KASTA kas³ta², v. -ade, förr äv. -er, kaste, kast ( pres. ind. sg. -ar Joh. 6: 37 (NT 1526) osv.; -er JönkTb. 154 (1546) , Salé 47 (1664). imper. sg. (numera bl. vard. o. sjöt., i sht i förb. kast bort, kast loss o. d.) kast SvOrds. B 4 a (1604) , ROSEN- FELDT Tourville 33 (1698) , BERGMAN LBrenn. 13 (1928: kast loss). ipf. kasta SkrGbgJub. 6: 148 (1589) , KOCH Arb. 178 (1912; vard.); kastad' LejonkDr. 151 (1688: kastad' ut; i vers); kastade (-adhe) Apg. 16: 24 (NT 1526) osv. kastadz, pass. G1R 1: 49 (1523) ; kaste ÄARäfst 101 (1596: kastes, pass.). sup. kastat (-adt, -att osv.) G1R 3: 272 (1526) osv.; kast SVART Gensv. E 2 a (1558: förkast; i vers). p. pf. -ad (-adh) OPETRI Tb. 115 (1526; uppl. 1929: kastat, n.) osv.) vbalsbst. -ANDE,-ELSE (†, Linc. (1640; under pretatio), SCHULTZE Ordb. 2235 (c. 1755)), -NING (se d. o.), -ARE (se avledn.), -ERSKA (enst., †, Linc, (1640; under iaculatrix)); jfr KAST, sbst.⁴ jfr AN-, AV-, BORT-, FRAM-, FÖR-, FÖRE-, GENOM-, HÄN-, IGEN-, IN-, KRING-, KULL-, LOSS-, LOTT-, LÖS-, NED-, OM-, OMKULL-, ORD-, PÅ-, SAMMAN-, SMUTS-, SÖNDER-, TILL-, UNDER-, UPP-, UT-, ÅTER-, ÖVER-KASTA m. fl., ävensom APEL-, ÄPPEL-KASTAD. Översikt av betydelserna.

[KASTA.v I]

I) slunga (ngn l. ngt, eg. fritt genom luften) o. i därmed närmast sammanhängande bet.

[KASTA.v I.1]

1) i eg. bem.; härunder bl. a.: med avs. på kastvapen l. projektil o. d. (d); med avs. på säd o. d.: rensa (e); i fråga om idrott (f); i fråga om tärningsspel l. lottkastning o. d. (g); i uttr. kasta ankare(t), loggen o. d. (i); i fråga om fiske med rev l. nät (j); i oeg. o. bildl. anv. (l).

[KASTA.v I.2]

2) (hastigt l. vårdslöst) slunga l. lägga (ngt) ifrån sig o. d.; härunder bl. a.: med avs. på kort i kortspel (a β, b β).

[KASTA.v I.3]

3) utslunga (bränder, eld) (a); utsända, sprida (ljus, strålar o. d.), låta falla (skugga) (b); utsända, giva ifrån sig (rök, vatten, rägn o. d.) (c); utsända, sprida (rötter l. grenar) (d).

[KASTA.v I.4]

4) i uttr. kasta (sitt) vatten, låta sitt vatten.

[KASTA.v I.5]

5) om djur: framföda (foster l. unge (a); framföda ofullgånget foster, abortera (b).

[KASTA.v I.6]

6) avskilja l. avsöndra (ngt ifrån sig). 7) bildl., i förb. kasta (ngt) ifrån sig, frambringa, alstra, giva upphov till (ngt). II) . (hastigt l. vårdslöst) lägga l. sätta l. placera (ngt ugnstädes) o. i anv. som utvecklats ur denna bet.

[KASTA.v II.1]

1) i allm.; äv. med avs. på snöre l. rep o. d.: vira l. slå (om ngt o. d.), med avs. på vätska: hälla, gjuta. Härunder bl. a. kasta på stång l. på lä (c).

[KASTA.v II.2]

2) sy (med) kaststyng.

[KASTA.v II.3]

3) uppkasta (en vall o. d.); lägga (grundvalarna till en byggnad).

[KASTA.v II.4]

4) i oeg. o. bildl. anv. Härunder bl. a.: kasta ansvar(et), besvär(et) o. d. på ngn (d); kasta (sin) kärlek l. (sitt) hat o. d. på ngn (e); kasta löje o. d. på ngn (f); kasta vad l. vädjopänningar (g).

[KASTA.v III]

III) hastigt l. med våld förflytta (ngn l. ngt), vräka, störta, driva (ngn l. ngt från l. till en plats) o. d.

[KASTA.v III.1]

1) i allm.; härunder bl. a. bildl.: kasta (ugn) ifängelse o. d. (a); kasta (ngn) i sjuk- dom, träldom o. d. (b slutet); kasta (ngt) i förgätenhet, förakt o. d. (b β).

[KASTA.v III.2]

2) vräka l. slå omkull (ngn), fälla (ngn) till marken o. d.

[KASTA.v III.3]

3) nedbryta, nedriva (byggnad o. d.).

[KASTA.v III.4]

4) skyndsamt föra l. förflytta (ngn l. ngt till ett ställe o. d.).

[KASTA.v III.5]

5) föra fram l. upp (valv o. d. över tomrum l. avgrund o. d.).

[KASTA.v III.6]

6) refl.

[KASTA.v III.6.a]

a) om levande varelse: hastigt förflytta sig, störta (sig), svinga sig o. d. (till ett ställe).

[KASTA.v III.6.b]

b) med sakligt subj.; särsk. om vattendrag: störta sig (utför en brant), utrinna (i hav osv.).

[KASTA.v III.7]

7) intr., om djur: plötsligt ändra kosa.

[KASTA.v III.8]

8) refl. o. intr., om vind (en): plötsligt ändra riktning; vara ostadig.

[KASTA.v IV]

IV) . i fråga om (häftig) rörelse hos kropp l. föremål utan og. tanke på förflyttning.

[KASTA.v IV.1]

1) häftigt röra (på) kropp l. lem. Härunder bl. a.: oeg., med avs. på blick l. öga: vända, rikta (åt visst håll o. d.), låta fara (över ngt), äv. bildl. (e).

[KASTA.v IV.2]

2) "slå", bläddra (i en bok).

[KASTA.v IV.3]

3) med sakligt subj. a) om storm: uppröra (vattnet); om hav l. sjö: uppkasta (vågor); refl.: gå i (höga) vågor.

[KASTA.v IV.3.b]

b) refl.: slingra, rulla o. d.

[KASTA.v IV.3.c]

c) refl.: om mila: spränga l. avkasta betäckningen.

[KASTA.v IV.3.d]

d) refl,: ändra form l. läge, deformeras, slå sig, förskjuta sig. e) refl. l. i pass., om (malm)gång l. lager: ändra riktning, förskjuta sig resp. förskjutas.

[KASTA.v V]

V)

[KASTA.v 1]

1) tr.: ändra l. förändra (ngt).

[KASTA.v V.2]

2) refl.

[KASTA.v V.2.a]

a) med sakligt subj.: förändra sig, undergå för- ändring(ar).

[KASTA.v V.2.b]

b) med personligt subj.: ändra mening, åtra sig.

[KASTA.v I]

I) slunga (ngt l. ngn till en plats o. d.) o. i anv. som näriuast sammanhänga med denna bet.

[KASTA.v I.1]

1) med handen l. händerna l. med användande av ngt redskap sätta (ngt l. ugn) i hastig rörelse (eg. fritt genom luften från ett ställe till ett annat; stundom dock utan att föremålet släppes); äv. i uttr. kasta med ngt; äv, mer l. mindre oeg. o. bildl.; äv. i överförd anv., med sakligt subj. Kasta en bok i huvudet på ngn. Han kastade glaset i väggen. Kasta ngt på golvet. Kasta sten(ar), förr äv. med stenar på ngn. Kasta blommor på ngn; jfr BLOMSTER-KASTA, Han hade kastat sina kläder vårdslöst omkring i rummet; jfr II 1. Kasta ngn l. ngt i vattnet, i sjön; jfr III 1. Kasta snöboll; jfr f. Kasta vant(ar), se VANTE. Kasta jästen efter brödet i bakugnen (ordstäv, betecknande att en handling l. åtgärd kommer för sent). Kasta smuts på ngn; ofta bildl.; jfr SMUTS-KASTA. Kasta fel, miste. Munkar ok prestar .. kastadz vnder isen i wathnet. G1R 1: 49 (1523) ; jfr III 1. (Jesus sade:) Hwilkin aff idher vthan synd är, han kaste första stenen på henne (dvs. äktenskapsbryterskan), Joh. 8: 7 (NT 1526); jfr l. (Matts Skomakare anklagade Erik, att han) kastat medh stenar effter mesterswennen. ConsAcAboP 1: 561 (1653). Vatnkons- ten .. kastar vatnet dreffligh högt på Academiæ gården. RUDBECK Bref 6 (1662). När en kropp kastas antingen rätt ned åt, eller rätt upåt, så går han i en rät linea. DURÆUS Naturk. 38 (1759). En kastad (tross-)ända, några hyfningar och lotsen stod på kutterns däck. SDS 1896 nr 599, s. 2. HALLSTRÖM Händ. 250 (1927). – särsk. a) (†) med underförstått obj.: kasta stenar l. dyl. (på ngn l. ngt l. efter ngn). Han hade kastat på wachten der the gingo om byenn. VRP 1605, s. 109 SCHMEDEMAN Just. 333 (1664). Då .. (skolgossarna) trampade hans äng eller kastade på hans skylt. RUNEBERG 4: 199 (1834). b) med obj. betecknande den (l. det) på l. mot vilken (vilket) ngt kastas; i sbt i fråga om stenkastning, med personobj. (vanl. direkt, ngn gg indirekt obj.); vanl. i förb. kasta ngn med ngt; numera bl. (starkt bygdemålsfärgat) i det från 1912 anförda ordstä vet. Joh. 8: 59 (NT 1526). Medh Herrar ähr icke godt at plocka kyrsebär, ty the kasta enom medh stielkarna. BALCK Es, 70 (1603). Läkiaren .. bekende att inthet fåer Korneten Budenberg feell i sitt Öga som Kastatt är. BtÅboH 1. 8: 85 (1636). Erich Nilsson .. kärde till Erich Ersson .. att han hade kastat hans häst oferdigh. UpplDomb. 1: 195 (1644). De kastade honom, somlige med Ben, och andre åter med Stolar, Bänckar och Kannor. BLIBERG Acerra 198 (1737). AFZELIUS SæmE 175 (1818). Man ska inte kasta Gud me småstenar, han kastar med stora tillbaka. Hembygden(Hfors) 1912, s. 127. c) (†) med obj. betecknande skada l. sår o. d. som ngn får l. hål o. d. som uppstår på ngt därigm att han resp. det blivit utsatt för kastning med ngt (i sht sten o. d.); äv. med indir. porsonobj. (jfr b). Efter han, som döden leedh, mhera gaf sigh om det såret han sigh i hånden skurit . hafver, än det honom kastad blef. BtHforsH 1: 134 (1623). Poiken (hade) tagit op en tegelsteen och kastat honom ett håål i hufwudet. ConsAcAboP 1: 31 (1641). (Han hade) kastat medh stenar på porten 6 hohl. Därs. 561 (1653). d) med obj. betecknande kastvapen (spjut, lans o. d., handgranat) l. vapen som mera tillfälligt användes ss. kastvapen (t, ex. kniv, huggl. stickvapen l. dyl.), ävensom (i sht mil.) med obj. betecknande projektil som slungas medelst kastmaskin (i fråga om äldre förh.) l. medelst kastpjäs med hög elevationsvinkel (haubits, mörsare, granatkastare); äv. (i sht i fackspr.) med underförstått obj.: slunga kastvapen l. projektil osv. Kasta bomber, brandgranater in i en bclägrad stad. Kasta handgranater. (Lat.) Pilum (sv.) pijl eller skott som med handenne kastas. VarRer V 35 (1538). MB 20: 1 (Lag 1734). Kasta knif eller dart. SERENIUS (1741). Med 7-tums mörsaren kan man kasta på alla afstånd från 580 till 1950 alnar. Krig VAH 1843, s. 116. (I forntidens vapenlekar) öfvade man sig uti att kasta lika skickligt med båda händerna. LbFolksk. 88 (1890). På Nya Kaledonien kastas spjuten med hjälp av korta snören. NILSSON PrimKult. 69 (1923). jfr (†): (Ingen) Skal .. med sin värie stinge eller kaste. G1R 10:51 (1535).

