) # i uttr. vara l. bliva kall, övergående i bet.: frysa, känna Sig kall l. frusen; resp.: komma att frysa; äv, (numera nästan bl. i Finl.) ha l. få kallt, frysa resp.: börja frysa; i uttr. bliva kall äv. i oeg. l. hyperbolisk anv, (jfr e): rysa (till), isas. Jag är rädd, att du har KALL, adj. gått och blivit kall. Bliva omväxlande het och kall (av sinnesrörelse). WIVALLIUS Dikt. 113 (1641: hafwa kolt). Cellarius 74 (1699). Pappa lilla, Pappa, / Blif intet kall, tag din Surtout. BELLMAN (BellmS) 2: 105 (c. 1784,1791). Hon fick nästan genast kallt, innan hon ännu fått skridskorna på fötterna, HERTZBERG Canth 2: 131 (1886). Han frågade .., om hon hade kallt. Därs, 151. Fällen lägger jag vid fötterna i fall du får kallt. STRINDBERG NSvO 1: 73 (1906). Hon blev kall av skräck vid minsta oroande tecken. SIWERTZ Sel. 2: 60 (1920). β) (†) i uttr. kall i mun(nen), död o. kall. Medan .. kyrkoherden i Simtuna ännu låg på bår och näppeligen var blefven kall i inunnen. LUNDSTRÖM LPGothus 3:107 (cit. fr. 1639). (Män. niskan kan vara) Heel, i Dagh, och sund; frisk, lustigh, fager, och röder; / Morgon är kaller i Munn, stock-steelnad-styfwer, och döder. STIERNHIELM Herc. 66 (1648, 1668). Möjligheten, att äf- ven Kronprinsen inom 14 dar kunde ligga kall i mund, SCHRÖDERHEIM Aut. 74 (c. 1795). γ) i uttr. kallt blod. α') i fråga om djur tillhörande ngn annan av djurrikets ordningar än däggdjur o. fåglar: blod vars temperatur (i allm. understigande de sistnämlida djurens) icke är konstant utan beror av luftens l. vattnets vari det lever. RETZIUS Djurr. 9 (1772). (Amfibierna) hafva kallt blod, d. v. s. alltid kallare än vårt .. hvarföre de, vidrörda, kännas kalla. NILSSON Fauna 3: 2 (1842). Fiskarne hafva rödt, kallt blod och andas genom gälar. BERLIN Lrb. 41 (1852). ÖSTERGREN (1929). β') bildl.: (orubbligt) lugn, kallblodighet; i sht i uttr, (göra ngt) med (förr äv.

[KALL.adj 1.i]

i) kallt blod, kallblodigt, lued lugn beräkning l. överläggning, oberört, hänsynslöst. Then som .. går åstad (i en annans tjänst) at slås med kall blod emot then, som honom intet förtörnat hafwer, bör (osv.). BLOCK Progn. 137 (1708). Slå ihiäl en i kalt blod. SERENIUS H 2 b (1734). Kall blod bör Spelaren hafva. NICANDER GSann. 87 (1767). Vid aderton år dödar man icke med kallt blod en men- niska. TOPELIUS Fält. 2:103 (1856). SVEDELIUS Lif 155 (1887). ÖSTERGREN (1929), δ) (†) om djur: kallblodig. De kalla krea- turen. VetAH 1759, s. 111. Amphibierne, som äro ibland de mäst kalla Djur. Därs, 1787, s. 123. ε) i uttr. (känna o. d. en) kall rysning l. ilning l. kåre (l. kalla rysningar l. ilningar l. kårar), opers. det går l. löper kallt genom ngn l. efter ryggen på ngn o. d., förr äv. i uttr. ngt gör ens ådror kalla o. d.; i fråga om (hastigt övergående, invärtes) förnimmelse av köld (ofta framkallad av psykiska orsaker, ss. skräck, fruktan, ångest o. d.); äv. mer l. mindre oeg. l. hyperboliskt. Synen jagade kalla kårar nedåt ryggen på honom. Jag bleknade, oeh fann en helig rysning falla / På mig, then, såsom ijs, min ådror giorde kalla. KOLMODIN QvSp. 1: 17 (1732). Jag nekar ej, att en kall rysning öfverföll snig, då vår bräckliga båt störtade utföre de första for- sar. FORSSTRÖM Dagb. 112 (1800). En kall ilning genomlöpte .. hans kropp. CFDAHLGREN 4: 124 (1831). Vid första anblicken af .. detta gröna vidunder (på Böcklins tavla "Fjällklyftan") går det KALL, adj. oss kallt genom kroppen. HANSSON Kås. 111 (1897). SIWERTZ Sel. 1: 118 (1920). jfr (†): Den kalla hä- penhet, som mig med skräck betog. FRESE VerldslD 107 (1719, 1726). h) Om sjukdom o. d. (jfr l). α) (†) som förorsakas av förkylning, förkyl- nings-. Hosta, Flusser och andra kalla Kranck- heter. PALMCHRON SundhSp. 