KAKUMINAL kak¹umina⁴l l. -w-, äv. ⁰¹⁰⁴
adj. o. sbst.; ss. adj. med adv.
; ss. sbst. r.; best. -en, äv. -n; pl. -er. [jfr t. kakuminallaut; bildat till lat. cacumen, spets, topp, benämning på högsta delen av gomvalvet, gomtaket]
språkv. [KAKUMINAL I]
I) adj.;
om kousonautljud l. artikulation: som frambringas l. åstadkommas gm att tungspetsen riktas uppåt o. närmas till l. stödes mot främre delen av hårda gommen (gomtaket). Landsm. 1: 48 (
1879).
NOREEN VS 1: 380 (
1905).
LoW Inl. 33 (1911). [KAKUMINAL II]
II). sbst.: kousonantljud bildat med tungspatsan riktad uppåt o. närmad till l. stödd mot gomtaket; jfr
CEREBRAL LINGVAL. Landsm. 1: 20 (
1879).
DANELL SvLjndl. 21 (
1911).