[fsv.
kamber, motsv. d.
kam, isl.
kambr, fsax.
kamb, mnt. o. holl.
kam, feng.
camb, eng.
comb, fht.
kamb, t.
kamm, ävensom gr. γόμφος, bult, nagel (jfr
γομφίος, kindtand), fslav.
zabo, tand, sanskr.
jambha, huggtand (i pl.: tänder; jfr äv sanskr.
jabh., jambh., gripa med tänderna); eg.: med tänder försett redskap; sannol. besläktat med KIM(ME) (i laggkärl). – Jfr
KAMMA]
).
).
).
). Om ingen kam vore, blefve man ej qvitt ohyran.
).
m. fl. –
). "Krusen" kunde spela både på kam och munharpa.
.
[efter t. alle über einen kamm scheren]
).
). Då Keiser Claudius de Judars gny förnam, / Skar han hvad Jude var alt öfver samma kam.
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
). jfr
. – särsk.
).
).
).
, s. 10
. – särsk. (
).
slay).
).
).
). – jfr
.
).
).
).
). jfr
.
.
).
).
).
.
(föga br.) benämning på växter utmärkta gm fint kamdelade blad.
; fr.
).
).
).
).
).
.
).
[jfr motsv. anv. i fsv.; eg. specialanv. av 1 c]
).
).
Reddej.
).
).
) ; jfr a.
). jfr
. – särsk.
).
).
.
).
).
).
).
).
).
).
[urspr. bildlig anv. av 2]
).
; lat. orig.: rubræ cornua cristæ).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
. – Särsk.
, s.
).
).
).
). – jfr
.
. Rofsådd på drill, eller på med plog upplagda kammar eller balkar.
).
).
. – jfr
. – särsk. (
).
).
).
.
).
m. fl.
).
).
).
,s. 12. – jfr
.
).
).
.
).
).
.
).
).
).
).
).
).
Ssgr (oftast till
1):
A
:
–
KAM-ASK.
ask (på toalettbord) avsedd till förvaring av kammar, hårborstar o. d. SEITZ Glas. 128 (
i handl. fr. 1853). NKKgtal.
1903 – 04, s. 120 –
(5 a) KAM-AXEL.
[till AXEL sbst., 1 I 2]
tekn. axel med kam l. kammar. JernkA 1883, s. 461.
NERÉN HbAut. 1:4 (
1911).
– (
2)
KAM-AXING, (
föga br.)
kamäxing. SFS 190O,
Bih. nr 53, s. 10.
Därs. 1901, Bih. nr 82, s. 4. –
KAM-BLAD.
[KAM-BLAD.ssg 1]
1) (
†)
kambräken. LILJEBLAD Fl. 517 (
1816).
FRIES Ordb. 151 (
c. 1870).
[KAM-BLAD.ssg 2]
2) (
föga br.)
(individ l. art hörande till) växtsläktet Myriophyllum Lin. (med kam- likt findelade blad), vattenslinga. HARTMAN ExcFl. 136 (
1846).
SVENSSON NorrlKärlv. 39 (
1885).
–
KAM-BORSTE.
[jfr t. kammbürste]
borste avsedd för rengöring av kammar. BoupptSthm 21/1 (
1679).
DALIN (
1852).
–
KAM-BRÄKEN.
[jfr t. kammfarn]
ormbunkssläktet Blechnum, särsk. arten B. Spicant (Lin.) Sm. (med kamliknande fertila blad), björnkam; jfr -BLAD 1. HARTMAN ExcFl. 153 (
1846).
KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 2 (
1886).
–
KAM-DELAD l.
-DELT,
p. adj. bot. o. zool. jfr
-FLIKAD. Kammflikad, kamm- deld, peotinatus, blad, blomskärm in. m., som äro delade mot medelnerven i smala parallela fliknr; i förra fallet mindre djupt än i det sednare.
HARTMAN ExcFl. 168 (
1846).
Mellantåns klo (är) kamdelad på insidan (hos nattskärran). LÖNNBERG RyggrDj. 2:123 (
1915).
–
(4 b) KAM-ELEMENT. (
i sht i fackspr.)
värmeelement med kamflänsar, kamflänselement. SJ 3:
166 (
1906).
HufeudkatalSonesson 1920,4:56.
