KAMELIA kame⁴lia, äv. ⁰³⁰² äv. (i fackspr.) KAMELLIA kamäl⁴ia- osv., r. l. f.; best. -an; pl. -or (Dumas MargGaut. (1849; i titeln) osv.), stundom -er (Flora 1835, s. 10, HbTrädg. 8:144 (1884) ). (kamellia ( cam-) 1752–1925. kamelia (cam-) 1843 osv.) LINNÉ för att hedra J. KAMELL (lat. Camellus), som 1738 förde två exemplar av växten från Japan till London] individ l. art av det företrädesvis i Kina o. Japan inhem- ska, till familjen Ternstroemiaceæ hörande växtsläktet Camellia Lin., som utmärker sig för sina stora, praktfulla blommor; blomma av hithörande växt. OSBECK Resa 285 (1752,1757). Mar- guerite Gautier eller Damen med Cameliorna. Dumas (1849; boktitel); jfr KAMELIA-DAM. En hvit camellia, ren som snö. STURZEN-BECKER SFölj. 2: 46 (1850). Camellian har .. en hel mängd va- rieteter. ABELIN TrInomh. 83 (1904). Kamelior blänka i dunkel purpurglans mellan lager och kaprifol. MUNTHE Bref 239 (1909). LINDER Tid. 48 (1924). TOPELIUS Vint.l. 1:196 (1859, 1880) lå- ter i en skildring från slutet av 1700-talet en finsk kapten kalla kamelian kamelblomma. FISCHERSTRÖM Mäl. 281 (1785) har samma ord o. WAHLENBERG FlSv. 247 (1824) camelblom ss. namn på blomvassen, Butomus umbellatus Lin., vars skära blommor likna kamelior i miniatyr.