KANT kan⁴t, r. l. m.; best. -en ; pl. -er ³² (RP 8: 348 (1640) osv.) ((†) -ar SCHRODERUS JMCV. 337 (1620) , LIND (1749); -or KKD 5:29 (1709) ). ( cant 1679. kand 1679 (: Kand yxe). kant (kandt, kannt, cant) 1530 osv. kahnt 1642) 1) hörn, vinkel; spetsigt l. utskjutande parti av ett föremål ; numera. bl. övergående i bet. 3. (Sv.) kant, hörne, wråå (lat.) angulus. WOLLIMHAUS Ind. (1652). SPEGEL (1712). LIND (1738). SCHULTZE Ordb. 2150 (c. 1755). 2) (förr) mil. benämning på vissa underavdelningar i ett pi- kenarförband (l. ett kombinerat musketerar- o. pikenerarförband), av vilka var särskild fällde pikarna i en viss angiven riktning; anträffat bl. i pl. Dhe främste halfwe Rohterna .. uthi twenne Canter fälla sine Pijker dhen ena höger, den andre wäster åth. SÖDERMAN EXBOOl 37 (1679). Til at, uth aff hela Ordningen formera fem Batallioner, commenderas så. 1. Första, andra, fembte och siette Ledh, medh halfwa Rothar öpner eder höger och wänster til fyra Canter, march. Därs. 162. 3) (yttre, konvex) vinkel mellan två i olika plan befintliga O, i en linje sammanstötande ytor; linje (l. mer l. mindre smal rand) vari två i olika plan befintliga ytor (särsk. två gränsytor av ett föremål) mötas; det parti av ett föremål som (utvändigt) befinner sig närmast omkring en dylik linje (l. rand); såväl om dylikt parti vid skärningen mellan två huvudytor av ett föremål (t. ex. en kub l. ett prisma) som om upphöjd l. utskjutande rand på någon särskild yta. Brytande kant, (fys.) avskärningslinje mellan de gränsytor i ett prisma gm vilka den ljusstråle som brytes passerar. Dock efter han (dvs. himmeln) är rund, och haar ej Kant, ej Hörne, / Tå stöter han ey an. SPEGEL G W 61 (1685). Tvenne (av gallstenarna) voro nog stora, med åtskilliga spitsiga kanter. PH 5: 3078 (1751). De (på bilden före. kommande) räta lineerna AB, AD .. (kallas) pyramidens kanter och kanternas ändpunkter pyramidens hörn. BERGSTRAND Strömer Eucl. 202 (1852). ASJÖGREN Min. 4 (1865). Hela hufvudet är omgifvet af en, inåt af en tydlig fåra begränsad, kant, som är bredast vid hörnen och framtill döljes af pannan. LINNARSSON VgCambr. 61 (1869). (Räfflorna på kolonnskaftet i dorisk stil) sammanstöta i skarpa kanter. HAHR ArkitH 52 (1902). jfr BEN-, BORDS-, BÄRG-, KLIPP-KANT m. fl. – särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. om stötande egendomlighet i lynne l. beteende, brist på smidighet l. mjukhet i uppträdande o. d.: kantighet; särsk. i pl. Kristinas uppförande (mot K. X G.) hade äfven sina kanter. FRYXELL Ber. 11: 72 (1843). Han hade sina underliga kanter, / de hafva redan slipats af så smått. STURZEN-BECKER 6: 68 (1868). STRINDBERG Hafeb. 244 (1890). 4) linje som (åt ngt visst håll) begränsar en yta l. ett föremål; gränslinje; (åt ngt visst håll befintlig del av en ytas l. ett föremåls) omkrets; det parti av en yta l. ett föremål som befinner sig närmast intill en dylik linje; stun dom om (mindre) segment av en rund yta (l. av ett föremål som ter sig ss. en sådan); ofta icke strängt skilt från 9. 74 små skiffuor vidh pass 3 quarter på huar kant. RUDBECKIUS MemQvot. 16 a (1625). Trollet sat .. och bet i kanten på skölden. VERELIUS Gothr. 273 (1664). Jackans skjört igensys aldeles nedtill kanten, både på sidorne och baktill. UnderrManskläd. A 2 a (1778). En kant af solen viste sig öfver hafvets bryn. FRANZÉN Pred. 1: 33 (1841). Å bref anbragt frimärke bör icke skjuta utanför eller omsluta brefvets kant. Döss o. LANNGE 187 (1908). jfr BLAD-, BORDS-, BÄNK-, GULD-, SIIVER-, SOFF-, STOL (S)-, UN- DER-, ÖVER-KANT m. fl. – särsk. a) om (partiet närmast intill) den linje som begränsar väggen l. väggarna av ett ihåligt föremål (t. ex. ett kärl) upptill; brädd. Kärlet är fyllt (upp) till kanten. Tallriken, skålen är stött i kanten. Rosenläpp knappt Gerda lade / till dess (dvs. pokalens) kant. TEGNÉR (WB) 5: 177 (c. 1825). AUERBACH (1909). ÖSTERGREN (1929).– särsk. (vard.) i uttr, (vara) stött i kanten i bildl. anv.: (känna sig) förnärmad, (vara) "stött". SkånAB 1898, nr 219, s. 2. Nå, Sten såg ut att vara litet stött i kanten, men det gick väl öfver. ULLMAN FlickÄra 156 (1909). DN (A) 1932 nr 196, s. 8. b) om (partiet närmast innanför) linje som (på ngt visst håll) avgränsar ngt från ngt annat som befinner sig intill l. omkring det- samma, särsk, från ngt annat av skarpt skild karaktär (t. ex. en fördjupning l. upphöjning l. en vattensamling l. ett vattendrag från den omgivande markytan, ett markområde från en sjö l. ett hav o. d., en skogsmark från en trädlös markyta o. d.); stundom svårt att skilja från 11. LUCIDOR (SvS) 297 (1673). (Polen) gräntzar .. in til the Keyserlige Arffländerne, Mehren och Slesien, som ock til en kant aff Ungern. BRASK Pufendorf Hist. 368 (1680). Tymian .. planteras kring Kantarna på (trädgårås-)Sängiarna. RÅLAMB 14:18 (1690). Långs rännilens kant samlades dufvorna för att dricka. HEIDENSTAM End. 109 (1889). På den grekiska kanten af Mindre Asien. NILSSON FolklFest. 305 (1915). jfr DIKES-, GRAV-, GRÄS-, HAVS-, LANDSVÄGS-, SJÖ-, SKOGS-, STRAND-, VÄG-, YTTER-, Å-, ÄLV-KANT m. fl. c) bildl. (jfr a slutet), för att beteckna det varmed ngt börjar l. slutar. Gref Christoffers infall .. satte Dannemark på kanten af sin undergång. DALIN Hist. 111. 1: 267 (1761). FinT 1929, 1: 227. (†) Ty är min Siäl bedröfwat, / Alt in til dödzens kant. WIVALLIUS Dikt. 89 (1634). – jfr HÖST-, UNDER-, VÅR-, ÖVER-KANT. 5) (†) om sida i en plan flersidig figur med särskild tanke på dess betydelse för figurens form; aliträffat bl. i oeg. anv., om länga i ett byggnadsvärk som bildar en sluten figur. (Den täckta gången omkring borgen) war bygd vthi fyra kantar. SCHRODERUS JMCV. 337 (1620). 6) med (så l. så många) sidor försedd plan figur; i ssgrna FEM-, FYR-, SEX-, SJU-, TRE-, ÄTT-KANT m. fl.

