KANEL kane⁴l, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. (i bet.: olika slag av kanel samt i 1 a, b) -er. ( kaanel1550 (: Kaanel barck). kanel (can-, -eel, -ehl) 1538 osv. kaneell (can-, chan-) 1540–1640. kaneii (can-) 1536–1705 (: Canelle skogh). canneel(l) 1546–1675. kannel(i) (cann-) 1543–1737, canele c. 1670) [fsv.
kanel, kanela-, canella- (i ssgr); liksom d.
kanel av mnt.
kanel l. mnl.
kaneel (jfr t.
kaneel), av Kr.
canele (fr.
cannelle), eg.: litet rör, diminutivum till fr.
canne, rör, av lat.
cauna, rör, säv (jfr
KANAL); kanelen förekommer i handeln i rörformiga stänger]
[KANEL 1]
1) den ss, krydda o. drog m. m. använda (inre) barken av vissa tråd tillhörande familjen Lauraceæ, i sht av vissa arter av släktet Cinnamomum Blume; ngn gg äv. oeg. om resp. träd (se b).
Äkta l. ceylonsk kanel, barken av Cinnamomum zeylanicum Breyn., ceylonkanel. Kinesisk l. vanlig kanel, barken av Cinnamomum cassia Bl. Svart kanel, barken av Dicypellium caryophyllatum Nees, nejlikkanel. Hel, stött, malen kanel. G1R 11: 77 (
1536).
Iagh haffuer bestenckt min sängakamar med Mirram, Aloes, Caneel. Ordspr. 7: 17 (Bib. 1541). Reedh så Soppan aff medh Smör, Muskateblommor, Sucker, litet Ingefära och Caneel.
Kockeb. B 4 a (
1650).
JÖNSSON Gagnv. 234 (
1910).
Risgröt kokt i mjölk .. med kanel eller sirap i vackra slingor. KEYLAND All- mogekost 1: 199 (1919). jfr
CEYLON-,
MODER-,
SOCKER-KANEL m. fl. –
särsk. [KANEL 1.a]
a) (
†)
om stycke av kanel. ATTERBOM i
Phosph. 1810,
s. 10.
[KANEL 1.b]
b) (
föga br.)
oeg., om kanelträd. LINNÉ Diet. 2: 184 (
c. 1750).
[KANEL 2]
2) (
†)
elliptiskt för KANEL-BRÄNNVIN. Huile de Venus, Kummil och Kanel / Blifve, Broder Wetz, din del. BELLMAN (BellmS) 1: 35 (
1790).
[KANEL 3]
3) (
i fackspr.)
i uttr. vit kanel, den inre bar. kon av det till familjen Canellaceæ hörande trädet Canella alba Murr. MENNANDER ÅmVetA KANEL, ssgr 1755,
s. 14 FRIES SystBot. 125 (
1891).
JÖNSSON Gaguv. 234 (
1910).
Ssgr (i allm. till
1):
A
:
–
KANEL-ALDEHYD.
kem. omättad, cyklisk aldehyd som utgör huvudbeståndsdelen i kanelolja. BLOMSTRAND Org- Kemi
204 (
1877).
SvFarm, 73 (1901). –
KANEL-BALSAM. (
†)
blandning av muskotbalsam o. kanelolja. CHES- NECOPHERUS Reglter E 1 a (
1613).
ApotT 1698, 8. 9. Därs.
1739, 8. 10.
–
KANEL-BARK,
( kanel- 1548 osv. kanele- 1526–1652) [ fsv. kanela barker, kanelbarker]
[KANEL-BARK.ssg 1]
1) bark av kanelträd; kanel (med särsk. tanke på att den utgöres av stammens barklager). Upp. 18: 13 (
NT 1526;
Bib. 1541:
kaneel).
VaruhuSR 1541.
Kanelbark brukat, borttager Snuffwa och Hosta. Månsson Ort. II (
1628).
JÖNSSON Gagnv. 232 (
1910). 2) (†) om ytterhuden på ben hos människa. 1 mörkret kom ..
(gumman) at snafva mot en pall och skrubbade all kanelbarken af skenbenet.
SAHLSTEDT SagTupp. 7 (
1758).
PORTHAN BrefCalonius 13 (
1793).
MEURMAN (
1846).
–
KANEL-BLOMMA,
r. l. f. [KANEL-BLOMMA.ssg 1]
1) blomma på kanel- träd; särsk. oeg., i sht i pl., om de icke utvuxna fruktämnena i sht av Cinnamomum Cas- sia Blume, vilka användas ss. krydda. SYNNERBERG (
1815).
AHB 54: 10 (
1871).
KLINT (
1906).