–
KAM-ETUI.
Bouppt Växjö 1883.
PT 1904,
nr 9 B,
s. 1 –
(1 c γ) KAM-FALL.
[till FALL XVI 1]
sjöt. vid ett solsegels kam fäst tåg varmed seglet upphissas. NFS: 112 (
1884).
EKELÖF Ordl,
92 (
1898).
–
KAM-FAT,
sbst.¹ (KAM- FAT, sbst.²se sp. ²50). (avlångt) fat (på toalett- bord) för kammar, hårborstar o. d. NKKtal. 1916– 17,
S. 89.
ÖSTERGREN (
1929).
–
(4 a) KAM-FETT.
[jfr t. kammfett]
(
i fackspr.)
ur halsen (kammen) på häst (l. nötkreatur) utvunnet fett o. överhuvud underhudsfett av nämnda djur (användt till lä- der- o. maskinsmörja, ävensom vid framställning av tvålar, pomador o. d.). Camfett, thet är Ister aff Hästahalsen. IERICI Colerus 2:333 (
c. 1645).
(EKENBERG o.) LANDIN (
1892).
– (
2)
KAM-FINGEESVAMP ~⁰⁰². svamparten Clavaria cristata Holmsk. (med ofta nästan kamlikt tandade grenspetsar). ROMELL Lindblad 88 (
1901).
–
KAM-FJÄLL.
zool. fiskfjäll vars bakre, fria brädd är tandad l. taggig. THORELL Zool,
2: 247 (
1861).
4Brehm 12:13 (1929).
–
KAM-FLOKA.
umbellatsläktet Scandix, särsk. arten S. pecten Veneris Lin. (med långa, nålliknande, om tänderna i en kam erinrande frukter), nålkörvel; jfr -KÖEVEL. HARTMAN ExcFl. 41 (
1846).
NYMAN FanerogFl. 73 (
1873).
–
(4 b) KAM-FLÄNS.
tekn. fläns å kamflänselement l. kamflänsrör (varigm värmeutstrålningen ökas); vanl. i pl. NERÉN HbAut. 1:48 (
1911).
Ssgr (tekn.):
–
kamfläns-element.
värmeelement med flänsar. TT 1896, Extrah.
s. 9. BtRiksdP
1902, GHufvudtit.
s. 283.
–
kamfläns-radiator. kamflänseleiuent.
KatallnstallAsea 1931,
s. 233.
–
kamfläns-rör,
rör tätt besatt med utstående, ringformiga, med röret koncentriska flänsar. GHT 1893 nr 247, s. 1.
BILDMARK Entrepr. 224 (
1921).
–
KAM-FODER.
( kam- 1637–1911. kam- be- 1581) [jfr t. kammfntter; till FODER sbst.,²¹]
(
numera knappast br.)
kamfodral. TullbSthm 11/9 1581. 1 kamfoder medh spegell. BtÅboH
1. 13:
313 (
1638). De
Kam- eller
bref-foder, hvilka hängas på väggarna hos oss.
KALM Resa 1: 56 (
1753).
SamlFörf. Arméen 5: 409 (1795). HÖGBERG Baggböl. 1: 5 (
1911;
om plånbok med fack för kam).
Ssg:
–
kamfoder(s)-spegel. (
†)
i ena sidan av ett kamfodral infälld spegel. OxBV. 11: 695 (
1637).
BoupptSthm 15/6
1668,
–
KAM-FODRAL.
DA 1808,
nr 41,
Bih. s. 5.
BJÖRKMAN (
1889).
–
KAM-FORMIG. särsk.
[KAM-FORMIG.ssg 1]
1) i sht zool. o. bot. till 1 c. VetAH 1818,
s. 115.
Hos idegranen äro de (dvs. barren).. kamformiga. CNATTINGIUS 13 (
1873,
1894). Benet af en spindel visar dig
(under mikroskopet) de kamformigt inskurna klorna, med hvilka djuret styr sina trådar och griper sitt byte.
NORMAN GosSLek,
188 (
1878).
Gälarna (hos taggfeningarna) äro kamformiga. LILLJEBORG Fisk. 1:43 (
1881).
[KAM-FORMIG.ssg 2]
2) i sht geogr. o. geol. till
4 b y.
