KAPONJÄR kap¹oŋjä⁴r l. -æ⁴r, äv. -ωn-, äv. KAPONIÄR kap¹oniä⁴r l. -æ⁴r, äv. -ωn-, l. ⁰¹-, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. ( kapon(n)ier (cap-) 1677 (: Caponier wärcket) osv. capon(n)ière 1831–1840. caponnlere 1737–1805. kaponniär 1905 osv. kaponjär 1910 osv. capuner 1705 (: capunererna, pl. best.). capunier 1705 (: capunierer, pl.)– 1710. capunger 1760 (: Capungerer, pl.))

[liksom t. kaponniere av fr. ca- ponniere, av span. caponera l. it. capponiera, eg.: inhägnad där kapuner gödas, "schlaraffenland", urspr. skämtsamt användt om kaponjär, till span. capon resp. it. cappone, kapun (se KAPUN)]

[KAPONJÄR 0]

bef. på botten av en fästningsgrav uppförd bombfri hålbyggnad från vilken gravbottnen kan bestrykas med eld. SPEGEL Dagb. 72 (1680). RICHARDSON Krigsv. 1: 206 (1738). Kaponieren konstrueras så, att dess flankor dragas vinkelrätt mot de grafvar, de skola flankera. BUSCH Fästn. 20 (1880). 3NF (1929). jfr HALV-, HEL-KAPONJÄR,

Ssgr (bef.):

– KAPONJÄR-FRONT. fästningsfront där gravflankering utgår från en l. flera kapon- järer. BUSCH Fästn. 22 (1880).

– KAPONJÄR-SYSTEM(ET), fästningssystem som grundar sig på flankering gm kaponjärer, polygon(al)system(et); jfr BASTIONS-, TENALJ-SYSTEM. KrigVAH 1842, s. 41. 3NF 8: 164 (1927).

– KAPONJÄR-VÄRK, n. (†) kaponjär. RelBelägrMalmö 1677, s. 6.