KARDUAN kar¹dɯa⁴n, äv. -du-, i sht förr äv. KORDUAN kor¹-, l. KORDOVAN kor¹dova⁴n l.-då- l. -dω-, r. l. m. (SthmStadsord. 1: 105 (1654) osv.) n. (LIND (1749; jämte m.), ÖSTERGREN (1929; jämte m.)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =, ss. n. -et; pl, (i bet. 3, †) -er (TullbSthm 7/9 1548, ECARLESON (1733) i SvMerc. 6: 699). (i sht förr ofta skrivet car- l. char- resp. cor-. kal(f)van (cal-) 1676 – 1735. kardevag 1559. kardevagn (-uagn) 1561– c. 1730. kardeva(a)n(n) (car-) 1541 (: kardewanskiinn)– 1797. kard(h)evand 1565–1578, kardewang (char-) 1561–1667. kardevant(t) 1543–1548. kardeweg (car-) 1633. kardijnn 1569. kardivan 1543 – 1668. kardivand 1668. kardivang 1665. kardivant (car-) 1578–1693. kardoan 1682–1762. cardouan 1797. karduan(n) (karduvan, kardvan) 1556 (: carduans makeren) osv. carduang 1640. carduban 1669 -- c. 1750. kard(h)vagn 1599–1600. kardvang 1697. karlevang 1678. karlvan 1734. cordeban 1697. cordevan (kård-) 1577–1669. kordovan 1845–1931. korduan (cor-) 1720–1931. kordun 1573. curvan 1671)

[jfr ä. d. cardevan, car(du)van, cordevan, d. korduan, isl. kordúnu-, mnt. kordewan, holl, cordu(w)aan, t. korduan, eng. cordovan, fr. cordouan, sp. cordoban; av mlat, cordoanus, corduanus, adj. till lat.

Corduba, namn på staden Cordova i Spanien (jfr DAMASK, sbst.², MAROKÄNG)]

[KARDUAN 1]

1) i ssgr: som härstammar från l. har avseende på l. som antagits härstamma från osv. Cordova; i ssgrna KARDUANS-BUSKE, -RÖR.

[KARDUAN 2]

2) urspr. i Cordova framställt, sumakgar- vat, fint får- l. getskinn med chagrinerad narv- sida; äv. om den vegetabiliskt garvade, glasartade delen av hästhuden, den s. k. spegeln, som användes till sulor o. förr äv. till ovanläder i skodon. Vij vele .., att inge skiin schole leffreres till att berehede cardevan utaff, uthen (osv.). G1R 29: 499 (1560). 6. st Stohlar med swart Kalfwan bekläde. BoupptSthm 26/4 (1676). Corduan .. är en mycket vacker och smidig lädersort, som liknar saffian. (EKENBERG o.) LANDIN 598 (1893). SvSkoT 1926 nr 16, s. 11.

[KARDUAN 3]

3) (†) till karduan (i bot. 2) beredd hud. TullbSthm 10/4 (1543). Därs. 7/9 1548. (Från Cypern utföras) Corduaner, röda och gula, som äro mycket begärlige. ECARLESON (1733) i SvMerc. 6: 699.

Ssgr (i allln. till 2; numera i sht i fråga om äldre förh.):

– KARDUAN-BEREDARE,

– KARDUAN-BEREDNING,

– KARDUAN-LÄDER,

– KARDUAN-MAKARE,

– KARDUAN-MAKERI,

– KARDUAN-SKINN,

– KARDUAN-SKO, se B.

– KARDUANS-BEREDARE -a³ns~ l. -an³s~ . ( kar- duan- 1594–1654. karduans- 1593 osv.) karduans- makare. SthmTb, 17/9 (1593). HEINRICH 703 (1828).

– KARDUANS-BEREDNING. ( karduan- 1871–1929. karduans- 1804 osv.) WIKFORSS 1: 963 (1804). AHB 52: 38 (1871).

– (1) KARDUANS-BUSKE. (†) den i mellersta o. södra Europa o. norra Afrika växande busken Viburnum lantana Lin., parkolvon. VetAH 1798, s. 77.

– KARDUANS-FABRIKANT. AHB 4: 9 (1860).

– KARDUANS-FABRIKATION. AHB 52: 37 (1871).