[KANEL-BLOMMA.ssg 2]
2) (
i Finl.)
växten Matricaria discoidea DC., gat- kamill. Hembygden(Hfors) 1915, s. 40 (fr. Ingå).
–
KANEL-BRUN,
adj. ( kanel- 1742 osv. kanels- 1589) som har samma (ljus)bruna färg med dragning i gult som kanel. SkrGbgJub. 6: 122 (
1589).
Kanel-brun rock. STURZEN-BECKER 6: 79 (
1868).
(Den syriske barberarens) kanelbruna axel. HEIDENSTAM Vallf. 116 (
1888).
SAHLIN SkånFärg. 154 (
1928).
särsk. i n. sg. i substantivisk anv., om detta slags färg (i sht förr särsk. förekommande på ylletyg).
WESTRING SvLafv. 1: 46 (
1805;
om färgnyans). NF 2:
1195 (
1878;
om färgämne).
–
KANEL-BRÄNNVIN.
( kanel- 1672 osv. kanele- 1590) (
förr)
med kanel kryddat brännvin; jfr KANEL 2. VinkällRSthm 159O. LUNDIN o. STRINDBERG GSthm 430 (
1881).
–
KANEL-DROPPAR, pl.
farm. kaneltinktur. NF (
1884).
SvFarm. 326 (
1901).
–
KANEL-FÄRG.
kanelens färg; kanelbrun färg. LINDESTOLPE Färg. II (
1720).
Den .. bruna, vanligen ljusbruna, kanelfärgen. ELFVING Kulturv. 184 (
1895).
–
KANEL-FÄRGAD,
p. adj. kalIelbrun till färgen. MÖLLER 1: 248 (
1745).
AHB 48: 13 (
1871).
–
KANEL-KAKA.
i sht i pl., om ett slags med kanel kryddade l. beströdda småkakor. LANGLET Husm. 551 (
1892). -KASSIA. (
i fackspr.)
kanel som utgöres av den från mellan- o. ytterbarken mer l. mindre fullständigt befriade innerbarken av Cinnamomum Cassia Bl., vanlig kanel, kinesisk kanel. BERLIN Farm. 1: 233 (
1849).
ROSENDAHL Farm. 110 (
1897).
–
KANEL-KNOPP. särsk.
i kollektiv anv., om outslagna, torkade, i sht förr ss. krydda l. vid parfymtillvärkning använda blomknoppar av kanelträd. (På västindiska kompaniets auktion kommer att säljas) Canel~knopp, Indigo, Romm (osv.). DA
1793 nr 299, s. 2.
KJELLIN (
1927).
–
KANEL-KONFEKT. (
förr)
konfekt kryddad med kanel. 2 Vit tAH 8: 113 (i handl, fr.
1546).
TullbSthm 17/7
1581.
–
KANEL-KRANS.
i sht i pl., om ett slags med kanel kryddade l. beströdda, kransformiga småkakor. HAGDAHL Kok. 977 (
1879).
HemKokb. 324 (
1903).
–
KANEL-LIKÖR. (
i sht förr)
med kanel kryddad likör. LdVBl. 1830 nr 13, s. 4. AHB 92:112 (
1876).
–
KANEL-NYPON-BUSKE.
bot. == -TÖRNE. THEDENIUS Fl Up lSöderm.
229 (
1871).
IVERUS VästmFauerog. 148 (
1877).
–
KANEL-OLJA,
r. l. f. (
i fackspr.)
välluktande, eterisk olja som erhålles gm destillation av kanel. BERCHELT Pestors. C 7 a (
1589; i läkemedelsrecept).
KJELLIN (
1927).
–
KANEL-OLJ(E)-SOCKER.
farm. pulveriserat Soc. ker med tillsats av oljan av ceylonkanel. PH 11: 2SI (1777). NYBLÆUS Pharm. 101 (
1846).
2NF 13: 765 (
1910).
–
KANEL-PLANTAGE.
plantage för odling av kanelträd. VetAH 1780,
s. 63.
–
KANEL-PÄRON.
[jfr t- zimtbirne]
benämning på ett slags små, gulfärgade päron med kryddliknande smak. Au- gusti. Päron äro åtskillige slag, hvaraf Trägårdz- mästarne berömma särdeles sina Canel-Päron. ROSENSTEN Skog. 50 (
1737).
BERLIN Lsb. 180 (
1852).
ENEROTH Pom. 1:78 (
1877).
–
KANEL-PÄRON-TRÄD.
STRIND- BERG Skärk. 90 (
1888).
–
KANEL-ROS,
[jfr t. zimtrose]
bot. (blomma av) busken Rosa cinnamomea Lin., smörnypon, vars bark har en kanelbrun färg o. vars blommor kunna ha en svag kanellukt. LINNÉ HortUps. 1 2 b (
1748).