[KANT.sbst 7]

7) längs ett föremåls begränsningslinje befintlig (t) rand l. list l. remsa l. band o. d. som på ett l. annat sätt (t. ex. gm färg l. material) KANT, sbst. skiljer sig från föremålet l. vidfogats detta till prydnad l. ss. skoning o. d.; bräm, bård; fåll; lnarginal (i bok o. d.). Anteckna, skriva ngt i kanten. 1. Qwinnfolks kappa af Sijdengroffgrönt med kant. BoupptSthm 30/0 (1672). Tårck-ållor böra vara med väf til botten, på det sättet giorda, at det är en kant af 3 tvär fingers högd öfver och under, af stadiga trä-listor omkring. WARG 404 (1755). Vingarna (på skeppet Ellida voro) svarta med kanter af rödt. TEGNÉR (WB) 5:25 (1825). NYBLOM Akvarellm. 25 (1910). jfr AVSLUTNINGS-, GULD-, OMRAMNINGS-, PLYSCH-, SILVER-, SORG-KANT m. fl. 8) (†) benämning på ett slags fina spetsar. Svarta franska band med kanter på. VRP 43/31733 (bet. oviss). LIND (1749). DALIN (1852). 9) gränsyta av ett föremål, sida; vanl. med inbegrepp av det parti av föremålet som befin- ner Sig närmast under ytan i fråga; utom i mer l. mindre bildl. anv. (se

