KANDELABER kan¹dela⁴ber, r. l. m.; best. -n; pl. -brar (DALIN (1852) osv.) ( (†) -brer PT1791, nr 72, s. 2, AHRENBERG Stud. 73 (1878) ). [jfr dan. o. t.
kandelaber; av fr.
candélabre, av lat.
candelabrum, avledn. av lat.
candela, ljus (jfr
KANDID)]
[KANDELABER 0]
urspr., i fråga om förh. i den klassiska forntiden: större, pelarliknande ställning avsedd att stå på golvet o. uppbära lampor l. facklor; i fråga om förh. i nyare tid: större (flerarmad) ljusstake, eg. om sådan med hög fot o. avsedd att stå på golvet.
PT 1791 nr 72, s. 2.
Fyra stora kandelabrex stå (i kölnerdomens kor) nedanför altarbordet. NICANDER Mi,m.
1: 118 (
1831).
Ett svall af ljus / Från kronor och från höga kandelabrar. WENNERBERG 4: 244 (
1885).
SvRokoko 61 (
1924). jfr
MÄSSINGS-,
PRAKT-,
SIIVER-KANDELABER. – särsk.
[KANDELABER .a]
a) oeg., om större, mera prydligt utförd lyktstolpe för belysning utomhus. 2UB 1: 595 (
1898). – jfr
GAS-KANDELABER.
KANDELE [KANDELABER .b]
b) konst. om avbildning av antik kandelaber, använd i dekorativt syfte. (På väggytorna) målad graciös och lekande arkitektonisk dekoration, ej sällan förvandlad till eleganta, genom guirlander förbundna kandelabrar. IIAHR ArkitH 124 (
1902;
i fråga om italisk rumsdekorering under den augustiska åldern).
2NF (
1910).
Ssgr –
KANDELABER-ARM,
r. l. m. –
KANDELABER-EUFORBIA.
bot. växten Euphorbia aiitiquorum Lin., vars rakt uppåt växande grenar erinra om armarna på en kandelaber. Verd, 1891, s. 147.
SJÖSTEDT Storv. 43 (
1911).
–
KANDELABER-FORMAD,
p. adj. En pinie med kandelaberformadt grenverk. ROSZNIUS Himmelstr. 252 (
1903).
–
(b) KANDELABER-RANKA.
konst. Kyrkoabsiderna orneras av i stora former buktande kandelaberran- kor. Roo SVAL FornkristK 51 (
1933).