11 (1642). Lång och kall fluss i gommen. ACREL Chir. 85 (1759). β) (†) i uttr. kall feber l. sjuka (ofta i best. form), frossa, frossfeber. Idher Krangdom åff thenn kolle szyuke. G1R 8: 253 (1533). För allahande Skelfwor eller kall Feber .. itt hemligit Medel, LINDH Huuszapot. 137 (1675). SCHULTZE Ordb. 2127 (c. 1755). γ) (numera föga br.) i uttr. kall brand, förr äv. kalla branden, äv. kall fyr, kallbrand; äv. om en liknande sjukdom hos träd (jfr KALL-BRAND 2). Itt oleekt såår, ther sedhan kan vthi slås een ond köld eller kåld fyr. ALAURENTII Fischer 52 (1618). Kall brandh. SPEGEL Dagb. 52 (1680). Handen och armen (hade) swartnad, såsom en förberedelse til kalla branden. LINDEBTOLPE Fross. 39 (1717). Kalla branden är den aldravärsta Trä-siuka. SALANDER Gårdzf. 148 (1727). LUNDBERG HusdjSj. 39 (1868). δ) med, i fråga om svulst, abscess, inflammation o. d.: som icke är kännetecknad av hetta l. värk o. d.; utan feber. Kalla svulster. BILLING Hipp. 351 (1836). NF 1: 58 (1875). Om operationen (av blindtarmen) skett i det kalla stadiet, LbKir. 3: 149 (1922). ε) (†) i uttr. kall piss, stranguri; jfr KALL-PISS. OMARTINI Läk, 33 (c. 1600). SCHULTZE Ordb. 2127 (c. 1755). i) om vapen; särsk. i uttr. kallt stål (förr äv. kallt järn), blankt vapen, i sht kniv; särsk, i uttr. tåla kallt stål (så och så långt), eg. (förr) om bältespännare: fördraga knivstyng (så l. så djupt), numera vanl. bildl.: (intill en viss gräns) fördraga utmaningar l. förolämpningar l. oförrätter o. d.; äv. (i fackspr., föga br.) i uttr. kallt vapen, blankt vapen (motsatt: skjutvapen). Johan Jönsson .. ångrade sig blott att han ej låtit honom "smaka aff et kalt järn". BtÅboH 1. 7: 115 (1635). (Angantyr kvad:) Förr skall .. / .. kalla spiutet / Möta hwart annat, / .. Förr än iag i tu / Skall byta Tirfing. VERELIUS Herv. 162 (1672). Den ene kämpen (dvs. bältespännaren) drog sin knif och frågade sin fiende huru långt han tålde kallt jern i lifvet. HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 2:384 (1868). Af sårskadorna voro 131 tillfogade medelst skjut. vapen och 2 med kalla vapen. LINDÉN Sjukv. 1808– 09 (1908; möjl. efter handl. fr. 1808). Den ryska politiken vill ha utrönt, hur långt Österrike "tål kallt stål". NDA 1912, nr 285, s. 9. j) (ngt vard.) i uttr. kalla pängar, äv. kalla så och så många hundra l. tusen (kronor l. riks- daler o. d.), äv. så och så många tusen kalla, eg.: myntade pänningar; kontanta, reda pänningar, kontanter; numera ofta utan eg. innebörd hos adj., användt bl. ss. ett förstärkt uttr. för "pängar", "förmögenhet". De kålle 200 riksdlr. EKEBLAD Bref 2: 268 (1891). Tu menar väl, (kunna) mig med 50. kalla Dal. ett stilla tigande afkiöpa? HUMBLA Landcr. 523 (1740). Millioner i hemgift, bara kalla pengar. Fyris 1:84 (1914). Sam- hället – -, som värderade människor efter tusentalen "kalla", de hade i bank! JOHANSSON Röda- Huv. 2–3: 291 (1917). (Han) hade .. kalla femhundratusen. BJÖRKLUND DödHäl. 