[KASTA.v I.1.e]

e) i sht landt. med avs. på tröskad säd, gödsel o. d. α) (i sht förr) medelst en kastskovel slunga (tröskad säd, stundom äv. annat frö o. d.) utåt golvet i logen, varvid kärnorna (kornen) ss. tyngre komma längst fram o. därigm skiljas från de lättare agnarna; rensa (säd o. d.) medelst kastning; stundom med underförstått obj.: kasta säd. Boas .. kastar .. korn på sin logha. Rut 3: 2 (Bib. 1541). Säden kastas ej här sedan hon är tröskadd, utan allenast vindas. LINNÉ Gothl. 183 (1745). Sedan sopades och kastades til klockan 2 1/2 VetAH 1751, 8. 54. Säden (skall) innan sorteringen .. vara kastad. JUHLIN-DANNFELT 394 (1886). SUNZSON GGrund 60 (1926). β) (numera mindre br.) skyffla, gm skyffling röra om (ngt, i sht säd o. d. för att vädra o. torka den till hindrande av grodd, samman- bränning o. d.). G1R 20: 219 (1549). Junius .. Kastes och röres allehanda Sädh, at hon icke ornar och brinner. BRAHE Oec, 95 (1585; uppl. 1920). Komposthögen .. har jag vanligen hvar tredje månad låtit kasta, för att så mycket jemnare blanda innehållet. RETZIUS BlSkr. 236 (1856). ARRHENIUS Jordbr. 2: 56 (1860). HILDEBRAND Medelt. 1: 679 (1884). f) i sht idrott. (se för övr. under de med verbet förbundna sbst.) i fråga om ett flertal lekar l. spel l. idrottagrenar vid vilka ett före- mål (ngn gg en person) slungas efter vissa regler; äv. i uttr. kasta (till måls o. d.) med ngt; stundom med underförstått obj.; äv. med obj. betecknande viss form av rörelse bos det kastade föremålet, ss. i uttr. kasta lyra o. d. Kasta till måls, förr äv. kasta mål. Kasta boll, se BOLL 2 a. Kasta diskus, fisk, fluga, hjul, krans, pil, ring(ar), slägga, trilla, trissa, varpa. Kasta smörgås, äv. pannkaka. Kasta lyra (i bollspel). BLOCK Progn. 144 (1708: kastar til måhls). Slunga och kasta måhl. LINNÉ Diet. 1: 124 (c. 1750). Tunna och släta stenar att kasta smörgås med. NORMAN GossLek. 133 (1878). A kastar bollen mot D och därpå går den till B IdrB 1: 88 (1905). DN 1932, Julnr s. 4, – särsk. (numera bl. i Finl., föga br.) i fråga om kägelspel: slå (käglor); förr äv, i uttr. kasta klot. HdlCollMed. 1685, s. 369. Dn 15 (september) .. kastade Ryssarna klot med Arendatoren och iag satt op Käijglor. HFinlÖ 1: 422 (1730). De kasta käglor. SCHULTZE Ordb. 2233 (c. 1755). Hbibl- Sällsk. 2: 76 (1839). jfr BERGROTH FinlSv. 229 (1917). g) i fråga om tärningsspel o, i fråga om lottning l. (i ä. tid o. enligt folkligt bruk i vissa trakter) försök att utforska framtiden medelst tärningskast l. medelst kastande (på marken o. d.) av ett l. flera föremål (t, ex. en slant o. dyl. l., i fråga om forntida förh., med tecken försedda trästycken o. d.); äv. med underförstått obj.: kasta tärning(ar) l. lott; i uttr. kasta lott äv. i allmännare l. överförd anv.: draga lott, lotta. Kasta tärning, förr äv. tärningar (om ngt). Kasta lott om, förr äv. på ngt. Det är din tur att kasta. Sedhan the hadhe korszfest .. (Jesus) bytte the hans clädher, och kastadhe lott ther om. Mot. 27: 35 (NT 1526). Nu kan något thera aff syskone säija, att lott war kastat på hwars theras deel. Lagförsl. 330 (c. 1606; i fråga om arvskifte). The skolle kasta Tärningh, / Huru många aff thein skal dö. MESSENIUS Disa 21 (1611). Här äro tärningar; vi kasta strax på stund. REMMER Theat. 2: 26 (1809,1815). – särsk , bildl. α) i uttr. ödet (o. d.) kastar ngns lott l. ngns lott kastas (så l. så), ödet bestämmer ngns lev- nadslott l. ngns öde bestämmes (så l. så). Hur ödet kastar än vår lott, / Ett land, ett foster land vi fått. RUNEBERG 2: 5 (1846). Det är väl, att han icke af en händelse bringas nära, ty då vore min lott kastad. HALLSTRÖM El. 39 (1906). β) i uttr. tärningen är, i sht förr äv. vare kastad o. d., saken är (oåterkal- leligen) avgjord l. beslutad, ett (ödesdigert) avgörande beslut har fattats. Välan! vare tärningen kastad, ANGELINI Becker Hb. 3: 293 (1805; i faåga am Cæsar). FRYXELL Ber. 6: 191 (1833). Det var det mest afgörande ögonblisket i Carl XII:s lif (då han beslöt att tåga in i hjärtat av Ryssland): dermed var tärningen kastad. CARLSON i 2SAH 61: 356 (1884). DE GEER Minn. 1: 174 (1892). h) (†) i fråga om sående av (sädes)frö o. d., övergående i bet.: så; äv. bildl. Gudz rijke (är) som en inan kastadhe ena sädh j iordhena (osv.). Mark. 4: 26 (NT 1526; Bib, 1917: sår säd i jorden). Då jorden tidig är, man säd i fåren kastar. KOLMODIN QvSp. 2: 440 (1750). Svartsjukan hade .. redan kastat sitt giftiga frö i deras hjer- tan. DE GEER Hjertkl. 193 (1841). i) sjöt. med avs. på ankare, boj, lod, logg o. d.: kasta ut (från fartyget), sänka ned (i havet). Kasta ankar(et) o. d., se ANKARE sbst.², I ¹ a γ β'. Kasta lodet. WIDEGREN (1788). Kasta draggen = låt gå ankaret. VFl. 1911, s. 6. Kasta loggen. RAMSTEN o. STENFELT (1917) . j) i fråga om fiske; dels: utkasta rev l. betad krok o. dyl. l. kastnät, dels: utlägga (nät l. not l. vad o. d.); förr äv. i fråga om fågelfångst: utsätta l. utlägga (snara o. d.); äv. bildl. (Petrus o. Andreas) kastadhe theres näät j haffuet ty the wåro fiskare. Mat. 4:18 (NT 1526). Fåfängt är kasta näth för foglernes ögon. SvOrds. A 7 a (1604). Den större sorten (av vadar), som kastas efter Sill. SkandFisk. 85 (1838). Sin not han (dvs. hertig Karl) kastade föga öm / I stridaste loppet af tidens ström. SNOILSKY 4: 49 (1887). Så snart vaden var kastad, begav sig .. vadbåten i land. SkrGbgJub. 19: 105 (1923). Konsten att kasta fluga korrekt. HAMMARSTRÖM Sportfiske 59 (1925). k) med adverbiell bestämning angivande ngn åt l. till vilken ngt kastas o. d.; ofta (stun- dom med starkt förbleknande av den eg. bet.) övergående i bet.: (med en hastig rörelse l. vårdslöst l. föraktfullt) räcka l. lämna (ngt) åt ngn o. d.; äv. med personligt obj., i sådana uttr. som kasta ngn (in)för vilda djur o. d.; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl., särsk. i sådana uttr. som kasta ngt l. ngn i ngns armar l. sköte l. ngn ngt i armarna osv. Kasta en allmosa (en slant, ett stycke bröd) åt ngn. Kasta ett ben åt en hund. Kasta handsken åt ngn o. d., se HANDSKE 1 c. Kasta pärlor för svin, se PÄRLA. (Den som bryter mot konungens bud) skal warda kastat för Leyon vthi gropena. Dan. 6: 7 (Bib. 1541). Hans hustrv .. kastade gräss för them (dvs. grisarna) på gården. BtSödKultH 12: 76 (1597). Lyckan .. taar offta en Gullklimp ifrå dben ena, och kastar til dhen andra. GRUBB 474 (1665). En kan vara govän med sin vän, utan att just derför behöfva kasta sin tillämnade .. flicka i armarna på'n. JOLIN Smädeskr, 11 (1863). (Den primitiva människan) uppfann icke, hon upptäckte, hittade, vad tillfälligheten kastade henne i skötet. NILSSON PrimKult, 39 (1923). l) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. (jfr under g, h, j, k).Kasta slängkyssar (åt ngn); jfr k. Kasta ʃörsta stenen (på ngn) o. d. 8: 7 (se under 1 ovan)] , vara den förste som anklagar ngn l. förevitar ngn ngt l. klandrar l. "dömer" ngn o. d. The .. Romare kasta kyssar vp åt himmelen. SCHEVPING Cober 1: 174 (1734). Hur kommer farbror så här, liksom kastad ur skyn. JOLIN Smädeskr. 9 (1863). Den, som är ren, må kasta första stenen! WIRSÉN NDikt. 26 (1880). BygdFolk 11 (1927). – särsk. α) i sht jäg. oeg., i uttr. kasta en kula l. ett skott i l. efter (ngn l. ett djur o. d.), hastigt sända, "slänga" ett skott i l. efter (ngn osv.). Finns för en sup här / Ingen, bussar, bland er, som kastar en kula i fågeln (dvs. en i ett träd sittande spejare)? RUNEBERG 1: 32 (1832). Jag kastade båda skotten efter honom (dvs. antilopen). Kongo 1: 55 (1887). DIDRING Malm 1: 145 (1914). jfr: Hur säkert det gamla geväret / Kastar en kula i mål. RUNEBERG 1: 29 (1832). β) oeg.: med en hastig rörelse föra (ngt) l. "rycka" (ngt till ett ställe l. i en viss riktning o. d.); jfr II 1; särsk. jäg. med avs. på gevär, med underförstått obj., i uttr. kasta till ögat; äv. i överförd anv., med sakligt subj.; äv. (i sht sjöt.): med en hastig rörelse lyfta l. lossa (ngt ur ngt o. d.), kasta loss (ngt); särsk. sjöt. med underförstått obj., i uttr. kasta ur klykan, om roddare: med en hastig knyck l. nedtryckning av årans inre del lyfta åran ur roddklykan. Kasta geväret till kinden ögat. (När skeppet göres klart att segla, kommenderas:) Kasta Tåget af Betingen. ROSENFELDT Tourville 3 (1698). (Man bör) aldrig .. spänna (hanen) förr, än man kastar till ögat. Gr EIFF Jagt 88 (1828). Kaptenen .. kastade nu åter kikaren till ögat. GOSSELMAN SNAver. 2:70 (1833). Kasta ur klykan. RAMSTEN 32 (1866). Dörren kastades .. i lås af korsdraget. HEIDENSTAM Karol. 1: 215 (1897). Då .. (motståndarens hand) kastas åt sidan. HOLMBERG Boxas 14 (1921). γ) (vard.) bildl., i uttr. kasta ngn (ngt) i ansiktet l. (starkt vard.) i synen, förr äv. i l. under ögon(en), förr äv. i l. för näsan o. d., l. kasta (ngt) i ansiktet osv. på ngn, äv. kasta ngn (ngt) i halsen, förr äv. i svalget l. munnen l. kasta (ngt) i halsen osv. på ngn, "slunga" ngn (ngt) i ansiktet osv., utan hänsyn yttra (ngt) till ngn l. erinra ngn om (ngt), förehålla ngn (ngt), förevita, förebrå ngn (ngt) o. d.; förr äv. kasta ngn (ngt) i fatet l. i fatet för ngn, förebrå l. förevita ngn (ngt). HH XIII. 1: 82 (1563: kasthe vnder ögon). (Hon) kastade mig i munnen att iag kunnat gådt till hennes spijs. VDAkt. 1720, nr 309Kasta enom i fatet. SERENIUS O 2 b (1734). Lectoren Domerus (sade) sig skola kasta (de begärda) Räkningarne, i halsen både på Consistorium och Hr Magister Blackstadius. VRP 21/6 (1736). Då din egen bror kunnat kasta dig i näsan, att du för mycket besinnat dig. JMSPRENGTPORTEN (c. 1780) i MoB 8: 87. Där sitter den, hvars namn du mig så ofta / i synen kastat. VLitt. 3: 444 (1902). Glåp- ord, som .. kastades oss i ansiktet. SvLösen 1917, s. 253. δ) bildl., med avs. på ord, yttrande o. d.: utslunga, brådskande l. hastigt l. vårdslöst l. i förbigående yttra (till ngn), "slänga" (till l. efter ngn); numera nästan bl. med adverbiell bestämning, inledd av prep. åt l. till l. efter, förr äv. på, betecknande den till vilken ngn vänder sig med sitt yttrande osv.; stundom (i vitter stil) användt ss. anföringsord; förr äv. allmännare: framkasta, fälla (elt yttrande o. d.). Kasta en snäsa åt ngn. Ord om fred, hvilka som af en händelse tyckas vara kastade i Först Labanoffs bref GustafIII 6: 142 (1812). (Och) Kunde en tjenare lätt eller tjenarinna, i stugan, / Kasta på nådehjonet ett ord, som (osv.). RUNEBERG 1: 370 (1841). Andra pekade på oss skrattande och kastade ett eller annat gycklande ord efter oss. ÖDMAN UngdM 1:174 (1877,1881). Medan han går framåt, kastar han då och då ett ord till pojken. LAGERLÖF Holg. 2: 51 (1907). "Skam, skam ska ni ha för er spånad" kastade .. (grevinnan) efter (kvinnorna). EKHOLM Torp. 7 (1923). – särsk. (†) i uttr. kasta skällsord l. okvädinsord o. d. på ngn. M. Suens hustro seger han, hade slemme skielssord kastat på honum. VRP 1647, s. 236. SWEDBERG Cat. 362 (1709). ε) (i sht i vitter stil) bildl.: (hastigt) nedskriva (ngt), "kasta ned" (ngt) på papperet; i uttr. kasta (ngt) på papperet (stundom med "pännan" ss. subj.), ngn gg ur pännan o. d.; äv. med avs. på målning l. teckning o. d.: raskt utkasta (ngt på duken osv.), (löst) skissera (ngt). TESSIN Bref 1: 22 (1751). I brådskan voro mina sista rader kastade på papperet. GEIJER (1802) i MoB 7: 29. Med en saftig och bländande kolorit, men liksom sorglöst kastade penseldrag, frambringar (Rembrandt) en stor verkan. NICANDER Minn, 1: 97 (1831). Jag samlade hvad .. (Johan Ny- bom) kastade ur pennan. DE GEER Minn. 1: 32 (1892). SoS 1919, s. 51. 2) slunga l. (hastigt l. vårdslöst) lägga (ngt) ifrån sig (ngnstädes), med bibegrepp av l. med huvudsaklig tanke på att man vill befria sig från l. göra sig av med det o. dyl. l. att man (för alltid) lämnar det ifrån sig o. d.; ngn gg oeg. med personligt obj.; äv, i överförd anv., med sakligt subj.; äv. mer l. mindre bildl. l. i bildl. uttr., ofta med starkt förbleknande av den eg. bet. hos verbet.

