KAMP kam⁴p, sbst.⁴, r. l. m.; best. -en.

[jfr sv, dial. kamp, m., fältsten, klappersten, kapp, klimp (Dalarna), d. kanop, gråsten (i sht koll.), nor. kamp, gråsten, klappersten; av ett urnord. kamp. a- (vartill med diminutivt l-suffix nor. koppul, liten, rund sten), av ovisst urspr. – Jfr KAMPA v.²,]

[KAMP.sbst4 1]

1) (†) fältsten, klapperstell. SvKulturb. 7–8: 112 (cit. fr, 1725).

[KAMP.sbst4 2]

2) bärgv. koll.: (grövre) stycken av malm l. skärsten.

[KAMP.sbst4 2.a]

a) (numera knappast br.) vid Falu gruva: hårdmalm i stycken av storlek varierande mellan en knytnäve o. ett barnhuvud. RINMAN (1788).

[KAMP.sbst4 2.b]

b) (†) . i fråga om den förr brukliga vändrostningen av kopparskårsten: stycken som vid skrädningen befunnits råa l. mindre väl rostade o, därför lades i rostmuren att ånyo (en l. flera gånger) vändrostas. RINMAN (1788). ALMROTH Kem. 619 (1834).

[KAMP.sbst4 3]

3) (†) elliptiskt för KAMP-ROSTE. RINMAN 2: 1198 (1789).

Ssgr (till 2; bärgv.):

– KAMP-JÄRN.

[möjl. till KAMPA v.²,]

(numera föga br.) slägga avsedd att därmed sönderslå malm l. skärsten till "kamp"; äv, om slägga av samma storlek o. utseende, men använd för annat (andra) ändamål. RINMAN (1788). (Materialskrivaren vid St. Kopparberg skall hålla reda på) jernredskap (vid gruvbrytning o. hyttdrift), bestående i kampjern, stenjern (osv.). Bergv. 4: 40 (1794). Banken .. kilas ned med spett och kampjärn. SvGeolU Ca 6: 244 (1915).

– KAMP-MALM. (†) koll.: grova stycken av kopparmalm, upplagda som yttermur vid en kallroste. RINMAN 1: 958 (1788; i fråga om förh. vid Röros koppargruva i Norge).

– (2 b) KAMP-ROSTE. (†) vid den förr brukliga vändrostningen: roste som (väsentligen) utgjordes av "kamp". RINMAN 2: 1193 (1789) .

– KAMP-STEN, se KAMPERSTEN.

– (2 b) KAMP-VÄRK, n. (†) = KAMP, sbst,⁴² b. RINMAN 1:960 (1788).