– KARDUANS-FILT. (†) täcke av karduan? Chardeuans filth bedrag[e]n m[ed] suarth sameth. ArkliR 1563: 4 (1563).

– (jfr 3) KARDUANS-HUD. (†) till kar- duan (i bet. 2) beredd hud. STIERNMAN Com. 1: 371 (1591). BoupptSthm 13/6 1672.

– KARDUANS-KRAGE. (förr) till mansdräkten hörande krage av karduan. HH 2:35 (1553). VinkällRSthm 1565.

– KARDUANS-LÄDER. ( kar- duan- 1871–1900. karduans- 1561–1885) = KARDUAN 3. Kardeuagns läd[er] .. 8 dicher (dvs. däcker). TullbSthm 29/5 1561. 2UB 8: 850 (1900).

– KARDUANS-MAKARE. ( karduan- 1559–1929. karduans- 1556 osv.) (förr) person som hade till yrke att be- reda karduan. G1R 26: 536 (1556). Rüdling 357 (1731). AMBROSIANI SvSkråämb. 27 (1920).

Ssgr:

– karduansmakar(e)-gesäll. (förr) BoupptSthm 2/4 1669. AMBRO- SIANI SvSkråämb. 151 (i handl, fr. 1827).

– karduansmakar(e)-gesällskap. (förr) korporation som bildades av gesällerna inom karduansmakarhandtvärket. MeddNordM 1901, s. 269 AMBROSIANI SvSkråämb. 24 (1920).

– karduansmakar(e)-handtvärk(et). (förr) WIKFORSS 1: 983 (1804).

– karduansmakar(e)-konst(en). (†) JTBUREUS (1599) i 2Saml, 4:16.

– karduansmakar(e)-ämbete. (förr) karduansmakares skråämbete. MeddNordM 1901, s. 269. RedNordM 1920, s. 23 (i fråga om förh. 1778).

– KARDUANS-MAKERI. ( karduan- 1640. karduans- 1640–1817) (†) karduansmakares yrke; äv.: beredning av karduan (ss. industri). RP 8: 100 (1640). SC 1: 436 (i handl. fr. 1817).

– KARDUANS-MÄSTARE l. -MÄSTER. (†) mästare inom karduansmakarhandtvärket. BROMAN Glys. 1: 104 (c, 1750).

– (1) KARDUANS-RÖR. (†) gren av busken Viburnum lantana Lin. (se -BUSKE), turkiskt pipträ. VetAH 1798, s. 77.

– KARDUANS-SKINN. ( kar- duan- 1541–1669. karduans- 1543-1906)

[KARDUAN-SKINN.ssg 1]

1) = KARDUAN 2. VaruhusR 1541. SFS 1906, nr 38, s. 39, 2) (†) till karduan (i bet. 2) beredd hud; jfr KARDUAN 3. HH 2: 24 (1548). VRP 1693, s. 17.

– KARDUANS-SKO, r. l. m. (karduan- 1596--c. 1755. karduans- 1569–1771) TullbSthm 17/6 1569. SCHULTZE Ordb. 4324 (c. 1755).

– KARDUANS-STOL. (†) stol med klädsel av kar- duan. BoupptSthm 28/2 1671, Därs. 3/7 1686.

– KARDUANS-STÖ-VEL, jfr -SKO. BtFinlH 4: 199 (1563). PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 403 (1697).

– KARDUANS-SVEN. (†) karduansmakar- gesäll. TullbSthm 26/6 1578.

– KARDUANS-ÄMBETE. (†)

[KARDUAN-ÄMBETE.ssg 1]

1) karduansmakares skråämbete. SthmTb. 8/5 1596. Därs. 5/4 1600.

[KARDUAN-ÄMBETE.ssg 2]

2) karduansmakares konst l. handt- värk. BoupptSthm 1678, s. 11 a (1675).

Avledn.. (till 2):

– KARDUANSK , adj. ( cardwansk 1561. cartobanisk 1664. corduansk 1818)

[jfr ä. d. kardevansk]

(†)

[KARDUANSK.avl 1]

1) om skinn: beredd till karduan. TullbSthm (1561). Det finaste Corduanska skinn. STIERNSTOLPE DQ 2: 35 (1818).

[KARDUANSK.avl 2]

2) tillvärkad av karduan. De sköne Cartobaniske Stöflor. KEMPE Krigzpersp. 165 (1664).