[KASTA.v I.2.a]

a) med adverbiell bestämning. Kasta ngn l. ngt över bord (äv. bildl.), se BORD, sbst.¹ 4 d β. Kere Axel kaster brefved på elden. RA I. 1: 627 (1553). (Han blev dömd att) bethala wergien, som han kasta j strömmen[n]. SkrGbgJub. 6: 148 (1589). KLINCKOWSTRÖM Örnsjötj. 24 (1906). – särsk. α) spelt. i fråga om kortspel: spela, lägga på (ett kort på ett annat i samma färg l., vid oförmåga att bekänna färg, i annan färg; jfr b β β1). Han var tvungen att kasta damen på kungen. BeskrLombreSp. 20 (1745). Kaptenen måste kasta de superbaste matadorer på informatorns yttersta hackor. ALMQVIST TreFr. 1: 26 (1842). Midsem Bridge 79 (1932). β) i mer l. mindre bildl-. uttr. (jfr b γ). Kasta ngn l. ngt vind för våg. Kasta (pänningar o. d.) i sjön o. d., utan nytta ödsla bort l. förslösa (pänninigar osv.). Kasta yxan i sjön, se YXA, sbst. Loffuat ware Gudh i euigheet, som haffuer kastat thetta rijszet (dvs. konung Christiern II) i eelden. OPETRI Kr. 334 (c. 1540). The penninger vij lägge i (koppar-)compagniet, äre lijka som kastade vij dem i sjön. RP 6:664 (1636). 50 R:dr äro icke at kasta på gatan. TörngrenMål. 160 (1801). Någon gång .. kastades värdigheten å sido. RYDBERG Vap. 249 (1891). – särsk. (†; se dock β') i uttr. med bet.: visa från sig, icke bry sig olu l. taga hänsyn till, låta falla i glömska, slå ur hågen o. d.; äv.: lämna bakom sig, avlägga, bortlägga o. d. Alla .. (Guds) retter haffuer iagh för öghon, och hans bodh kastar iagh icke jfrå migh. Psalt. 18: 23 (Bib. 1541). Gammal wane är tung j wrå kasta. SvOrds. A 7 a (1604). Krijgh kastar Laag vnder bänck. GRUBB 429 (1665). Vidskiepelsen var kastad af vägen. BÆLTER Cerem. 161 (1760). En fransk centralisationsgrundsats som nu i sjelfva sitt hemland håller på att blifva kastad under bordet. Samtiden 1873, s. 163. – särsk. α') (numera bl. ngn gg i högre stil) i uttr. kasta (ngt) bakom sig, äv, bakom sin rygg o. d., förr äv. till rygga bakom sig. (Israels barn) kastadhe tijn (dvs. Guds) Lagh til ryggia baak om sigh. Neh. 9: 26 (Bib. 1541; Bib. 1917: Kastade din lag bakom sin rygg). Tu .. hatar tuchtan, och kastar mijn ord baak om tigh. Psalt, 50: 17 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Effter Konung Saul så offta kastar Herrans bodh baak om ryggen på sigh. RUDBECKIUS KonReg. 307 (1616). En menniska, .. som kastat allt hopp bakom sig. LYSANDER Almqvist 8 (1878). NYBLÆUS Forskn. 2: 538 (1881). β') i uttr. kasta (ngt) i vädret, se VÄDER. b) utan adverbiell bestämning, pregnant: kasta (ngt) ifrån sig; kasta bort, göra sig av med (ngt); mod avs. på kläder l. klädesplagg, äv. bojor l. börda o. d.: (hastigt) taga av sig l. befria sig ifrån, låta falla, kasta av; (i sht sjöt.) med avs. på gods l. last: kasta över bord; äv. i överförd anv., med sakligt subj. Kasta sina vapen och fly. I Storm skall man dyrt godz kasta. SvOrds. B 3 b (1604). När Tiufwen kastar bördan, så är han androm lijk. GRUBB 306 (1665). Såg du den frälsta böljan kasta / Isarnes band och fjerran hasta. WIRSÉN NDikt. 64 (1880). Jag kastade boken, letade fram en annan. WALLENGREN Ensam 30 (1893). (Somliga) kastade .. kläderna för att simma i land. LAGERLÖF Drottn. 26 (1899). (Sv.) Kastad last .. (t.) Seewurf, Wrackgut, Treibgut. SMITH (1916). Grevinnan Natasja kastar sin schal och dansar för honom. BÖÖK 4Sekl. 141 (1928). 35 djur innebrända till följd av en kastad tändsticka. SvD(A) 1928 nr 21, s. 5. – särsk.

[KASTA.v I.2.b.α]

α) spelt. i fråga om (vissa) kortspel. α') i vissa kortspel där icke alla de givna korten användas i spelet l. där ombyte ("köp") av kort får äga rum: avskilja o. lägga ifrån sig (kort som man icke behöver resp. icke vill behålla på hand). PALMSTIERNA Reversy 11 (1749). ReglKortsp. 1:36 (1809). De kastade korten (i lomber) läggas hvarje gång på den Spelarens sida, som skall blanda kort i nästföljande Spel. Düben Talism, 2: 18 (1817). SUNDÉN (1886). β') vid oförmåga att bekänna färg spela (kort av annan färg); äv., i uttr. kasta sig renons (i en färg) o. d. UnderrBostSp. 7 (1803). Hör du Svensson, hva va dä du markerade svaghet i? Dom andra har visst kastat klöfver? ENGSTRÖM 1Bok 46 (1905). ÖSTERGREN (1929). γ') lägga, "slänga", "slunga" (sina kort) på bordet, avstå från att spela (sina kort); äv. i uttr. kasta spelet. HbiblSällsk. 1: 68 (1838). AUERBACH (1909). Sitta de (dvs. de starkaste korten) hos fien- den, lär det vara bäst för fjärde man, att korten utan vidare kastas (då alla de övriga spelarna ha passat). LUNDGREN Koppel AuktBr. 48 (1923). ÖSTERGREN (1929). β) (†) oeg., om orm l. fågel: lägga av, krypa ur (det gamla skinnet) resp.: fälla (fjädrar). Kasta skinnet. SERENIUS F 2 a (1734). Kasta sina fjädrar. BJÖRKMAN (1889). γ) (i sht i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv.; ofta: avlägga, bortlägga, lägga ned o. d.; särsk. med avs. på person: stöta bort, lämna åt sitt öde, övergiva. Kasta masken, se MASK, ansiktsmask o. d. Kasta sina fjättrar. Kasta alla hänsyn. (Man sörjde som över ett dödsfall) då Argus ändteligen, vid slutet af år 1734, kastade sin pänna. CELSIUS ÅmVetA 1764, s. 25. Ja Corpral Boman han har nu kastat plit och balja, / Nu är han döder. BELLMAN (SVS) 1: 115 (c. 1775,1790). Liksom Elias i skyn, då han kastade manteln ifrån sig, / alltså kastade sinnet sin jordiska drägt. TEGNÉR (WB) 3: 109 (1820). En dikt, som kastar rim och meter. HEIDENSTAM Dag. 157 (1909). Hon har alltid varit förälskad i bättre karlar, som har skämtat med henne och kastat henne. NORDSTRÖM Landsortsb, 260 (1911). 3) utslunga, utsända, sprida o. d.; utom i b slutet o. b β, β bl. med sakligt subj.