Höga vall- eller kam- formiga bildningar, som tiotals km oafbrutna genomstryka landskapet. TurHb. 21: 5 (
1913).
–
(4 b) KAM-FRÖ.
[jfr t. kammsame]
trädg. individ l. art av det till familjen Scrophulariaceæ hörande växtsläktet Lophosperluum Don (med frön som äro försedda med en kamformig ås). LILJA Flodl- Vext. 93 (
1839).
HbTrädg. 6:149 (
1876).
– (
2)
KAM-GAM.
[jfr t. kammgeier]
zool. benämning på vissa, i Amerika inhemska galnfåglar (med en hög kam vid näbbroten hos hannen), tillhörande familjen Ca- thartidæ, särsk. Gypagus (Sarcorhamphus) papa Lin., kungsgamen, o, Vultur (Sarcorhamphus) gryphus Lin., kondoren. IBrehns 2:330 (
1875).
4Brehm 9:232 (
1926).
– (
2)
KAM-GIDING kam³~ji²dih, m. l. r.; best. -en; pl. -ar. [senare leden utvecklad ur ett gyding, som gm i-omljud uppkommit ur guding, sidoform till gudung (se GUDUNGE)]
(i vissa trakter, bygde- målsfärgat) [KAM-GIDING.ssg 1]
1) = -GUDUNGE. MEURMAN (
1846; med hänv. till praktgås).
HOLMGREN Fogl. 1112 (
1871; fr. Södermanl.).
[KAM-GIDING.ssg 2]
2) simfågeln Mergus albellus Lin. (med kam l. plym på bakhuvudet), salskrake. WRIGHT SvFogl.
pl. 178 (
1837).
HOLMGREN Fogl. 1042 (
1871; fr. Bohusl.).
–
KAM-GRAN.
skogsv. gran (gran. typ) med kamlikt nedhängande smågrenar. SkogsvT 1909, Fackupps. s. 223.
–
(4 a) KAM-GROP. (
föga br.)
anat. om vardera av de urgröpningar l. fält som ligga över resp. under kammen på skulderbladet (övre resp. undre, äv. nedre kamgropen). FLORMAN Anat. 1: 377 (
1823).
MÜLLER Lb- Anat.
30 (
1905).
–
KAM-GRÄS. (
föga br.)
[KAM-GRÄS.ssg 1]
1) till 1: vattenväxten Potamogeton pectinatus Lin., borst- nate; jfr -NATE. HÖGBERG Fl. 2:41 (
1843).
[KAM-GRÄS.ssg 2]
2) [jfr t. kansmgras, kamäxing]
till 2: gräsarterna Koeleria cristata (Lin.) Pers. o. K. glauca (Schkuhr) DC, tofsäxing (med småax som erinra om kammar resp. tofsar på fågelhuvuden); äv. om Cynosurus cristatus Lin., kamäxing; jfr -TÅTEL. WAHLBERG Foderv. 145 (
1835).
FRIES Ordb. (c. 1870: "namn . som bör .. utgå").
– (
2)
KAM-GUDUNGE ~⁰²⁰ l. ~²⁰⁰, (i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
simfågeln Somateria spectabilis Lin. (med en hoptryckt knöl på pannan hos hannen), praktejder; jfr -GIDING 1. MEURMAN (
1846; med hänv. till praktgås).
WAHLSTRÖM ExkFauna 59 (
1861; fr. Södermanl.).
1Brehm 2: 519 (
1875).
–
KAM-GÄL,
r. l. m. zool. [KAM-GÄL.ssg 1]
1) gäl (med parallella, tätsittande gälblad) som påillinner om en kam. 2NF 37:846 (1925). 4Brehm 15:177 (
1931).
[KAM-GÄL.ssg 2]
2) i pl. benäm- ning på en grupp, Ctenobranchia, inom ordningen Prosobranchia av snäckdjurens klass (vilken grupp utmärkes därav att djuret har en kamlik gäl). THORELL Zool. 2:304 (
1865).
4Brehm 15:158 (
1931).
–
(5 a) KAM-HAMMARE.
tekn. (lyft)hammare med kam- mar. SIDBÄCK (
1890).