38 (1926). jfr: Lägger hiertat ei på guld och silfret kalla. KOLMODIN QvSp. 1: 36 (1732). k) med mer l. mindre specialiserad bet., i ett flertal i sht till fackspr. hörande uttr. o. förb.; ofta i oeg. l. överförd anv.: som fram- bringas l. försiggår l. användes osv. utan uppvärmning l. upphettning o. d. Kall blixt, kallt åskslag, blixt resp. åskslag som icke antänder. Kall förgyllning, försilvring. Kall bläster. Kall gödsel, (landt.) gödsel vars jäsning med åtföljande värmeutveckling går jämförelsevis långsamt. Röka kallt, (vard., skämts.) hålla cigarr l. pipa o. d. i munnen utan att ha eld på den l. utan att ha tobak i pipan; jfr KALL-RÖKA 2. (Vid Andrarum behövs ingen) grufva, (alun-)malmen att uttaga, utan (man) vinner densamme kall, utan någon eld. CBONDE (1658) i HSH 6:132. Ju mera smeden arbetar med kall hamring. RINMAN Jern- förädl. 30 (1772), Kall kyp för färgning af bomull och linne. AKERMAN KemTechn. 2:380 (1832). Brän- vins rening, vare sig genom destillering eller på kall väg. SFS 1887 nr 44, s. 4. Konfekten.. kan- deras, antingen kallt .. eller varmt. GRAFSTRÖM Kand. 48 (1892). Formning av kallt järn. TT 1927, Allm. s. 52. – särsk. α) metall. i fråga om det förhållande att malm l. metall o. d. vid rostning l. smältning o. d. har en relativt låg temperatur l. lägre temperatur än som är vanligt l. för ändamålet lämpligt l. avsett; särsk. i uttr. kall gång, gå kallt (om smältmassa l. om ugn o. d.), kall rostning. RINMAN 2: 431 (1789). Kall rostning. JernkA 1828, 2: 75. (Tättan till forman bör läggas) längre in för kallare och längre ut för varmare gång i härden. TAMM Smid. 44 (1830). (Tackjärn som) färskar senare, och benämnes gå kallt. ÅKERMAN Stangj. 57 (1839). Ju kiselrikare och samtidigt kallare tackjärnet varit (vid smältningen). ODELSTIERNA JärnM 808 (1913). β) tekn. o. konst. oeg., i uttr. kall nål, vass nål som vid kopparstick användes direkt på den behandlade plåten (varvid de i kopparplåten ristade linjerna icke ytterligare utvidgas med etsmedel); äv, kallad "torr nål"; vanl. i uttr. (gravera, gravering o. d.) med kall nål, för att beteckna ifrågavarande förfarande. FörtKopparstNatMus. 11 (1869). Carl Larsson "Ung qvinna", etsning med kall nål. PT 1901, nr 213 A, s. 3. 2UB 10: 290 (1907). γ) byggn. oeg., i uttr. kall murning, kall mur, kallt förband o. d., i fråga om murning utan användande av bindemedel; äv. ss. adv. Kall grundmur. ROTHSTEIN Byggn. 533 (1859). Stenar, ..utan bindemedel lagda "kallt" på eller bredvid hvarandra, s. k. kallmur. 2NF 18: 1368 (1913) . En stenmur, lagd i "kallt förband". ERIXON Skan- senKultH 136 (1925). l) (numera bl. vid återgivandet av äldre författares framställning o. d. enligt äldre veten skaplig uppfattning) i fråga om vissa element ("det kalla o. torra" o. "det kalla o, våta") l. äm- nen l. kroppar o. d. vari dessa förhärska; särsk. i fråga om kroppens vätskor o. de därmed sammanhängande komplexionerna o. temperamonten; ofta övergående i bet.: lugn, trög o. d. (motsatt: hetsig, livlig o. d.); äv. i mer l. mindre överförd l. oeg. anv., särsk. i fråga om sjukdom samt i fråga om (värkan av) vissa födoämnen l. läkeiuedel o. d. Then maat som är kald och torr är ond (för den som har huvudvärk). BOLAVI 5 a (1578). Them som .. medh kåld wåtachtig Siukdom beladde äro. MÅNSSON Åderlåt. 128 (1642). Phlegma. ticis som hafwa en kall och wååt Natur. IERICI Colerus 1: 21 (c, 1645). Bursa Pastoris .. Thenna Ort är kall och stillar Blod. Därs. 196. Ett kalt Lijff (dvs. "mage") skal intet (annat).. bruka än suden Honung som afskumat är. Därs. 2: 117. Aff Jorden som är Kåld och torr, bliffuer Melancholicus, tung och Jordachtigh. Bondepract. E 5 a (1662). HushBibl. 1755, s. 86. 