Sv ENSSON Kulturv. 334 (
1893).
–
KANEL-RÅ,
n. med kanel kryddat (tunn)rå; i sht i pl. WARG 669 (
1755).
LANGLET Husm. 433 (
1884).
–
KANEL-SIRAP. (
i sht förr)
farm. med ceylonkanel beredd sirap. ApotT 1698,
s. 84.
ROSENSTEIN BarnSjukd. 245 (
1771).
LANGLZT Husm. 381 (
1884).
–
KANEL-SKOG.
( kanel- 1780 osv. kanele- 1705) skog l. plantering av kanelträd. SPEGEL OPar. 29 (
1705).
Vilda och planterade Canel-sko- gar. VetAH 1780, 8. 56.
LUNDGREN MålAut. 2: 240 (
1872).
–
KANEL-SOCKER. (
i sht förr)
kanderad kanel. BoupptSthm 1671, s.
453 (
1670).
KLINT (
1906).
–
KANEL-SPRIT, förr äv. -SPIRITUS. (
förr)
i sht farm. sprit l. brännvin vari kanelolja blivit upplöst; äv.: kanelbrånnvin. ApotT 1698, s. 79. BERZELIUS Kemi 4: 411 (
1827).
LEUFVENMARK Vin, 1: 84 (
1869).
–
KANEL-STEN.
miner.- gulröd till hyacintröd granat (vars färg ansetts påminna om kanelens). VetAH 1784,
s. 76.
3NF 8: 930 (
1928).
–
KANEL-STÅNG.
[KANEL-STÅNG.ssg 1]
1) om längre, cylindriskt stycke kanel. Björnståhl Resa 4:304 (
1782).
STIERNSTEDT Marsk. 36 (
1933).
[KANEL-STÅNG.ssg 2]
2) liten, i form av en stång bakad kaka, kryddad l. beströdd med kanel; i sht i pl. AHB 92:78 (
1876).
HÖGSTEDT KokB 563 (
1920).
–
KANEL-SYRA,
r. l. f. kem. omättad cyklisk syra som erhålles gm oxidation av kanelaldehyd. BERZELIUS ÅrsbVetA 1835,
s. 308.
3NF (
1929).
–
KANEL-SYRAD,
p. adj. kem. som innehåller kanelsyra. BERZELIUS ÅrsbVetA 1846,
s. 337.
NF 2:243 (
1877).
–
KANEL-SÅS. (
i sht förr)
med kanel kryddad sås (använd i sht till ostkaka o. d.). LANGLET Husm. 381 (
1884).
Sötost med kanelsås. SvKulturb. 3–4: 13 (1930; i fråga om förh. på K. XII:s tid). –
KANEL-TINKTUR.
farm. alkohol extrakt av ceylonkanel. JouruSvL 1801,
s. 116. 3NF (
1929).
–
KANEL-TRÄD.
[KANEL-TRÄD.ssg 1]
1) till 1: till familjen Lau- raceæ hörande tråd varav kanel erhålles; särsk. om trädet Cinnamomum zeylandicum Breyn. (äv. kallat äkta kanelträdet). SERENIUS (
1734;
under cinnamon).
LINNÉ SVAVb. 1: 67 (
1762).
WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1831,
s. 137.
RÖNNHOLM EkonGeogr. 245 (
1907).
[KANEL-TRÄD.ssg 2]
2) till 3, i uttr. vita kanelträdet, namn på trädet Canella alba Murr. Oldeudorp 1: 176 (
1786).
–
KANEL-TÖRNE.
LfF 1901,
s. 67.
–
KANEL-VATTEN.
farm. destillat av ceylonka. nel med vatten o. vanl. äv. vin l. sprit; förr äv. om dryck som beredts gm att kanel kokats i vatten, som därefter tillsatts med socker, l. om blandning av kanelolja, vatten, sprit o. socker. 2VittAH
8: 123 (
i handl. fr. 1578).
RÅLAMB 14: 136 (
1690).
BERZELIUS Kemi 4: 411 (
1827).
SvFarm. 35 (
1901).
–
KANEL-VIN.
( kanel- 1585 osv. kanela- 1585) (
förr)
med kanel kryddat vin; förr stundom anvåndt som (lindrigt) laxermedel. VinkällRSthm 1585. LIN- DESTOLPE SuurbrFr.
5 (
1718).
PH 11: 270 (
1777) ,
B
(
†):
C
(
†):
Avledn..:
–
KANELA ,
v. (vard., tillf.) beströ (ngt) med kanel. En wähl pepprat och Canelat Söthgrööt. RUDBECK Atl. 3: 161 (
1698) ,
THORILD 2: 93 (
1784;
i bild).