–
KAM-HJUL,
( kam- 1543 osv. kamba- 1544) [jfr t. kammrad]
(i sht tekn.) kugghjul med kuggarna på hjulringens sida; jfr KRON-HJUL; motsatt: stjärnhjul. ArkliR 1535: 1 (
1543).
TRIEWALD Förel,
1: 247 (
1728,
1735).
TT 1898, Byggn.
s. 57.
–
KAM-HORNING.
zool. individ l. art l. släkte hörande till familjen Passalidæ inom skalbaggarnas ordning (med i spetsen kamlikt sågade antenner), sockerbagge IBrehm III.' 2: 16 (
1876).
SJÖSTEDT Västafr. 546 (
1904).
–
KAM-HUS,
( kamb- 1557 -1578. kamba- 1538. kambe- 1543–1563) (
†)
kam- fodral, HALLENBERG Mynt 211 (
i handl. fr. 1538). TullbSthm 14/5
1578.
–
(4 b γ) KAM-HÖJD,
r. [jfr t. kammhöhe]
geogr. en bärgskedjas medelhöjd, medelhöjden av den linje som förbinder de högsta punkterna av en bärgskedja. NYSTRÖM Svedelius 4: 234 (
1891).
BonnierKL (
1925).
– (
2)
KAM-HÖNS, pl.
[jfr t. kammhühner]
zool, benämning på släktet Gallus Briss. bland hönsfåglarna (utmärkt bl. a. gm en röd köttkam på huvudet). SCHEUTZ NatH 99 (
1843).
4Brehm S:
458 (
1926).
–
KAM-IS. (
mindre br.)
Ar jordartstypen sådan, att vattnet med stor lätthet kapillärt ledes uppåt från grundvattnet och upp till ytan, bildas i ytan ett lager stänglig is s. k. kamis eller pipkrake, som kan verka totalt förstörande på sädesbrodden. LAHT 1926, s. 734,
–
KAM-JÄRN.
stenhugg. mejsel med tänder, använd vid framställning av räfflade ytor, tandjärn. MÖLLER 2: 114 (
1785).
SvTyHlex. (
1851,
1872).
–
KAM-KERAMIK,
arkeol. förhistorisk, övervägande Östeuropeisk keramik utmärkt av lerkärl vilka äro utsmyckade med fina, parallella linjer av på varandra följande intryck, utförda med ett kamliknande redskap. De finska boplatsernas "kamkeramik". AntT XX. 1: 27 (
1914).
Fornv. 1926,
s. 275.
– (
2)
KAM-KIS.
[jfr t. kammkies]
miner. markasit, rombisk svavelkis (ofta förekommande i tvillingkristaller som bilda tuppkamliknande grupper). SJÖGREN Min. 90 (1865).
2NF 17: 999 (
1912).
– (jfr
1 c a)
KAM-KNUT. (
†)
i häcklan vid häcklingen kvarstannande, korta blånor; vanl. i pl. HushBibl. 1755, 8. 336.
MÖLLER (
1790,
1807;
under kämling).
–
KAM-KÖR-VEL. (
föga br.)
kamfloka. LILJEBLAD Fl. 107 (
1792).
KINDBERG Sv Fl. 142 (
1877).
–
(4 b ζ) KAM-LAGER,
n. tekn. axellager (stödlager) med fördjupningar motsvarande kamtappens kammar l. ringar, buntlager; äv. om dylik stödanordning i dess helhet med inräknande av kamtappen. Axell agren (vid turbin) äro konstruerade såsom kamlager för att hindra förskjutning åt ena eller andra sidan. JernkA 1872, s. 2 Ett bundt- eller kamlager. 2UB 9: 639 (
1906).
– (
2)
KAM-LAV.
lavarten Collema cristatum (Lin.) Hoffm. (med bålens flikar ngt påminnande om tuppkansmar). VetAH 1795,
s. 8.
ACHARIUS Lich. 127 (
1798).
–
KAM-LIK,
adj. som (mer l. mindre) liknar l. påminner om en kan; särsk. [KAM-LIK.ssg 1]
1) till 1. RUDBECK CampElys. 1:100 (
1702).
Gälarne utgöras af röda, kam- eller frans-lika organer. SUNDEVALL Zool. 80 (
1835).
Silfvergranen .. har barren platta, nästan kamlikt ordnade åt två si- dor. NF 1:44 (
1875).
