© Svenska Akademien. SAOB spalt: K645; tryckår: 1935
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
KARUSSA karus⁴a l. ⁰³² f. l. r.; best. -an; pl. -or (TIDSTRÖM Resa 50 (1756) osv.), äv. -er (G1R 26: 586 (1556) , 2NF 23: 1125 (1916). Anm. Pl. -er kan i ex. från ä. tid äv. föras till KARUSS); förr äv. KARUSS, m. l. f. l. r.; pl. -er (jfr ovan). ( karus c. 17161762. karusz 1640. karussa 1738 osv. karrusser, pl. 1751. karuser, pl. 1556. karusser, pl. 15561916. karutzer (cha-), pl. c. 1600–1693. charutz- c. 1600 (: Charutze Pasteijer))
[sydsv. dial. karussa; liksom d. karusse (karudse), ä. d. karu(d)s, av mnt. karusse; jfr t. karausche; möjl. lån från baltoslav. språk; enl. somliga forskare ytterst av ett lat.-gr. fisknamn (jfr gr. κοϱακῖνος, en havsfisk, fr. corasin, ruda)]
[KARUSSA 1]
1) (numera bl. i vissa trakter i södra Sv., starkt bygdemålsfärgat) fisken Carassius vulgaris Krög. (Cyprinus Carassius Lin.), ruda. Steckta karusser och äplar. VinkällRSthm (1556). DYBECK Runa 1845,s. 101 (1693). Ruda, Karus, Cyprinus Carassius. ROTHoF 391 (1762). Ruda: kallas i Skåne och Bohuslän Karussa. VerdS 98:31 (1901). – särsk. () herald. 6 försilfrade carusser eller rudor i blått fält. BtVLand 5: 164 (1764). SCHLEGEL o. KLINGSPOR Herald. 36 (1874).
[KARUSSA 2]
2) () benämning på fiskarterna Ctenolabrus snillus (Labrus rupestris) Lin., stensnultra, o. Ctenolabrus (Labrus) melops Lin., skärsnultra. LILLJEBORG Fisk. 1: 443 (1884; från Kullen i Skåne).
Ssgr (†):
KARUSSE-PASTEJ.
LOENBOM Upl. 4: 100 (c, 1600).