[KASTA.v I.3.a]

a) utslunga (eld l. bränder o. d.); numera bl. skogsv. med underförstått obj., om kolmila; jfr IV 3 c. MEURMAN (1846). Sedan dess (dvs. år 1693) har Etna kastat eld flera gånger. BERLIN Lsb. 260 (1852). Stundom händer (då svettningen i milan pågår) .., att enskilda trästycken utslungas. .. Man säger då, att "milan slår" eller "kastar". SVEDELIUS Koln. 64 (1872). b) med avs. på ljus, sken, glans, strålar o. d.: utsända, sprida, låta falla (på l. över ngt l. ngn); med avs. på skugga: lämna, giva, åstad- komma, låta falla (på l. över ngt). Kasta ljus, strålar, en stark glans (på ngt). LENÆUS Hübner 464 (1726). SAHLSTZDT (1773). Bergen kasta skuggor så långa. GEIJER 1 3: 286 (1815). Solen i vester / Strålade klar och kastade ljus på den landtliga prestgåln. RUNEBERG 1: 145 (1836). (Fyrarna) kastade ett svagt sken. BygdFolk 904 (1927). Jätteskuggan av tornspiran, som av fullmånen kastades på den orörliga dimbanken utåt havet. OoB 1931, s. 658. – särsk. (i sht i vitter stil) i oeg. o. bildl. anv.; äv. med personligt subj. Han har genom sitt snille (l. hans snille har) kastat glans över hela akademien. SWEDBERG SabbRo 533 (1701,1710). Skjöna ögon hvälfva kring och kasta strålar. BELLMAN (SVS) 1: 21 (c. 1770,1790). Hur det fega allvar kastar dödens skugga på vårt lif! RYDBERG Dikt. 1: 39 (1876, 1882). Det var .. ett sådant hem hvars minne kastar sol öfver lifvet. HSCHÜCK (1904) hos TEGNÉR VSkr. 1: III. – särsk , α) i uttr. kasta ljus l. belysning över ngt o. d., "sprida ljus over ngt (oförklarat l. okänt l. dunkelt), bidraga till att upplysa l. förklara ngt. (Vi) smickra .. oss med att hafva kastat något ljus öfver en sak, som (osv.). ObjGästen 1829, nr 11, s. 3. Den tid (i den svenske bondens historia), över vilken lagstiftning, byordningar och byarkiv kunna kasta ljus. NILSSON FestdVard. 61 (1925). SvD (A) 1933, nr 65, s. 3, β) i uttr. kasta skugga på (ngn l. ngt), minska glansen av (ngt), minska (ngns l. ngts) berömmelse l. ära l. ngns anseende o. d., nedsätta (ngn l. ngt), misstänkliggöra (ngn l. ngt) o. d.; kasta sin skugga framför sig, om framtida (i sht olycklig l. ödesdiger) händelse: (börja) kunna anas, förebådas (gm ngt). Mindre noggranhet om medlen, at vinna syftomålet, .. kastade .. altför mycken skugga på det mäst låfvärda upsåt. SCHÖNBERG Bref 2: 297 (1778). Den liderligaste Skomakare kastar ej någon skugga på Skomakare-Professionen. KELLGREN 3: 206 (1792). Fram- tida händelser kastade sin skugga framför sig. MALMSTRÖM Hist. 5:237 (1877). CEDERSCHIÖLD Kerg. 19 (1917). c) (†) med avs. på rök, ånga, rägn l. snö, vatten o. d.: utsända, giva ifrån sig. Somliga Källor äro Obeständiga, som allenast tidetals kasta vatn. DURÆUS Naturk. 177 (1759). Kopparn fjällar sig och kastar ångor (vid emaljarbeten). Mi- siatursk. 107 (1784). Olympens berg och Kissavos, de båda bergen stredo, / Så att det ena kastar regn, det andra snö i vrede. SANDER Ros 156 (1876). d) (†) om träd o. d.: utsända, sprida (rötter l. grenar); äv. övergåellde i bet.: frambringa, alstra. (Tall-)Rötter, .. hvilka .. vid omplanteringen afskäras, så at dessa rötter ej kunna kasta sidorötter. TROZELIUS Rosensten 133 (1752). Lemnadt åter til sig sjelf, utan omsorg och tilsyn, kastar .. (trädet) sina Grenar utan skick. HÖPKEN Åm- VetA 1771, s. 7. 4) i uttr. kasta (sitt) vatten, förr äv. sin urin, låta sitt vatten, urinera; äv, (föga br.) i uttr, kasta blod, i fråga om blodig urin; förr äv. med avs. på exkrementer, se KASTA IFRÅN SIG 3. (Han) wille icke kasta sin Urin. RelCur. 342 (1682). En Hustru, .. hwilken uti tre Dygn ey hade kastat sitt Watten. HOORN Jordg. 1:66 (1697). Då en ko kastar blod. WIGSTRÖM Folkd. 2: 411 (1881). ÖSTERGREN (1929). 5) om djur (i sht husdjur o. företrädesvis sto, ko o. tacka): framföda (foster l. unge).

[KASTA.v I.5.a]

a)

[jfr motsv. anv. i d.]

(numera knappast br.) i allm,: framföda (foster l. unge); äv. abs.: kalva, valpa osv. G1R 23: 434 (1552). (Fåret) kastade nyss tu Lamb bland buskar i skogen. NICANDER VirgEcl. 8 (1752). Räfvens hona, nyss när hon aflen kastat. ADLERBETH Horod. 329 (1817). Kasta .. (säges) om en tik som valpar. SCHRÖDER Sv- Jakt. 200 (1891). jfr (†): Silkes-matsken, kastar sine ägg och dör, sedan han (osv.). KLING Spect. Hh 2 a (1735). – särsk. med övergång till b, i uttr, kasta sitt foster (o. d.) i förtid l. otid o. d. (Om) man befruchtar sigh at .. (kon) wil kasta sitt Foster i Otidh, tå skal (osv.). IERICI Colerus 2: 8 (c. 1645). NF 5: 549 (1882). b) i sht veter. o. landt. pregnant: framföda (ofullgånget fos- ter) i förtid; ofta abs.: framföda ofullgånget fos- ter, abortera. Halmen (av bönor) är godh för Booskap och Oker, synnerligen the drächtiga, ty the kasta ther effter icke theras Fööl. IERICI Co- lerus 1: 106 (c. 1645). Man håller i almänhet före, at alt möglit (dvs. möglig föda), skal komma dräg- tiga ston, at kasta. FLORMAN HästKänned. 17 (1794). Dödfödda eller kastade föl. KrigVAT 1845, 8. 86. Kor, som första gången skola kalfva, kasta icke sällan, då de förflyttas till andra orter. LUNDBERG HusdjSj. 428 (1868). SvD(A) 1920, nr 72, s. 10 (abs.). 6) (†) avskilja l. avsöndra (ngt ifrån sig). Man måste .. vänta til des en sådan stock (dvs. en liggande bistock) kastar en Svärm. TRIEWALD Bij 83 (1728). 7) (†) bildl.: frambringa, alstra, giva upphov till (ngt) o. d., se KASTA IFRÅN SIG 4. II). (eg. hastigt l. vårdslöst) lägga l. sätta l. placera (ngt ngnstädes l. på visst sätt) samt i anv. som utvecklats ur denna. 1) i allm.: (med en snabb rörelse l. vårds- löst) lägga l. placera (ngt ngnstädes l. på visst sätt); äv., med avs, på tråd l. snöre l. rep o. d.: (hastigt) lägga l. vira l. "slå" (omkring ngt l. ngn); äv. iued avs. på vätska o. d.: hälla, gjuta, stänka (i l. över ngt o. d.); ofta med förbleknad innebörd, användt bl. ss. en mera energisk l. uttrycksfull ersättning för "lägga" o. d. Kasta ngt på bordet, på golvet. Kasta ved(en) i en hög. Kasta ved på elden, i ugnen. Kasta ngt om vartannat l. huller om buller, äv. bildl. (jfr 4). Kasta ngt (fram)för ngns fötter; äv. bildl. Kasta ränseln, bördan, geväret på ryggen. Kasta en säck över huvudet på ngn. Kasta en lasso kring hornen på en tjur. Och wort itt haghel och eeld bemengt medh blodh, och thet wort kastat på iordhena. Upp. 8: 7 (NT 1526). Bär- byttor och dylikt läggas i långa säckar, som (vid transporten) kastas öfver hästen. BARCHÆUS Landth- Hall, 7 (1773). Den som snabbast var af brödra- skaran, / Hann som knappast kasta krut i bössan. RUNEBERG 2: 137 (1831). Gack till grafven och kasta en krans af evighets-blommor, / Saknadens sista, derpå! BEMALMSTRÖM 6: 6 (1840). Half stolpe, d. v. s. man kastar tråden en gång om virknålen. BERG Handarb. 60 (1874). (Tillägnandet av "vittrornas" egendom) sker genom att "kasta stål" däröver. Norrl. 14: 55 (1926). – särsk. a) (†) i fråga om matlagning β) lägga l. hälla (ngt i en panna l. gryta o. dyl. l. i en blandning l. en maträtt o. d.). Hoo som haffuer mykit smör, han kaste sompt j grannans kåål. SvOrds. B 1 a (1604). Somblighe plägha ock kasta Smör i Kiettelen när som .. (kräftorna) siudha. Kockeb. D 6 b (1650). Salé 166 (1664). RÅLAMB 14: 100 (1690). β) överdraga Iued socker, "ankasta" (mandel l. krydda o. d.). BBERGIUS PVetA 1780, 1: 73. b) lägga l. utbreda (en duk l. ett lakan l. ett dok l. en slöja o. d. på l. över ngt); ofta mer l. mindre oeg. l. bild l.; numera, utom i bildl. uttr., bl. när det avses att framhålla att handlingen sker brådskande l. hastigt l. vårdslöst o. d.; förr äv. allmännare. Kasta en slöja över ngt; ofta bildl. På bäddnigen kastas lakan, och på detta huffdebolster .. och åbredzle. SCHRODERUS Comenius 571 (1639). (När nattvarden gives en sjuk) skal prästen låta kasta en reen duuk på bordet. KOF 11. 2:162 (c. 1655). Månen träder stilla ur sönderbrusten sky / Och kastar silfvertäcket öfver jorden. BEMALMSTRÖM 6: 35 (1839). Fru Evelins schal, som låg kastad över stolskarmen. MYHRBERG Hum. 135 (1923). c) sjöt. ställa, brassa (ett segel på visst sätt); numera bl. med underförstått obj., i uttr. kasta på stång, förr äv. på lä,! brassa back. Brassa opp eller kasta på lää. ROSENFELDT Tourville 89 (1698). (Landets isvånare ha) lärdt kasta sina Segel, at de och kunna gå up emot Nordanvinden. MÖRK Ad. 1: 313 (1743). Kasta på stång. 2NF 13: 1221 (1910). d) oeg., med avs. på kläder l. klädesplagg l. del därav: hastigt taga (på sig) l. svepa (om en kroppsdel) o. d.; äv,: lägga l. placera, drapera, ordna (på visst sätt); äv. i mer l. mindre bildl. uttr. Kasta en kappa över skuldrorna, en flik av manteln över ena axeln. Kasta en schal omkring sig. VarRerV 18 (1538). Qwinfolcken (i Siam) betiäna sig .. med een glees Kläde, som the kasta öfwer Skuldrorna. Sehouten Siam 41 (1675). (Herren) kastar himlen som en mantel kring sig. TEGNÉR (WB) 8: 16 (1837). Dermed kastade hon hastigt hatten på hufvudet och gick bort. BACKMAN Reuter Lifv. 1: 28 (1870). NILSSON PrimKult. 62 (1923). 2) sömn. sy med kaststyng (över en tygkant för att hindra denna att trassla sig l. över kanten av två hoplagda tyg- stycken för att sömma ihop dem o. d.); äv. abs,: sy kastsöm. Färdigheten i att fålla, kasta och sy sticksöm. Verd. 1883, s. 53. Jag klippte en gång sönder 30 alnar (fint linne) .. till .. bindor och kastade dem i kanten. HågkLivsintr. 9: 10 (1929). 3) (†) uppkasta, bygga (en vall o. d.); lägga (grundvalarna till en byggnad o. d.); äv, bildl. (Gårdsfogden) loth kaste eenn lithen groop och vall, at .. (rövande bönder o. tjuvar) honum så hasstigtt icke schulle öffverfalle. G1R 29: 113 (1559). Med så väldig hand voro grundvalarne (till Gustav Vasas värk) kastade. GEIJER 1 2: 98 (1832). 4) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv, (jfr under 1 b, d o. 3); äv, med sakligt subj. Dhen som kan lijda och bijda, och kasta alt i Tholamodzposan, han öfwerwinner mycket ondt. GRUBB 481 (1665). O i di p us. Jag står bedöfvad genom dina ord, / och mina tankar kastas om hvarandra. VLitt. 1: 117 (1902). – särsk ,

