KAPA ka³pa², v.², i sht förr äv. KAPPA kap³a², v. -ade ((†) ipf. -te HFinlÖ 1: 440 (1730) ). vbalsbst. -ANDE, -NING. ( ka(a)p- (ca-) 1730 osv. kapp- (ca-) 1680–1929 (angivet ss. "landsdelsord")) 1) (i sht i fackspr.) avskära l. avhugga l. avsåga (ngt) på tvären (vinkelrätt mot dess längdriktning). Vanten kappas (eller afhugges) til deras rätta längder uppå många handa sätt. RAJALIN Skiepzb. 210 (1730). LIND (1749). Amira- lerna läto genom båtar kapa minkablarna. TSjöv. 1901, s. 310. Kapning af större profiljärn. Hufvud. katalSonesson 1920, 1: 320. Gångbron kapas i båda ändar innanför uppbärningspunkterna och nedfiras till marken. DN(A) 1933, nr 102,8. 7. – särsk , a) sjöt. med avs. på mast, tross, till riggen hörande tåg o. d.: ss. nödfallsåtgärd i en farlig belägenhet avhngga (mast osv.). ROSENFELDT Tourville 63 (1698). Iag .. fick .. ankaregrund, men måste om Morgonen .. Cappa ankartåget. HFinlÖ 1: 454 (1730). Masterne kappas i nödfall, när man strandat. DALMAN 28 (1765). SFS 1848 nr 8, s. 11. Apg. 27: 40 (Bib. 1917). – särsk. i uttr. 3kapa en mast över bord, avhugga en mast jämte densamma stödjande tågvirke så att den kommer att gå över bord. ROSENFELDT Tourville 99 (1698). CALWAGEN (1853). b) skogsv. med avs. på timmer o. d.; särsk, i fråga om avsågning av timmer o. d. till viss bestämd längd. Skogvakt. 1891, s. 127. Det .. är önskvärdt, att timret .. kapas i de mest fördelaktiga längderna vid själfva sågverket. PT 1901, nr 158 A, s. 3 Kapning av ved, DN(A) 1934 nr 84, s. 22. 2) (vard.) gm skärande l. huggande o. d. avlägsna (ngt), avskära, avhugga; med avs. på kroppsdel (hos människa l. djur): avskära, avhugga, amputera; äv. oeg. o. bildl. Kapa halsen, huvudet (av ngn), halshugga (ngn). (Matroserna) kappa .. stiärten och fenarna frå honom (dvs. hajen). WALLENBERG (SVS) 1: 215 (1771). (Fält. skären) kapade armar och ben, så att det var lust och glädje. TOPELIUS Fält. 1: 5 (1853). Censuren (hade) varit framme och kapat många av styckets finaste repliker. LINDBERG Teat. 372 (1916). Man har försökt att åtminstone få hörnet (av ett hus) kapat. SvD(A) 1932, nr 53, s. 20 (i fråga om gatureglering). 3) gm skärande l. huggande o. d. stympa (ngt), beskära (se BESKÄRA, v.²). a) trädg. med avs. på träd l. buske: avskära l. avsåga grenar l. kvistar på (träd osv.), beskära (se BESKÄRA v.², ¹ a). Pilträdet växer så hastigt, att det hvart femte år kan kapas på nytt. WÅHLIN LbLandth. 20 (1804). SANTESSON Sr. 217 (1887). Efter den stora kapningen för tio, elfva år sedan hade .. (träden på Lundagård i Lund) utbredt sig med ny växtkraft. BÅÅTH-HOLMBERG Sekl. 1: 3 (1897). b) (mindre br.) bildl., med avs. på skildring o. d.: stympa. Den fördömda tidningsskrifvaren har kapat berättelsen. Här står ingenting mer om hela scenen. SPARRE Sjökad. 175 (1850). 4) sjöt. gm avhuggande l. avskärando av tåg o. d. avskilja l. lösgöra (ngt) som medelst tåg o. d. är fäst vid ngt. En medföljande kanot måste kapas. Kongo 2: 242 (1888). – särsk. i uttr. kapa (sitt) ankar l. kapa ankaret, avhugga ankartåget l. -kättingen (för att snabbt få fartyget i gång). Så snart dhe danska (krigsskeppen) under Bornholm blefwet wåra warse, hafwa dhe strax kappat sina anckar och begifwet sigh åt Kögebuckt. KKD 5: 183 (1710). Voro .. sielfva skeppen så tilpyntade, at en del måste kränga, och de andre kappa anckare. NORDBERG C12 2: 640 (1740). STURZEN-BECKER 4: 82 (1862).