© Svenska Akademien. SAOB spalt: K753; tryckår: 1935
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
KASTAL kasta⁴l, r. l. m. (HÖJER Sv. 2: 1481 (1881) osv.) ( (†) n. VästmFmÅ 7: 82 (c. 1874)); best. -en, äv. -n; pl. -er. ( cas- 1828. kas- 1865 osv.)
[sv. dial. (Gotl.) kastal, m. o. n., kassle, m.; jfr fsv. kastale, n., kastalle, m., borg, fäste, isl. kastali, m., borg, fäste; sidoform till KASTELL (icke anträffad utanför sv. o. västnord.)]
[KASTAL 0]
arkeol. under den ä. medeltiden i allm. invid kyrka uppförd o. i sht ss. försvarsvärk avsedd, tornlik byggnad med tjocka murar. Gottlands gamla "Castaler" eller, som de äfven kallas Vikingahus. 2VittAH 14: 68 (1828, 1838). HILDEBRAND Medelt. 2: 693 (1897). Kastalerna i Löderup och Benestad (i Skåne). HÖRLÉN GSed. 200 (1914). En av de märkligaste runda kastalerna i Norden var tornet "Tre Kronor" eller Kärnan, som utgjorde Stockholms första borg. OLUNDBERG i Uppl. 208 (1935).