[KANT.sbst 9.c]

c) numera företrädesvis om smal gränsyta (i sht sidoyta) av ett föremål (t. ex. ett bräde l. en bordsskiva l. ett mynt o. d.); ofta icke strängt skilt från 4. Dhe branta gatorna äro lagde med tegelstenar kanterna up, så att man icke skal falla. SvBrlt. 1: 30 (c. 1700). Knapparne äro släta, men litet tjockare än förr, hvarigenom kanten blifvit af- rundad. KonstNyhMag. 2:4 (1819). Pärmar med sneda kanter. Bokb Ord l. (1899). NILSSON FestdVard. ii⁴ (1925). – jfr AKTER-, BORDS-, FAR-, FÖR-, SÄNG-, UNDER-, VAN-, ÖVER-KANT m. fl. – särsk. a) i förb. på (å) kant, för att beteckna läge med en (smal) sidoyta (l. ändyta) vilande på ett underlag. BLOCK Mo ta la Str. 34 (1708). Til Trapsteg (i officersboställen) tages huggen Sten der densamma står at bekomma; men i vidrigt fall betienar man sig af Tegelsten på kant satt. PH 6:3832 (1755). Sedan (tegel.)stenarne legat 8 á 10 timmar på största ytan, vändas de på kant och få sålunda stå och torka en á två dagar. TT 1871, s. 339. HAHR ArkitH 186 (1902). – särsk. (i fackspr.) i uttr. på (å) hög kant, på kant, särsk. så att föremålet vilar på en av sina ändytor. At Bielkarna ej läggas på Murläkter utan på Tegelsten, satt á hög kant. PH 6: 3832 (1755). Krig VAH 1823, s. 164. IKONEN (1889). b) benämning på (det hårda l. fasta) ytpartiet av bröd, ost o. d.; ofta om frånskilt l. överblivet stycke av detta parti; äv. om brödskalk; äv. övergående i bet.: (frånskilt l. överblivet) hårdt stycke bröd l. ost. BJÖRKEGREN 407 (1784). Man bör till (bröd-)soppa gömma de kanter, som först skäras af eller blifva öfver när man skär limpa. LANGLET Husm. 188 (1884). SANDBERG GHUSH 8 (1897). jfr BRÖD-, OST-KANT. c) (numera mindre br.; se dock slutet) i mer l. mindre bildl. anv.: sida. Så snart lyckan wändhe sigh på then andra kanten. BALCK Es. i48 (1603). (Dårskapen säger: jag döljer) ej .. något .. som jag innom barmen hyser, och är mig således både bak och framman, samt på alla kanter mäkta lik. LUNDBERG PAULSON Erasmus 7 (1728). – särsk. (fullt br.) i uttr. vända ngt på alla kanter, skärskåda ngt från alla sidor l. synpunk KANT, sbst. ter, noggrant skärskåda l. överväga ngt. 'Denna frågan vändes på alla kanter. ENEMAN Resa 1: 94 (1712). DALIN (1852). ÖSTERGREN (1929). 10) i uttr. kant i (stundom vid) kant (mot, stundom till ngt l. var- andra), för att beteckna läge (omedelbart) intill l. bredvid ngt l. varandra (utan att det ena föremålet med ngn del befinner sig ovanpå l. skjuter ut framför det andra). LBÄ 36–38: 88 (1800). En klädning, som blott skulle bestå af .. band af olika färger, sydda kant i kant till hvarandra. AJourn. 1815 nr 289, s. 2. HARTMAN Bot, 64 (1843: kant vid kant), Tjocka jernplåtar, som fogas kant i kant mot hvar andra, kunna hopsvetsas forme- delst en lödsöm. JernkA 1888, s. 43. Den rymliga bodtrappan till Åbergsons speceri. & diversehandel .. är kant i kant till gårdens inkörsport. DAHLBÄCK Åb. 3 (1914). BILDMARK Entrepr. 204 (1921). 11) (utan bestämda gränser tänkt) parti av ett område; trakt; särsk. dels om periferiskt liggande trakt l. om trakt soin bildar den östliga l. västliga osv. delen av ett område, dels om i viss riktning liggande parti av det område som omgiver ngn l. ngt; äv. övergående i bet.: riktning, håll; förr äv. om parti av horisonten; stundom svårt att skilja från 4 b. Från alla håll och kanter.ConSEcclAboP 547 (1661). Sij Werlden hur' hon är å alla Kanter fuller. WEXIONIUS Sinu. 3: D 4 b (1684). Men som sedes belli (dvs. krigsskådeplats) är på den kanten (dvs. mellan Rom och Neapel).., så har jag lämnat den resan tils vidare. ACELSIUS (1734) i SvBrlt. 2:33. (En person som sett månen efter nytändningen) blef .. frågad nogare efter, om han sedt Månan, mot Norra eller Södra kanten. LAGERBRING HistLit. 69 (1748). Jag stod på höjden af min lefnads branter / der vattendragen dela sig, och gå / med skummig bölja hän åt skilda kanter. TEGNÉR (WB) 5: 204 (c. 1826). Detta var hafvet, visserligen ingen ny- het för intendenten Borg, som sett åtskilliga kan- ter af världen. STRINDBERG Hafeb. 23 (1890). (Han) hade .. kommit ditflyttandes (dvs. till den köpta gården) med hustru och barn och ett duktigt bo från norra kanten af häradet. LD 1907 nr 32, s. 3. (†) Them blödhom lyckan är fast dyr, / The köne hielper ewäntyr, / Thet mången söker i all Kant. Fosz 377 (151). – särsk. a) i fråga om vindriktning: håll; riktning. RÅLAMB 13: 34 (1690). Vädret blåser , . snart ifrån en kant, snart ifrån en annan. BÆLTER JesuH 3: 135 (1756). Vindarne höllo sig beständigt på de kanter som voro oss rakt emot. Polyfem II. 36: 2 (1810). "Fan också, att .. (vinden) skulle dra sej på den kanten (dvs. på nordväst)." LINDHÉ Ledf. 135 (1903). Från den avlägsna byn hördes ibland råkornas gälla konselj i almtop. parna, när vinden blåste från den kanten. BygdFolk 335 (1927). b) i oeg. l. bildl. anv.