[KASTA.v II.4.a]

a) i numera obr. anv. (jfr c, g). (Du skall) begynna rekna jfrå then daghen när man kastar liyan j sädhena. 5Mos. 16: 9 (Bib, 1541; Bib. 1917: då man begynner skära säden). Emädan nogra andra kastade der krackeell vthi, altså (osv.). BtÅboH 1. 13:95 (1638). Uti Edert sköte kan jag med trygghet kasta mit förtroende. Posten 1769, s. 885. KASTA, v. III 1 b) (numera föga br.) i uttr. kasta hinder i vägen (för ngn l. ngt), lägga hinder i vägen (för ngn l. ngt). RARP V. 1: 65 (1652). (Ett förhållande som) syntes lätteligen kunna kasta ett hinder i wägen för Pålackarnas stoora framträde, WIDE- KIND KrijgH 245 (1671). HEINRICH (1814). c) (†) låta (sina tankar, sitt val l. sin röst o. d.) falla (på ngn l. ngt); äv.: rikta, vända (sina tankar l. sin uppmärksamhet o. d. åt visst håll l. åt ngn l. ngt). RARP 7:184 (1660). När iagh min tanckar kastar uppå dee förra daar, / Stoor sorg min siähl antastar. KKD 3:174 (c. 1710). Om mehr omtalte Försambling skulle kasta sitt vahl på mig. VDAkt. 1724, nr 270. Jag har kastat min uppmärksamhet uppå några här invid Abo liggande Bya namn. BtVLand 5: 99 (1764). Vi er tvungo / .. till att kasta / På honom edra röster. HAGBERG Shaksp. 1: 269 (1847). d) lägga (en börda, ett besvär, bestyr, ålig- gande, en utgift o. d. på ngn); överlämna (sina bekymmer l. omsorger o. d. åt ngn); belasta, besvära, betunga (ngn med ngt); förr äv. med avs. på band l. bojor o. d. i bildl. bem.: lägga (på ngn); förr äv. med avs. på ngt ondt: låta falla (på ngn), låta komma (över ngn); äv. i uttr. kasta (ngt) på halsen på ngn (förr äv, ngn ngt på halsen), förr äv. ngn ngt på händer, förr äv. på ngns åhåga o. d. Kasta ansvaret, allt besväret på en annan. Thetta sägher iach .. icke ath iach will kasta bånd på idher. IKor. 7: 35 (NT 1526; Bib. 1917: lägga något band). Alla idhra vmsorg kaster på honom (dvs. Gud). lPetri 5: 7 (NT 1526). Hvilket (dvs. att rannsaka de gods som ligga nära sätesgårdarna) jagh väl veet, att ståthollarne kastas uppå halsen. OxBV. 3: 67 (1623). Gudh .. kastade på honom (dvs. J. Banér) en dödelig siukdom. RARP 3: 248 (1642). (Adeln skall) Icke förskiuta (sina huspräster), och förr kasta Biskopen på händer, än the uthtient. KOF II. 2:323 (c, 1655). Huadh meer är, som kastas på hans (dvs. kyrkoherdens) åhuga, thet är alt tilförenne påmint. Därs. 11. 1: 354 (1659). Kasta alla statsutgifterna på de ofrälse stånden. EKELUND IFädH II. 2: 14 (1831). Samtiden 1871, s. 519. – särsk. i uttr. kasta skuld (en) på ngn l. ngt o. d., se SKULD. e) i uttr. kasta (sin) kärlek på ngn l. ngt, (sitt) förtroende, hat, (sin) vrede, ovilja, onåd, (sitt) klander o. d. på ngn, (sitt) förakt o. d. på ngn l. ngt, fatta kärlek till ngn l. ngt, fatta förtroende o. d. för ngn, intagas av hat l. vrede l. förakt o. d. mot ngn, låta (sin) onåd falla på 1ign, klandra ngn, visa ngn förakt, låta ngn l. ngt bli föremål för förakt osv.; numera bl. (i vitter stil) i uttr. kasta sin kärlek på ngn l. ngt. (Saul) kastade wrede på honom (dvs. David). RUDBECKIUS KonReg. 386 (1618). Att H. K. M:t icke ville någon ogunst och onåder för denne hans frånvarelse på honom kasta. OxBr. 5: 270 (1624). Judarnas Ofverstar .. (hade) kastat et outsläckeligit hat på Jesum. BÆLTER JesuH 5:71 (1759). Det kunde .. vara naturligt, at .. (konung Albrekt av Mecklenburg) kastade sitt förtroende på utlänningar. LAGERBRING IHist. 3: 693 (1776). Det klander, du kastar på andra, faller på dig sjelf mångdubbelt tillbaka. FRANZÉN Pred. 2:130 (1842). Det är oförståndiga menniskor som .. kastat ring- aktning på arbetet i mullen. STRINDBERG Utop. 93 (1885). Den berömde gotländske konstnären.. , som med fullt skäl kastat sin kärlek på den vördnadsvärda helgedomen (dvs. Dalhems kyrka). PT 1896, nr 223, s. 3. f) i uttr. kasta löje l. åtlöje l. vanära o. d., stundom hån l. spe, förr äv. försmädelse över, i sht förr äv. på (ngn l. ngt), sprida löje osv. över (ngn l. ngt), göra (ngn l. ngt) till föremål för löje osv.; äv. (delvis med anslutning till I

[KASTA.v II.3]

3) med sakligt subj.; förr äv. kasta tvivel över (ngt), göra (ngt) till föremål för tvivel. Kasta försmädelse på en, SCHULTZE Ordb. 2243 (c. 1755). Öfver allt, som anses högt och heligt, kastade (han) ett visst axelryckande tvifvel. BREMER Fad. 63 (1858). Suetonius, den nitiske samlaren af allt, som kunde kasta löje på .. (kejsar Klaudius') minne. RYDBERG RomD 43 (1877). Den vanära, som detta återtåg (från Fredrikshamn) skulle kasta öfver hela arméen. TEGNÉR Armfelt 1: 236 (1883). De, som kastade hån och spe öfver honom, voro sjelfva ej bättre. SVEDELIUS Lif 375 (1887). g) (†) i uttr. kasta vad l. vädjopänningar, erlägga vad (i rättegång); äv. kasta vad under (ngn) l. till (domstol o. d.) l. ifrån (ngn), vädja till resp. ifrån (domare l. domstol osv.). (Emot häradstingets dom) kastes wadh vnnder lagmannen, ifrå lagmannen, till konnungz nämpd. LReg. 8 (1563). Uppl- Domb, 1:152 (1639). Han .. kastade wedio p(ännin)ger och appellerade till hofretten. VDAkt. 1670, nr 55. III) hastigt l. med våld förflytta (ngn l. ngt), vräka, störta, "slunga" (ngn l. ngt till en plats o. d.) o. i bet. som utvecklats ur dessa.

[KASTA.v III.1]

1)

[jfr motsv. anv. i fsv.]

