KARABINJÄR kar¹abinjä⁴r l. -æ⁴r, l. KA- RABINIÄR kar¹abin¹iä⁴r l, -æ⁴r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. ( karabinier (cara-) 1729–1921. karabiniär 1926 osv. karabinjär 1909 osv. karbinier (car-) 1814–1846. karbiniär 1815) [jfr t. karabinier, eng. ca- rabineer; av fr. caabinier resp. it. carabiniere, span. carabinero, till fr, carabine resp. it. o. span. carabina (se KARBIN)]
[KARABINJÄR 0]
i sht mil. urspr.: med karbin beväpnad ryttare uttagen särskilt för spaningstjänst o. d.; senare allmännare: kavallerist hörande till visst slags truppförband inom det medeltunga kavalleriet; numera nästan bl. i fråga om italienska, spanska o. portugisiska förh., ss. benämning på gendarm.
BIURMAN Brefst. 113 (
1729).
KrigVAH 1805,
s. 96.
MELANDER UnderlL 145 (
1912;
fr. Sardinien).
VFl. 1925, s. 89
(fr. Portugal). – särsk. (
förr)
i uttr. skånska kara- binjärerna, om Skånska karabinjärregementet. Ryttmästare vid skånska karabiniererna. DE GEER Minn. 1: 1 (
1892).
Ssgr:
–
KARABINJÄR-REGEMENTE. (
förr)
mil. GT 1788,
nr 84, s. 2 (fv. Ryssl.).
FinBiogrHb. 147 (
1895; fr. Ryssl.). särsk. i uttr.
Skånska karabinjarregemen- tet, namn buret
1805 – 22 av Skånska dragon- regementet. SvKrigCivCal. 1806,
s. 82.
KrigVAT 1855,
s. 532.