LÖNNBERG RyggrDj. 3:42 (
1915). 2) till
2: som påminner om en tuppkam l. tupp- kammar,
CRONSTEDT Min. 22 (
1758).
Den kamlika högmössan (i häverödräkten). TurÅ 1915,
s. 72.
–
KAM-LIKNANDE,
p. adj. som liknar l. påminner om en kam. Kamäxing .. med glänsande ljusgrönt, ensidigt skenax, bildadt af småax i små kamliknande gyttringar. 2NF 5:1013 (
1906) ; jfr
KAM sbst.²².
–
(4 b γ) KAM-LINJE geogr. linje som i längdriktningen tänkes förbinda en bärgskedjas toppar; äv. all- männare: linje som markerar högsta krönet av en höjdsträckning, en dyn o. d. KrigVAT 1859, s. 605. Dynens vindsida .. stupar
(ofta) öfver åt den skarpt markerade kamlinien.
HEDIN GmAs. 2: 117 (
1898).
Gränsen mellan Tyskland och Tjechoslovakien följer – , högsta kammlinjen (av Riesenge. birge), Ymer 1924,
s. 279.
–
KAM-LÄDA,
r. l. f. [KAM-LÄDA.ssg 1]
1) låda avsedd till förvaring av kammar o. d. WoJ (
1891).
KatalÅhlénHolm 1916 – 17, s. 267 [KAM-LÄDA.ssg 2]
2) [jfr t. kammlade]
(
†)
till 1 c: slagbom (i vävstol). 1. Wäfstohl uthan bohm och Camlåda, BoupptSthm 19/5
1671.
–
KAM-MAKARE.
[jfr t. kammacher]
(
i sht förr)
BoupptSthm 14/10 1668. Rüdling 357 (
1731).
Sverges enda kammakare bor här på Söder (i Sthm). DN (A) 1934, nr 247, s. 4.
Ssgr (förr):
–
kammakar(e)-lack. tekn. spritfernissa använd till lackering av kammar.
AHB 113: 37 (
1883).
–
kammakar(e)-mästare.
MÖKal. 1861, 8. 130. -ålderman.
RUNEMARCK Sthm Vägv. 46 (
1789).
–
kammakar(e)-ämbete.
Kammakareämbetet i Stockholm år (1686). RedNordM 1910,
s. 21.
–
KAM-MAKERI ¹⁰⁰⁴, äv. ⁰¹⁰⁴ sällan ²⁰⁰², (i sht förr)
STIERNMAN Com. 3:88 (
1662).
RARP 16: 123 (
1693).
DN(A) 1934 nr 247, s. 4.
Ssgr:
–
kammakeri-arbete. (
i sht förr)
äv. konkret. SFS 1889,
nr 54, s. 29.
–
KAM-MANET.
zool. individ l. art l. släkte hörande till gruppen Ctenophora inom kavitetsdjurens klass (vilken grupp utmärkes därav att hithörande djur förflytta sig med tillhjälp av i kamlika rader ordnade simskivor). THORELL Zool. 2: 462 (
1865).
FoFl. 1930,
s. 166.
–
(1 c) KAM-MARMOR. (
i fackspr.)
medelst användande av "kam" framställt marmorerat papper. Thon o. Kirsch 73 (
1856).
Dahl BibliotHb. 1: 454 (
1925).
–
KAM-MASSA.
[jfr t. kamm- masse]
(
numera föga br.)
tekn. hårdgummi, ebonit (som bl. a. användes att göra kammar av). UB
2: 350 (
1873).
– (
3)
KAM-MOSSA,
mossväxten Hypnum crista castrensis Lin, (påminnande om en hjälm- buske). KROK o. ALMQUIST Fl,
2: 25 (
1907).
–
KAM-MURBRÄKEN. (
†)
ormbunksarten Asplenium trichomanes Lin. (med blad som ngt påminna om kammar), bärgspring. LILZA SkånFl,
775 (
1870).
–
KAM-MUSKEL.
