KARDINAL kar¹dina⁴l, sbst. ¹, i bet. 1 m., i bet. 2 a, b m. l. r., i bet. 2 c, d, 3 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. ( kardinal (card-) 1528 osv. gardinal 1705)

[ fsv. kardinal, kardinale; jfr d. kardi- nal, isl. kardináli, t. kardinal, eng. o. fr. cardinal; av mlat. cardinalis, substantivering av lat. cardinalis, adj. (se KARDINAL, adj.²)]

[KARDINAL.sbst1 1]

1) titel för var särskild av de (numera högst 70) prelater (eg. o. urspr.: präster vid Roms huvudkyrkor) som innehava den romersk- katolska kyrkans näst påvedömet högsta vårdighet o. bl. a. hava till uppgift att vid inträffande ledighet välja ny påve. OPETRI Clost. D 4a (1528). (Påvens) Cardinaler och Munkar, / .. Ehwart som taskan hou luthar, / Tijt wenda sigh thessa stutar. PRYTZ G1 G 1 a (1621). År 1179 bestämdes, att påfvevalet skulle förrättas af kardinalerne. HILDEBRAND Medelt. 3: 97 (1899). Kar- dinaler och prelater bilda jämte ett antal lägre grader det påvliga ämbetsverk, som kallas ku- rian. FEHRMAN OrientK 108 (1920).

[KARDINAL.sbst1 2]

2) i bildl. anv. av 1, med tanke på kardinalernas röda cereiuonidräkt, om djur l. växt l. frukt med röd färg. – särsk.

[KARDINAL.sbst1 2.a]

[jfr motsv. anv. i dan. o, t.]

zool. den i Amerika inhemska, till finkarna hörande fågeln Cardinalis cardinalis Lin., ofta hållen ss. bur- fågel. SCHEUTZ NatH 84 (1843). GHT 1895, nr 137 A, s, 4 (i annons). SvUppslB (1933).

[KARDINAL.sbst1 2.b]

b) (skämts., föga br.) i uttr. havets kardinal, om hummer. SD(L) 1897, nr 581, s. 3. SERNER Birck 177 (1917).

[KARDINAL.sbst1 2.c]

c) växten Ipomæa Quainoclit Lin. SCHEUTZ NatH 250 (1843).

[KARDINAL.sbst1 2.d]

[jfr motsv. anv. i dan. o. t.]

trädg. benämning på vissa äpplesorter. Röd kardinal, vitstrimmig kardinal. ENEROTH Pom. 2: 35 (1866).

[KARDINAL.sbst1 3]

[jfr motsv. anv. i dan. o. t.; jfr äv. BISCHOFF, BONDE 5, DOMPROST 3 samt PRELAT, ÄRKEBISKOP ss. namn på drycker]

(förr) dryck av vin (renskt vin, champagne) med tillsats av diverse kryddor, vilken vanligen förtärdes kall. LINDERHOLM 1: 175 (1802). HAGDAHL Kok. 1122 (1879). NF (1884). Ekbohrn (1904).

Ssgr (i allm. till 1; jfr ssgrna under KAR- DvNAL, adj.²):

– KARDINAL-BISKOP. innehavare av högsta graden bland den romerska kyrkans kardinaler. SCHRODERUS Os. 2: 659 (1635). SYLWAN (o. Bing) 1: 32 (1910).

– (2) KARDINAL-BLOMMA, r. l. f.

[växten har röda blommor]

( kardinal- 1736–1852. kardi- nals- 1899) växten Lobelia cardilialis Lin. BROOCMAN Hush. 4: 16 (1736). PT 1899, nr 290 A, s. 3

– KARDINAL-DEKAN. titel för den äldste kardinalbiskopen i påvens kardinalkollegium. NF 3: 1009 (1879).

– KARDINAL-DIAKON. innehavare av den lägsta graden bland den romerska kyrkans kardinaler. ADLERBETH (1784) i MoB 5: 80. KyrkohÅ 1900, s. 316.

– (2) KARDINAL-FINK. zool. == KARDINAL sbst.¹, ² a. LfF 1917, s. 129.

– KARDINAL-HATT, se c.

– KARDINAL-KOLLEGIUM. ( kardinal- 1845 osv. kardinals- 1758–1929) om det av samtliga kardi- naler bildade kollegiet. PT 1758 nr 44, s. 3. Kar- dinalerna utgöra tillsammans kardinalkollegiet, som bl. a. förrättar påveval. FEHRMAN OrientK 108 (1920).

