KANTELE kan⁴tele l. ³⁰² (akut l. grav ÖSTERGREN (1929) ), r. (l. m. l. f.); best. -en; pl. -er. ( kantele 1821 osv. kandele 1811–1864)

[ av fin. kantele, kandele(t), möjl. av lit. kanklés]

[KANTELE 0]

i Ostpreussen, Litauen o. Finl. förekommande primitivt knäppinstrument av cittratyp. ROSENBLAD Rühs 1: 13 (1811). Kantelen .. är finnarnas nationalinstru- ment. BOIVIE NordMMusik. 12 (1911). ANDERSSON Stråkh. 47 (1923). Jfr PORTHAN 3: 366 (c. 1778).

Ssgr

– KANTELE-HARPA, r. l. f. kantele. RETZIUS FinKran. 83 (1878). BOIVIE NordMMusik. 9 (1911).

– KANTELE-MUSIK. RETZIUS FinKran. 135 (1878).

– KANTELE-SPEL. RETZIUS FinKran. 85 (1878). ANDERSSON Stråkh. 145 (1923).

– KANTELE-SPELARE. RETZIUS FinKran. 134 (1878).

– KANTELE-STRÄNG, r. l. m. CANNELIN 136 (1908).