hastigt l. med våld sätta (ngt l. ngn) i rörelse (från ett ställe till ett annat), vräka, störta, "slunga" (ngt l. ngn från l. till en plats); driva (ngn l. ngt åt ett visst håll o. d.); äv. i överförd anv., med sakligt subj.; äv. mer l. mindre oeg. Kasta ngn utför trappan, utför en klippa. Kasta ngn på dörren, på gatan. Bliva kastad av hästen; jfr KASTA AV 2 a. Kasta ngn ur sadeln; äv. bildl. (se b). Stormen kastade fartyget på en klippa, på land. Kastas av vågorna hit och dit. Kæsta fienden på flykten. Then onyttugha tienaren kaster vthi, thet ytersta mörkret. Mat. 25: 30 (NT 1526). Pharaos wagnar och hans macht kastadhe .. (Herren) j haffuet. 2Mos. 15: 4 (Bib. 1541). En del af ryttarne skulle straxt sittia af och kasta spanska ryttarne utur wägen. KKD 3: 71 (c. 1710). Jakten kastades ett par streck högre i vinden. RUNEBERG 4:169 (1833). Bazaine kastades (av tyskarna) tillbaka (från Grave- lotte) till Metz. PALLIN NTidH 384 (1882). Stormen hade redan kastat .. (de flygande gässen) förbi Oland. LAGERLÖF Holg. 1: 141 (1906). Ljuspunkten kasta,s åt sidan ur sin förut rätliniga bana. SvGeogrÅb. 1933, s. 18. – särsk. a) (numera i sht i högre stil l. ifråga om å. förh.) med förbleknad bet. hos verbet, i uttr. kasta (ngn) i fängelse, förr äv. i häktelse(n) l. i tornet l. i kistan o. d., insåtta l. inspärra (ngn) i fängelse l. arrest, taga (ngn) i fängsligt förvar. Laathe j kastha honom j torneth oc holle honom #fengligh. G1R 3: 126 (1526). Sädan han kastes i kistan, bekende han (osv.). ÄARäfst 101 (1596). (Jo- sef) Bleff kastat j fengelsse. GEVALIENSIS Jos, 5 (1601). The må kastass i häcktellsse. VDAgt, 1653, 8. 45. Per Ersson (blev) fängslad och kastad i Uppsala torn. FRYXELL Ber. 13: 20 (1846). ÖSTERGREN (1929). b) (i sht i vitter stil) i bildliga anv. l. uttr. Sorgen har kastat henne i enförtidig grav. Växlande öden ha kastat honom från land till land. SYLVIUS Curtius 488 (1682). Kasta Regenterna ifrån deras throner. BÆLTER Cerem. 10 (1760). Sjelf kastades han emellan de mest stridiga sinnes- rörelser. GEIJER SvFolkH 2: 202 (1834). I den ålder, då intrycken för lifvet fästas, vardt Gustaf Adolf kastad på krigets bana, WEIBULL LundLundag. 18 (1882). Allmänheten kastades mellan hopp och fruktan. CARLSON Hist. 7: 286 (1885). Helen hade gjort en kupp. Bröderna hade kastats ur sadeln. BERGMAN JoH 108 (1926). – särsk. : försätta, bringa (ngn l. ngt i ett visst tillstånd l. en viss belägenhet o. d.); vanl. med sakligt subj.; numera nästan bl. i fråga om olycklig belägenhet l. olyckligt tillstånd, ss. sjukdom, sorg, olycka, fara o. d. Kasta ngn i olycka. Sorgen över makens död kastade henne i en långvarig sjukdom. PPGOTHUS Und. N 3 b (1590). Feltmar- skalken Baneer .. skall (icke) .. kasta fäderneslandet uthi hazard och fahra. RP 8: 80 (1640). Un- der tiden blef riket kastadt i ett krig, som (osv.). SVEDELIUS i 2SAH 21: 350 (1841). Det (är) hennes far, som kastat / sitt enda barn i svårt elände. ANDERSSON Plautus 68 (1901). – särsk. α) i numera obr. uttr. (jfr β). I kaste oss i een labyrint. RP 8: 232 (1640). De Fältherrar, dem ärelystnaden kastat i partier, upror, Hofränker. ROSENSTEIN PVetA 1789, s. 136. Kasta (ngn) i bryderi. LINDFORS (1815). β) (†) i uttr. kasta ngt i förgätenhet, förakt o. d., bringa ngt i glömska l. förakt osv., låta ngt falla i glömska, låta ngt bli föremål för förakt osv. I förgätenheet kastades alt hwadh här till Passeradt war. VDP 1681, s. 334. Rikedom och prakt / Taga sig den makt, / At de kasta dygden sjelf uti förakt. NORDENFLYCHT QT 1744, s. 29. 2) med våld vräka omkull (ngn) l. lägga (ngn) ned l. slå l. fälla (ngn) till marken o. d.; äv. med avs. på djur; äv. i överförd anv., med sakligt subj.; äv. bildl. Kasta ngn till marken. Mannen .. sprang vppå them .. och kastadhe them vnder sigh. Apg. 19: 16 (NT 1526). Han (hade) kastat henne i sängen .. (och) stimmat med henne. ConsAcAboP 5: 418 (1684). En häftig (vind-)stöt, som var nära att kasta häst och släda på sidan. RYDBERG Frib. 42 (1857). Danmark borde genom ett vinterfälttåg kastas till marken. ODHNER i 3SAH 6: 87 (1891). – särsk. a) utan adverbiell bestämning. α) (†) med avs. på djur: fälla. 1 tør oxahudh efft[er] en oxa ssom wargar[na] hadhe kastadt. VaruhusR 1540. β) veter. med avs. på häst: kasta omkull (ss. en förberedande åtgärd vid operation). 2SvLäkSH 12: 15 (1863). AUERBACH (1909). γ) idrott. i brottning; dels: kasta omkull, fälla (motståndaren) till marken, dels: fälla l. pressa (motståndaren) med båda skuldrorna mot mattan (o. därigm avgöra kampen). Gustafsson .. kastade .. (Persson) efter något över 8 minuters hård kamp. SvD(A) 1925 nr 31, s. 13. SvD(B) 1929 nr 301, s. 15. b) (†) bildl., i uttr. kasta (ngn l. ngt) under (ngn l. ngt), lägga (ngn l. ngt) under (ngn l. ngt); underkuva (ngn); underkasta (ngn l. ngt ngt); äv.: utsätta (ngn l. ngt för ngt), låta (ngn l. ngt) undergå (ngt); refl.: underkasta sig (ngn l. ngt), äv.: överlämna sig (åt ngt). Som s(an)ctus Paulus sägher, äre nw (alla kreatur) kastadh vnder fåfengligheet (dvs. förgängelse). OPETRI MenFall A 7 b (1526). Påfwarna (hava) .. kastat Keysarna sielfwe vnder Bann. SCHRODERUS Os. 2: 777 (1635). Att kasta saken under revision. RP 8: 299 (1640). Ther gud kastar them .. wnder siuckdom. VDAkt. 1656, nr 43. Om man hade i vpsååt dem (dvs. invånarna i Novgorod), at kasta vnder Sweriges Chrono. WIDEKINDI KrijgH 515 (1671). Kasta sig under Guds för- sorg. SERENIUS (1741). ATTERBOM Minnest. 2: 176 (1853). 3) (†) nedbryta, riva, nedriva (byggnadsvärk l. del därav); i sht med avs. på bro. OPETRI Kr. 187 (c. 1540). Henrich Tijdsk .. wille letha kasta thakett aff qwarnarna för bönderne. BtFinlH 3: 383 (1558). Jmedlertijd har fienden wid Kopis kastat en ljten broo. KKD 6: 110 (1708). EKBLAD 326 (1764). 4) i oeg. o. försvagad bet.: skyndsamt (låta) föra l. förflytta (ngn l. ngt) l. låta (ngn) förflytta sig (till ett ställe o. d.); särsk. med avs. på truppstyrka o. d.: kasta fram, sätta in; äv. i uttr. kasta i land o. d., skyndsamt sätta i land; förr äv.: kasta in (ngnstädes); jfr KASTA IN 5; i sht förr äv. allmännare: (låta) föra l. sända (ngn l. ngt till ett ställe o. d.); äv. mer l. mindre bildl. Befälhavaren kastade tre kompanier mot vänstra flygeln. Att fienden .. söktte att kasta en armee på skepen och medh den föra kriget in på våre skäriegårdh och landh. AOXENSTIERNA 1: 592 (1644). Att E. K. M. .. kastar en stark garnison i staden. ROSENSTEIN 3: 350 (1788). I Vax- holm kastas i förbifarten i land några kompanier marininfanteri. NDA 1875 nr 266, s. 2. Utlandet, som länge saknat Sverige såsom marknad, kastade (åren 1719 – 21) i ovanlig frihet sina produkter dit. SvH 7: 50 (1902). – särsk. i numera obr. uttr. Kasta (dvs. överflytta) alla termerne (i ekvationen) åt en sida. PALMQUIST Alg. 1: 52 (1745). Man vill kasta kriget åt Savolax. CAEHRENSVÄRD Brev 1:195 (1789). Se då, se huru långt din inbillning kan kasta dig. BJÖRN Calas 20 (1796). 5) (i vitter stil) oeg., med avs. på bygg- nadsvalv, bro l. brovalv o. d.: djärvt föra fram l. upp (över tomrum l. avgrund o. d.), spänna; äv. i bildl. anv. (Tämplets) dristigt kastade hvalf. AGARDH BlSkr, 2: 304 (1844; i bild). Bryggor äro kastade öfver den skummande (floden) Reuss. OSCAR II 3: 260 (1863, 1889). Samtiden 1871, s. 599 (bildl.). En öfverbyggd balkong .. "kastades" tvärs öfver Kansligatan (i Malmö). BELLANDER Bild. 13 (1914). 6) refl. (jfr 2 b o. 8).

[KASTA.v III.6.a]