– KARDINAL-KONGREGATION. ( kardinal- 1884 osv. kardinals- 1920) benämning på av påven till- satta, av kardinaler sammansatta kommittéer för handhavande av kyrkliga ärenden. NF 8:1169 (1884). FEHRMAN OrientK 60 (1920). Kardinalkon- gregationerna, hvilka kunna betecknas som romerska kyrkans regeringsdepartement. 2NF 35: 193 (1923).

– KARDINAL-PRÄST. innebavare av mellersta graden bland den romerska kyrkans kardinaler. SCHRODERUS Os. 2: 526 (1635). KyrkohÅ 1900, s. 316.

– KARDINAL-PURPUR. ( kardinal- 1907. kardinals- 1882–1930) eg. om kardinalernas röda ceremonidräkt; särsk. övergående i bet.: kardinalvärdighet. KJWARBURG i 2SAH 59: 4 (1882). Då .. (Lamennais) 1824 besökte påvea Leo XII i Vatikanen, blev kardinalspurpurn erbjuden honom, men han avböjde. BonnierLittH 4: 60 (1930).

– KARDINAL-RÖD. ( kardinal- 1929. kardinals- 1907–1929) av samma röda färg som kardinalernas ceremonidräkt. LEWENHAUPT Reddy 219 (1907). ÖSTERGREN (1929).

– KARDINAL-RÖDT. n. jfr -RÖD, SvD 22/3 1924, Bil. s. 1.

– KARDINAL-STATSSEKRETERARE ~⁰¹⁰²⁰⁰. titel för en av kardinalerna i den romerska kyrkan, bl. a. ledare för den påvliga diplomatien. SP 1792 nr 293, s. 1. Kardinalstats- sekreteraren, förut kyrkostatens utrikesminister. FEHRMAN OrientK 108 (1920).

– KARDINAL-VIKARIE. titel för den av kardinalerna i den romerska kyrkan som är påvens ställföreträdare i biskopsdömet Rom. BREMER G Verld, 2: 190 (1860). NF 8: 259 (1884).

– KARDINAL-VÄRDIGHET ~⁰⁰² l. ³¹⁰, ( kardinal- 1814 osv. kar- dinals- 1734–1929) SERENIUS Xx 2 a (1734). PT 1791, nr 71, s. 3, ÖSTERGREN (1929).

(†):

– KARDINALA-HATT, se c.

– KARDINALS-BLOMMA, se A.

– KARDINALS-HATT. ( kar- dinal- 1904. kardinala- 1528–1582. kardinals- 1588 osv.) hatt av visst utseende som överlämnas till en nyutnämnd kardinal ss. tecken på hans värdighet; äv. övergående i bet.: kardinalvärdighet. OPETRI Clost. E 4 b (1528). Kandidat till kardinalshatten. 2VittAH 27: 231 (1873, 1876). ÖSTERGREN (1929).

– KARDINALS-KOLLEGIUM,

– KARDINALS-KONGREGATVON, se A.

– KARDINALS-MÖSSA.

[KARDINALS-MÖSSA.ssg 1]

1) mössa (barett) buren ss. tecken på kardinalvärdighet. WIKFORSS 1: 347 (1804). BJÖRKMAN (1889).

[KARDINALS-MÖSSA.ssg 2]

2) (†) zool. det till ledsnäckorna hörande djuret Chiton oscabrion Lin. LINNÉ MuSReg. 96 (1754).

– KARDINALS-MÖTE. sammankolust av kardinaler. SCHRODERUS Os.III. 1: 20 (1635). SERENIUS K 1 a (1734).

– KARDINALS-PURPUR,

– KARDINALS-RÖD, se A.

– KARDINALS-TITEL(N). SCHRODERUS Os. 1: 95 (1635). HILDEBRAND Medelt. 3: 96 (1899).

– KARDINALS-VÄRDIGHET, se A.

– KARDINALS-ÄMBETE ~⁰²⁰ l. ²⁰⁰, SCHRODERUS Os. 2: 690 (1635). MÖLLER 1: 285 (1745, 1755).

Avledn.. (till 1):

– KARDINALAT , n. (numera föga br.) kardinalsämbete. SCHRODERUS Os. III. 2: 54 (1635). REUTERDAHL InlTheol. 312 (1837).

– KARDINALISK , adj. (†) som har avseende på l. tillhör en kardinal; kardiual(s)-. Påvestligit, cardinalisk eller biskopz öfvervåld eller macht. G1R 24: 385 (1554).