2) i bildl. o. överförd anv.: som saknar värlue l. liv l. innerlighet, kylig, torr, livlös; förr äv.: som saknar intensitet l. kraft o. d., svag, försvagad, förringad, förminskad. En kall och livlös undervisning. En kall röst. Kallt ordprål. Hans troo warder jw daghem swäghre och kollare, LPETRI LutherNattw. E 3 a (1558). Iag rädz före, at hans Mod dät bljfwer kallt. WARNMARK Epigr. K 3 a (1688). K. Johan (III) var nu .. kall i sin Påviska tro. DALIN Hist. 111. 2: 115 (1762). Att menniskans heligaste angelägenhet, aldrig måtte blifva blott en kall kunskap. BROOCMAN Ty Und. 2: 144 (1808). (Koralen) är ofta både kallare och mindre melodiös, än natursången. MANKELL Lb. 162 (1835). Dess (dvs. världens) njutning är gift och dess glitter är kallt. WIRSÉN Sång. 194 (1884). Stämningen (på bjudningen) var i början litet kall och tryckt. SIWERTZ Sel. 2:13 (1920). – särsk. a) (†) slapp; kraftlös. Då Lagen fryser och dess handhafvande tycks vara lika så kalt som efterlefnaden. Posten 1769, s. 1013. Ett kallt stadgande, utan vidfogadt ansvar för bristande verkställighet. LBÄ 33–35: 57 (1800). b) om person l. om sinne (lag) l. hjärta o. d.: som saknar ett djupare känsloliv l. som icke hyser varma(re) känslor (för ngn l. ngt); som icke visar vänlighet l. hjärtlighet l. medkänsla o. d.; känslolös, kärlekslös, kallsinnig, hårdhjärtad, hård, kärv; avvisande, stolt, överlägsen, föraktfull; äv. i överförd anv,, om beteende, blick, min, (känslo)uttryck, förhållande o. d.: som vittnar om känslolöshet osv. En kall hånare. Behandla ngn med, visa ngn kallt förakt, hån. Kall själviskhet. Visa sig kallt hövlig. Svara med kall artighet. Hon såg på med kall förvåning. Ett kallt leende. Mottaga ngn kallt. Få ett kallt mottagande, en kall hälsning. Säga ngn, taga ett kallt farväl. Med kall min, uppsyn. En stolt och kall hållning. Svara ett kallt nej. Kalla sarkasmer. Titt kålla hierta. LPETRI Luther Nattw. E 5 a (1558). Kall är Hon (dvs. "mijn Käresta") af sig sielf; men mig Hon bråder i Älskog. STIERNHIELM Öfw. (1658, 1668). (Magnus Erikssons) långa KALL, adj. bortovarande (från Skåne o. Norge).. hade giordt deras (dvs. de skånska o. norska undersåtarnas) sinnen mot honom kallare, DALIN Hist. 2: 458 (1750). (Det) är (icke) lätt att visa sig kall och frånstötande emot en ung, oskyldig flicka, LUNDGREN Res. 164 (1850). Det var så onaturligt kallt, detta unga ansigte. BENEDICTSSON Folkl. 5 (1887). Frö- ken Elsa hon skrattade kallt. FRÖDING NDikt. 15 (1894). Kejsarinnans svar på konungens framställning var kallt som is. ODHNER G3 2:368 (1896). Ni ä kärlekulösa o. ch kalla /i hjärtegrunden, du och alla. ANDERSSON Plautus 84 (1901). Jack Churchills kalla blå ögon. HAGBERG VärldB 86 (1927) ; jfr c. jfr: Iach weet thina gerningar, ath tu är huarken kåll eller warm, Upp. 3:15 (NT 1526). – särsk, α) övergående i bet.: som saknar entusiasm l. intresse (för ngn l. ngt); ointresserad, likgil- tig, oberörd; ofta i förb. kall för, i sht förr äv. mot (ngn l. ngt). (Anna till Phillis:) ställn eer eij för kall / Emot hans Ynnest. LUCIDOR (SvS) 445 (1674). Man blir icke lätt kall för sina barndoms- vänner. BREMER Grann. 