[KANT.sbst 11.b.α]

α) håll (se HÅLL sbst., I VII 1 c), sida. Om Enigheet ey skäär och såår, / Om Enigheet ey plan. tar; / Då blifwer fruchtlöös Höst och Wår, / Och brist på alla kantar. LINDSCHÖLD Carr. C 2 a (1672). Om Acteur'n vill ha oontanter, / Lofva stort åt alla kanter. NORDFORSS Theaterdir. 58 (1799). Hon hade arbetat hon med minsann på sin kant, och sparat och släpat. NORDSTRÖM Amer. 141 (1923). "Förvirringen på den borgerliga kanten" är vid årsskiftet ett speciellt glädjeämne för Folkbladet. DN (A) 1934 nr 4, s. 3. β) (†) i uttr. en (liten) kant till öster, väster osv., ett (litet) stycke åt öster, väster osv. GIR 7:160 (1530). Några hundrade mijler längre norr, och en lijten kant til öster, finnas öffuermåtton höga gruffuelige bärg. PETREIUS Beskr. 1: 69 (1614). 12) i vissa bildl. uttr. med för nutida språkkänsla oklar anslutning till en eg. bet. av ordet. a) i uttr. hålla sig, vara, stundom stå, förr äv. sitta på sin kant, hålla på sin värdighet, icke släppa ngn in på livet, vara tvär l. stolt l. högdragen l. reserverad i sitt uppträdande. Vår' egne syskon-barn .. / -. nu sparde inga böner, / At vinna af oss gunst, .. / Doch viste vi rätt väl, at sittia på vår kant. KOLMODIN QvSp. 1: 192 (1732). DALIN Vitt. II. 6: 58 (1736: står – , på sin kant). Ah nej; min mor, hon är på sin kant, hon. Hon vil aldrig at vi ska ta emot något, som vi inte ärligt ha förtjeBt. ENVALLSSON Savoy. 30 (1794). Hero. -. den som är så tvär och på sin kant / Som Beatrice måste alltid stöta. HAGBERG Shaksp. 2: 54 (1847). HEDVERG Torpa 46 (1888: hålla sig . på sin kant). DN (A) 1935, nr 45, s. 4 (: höll sig på sin kant). b) i uttr. komma l. råka l. vara på kant (med ngn l. ngt), komma l. befinna Sig i konflikt (med) l. i spänt l. ovälsskap- ligt förhållande (till ngn l. ngt). Han hade en gång kommit på kant med lifvet, och som en igelkott spärrade han nu sina taggar ut, i tid och otid. LUNDEGÅRD Prins. 90 (1889). Jag kom mycket fort på kant med mina medlärare, hvilka icke voro särdeles välsinnade mot mig förut. TAVASTSTJERNA Patriot 174 (1896). SvD(A) 1932 nr 276, s. 9.

[KANT.sbst 12.c]

c) (†) i uttr. komma i den kant att osv., komma i det läge att osv. Den saken (dvs. angående "skjutsningen") är sådan, är kommen i den kahnt, att där är ingen uthväg. RP 9: 84 (1642).