[jfr t. kammuskel]
anat. [KAM-MUSKEL.ssg 1]
1) [efter nylat. (musculus) pectineus (
RIOLAN Authrop. 547 (
1618) ), till lat, pecten (eg.: kam) i bet.: blygd (vilken betydelse föranledts därav att blygdhåren förliknats vid den i ullkammen vid kamningen kvarstannande ullen), blygdben]
hos människan: avlång, platt lårmus- kel som utgår från övre delen av blygdbenet o. fäster sig strax nedanför lilla vändknölen, SÖNNERBERG Loder 199 (
1799).
MÜLLER LbAnat. 104 (
1905).
[KAM-MUSKEL.ssg 2]
2) till 4 a; hos häst, oxe o. d., i uttr. främre kammuskel, muskel som ligger på yttre sidan av skulderbladet framför skulderblads- kammen, bakre kammuskel, muskel som ligger bakom den nyssnämnda o. bekläder den del av skulderbladet som ligger bakom kammen. ARETZIUS hos
BILLING Hipp. 63 (
1836).
LB V. 2:28 (
1908).
–
KAM-MUSSLA.
[jfr t. kammuschel]
zool. individ l. art l. släkte av musselfamiljen Pectinidæ (med re- gelbundet, stråligt räfflade o. därigm om en kam påminllande skal); särsk. om släktet Pecten Müll. VetAH 1793,
s. 180.
SUNDEVALL Zool. 170 (
1864).
Kammusslorna (fam. Pectinidæ) äro de rörligaste av alla musslor, 4Brehm 15: 78 (
1931).
–
KAM-MYGGA.
zool. individ l. art av släktet Tanyptera (Cte- nophora) inom harkrankarnas familj (med kam- tänder
å hannens antenner)
1Brehm III. 2: 113 (
1876).
En av de vackraste inhemska harkrankarna är den svarta kammyggan, Tanyptera (Cte- nopbora) atrata I. 4Brehm 13:467 (
1930).
–
KAM-NATE.
vattenväxten Potamogeton pectinatus Lin. (med trådsmala, om tänderna i en kam erinrande blad), borstnate; jfr -GRÄS 1. NYMAN HbBot. 355 (
1858).
LILJA SkånFl. 105 (
1870).
Uppl. 1: 114 (
1902).
–
KAM-NÄVA, (
numera mindre br.)
växten Brodium cicutarium (Lin.) L'Hérit. (med parbladigt findelade blad), skatnäva, skatnäbba; äv. om odlade erodiumarter. HARTMAN Fl. 131 (
1854).
SvensonFrökatal. 1894, s. 18 (om E. gruinum Lin.).
–
KAM-ONDULERING. (
i fackspr.)
ondulering av hår med användning av (elektriska) kammar i st. f. tång. Örebron 1932, nr 157, s. 8.
–
(4 b γ) KAM-PASS.
geogr. brant pass i kambärg. RAGMAN FySGeogr. 23 (
1903).
HEDIN Transhim. 3: 88 (
1912).
–
KAM-PLATTA,
r. l. f. tekn. särsk.
om stålkam med pinnar på vilka maskorna uppsättas o. avtagas i sticknings- maskin. TT 1871,
s. 156.
HufvudkatalSonesson 1920, 1: 130.
–
(1 c β) KAM-POTTA.
[jfr t. kammpott, eng. combpott]
(
†)
järngryta (l. ugn) för uppvärmning av ullkammar; jfr -UGN. 1: Kampotta för 3 och 1: för 2: man. BoupptVäxjö 1781 (efter ullkammare). –
KAM-RENSARE,
r. l. m. apparat varmed kammar ren- göras. WexjöBl. 1846 nr 42, s. 4.
Kamrensare av böjda ståltrådar. VeckoJ 1931,
nr 19, 8. 52.
–
(4 b) KAM-RÖR.
tekn. rör med kammar l. flänsar, flänsrör. TT
1891, 8. 120. För ånga användas med fördel såsom värmekroppar kamrör och kamelement. HufvudkatalSonesson
1920, 4: 36.
Ssgr:
–
KAM-SJÖSTJÄRNA ~⁰²⁰. zool. sjöstjärnan Astropecton aurantiacus Lin. (med armarnas kanter o. vinklar besatta mod stora, taggbärande plattor); jfr -STJÄRNA 2. 4Brehm 15: 338 (
1931).
–
(5 a) KAM-SKIVA,
r. l. f. tekn. mod en på olika sätt utformad kam försedd skiva som är fäst på on axel o. vid den- nas rotation ger on annan maskindol on regle- rad rörelse. TT 1887,
s. 203.