a) om levande varelse: med en hastig rörelse l. hastiga rörelser förflytta sig (nedåt l. uppåt l. framåt l. åt sidan osv.), störta sig (nedåt), svinga sig (uppåt osv.), häftigt vika (åt sidan) o. d.; om person äv. i utvidgad anv.: skyndsamt begiva sig (till en plats). Kasta sig i vattnet, sjön, ån, havet. Kasta sig huvudstupa utför branten. Kasta sig på sin häst, i sadeln. Hästen kastade sig häftigt åt sidan. Kasta sig på flykten. Jag satte mig till häst, .. kastade mig därpå åth högre flygelen (av armén). CPIPER (1709) i HH XXI. 1: 1. Jag kastar mig genast i vagnen. FAHLCRANTZ Lessing Gal. 24 (1821). Örnarna högt öfver molnen sig kasta. SÄTHERBERG Blom. 1: 13 (1841). Den unga skaran (av skidåkare) kastar sig nedför sluttningen. HEMBERG ObanStig. 50 (1896). (Danskarna) kastade sig i sina skepp och flydde. SvH 2: 508 (1905). Cesar skällde glatt och kastade sig mot dörren. LAGERLÖF Holg. 1: 226 (1906). jfr (†): Han sade: Gak; och jag mig strax på föttren kastar. KOLMODIN QvSp. 1: 272 (1732). – särsk. α) med en häftig rörelse l. vårdslöst sätta sig l. lägga sig; äv.: häftigt l. plötsligt sjunka ned (ngnstädes); äv. (i sht idrott.) abs.: hastigt lägga sig ned; äv. i bildl. uttr. Hon kastade sig med höga skrik på golvet. Kasta sig för l. till ngns fötter; förr äv. ngn gg till fota o. d.; äv. bildl. Kasta sig på knä (för ngn). Han kastade sig i sängen med kläderna på. ÄARäfst 52 (1596). Min Gudh, .. Iagh ödmiukar migh gärna, och kastar migh tigh til Fota vthi diupeste Ringheet. PREUTZ Kempis 477 (1675). Juno .. kastar sig i en Sopha. DALIN Vitt. 5: 374 (c. 1753). Han synes ut- mattad och kastar sig i en ländstol. ENVALLSSON Skom. 1 (1785). Akta dig noga (som målvakt i bandy) att kasta dig för tidigt. IdrBibl. 11: 82 (1919). (Hon) kastade sig på sängen och brast i .. snyftningar. BERGMAN JoH 211 (1926). Carlsson såg sig tvungen att kasta sig. PåSkid. 1928, s. 208. β) med en häftig rörelse sluta sig till ngn l. låta sig omslutas av ngns armar l. själv omfamna ngn; i uttr. kasta sig till ngns bröst, om halsen på ngn l. om ngns hals, i famnen l. armarna på ngn l. i ngns famn l. armar o. d. Kasta sig i armarna på ngn o. d.; äv. bildl.; se ARM, sbst. I 1 d β slutet. Hon kastade sig gråtande till hans bröst. (Sonen) kastade .. sig om .. (faderns) hals. EHRENADLER Tel. 178 (1723). O, hur ofta har ej denne (dvs. Rafael) hastat / Osedd hit och trängtande sig kastat / I sin Fornarinas öppna famn! WENNERBERG 1: 170 (1881). BERGMAN JoH 196 (1926). γ) (†) med bestämning inledd av prep. på: störta sig på l. över (ngn l. ngt); jfr KASTA PÅ 3 a o. KASTA öVER 4 a. (Falkarna) Flyga mycket högt, men kasta sig med en otrolig snällhet (dvs. snabbhet) på rofvet. RETZIUS Djurr. 46 (1772) ; möjl. till förb. KASTA PÅ. Tigern .., som .. / .. med ett hopp / Sig mordiskt kastar på Gazellen. JJNER- VANDER 2:6 (1832). δ) (numera föga br.) om djur: plötsligt ändra kosa (jfr 7); häftigt röra sig l. fara hit o. dit. En fiskare, hvilken med sin krok fångat en hel hop fiskar, som sprutto och kastade sig omkring honom. KLING Spect. S 4 a (1735). Kasta sig för skottet. SVEDERUS Jagt 206 (1832; om villebråd). ε) oeg., i uttr. kasta sig i kläderna, hastigt "fara i kläderna", skyndsamt kläda (på) sig kasta sig på skidorna o. d., skyndsamt taga på skidorna o. d. Hustrun kastade sig i kläderna och skyndade till gethuset. HOFBERG SvFolksägn 179 (1882). (Vi) kastade oss på skidorna och ilade åstad. HågkLivsintr. 9: 159 (1928). ζ) i bildl. anv. Kasta sig ur (l. från) den ena ytterligheten i (l. till) den andra. HT 1918, 8. 200 (1809) Vanligen kastade sig (K. XII) med uteslutande ifver åt något visst håll, med föga sinne under tiden för alla andra ämnen. CRUSENSTOLPE Tess 3:157 (1847) ; jfr ε'. Olikheten af de former, mellan hvilka .. (Schelling) i sin framställning kastar sig. NYBLÆUS Forskn.III. 2: 62 (1888). – särsk. α') i numera obr. anv. (jfr β', γ', δ'). At den eene (tjänstemannen) icke kastade sig i den andres rum och ställe, som alt för myckit skier. RARP 8: 195 (1660). Kasta sig med hela sitt förtroende på gifvaren af allt godt. MELIN JesuL 3: 168 (1849) β') (†) i uttr. kasta sig till ngn l. på ngns sida l. i l. till ett parti o. d., ställa sig på ngns sida. ansluta sig till ngn l. ett parti o. d. En bof, som ville giöra et nidings-värk, kastade sig i blå partiet. DALIN Montesquieu 180 (1755; i fråga om förh. på kejsar Justinianus' tid). Hela upprorets massa kastar sig till en Partigängare, som (osv.). FAHLCRANTZ Schiller 67 (1821). Kasta sig på ngns sida. LoW (1862). γ') (frivilligt) giva sig in (i ngt); numera bl. dels i fråga om fara l. frestelse o. d., dels i fråga om värksamhet l. företag o. d.; i sistnämnda fall ofta närmande sig l. övergående i bet.: kasta sig på (ngt), påbörja l. börja (ett företag o. d.). Kasta sig i strid (med ngn). Dem, som illistigdt sig i annat giffte kasta och gifwa. FörarbSvLag 1: 198 (1690). Dän som kastar sig i faran, han omkåmmer däruti. SCHULTZE Ordb. 2233 (c. 1755). I filosofiska deduktioner skulle .. (Järta) ej kasta sig. TEGNÉR (WB) 7: 367 (1833). Skola vi våga lemna .. (våra tjänster) och kasta oss i armodet igen? ALMQVIST Lad. 25 (1840). Vi få vänta Guds hjelp i frestelserna, när vi hvarken sjelfve kasta oss i dem eller (osv.). Kat. 1878, nr 206. TEGNÉR Arm- felt 3: 454 (1887). δ') (†) övergående i bet.: (själv) ådraga sig ngt (t. ex. ngns hat, en sjukdom o. d.). När .. (en regerande furste) vnderstår sigh thet samma (dvs. folket) medh itt störrigt eghensinnigt hufwud at regera, så kastar han sigh sielff i vndersåternas haat. Fosz 589 (1621; nt. orig.: werpet .. syck; WEI- GERE: kaster .. sig). (Många finnas som gm oförsiktighet) sigh .. i obotelige siukdomar kastat. PALMCHRON SundhSp. 407 (1642). ε') med bestämning inledd av prep. på: (ivrigt l. energiskt) inrikta sig på ngt, rikta sin uppmärksamhet l, sitt intresse på ngt, börja syssla med l. ägna sig åt ngt, taga itu med ngt, "slå sig på" ngt; stundom: hemfalla åt ngt; stundom svårt att skilja från KASTA PÅ 3 b. Om jag blir forcerad därtill (dvs. till att skriva ett företal till G. III:s skådespel "Gustaf Adolf och Ebba Brahe"), så har jag tänkt att kasta mig på något historiskt. KELLGREN (SVS) 6: 174 (1788). (Cervantes) fick .. för att livnära sig kasta sig på litteraturen. SCHÜCK AllmLittH 3: 344 (1921). När inte pastor Elof fick mamsell Lisa Maja, så kastade han sig på dryckenskap. LAGERLÖF Mårb. 103 (1922). b) (i sht i vitter stil) med sakligt subj.; särsk. om vattendrag: störta sig (utför en brant o. d.), äv. med försvagad bet.: falla ut, utrinna (i sjö l. hav osv.). Heff tigh (bärg!) vp och kasta tigh j hafuet. Mat. 21: 21 (NT 1526). Ifrån Slottet kastade sig elden öfver strömen åt östra sidan. NORDBERG C12 1: 35 (1740). Ström- mar kasta sig i floderna och floderna i hafvet. SYLVAN Vial 1: 292 (1863). Gnistorna kastade sig som ett regn av eld över lövträden. LAGERLÖF Holg. 2: 308 (1907). – särsk. i oeg. l. bildl. anv. SYLVIUS Cur- tius 386 (1682). Djerfva, sköna broar, som kasta sig öfver svindlande afgrunder. NICANDER Minn. 1: 259 (1831). I de höga träden klänger vinrankan upp och kastar sig i festoner från träd till träd. BREMER GVerld. 2: 302 (1860). – särsk. α) om vind(en), se 8. β) (numera föga br.) om sjukdom l. sjukdomssymtom (smärta o. d.) l. sjukdomsalstrande l. av sjukdom alstrat (gift)ämne o. d.: angripa, slå sig på (organ l. kroppsdel o. d.); vanl. med bestämning inledd av prep. på, betecknande det organ osv. som angripes. Kastar .. (koppvaret) sig på hjernan .. eller på lungorna, .. så (osv.). Alm (Gbg) 1759, s. 35. Gickt, som kastat sig på dess (dvs. patientens) innanmäten. VetAH 1810, s. 116. Om smärtan kastar sig på öronen, är det lämpligt, att (osv.). LÖWEGREN Hippokr. 2: 2 (1910). γ) veter. om kvarka, abs.: framträda i form av inflammation, sår l. bölder o. d. i olika kroppsdelar; vanl. i p. pf. i uttr, kastad kvarka. BILLING Hipp. 375 (1836; refl.). Härrör (lung-)inflammationen af kastad qvarka eller näs-catarr, så (osv.). TIDÉN Bosk. 57 (1841). BOHM Husdj. 65 (1902; i p. pf). 7) (i sht i fackspr.; särsk. jäg.) intr., om djur (villebråd): med en plötslig rörelse ändra riktningen av sitt lopp l. sin flykt o. d. (åt ngt håll), plötsligt vika av l. undan, plötsligt ändra kosa; äv., i sådana uttr. som kasta hit och dit o. d. samt (ss. jäg. vanl.) abs.: under loppet l. flykten osv. tidt o. ofta ändra kosa, springa l. flyga osv. hit o. dit; jfr 6 β δ; stundom i överförd anv., om person. (Älgen) kastade på sidan, så att jag ej fick skjuta. TERSMEDEN Mem. 3: 91 (1741). Om man intet hinner att skjuta strax då .. (den enkla beckasinen) flyger upp, så börjar han snart att kasta till höger och vänster. GREIFF Jagt 92 (1828). Dold af gräset kastade jag tvärt åt sidan (för att förvilla den jagade elefanten).Kongo 1: 210 (1887). En hare for upp ur sin förmiddagslur och kastade mellan buskarna. ÖBERG Son. 95 (1905). Måsar skreko och kastade hit och dit över kölvattnets glittrande väg. BERNDTSON Länningh. 127 (1923). 8) refl. o. (i sht i fackspr. o. där numera vanl.) intr.; om vind(en): plötsligt ändra riktning; särsk. (vanl. ss. intr.) pregnant: ofta (l. ideligen) ändra riktning, blåsa än från ett håll o. än från ett annat, vara ostadig; äv. i p. pr. ss. adj.: ständigt växlande, ostadig; äv. bildl. Vinden kastar (sig) hit och dit, mellan syd och väst. Vinden har kastat sig på norr. Den 23 (maj) kastade sig vinden till SW. med nog hård by. TERSMEDEN Mem. 3:114 (1741). Vindarna kasta, med molnbyar. (BLADH o.) HORNSTEDT 88 (1783). Vinden höll sig mellan nordnordost och sydost, mycket ostadig och kastande. SKOGMAN Eug. 1:81 (1854). Det kastar sig hit och dit häftiga vindar; man kallar dem otrosvindar. WIKNER Tank. 242 (1872). (Vinden) kastade .. i olika riktningar. SvD(A) 1934, nr 286, s. 5. – särsk. (†) opers.: vinden kastar, det kommer kastbyar. Åh, det kastar ännu; – det mulnar. BREMER FamH 2: 61 (1831). IV) i fråga om (häftig) rörelse hos kropp l. föremål utan eg. tanke på förflyttning l. med denna bl. ss. underordnad bibet.

[KASTA.v IV.1]

1)

[jfr motsv. anv. i fsv.]

