KAMIN kami⁴n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er. (i ä. tid äv. skrivet eam
-) [liksom d. kamin av t. kamin, eldstad, ugn, skorsten, av lat. cam_inus o. det därur uppkomna it. camino, av gr. κάμινος, ugn; jfr fr. cheminée, eldstad, ugn, skorsten]
[KAMIN 1]
1) (
numera nästan bl. i fråga om äldre l. utländska förh.)
för uppvärmning av boningsrum avsedd, vid ena väggen uppförd l. däri delvis inbyggd fast eldstad l. spisol med öppen härd, vidt, upptill avsmalnande rökfålig med i rummet framskjutande Överbyggnad (spiselkappa); i sydligaste Sv. ngn gg om vanlig kakelugn (se d. o. 1). (Adeln behöver gotlandssten till) dehres egne hus bygningar, .. till dess Zirat, Portaler, Caminer och begrafninger. RARP 4:137 (
1647) 4 Ej midt på golfvet glöder / den muntra brasans sken, / men emot vägg sig stöder / kamin af marmorsten.
TEGNÉR (WB) 5:83 (
1825).
ROTHSTEIN Byggn. 517 (
1859).
Den stora öppna kaminen på långväggen (i Kjöllstorps prästgård). Idun 1900,
s. 162.
I stället för de skulpterade kaminerna eller kulörta fajansugnarna komma (under rokokon) sirliga ljusa "porslinskakelugnar". WRANGEL ByggnH 37 (
1904). jfr
MARMOR-KAMIN.
[KAMIN 2]
2) fristående (flyttbar), mest med kol, kox l. bränntorv (äv. fotogen l. gas) eldad, icke värmemagasinerande (järn)ugn för uppvärmning av (bonings)rum. PH 6: 4192 (
1756).
En Kamin af Koppar. DA 1808 nr 13, s. 2.
Kaminer göras af jern i allmänhet med murning ini. AHLSTRÖM Eldsl. 141 (
1879).
2UB 1: 625 (
1898).
Ödlund sken som en glödgad kamin över hela ansiktet. GUNNARSSON Emigr. 179 (
1930). – jfr
ANTRACIT-,
FLÄNS-,
FOTOGEN-,
GAS-,
ILLUMINATIONS-,
JÄRN-,
KOPPAR-,
PLÅT-,
TACKJÄRNS-KAMIN m. fl.
[KAMIN 3]
3) [efter motsv. anv. i t., ävensom av fr. cheminée; användningen utgår från bet.: skorsten]
sport. trång o. brant (nästan lodrät) klyfta i bärgvägg. TurÅ 1897,
s. 151.
3NF (
1929).
Ssgr A
:
–
KAMIN-ELD.
[KAMIN-ELD.ssg 1]
1) till 1. Han satte sig framför kaminelden. BACKMAN Dickens Pickw.
1: 217 (
1871).
[KAMIN-ELD.ssg 2]
2) till 2. JernkA 1868,
s. 317.
– (
2)
KAMIN-ELDAD,
p. adj. Kamineldade rum. 2NF 13: 729 (
1910).
– (
1,
2)
KAMIN-ELDNING,
JernkA 1878,
s. 542.
Verd, 1890, s. 5. – (
2)
KAMIN-FÖNSTER,
om glimmerskiva på illuminationskamin. HimHavJord 1: 131 (1925). – (
1)
KAMIN-GALLER.
framför kaminen befintligt skyddsgaller; äv.: kakelugns- galler. Tom satt med sina betofflade fötter på kamingallret. BACKMAN Dickens Pickw. 1: 215 (
1871; eng. orig.: the fender).
TySvo (
1932; under kamingitter).
– (
2)
KAMIN-KAKELUGN ~⁰⁰² l. ~²⁰⁰. TT 1876, s. 250. För att tiligodogöra sig fördelen af en viss värmemagasinering utan att behöfva använda en större mängd murverk, som lägger hinder i vägen för en tillräckligt hastig uppvärmning, har man uppfunnit s. k. kaminkakelugnar. Dessa utgöra ett mellanting mellan kakelugnarna och järnkaminerna. 2UB 1: 622 (
1898).
– (
2)
KAMIN-KOX.
WoJ (1891). Maskinkrossad kamincokes. GHT 1895,
nr 277, s. 3.
SDS 1928 nr 267, s. 1.
– (
1,
2)
KAMIN-KRANS.
(vanl. ornamenterad) krans l. ring som bildar översta delen l. krönet av kamin l. kakelugn; äv. om ka- kelugnshylla. TT 1880,
s. 125.
De grön- eller rödspräckliga gula kakelugnarna med hvälfda nischer och kaminkrans sprida åter värme. BÅÅTHHOLMBERG Morf. 1:13 (
1910).
– (
2)
KAMIN-RÖR.
rör varigm röken ledes från kamin in i skorsten. AHB 83:28 (
1873).
RAMSTEN o. STENFELT (
1917) .
– (
1)
KAMIN-SPEGEL.
i kamin infälld spegel. En kaminspegel med omfattning i 1830-tals-gotik från Örbyhus slott. PT 1908, nr 281 A, s. 3
– (
2)
KAMIN-TEGEL.
tekn. eldfast tegel variued kamin fodras inuti. Kamintegel, segmentformiga, såväl refflade som orefflade. Va- ruförtTulltaxa 1: 235 (1912). SvGeolU Ca 6:177 (
1915).