(I induktionsapparaten) försiggår ett brytande och slatande af strömmen, så länge strömkretsen af kamskifvan hålles sluten.
NERÉN HbAut. 1: 28 (
1911).
–
(4 b) KAM-SKYL.
landt. långskyl, trave. LB 2:98 (
1900).
–
KAM-SNÄCKA.
individ l. art tillhörande snäcksläktet Valvata (mod en kamliknande gäl). lBrehm 111. 2: 280 (
1876).
Valvata cristata Müll. Platt kammsnäcka. .. Valvata piscinalis Müll. Vanlig kammsnäcka. FoFl. 1912, s. 196.
–
KAM-STJÄRNA.
[KAM-STJÄRNA.ssg 1]
1) buksvampsarton Geastor poctinatus Pors. (vars hylle har kamlikt fårad l. veckad mynning). KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 189 (
1907).
[KAM-STJÄRNA.ssg 2]
2) zool. kamsjöstjärna. FoFl. 1926,
s. 162.
–
KAM-TAG. (
vard.)
handlingen att föra kam men ett tag gm håret. At låcken hänger längre ned .. kan ändras med ett kam-tag. STAGNZLL BSjelfklok 12 (
1753).
OoB 1892,
s. 263.
–
KAM-TAND.
[KAM-TAND.ssg 1]
1) till 1, om var särskild pigg i en kam. SCHULTHESS (
1885).
[KAM-TAND.ssg 1.slutet]
särsk. zool. till
1 c, i fråga om organ som mer l. mindre påminna om en kam, t. ex. antennerna hos vissa insekter, näbbet hos vissa simfåglar, gälräfständerna hos fiskar m. m.
MARKLIN Illiger 301 ("311") (
1818).
(Skedandens) käns- liga näbb med sina tätt sittande långa kamtänder begagnas som trefvare och sil. NILSSON Fauna II. 2:320 (
1835).
Gälbågarna (hos fliran).. hafva på inre sidan tvenne rader kammtänder. SkandFisk. 113 (1840). Antennerna (hos spinnarna) äro trådformiga eller tandade, hos hannarna ofta med långa kamtänder. 2NF 26: 729 (
1917).
[KAM-TAND.ssg 2]
2) zool. till 2 c. Alla dessa hudflikar (hos mindre vattenödla) fällas och försvinna efter parningstiden, då ryggen blir utan kamtänder. NILSSON Fauna 3: 114 (
1842).
–
KAM-TANDAD,
p. adj. zool. om antenn hos insekt: försedd med kamtänder. 2NF 14:434 (
1910).
ADLERZ Skalbagg. 2 (
1916).
–
(4 b ζ KAM-TAPP.
tekn. axeltapp med kammar l. kragar som hålla axeln i ett bestämt horisontalläge. NF 8: 140 (
1884).
STARCK Hållf. 67 (
1903).
–
(1 c α) KAM-UGN. (
†)
ett slags (gryt- formig) ugn för uppvärmning av ullkammar; jfr -POTTA. VgFmT l. 6–7: 62 (i handl. fr. 1755).
–
KAM-VÄSKA.
(upphäng- bar) väska att förvara kammar i. HALLSTÉN o. LILIUS (
1896).
Kamväska .. att hänga. KatalÅhlén- Holm 1916 – 17, s. 103
– (
2)
KAM-ÄLVING. (
†)
kamäxing. LILJEBLAD Fl,.
58 (
1792).
DALIN (
1852;
med hänv. till kamexing).
– (
2)
KAM-ÄXING.
gräset Cynosurus cristatus Lin. (med småax som erinra om tuppkam- mar). LINNÉ Fl.nr 81 (
1745).
HOLMSTRÖM Naturl, 2:
171 (
1889).
SFS 1925,s.
1000. –
(1,4 α) KAM-ÖDLA. (
numera föga br.)
zool. ödla med kam längs ryg- gen; särsk. om individ l. art av släktet Iguana Laur., iguan, loguan. LINNÉ MuSReg. 43 (
1754).
SCHEUTZ NatH 128 (
1843).
Rebau NatH 1: 519 (1879). B
(
†):
C
(
†):