i fråga om snabb l. häftig rörelse av kroppen l. en kroppsdel l. lem (hos människa l. djur); numera, utom då en adverbiell bestämning är tillfogad (se dock c o. d), bl. i uttr. kasta med l. på (huvudet osv.); förr äv. utan adverbiell bestämning, tr.: häftigt röra (armarna osv.).Kasta benen i vädret. Ömse hon ligger, ömse hon gåår; / hon kastar sine armar, hon löser sitt håår. ASTEROPHERUS 19 (1609). Om .. (hästen) kastar fötterna väl (då han springer). BROOCMAN Hush. 3: 23 (1736). Hästarne kasta med hufvudena och rassla med seltygen. BACKMAN Dickens Pickw. 1: 436 (1871). Gurli kastade litet med ögonen och såg förlägen ut. EDGREN Lifv. 1: 85 (1883). Det är pojkar, som orka att kasta på klacken (vid dansen). FRÖDING Guit. 42 (1891). Du ska kasta kroppen i höjden, .. när du ska göra rak volt. TIdr. 1896, s. 460 (i fråga om simhopp). Att skänklarna icke hållas tillräckligt nära hästen .. har till följd, att denne vid (galopp.)ombytet kastar bakdelen åt sidan, RidI 1930, s. 111. – särsk. a) i uttr. kasta armarna l. sina armar om- (kring) ngn l. ngns hals o. d., förr äv. kasta ngn armarna om halsen, (häftigt)# lägga l. "slå" armarna osv. om ngn l. ngns hals osv., (häftigt) omfamna ngn; äv. bildl. Susanna kastar honom armarna om halsen. WALLENBERG (SVS) 2: 65 (1774). Se, Belten kasta än kring dig (dvs. Svea) de fria armar. TEGNÉR (WB) 2: 67 (1811). (Hon) öppnade .. sina armar för honom, han kastade sina om henne. BREMER Grann. 2: 112 (1837). b) i uttr. kasta på l. med nacken, ss. uttr. för otålighet l. förakt l. hån l. stolthet o. d.; äv. mer l. mindre bildl. Är det intet obegripeligt, at en sådan Oxe, som Jörgen Hanskemakare, törs förachta och kasta på nacken åt mina Discourser. LAGERSTRÖM Westph. 45 (1737). Torunn svarade icke, hon kastade med nacken, och hennes ögon lågade. LÖNNBERG Sigtr. 100 (1892). Hon .. kastade på nacken och sade "isch" åt allting. LINDQVIST Herr. 62 (1917). c) refl. α) om människa l. djur: (i sht på grund av smärta l. oro o. d.) göra häftiga rörelser med kroppen, häftigt (o. ideligen) röra kroppen l. flytta sig (fram o. tillbaka); kasta sig av o. an; numera bl. om ngn (l. ett djur) som befinner sig i liggande (l. sittande) ställning. En drinc kare haffuer siellan nattaroo, Han ligger och kastar sigh och är illa til pass. LPETRI Dryck. D 1 b (1557). Fördenskull (dvs. av ängslan o. smärta) kastar, kröker och wrijder sig Jesus som en Matk. FERNANDER Theatr. 401 (1695). I öfverfodringskolik och bukhinneinflammation, då djuren våldsamt kastat sig, förekommer äfven bristning å magsäcken. LUNDBERG HusdjSj. 353 (1868). Pulsarna bulta, och man kastar sig i oro. HALLSTRÖM LegDr. 100 (1908). β) (†) om häst, abs.: göra en häftig l. plötslig rörelse framåt l. åt sidan, skygga våldsamt. Jag kallar tryggt eller hurtigt traf, när hästen trafvar jämt ända fram, utan at förhålla eller kasta sig. UNGERN-STERNBERG Bourgelat 37 (1752). Häraf (dvs. av härskriet) skrämdes lagmannens häst, så att han kastade sig våldsamt och ryckte upp på- len. FRYXELL Ber. 2: 6 (1826). jfr (bildl.): Nog hade hon, som man säger, kastat sig något häftigt i tygena (dvs. hängivit sig ivrigt åt dansen). WIN- GÅRD Minn. 2: 43 (1846). d) (†) intr. l. med underförstått obj., om häst: slå med huvudet. Krig VAH 1833, s. 262. Kasta säges hästen, då, genom en gungande halsens rörelse, hufvudet lyftes och sänkes, och denna rörelse varierar betydligt, så till vidlyftigheten som till hastigheten. EHRENGRANAT Ridsk. I. 1: 27 (1836). e) oeg., med avs. på öga(t) l. ögon(en) l. blick(en) l. blickar(na): vända, rikta (åt visst håll l. på ngn l. ngt), låta fara (över ngt); stundom med bibegrepp av plötslig förändring l. ostadighet i blickens (blickarnas) inställning l. av flyktighet l. snabbhet i ögonkastet. Kasta en (nyfiken, uppskrämd) blick l. kasta blickarna, i sht förr äv, ett öga l. ögonen omkring sig. Kasta rasande blickar omkring sig. Kasta en flyktig l. hastig blickpå ngt; jfr o. Kasta begärliga, lystna blickar på ngn l. ngt; jfr β. En dåre kastar öghonen hijt och tijtt. Ordspr, 17: 24 (Bib, 1541). Förbittrad Frithiof från skeppet hastar, / kring brända tomter han ögat kastar. TEGNÉR (WB) 5: 91 (1825). Mäster ville kasta en blick öfver sjön. RYDBERG Vap. 110 (1891). Den föda som bragtes kunde .. (lejonet) lämna orörd i timtal utan att kasta en blick därpå. HALLSTRÖM Than. 35 (1900). SIWERTZ Sel. 2:5 (1920). – särsk. i bildl. l. överförda anv.

[KASTA.v IV.1.e.α]

α) övergående dels i bet.: (flyktigt) se på (ngt) o. d., dels i bet.: rikta sin uppmärksamhet på l. vända sitt intresse till ngn l. ngt o. d. Kasta en blick l. (i sht vard.) ett öga på ngt, flyktigt se på l. genomse l. granska ngt. Alla the som rettigheet hafwa til at utkohra Kyrckioherdar, (skola) wara förplichtade, at kasta sin ögon icke på unga och ännu oförtienta, uthan på the wellärde .. och lenge welförtiente Prester ibland Capellanerna. KOF II. 1:292 (1659). Kastom ögat på Europas his- toria. ROSENSTEIN 2: 394 (1789). Jag kastade en blick i mit hjerta och förskräcktes. EURÉN Kotzebue Cora 94 (1794). (Före tentamen) satte (studenten) sig ner vid skrivbordet för att kasta en sista blick på sina böcker. LAGERLÖF Holg. 2:188 (1907). β) i uttr. kasta sina ögon l. (mindre br.) sina blickar på ngn l. ngt, med bibegrepp av begår l. önskan att äga föremålet för intresset, övergående i bet.: söka vinna ngn l. ngt, söka förvärva l. tillägna sig ngt, eftersträva ngt; särsk. med personligt huvudord, i fråga om kärlek l. äktenskap o. d. Prinsen började snart kasta sina ögon (blickar) på sin broders krona. Båda stormakterna kastade sina ögon på det rika koloniområdet. Hans herres hustru kastadhe sijn öghon på Ioseph. lMos. 39: 7 (Bib, 1541). Jag kas- tade min ögon på hans dotter, tänkande at taga henne til ächta. HUMBLA Landcr. 88 (1740). Hon hade kastat sina ögon på .. den unge vinhandla. ren i staden. HAGELSTAM Levflild. 11 (1924). 2) (†) "slå", bläddra (i en bok o. d.). Blef .. Jsak Pedhersson före- kastat, att han haf(ver) gåt i Predikstolen och kastat i Bibelen. VDP 1664, s. 576. 3) med sakligt subj. a) om storm: komma (vattnet) att gå i vå- gor, upprora (vattnet); om sjö l. hav: uppkasta, uppröra (vågor); numera bl. ngn gg (med anslutning till III 6

[KASTA.v IV.3.b]

b) refl., om Sjö l. hav: gå i (höga) vågor, vara upprörd, gå hög. När siön (dvs. Vättern) begynner kasta sig och omhvälfva sitt vattn. TISELIUS Vätter 1: 98 (1723). En stickande storm begynte kasta vatnet. LINNÉ Öl. 132 (1745). Sjön kastar sig. HEINRICH (1814). Omkring dem (dvs. de skeppsbrutna) kastade sig havet liksom i raseri över att ett säkert byte undgått (vågorna). SvD (A) 1929 nr 22, s. 8. b) (†) refl.: röra sig häftigt, slingra, rulla o. d. ROSENFELDT Tourville 95 (1698). Masten kastade och rullade sig så ofta under mig, at (osv.). EURÉN Kotzebue Orth. 3: 35 (1794). c) skogsv. refl., om mila: gm en explosionsliknande utvidgning spränga l. avkasta betäck- ningen; jfr I 3 a. ÅKERMAN KemTechn. 1: 159 (1832). Kolningen kan någon gång vara förenad med verklig lifsfara, då någon befinner sig ofvanpå milan, när hon slår eller kastar sig eller hastigt sjunker. UB 3: 445 (1873). d) (i sht i fackspr.) refl.: ändra form l. läge, deformeras, slå sig, förskjuta sig; särsk. om (före- mål av) trä: (genom invärkan av fuktighet l. för stark torka o. d.) bliva skev l. vind, slå sig, böjas, krokua; om gjutgods: krympa; i fackspr. äv. i p, pf. ss. adj.; äv. i uttr. kasta sig skev o. d. Dörren har kastat sig, så att man inte kan stänga den. Eketräd, som är utsatt för ombyte af väta och torrka, är högst benägit at slå eller kasta sig. RETZIUS Floec. 575 (1806). Skapnaden (förändras) jemväl då gjutgodset drager, viRdar eller kastar sig. ALMROTH Karmarsch 61 (1838). För att hindra (orgel)tangenter .. att båga och kasta sig. DRAKE Töpfer 67 (1850). Bränningon (av tegel) .. bedrifves sakta, tills vattnet hunnit bortgå, eljes kastar sig teglet skeft. JUHLIN-DANNFELT 400 (1886). Bar- lasten kastar sig. CANNELIN (1921). e) geol. refl. l. i pass.; oeg., om (malm)gång, av. om lager: ändra riktning l. läge, förskjuta sig resp.: rubbas, förskjutas. Saltfloen som af andra Ler- och Sandskiffersbäddar ofta genomsättes, rubbas och kastas, RINMAN 1: 152 (1788; i fråga om Wieliczka saltgruva).(Malmgång. arna) sammanträffa .. på mångfalldigt sätt, så att de genomskära hvarandra, kasta sig o. s. v. JernkA 1832, Bih. s. 86. f) (†) i överförd anv., om soppa o. d.: "skära sig". See wäl til at Soppan icke wrijder eller kaster sigh. Salé 47 (1664). V) (†) ändra ngt l. sig. 1) tr.: ändra, förändra (ngt); äv. med sakligt subj. När .. (ogudaktiga människor) begynna eu ond wane, pläge the icke lättelige kynne kasta. SVART GI 68 (1561). Uti Augusti månad, när hvetet #begynner kasta färg och mogna. SERENIUS EngAkerm. 191 (1727). 2) refl. a) med sakligt subj.: förändra sig, undergå förändring(ar); utveckla sig (på ett visst sätt); särsk. om sjukdom: ändra sig till det bättre, "släppa taget". Jagh seer at werld en så selsynt sigh kastar, at (osv.). GUSTAF II ADOLF 509 (1625). På det och wij .. få see huru sakerne kasta sigh. HSH 32: 286 (1634). Om så hände at vatnet (dvs. urinen) kastade sig. VetAH 1744, s. 97. Under min förmodeligen långsamma svimning hade sjukdomen kastat sig; men ganska matt, kunde jag ej stå på benen. Lemaire Gilblas 280 (1799; uppl. Linköp.). CALWAGEN (1853). – särsk. i uttr. kasta sig till ngt o. d., förändra sig l. utveckla sig l. övergå till ngt, taga ett sådant l. sådant förlopp; äv. oeg., i fråga om färg o. d.: övergå i ngt. Til des man fåår see, hwartuth sinkdomen kastar sig. HdlCollMed. 1696, s. 699. (Det dröjer ofta länge) innan ... (såret) åter kastar sig til bättring. ACREL Sår 73 (1745). Af den brunacktige (sandsten), som kastar sig uti Marmor-ränder, förfärdigas bord. HÜLPHERS Dal. 143 (1762). En qvarka kan sig lätt till lungsot kasta. STURZEN-BECKER 6: 61 (1868). b) om person: ändra mening, åtra sig, "sadla om"; äv. i uttr. kasta sig i sina tankar. Denne Oluf Larson (har).. frijatt nu till den ena, nu till een annan, .. först lockatt derass hiertan till sig .. och sedan kastatt sig. VDAkt. 1668, nr 61. Sedan pastoratet lööst bleff, och han det wunnit, kastar han sigh i sina tanckar. Därs. 1686, nr 36, Protokollet justerades, därvid gen. Posse kastade sig. EKMAN Dagb. 89 (1788). HEINRICH (1828).