KAPPLÖPNING kap³~lø²pniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar. [KAPPLÖPNING 1]
1) i sht
idrott. kappspringning; jfr KAPP-LÖPA 1. PALMCHRON SundhSp. 141 (
1642).
Kapplöp- ning i säck. BJÖRKMAN (
1889).
[KAPPLÖPNING 2]
2) sport. om tävling med hästar; jfr KAPP-LÖPA 2. [KAPPLÖPNING 2.a]
a) hastighetstävling mellan i galopp ridna hästar; jfr KAPP-RIDA 1. I den form kapplöpningarna nu lefva äro de .. hemtade från England. BALCK Idr. 1: 261 (
1886).
TLandtm. 1900,
s. 330.
[KAPPLÖPNING 2.b]
b) (
numera knappast br.)
hastighetstävling mellan körda hästar, kappkörning. I Olympia .. (vann Kallias) första priset i kappkörning med häst och det andra i kapplöpning med ett fyrspann. CARLSTEDT Her. 2: 368 (
1833).
SvUppslB (
1933).
[KAPPLÖPNING 3]
3) om hastighetstävling i allm.; äv. i oeg. anv.: tävlan att först komma fram till ett mål; jfr KAPP-LÖPA 3. MANKELL Fältsl. 716 (
1859).
Bland annat företogs en kapplöpning emellan de olika minbåtarne. KrigVAH 1887,
s. 184.
Kapplöpningen om att först hinna till polen. HeimdFolkskr. 74: 27 (
1902). – särsk.
bildl. UVTF 26: 132 (
1880).
Hop- sättandet av kriminalhistorier är ett utsiktslöst försök till kapplöpning med livets fantastiska på- hittighet. JOHANSON RecBakt. 29 (
1928).
Ssgr (i allm. till
2 a; i sht
sport.): – (
3)
KAPPLÖPNINGS-AUTOMOBIL.
för hastighetstävling avsedd automobil, "racerbil". – (
2)
KAPPLÖPNINGS-BANA,
r. l. f. LdVBl. 1836,
nr 21, s. 4.
GHT 1934 nr 144, s. 5.
– (
3)
KAPPLÖPNINGS-BIL.
== -AUTOMOBIL. 2NF 34: Suppl. 385 (
1922).
–
KAPPLÖPNINGS-HÄST.
häst som användes till l. lämpar sig för kapplöpning; i sht om hästar av vissa raser (särsk. fullblodsraser). WINGÅRD Minn,
4: 90 (
1847).
HAMILTON Ridn. 13 (
1923).
–
KAPPLÖPNINGS-PRIS,
n. pris utsatt att utdelas åt den l. dem som vid kapplöpning först nå(r) målet. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. 5 a,
s. 82 –
KAPPLÖPNINGS-RAS,
r. högt förädlad hästras som lämpar sig för kapplöpning. JUHLIN-DANNFELT 73 (1886).
–
KAPPLÖPNINGS-RIDNING.
(Elev vid ridskolan skall medföra bl. a.) en för träning och kapplöpningsridning lämplig yngre häst. SFS 1922,
s. 488.
–
KAPPLÖPNINGS-RYTTARE.
WIEDESHEIM-PAUL KavFullbl. 18 (
1929). -
-SPEL. (
förr)
spelt. sällskapsspel i vilket deltagarna efter kast med en kula framflyttade sina brickor, "löpare", över ett l. två fält på en i olika fält indelad tavla, varvid den av spelarna vann spelet som först lyckades få in sin bricka på tavlans innersta fält. HbiblSällsk. 2: 666 (1839).
–
KAPPLÖPNINGS-SPORT.
Balck Idr. 1: 242 (
1886).
–
KAPPLÖPNINGS-STALL.
stall i vilket kapplöpningshästar inhy- sas; äv.: samling kapplöpningshästar som ägas av en o. samma person. Majs .. lämpar sig (icke) till utfodring i kapplöpnings- och jagtstallen. WRANGEL HbHästv. 15 (
1884).
De förnämsta egarne till kapplöpningsstall tyckas .. rekrytera sina stall med hästar, som de ej sjelfva födt upp. TIdr, 1897, s. 12.
–
KAPPLÖPNINGS-TIPPS. pl.
underrättelser (till vadhållare) om i kapplöpning deltagande hästars vinstutsikter. TEGNÉR Paris 63 (
1924).
–
KAPPLÖPNINGS-UR,
n. (
mindre br.)
tidtagarur, sports- ur, kronograf. BALCK Idr. 1: 344 (
1886).
VaruförtTull- taxa 1: 475 (1912). – (
3)
KAPPLÖPNINGS-VAGN. särsk.
om för kappkörning avsedd automobil. NERÉN BilB 1:25 (
1928).