1:37 (1837). En fråga sådan som den om materie eller energi lämnar helt visst de allra flesta kalla. VASENIUS Harm. 333 (1908). Den fatalism, som är kall för det helas öde. HALLSTRÖM i 3SAH 27: 6 (1915). BOYE Härd. 58 (1927). jfr (†): En kall och tanklös sedvana. FRANZÉN Pred. 5:75 (1845). β) övergående i bet.: ovänligt stämd, ovänlig, fientlig; illasinnad; numera bl. ngn gg (i övers. från isl.) om råd (slag). Kalt är quinne rådh. Sv Ords, B 4 a (1604). JDELAGARDIE (1633) i HT 1909, s. 170. (Mannen) wet, . intet af, förn hennes (dvs. hustruns) lumpna skwaller, / Giort mången granne, Wänn mot honom grå ooh kaller. OB 33 (1712). IHRE (1769). Från det hållet hafva alltid kalla råd kommit emot mig. BÅÅTH Gudrun 153 (19O0). γ) som icke (lätt) råkar i affekt, som icke låter känslorna påvärka sig, mycket lugn l. be- härskad, lidelsefri, oberörd; osentimental; förståndsmässig, beräknande; kallblodig; stundom: hänsynslös, orubblig, obeveklig; ofta i förb. lugn och kall l. kall och lugn. Han var kall och beräknande. Ha ett kallt huvud. Hålla, bevara huvudet kollt. Det kalla förståndet, omdömet. Med kall överläggning, beslutsamhet, grymbet. Kall intellektualism. Kalla beräkningar. Ledas av en kall pliktkänsla. Taga ngt kallt, förr äv. taga ngt kallt åt sig. Bedöma ngt kallt. Ändoch han togh thetta så kalt åth sigh. WIDEKINDI KrijgH 794 (1671). IHRE (1769). Snillets egenskap är, att med kall eftertanke skapa. HÖPKEN i 1SAH 1: 46 (1786). Den kalle och kloke Fonte- nelle. ROSENSTEIN 2: 384 (1789). Spela kallt, det lyckas bäst. ReglKortsp. 1:18 (1809). Westerlind .. svarade .. lugnt och kallt. CARLÉN Repr. 356 (1839). Jag tog saken temligen kallt. LUNDGREN MålAnt. 1: 54 (1873). En kall förbrytare. LYSANDER Faust 94 (1875). Hvad vår verld är kallt för- ståndig. RYDBERG Dikt. 1:39 (1876,1882). Asklöf förhöll sig .. helt oberörd och sade i kall ton ..: – Jag bjuder Weeksten trettiotusen. SIWERTZ Varuh, 43 (1926). Kommunisterna gå kallt och målmed KALL, adj., ssgr vetet till angrepp mot samhället. SvD(A) 1932, nr 185, s. 4. c) (i 8ht dels i fackspr., dels i vitter stil) i fråga om synintryck o. d., i sht färg l. färg. nyans: som giver ett intryck av kyla; som saknar en livlig l, varm kolorit; ofta övergående dels i bet.: lugn, dämpad, "nedstämd", dels i bet.: livlös, "död". Ha en kall kolorit (om målning l. målare). En kall färgton. Kallt vitt. Månskenets kalla ljus. En tid .., då man anses för en stor målare, när man .. colorerar så kallt, snart sagdt så färglöst som möjligt. ATTERBOM Minn. 283 (1818). Nyårsdagens himmel var kall, klar och ren. KNORRING Cous. 2:66 (1834), Den varmaste färgen är orange, och dess kontrast, eller den blå, är kallast. STÅL Byggn. 1:129 (1834). Fäs- tets stilla stjernor lyste klart och kallt, RUNEBERG 5: 83 (1860). En i kallt grönt och gult färgad karta. HEIDENSTAM Col 105 (1888; bildl.). Hennes ögon, som kunde skifta från kallaste grått till gnistrande gult. OoB 1900, s. 34. Kalla färger äro de som innehålla blått eller violett i öfvervägande grad. NYBLOM Akvarellm. 13 (1910). Villan låg så allvarligt och melankoliskt, nästan kallt i mörk lövskog. LAURIN 2Minn. 402 (1930).– bildl., i uttr. värklig- hetens kalla ljus o. d.; jfr d. HSCHÜCK (1904) hos TEGNÉR VSkr. 1: IX. I verklighetens kalla ljus/försmäktar poesien. SÖDERBERG Heine Tyskl. 130 (1919). d) om tillstånd l. förhållande, numera i sht om värklighot l. faktum o. dyl. l. uttryck därför: hård, kärv; omutlig; som man icke kan komma ifrån, obeveklig, orubblig. I thetta ofulkomligha och plågosamma, kålda och dödeligha Lijffuet. PHRYGIUS HimLif. 72 ("73") (1615). Den kalla San- ningen. GYLLENBORG Skald, 47 (1798). Sedolärans kalla bud. ODMANN StrFörs. 4: 185 (1822). Döden är ingen dröm, döden är den kallaste verklighet. JOLIN MSmith 112 (1847). Så började han mumla siffror, lågmält övertygande, kalla omutliga siffror. SIWERTZ Varuh, 75 (1926). jfr: Kleists sårade rättfärdighetskänsla skakade världens kalla järngaller som ett lejon skakar sin bur. BÖÖK 4Sekl. 30 (1928).