r. l. m. (
) osv.), ngn gg äv, (i bet.
) n. (
)); äv. (enst., †) KARTA,
[jfr fsv.
byrkekart (oblik kasus), grov o. hård björknäver,
ekekarter, ekbark, sv. dial.
kart, den grova l. yttre barkytan på näver av gamla björkar, liten sten, liten hård knöl m. m.,
kåtbjörk (med bortfallet r), björk med tjock bark (Smål.), d.
kart, (första ansats till) kart, nor.
kart, kort, grov bark, ojämnhet, knöl, kart, isl.
kǫrtr (personbinamn), nyisl.
karta, litet föremål, ojämnhet, bladknopp, ostfris.
kret, hopskrumpen frukt; av ovisst ursprung. – Jfr
KARRA]
).
).
). b) i ssgn
.
).
). Kartarne
.. gåfvo .. så starkt bränvin, som mogna Enebär.
).
).
Skizz.
). jfr
m. fl. –
).
).
).
; bildl.).
(jfr b); särsk. för att beteckna ngt omoget l. ngt som gm sin beskhet l. syrlighet påminner om kart.
, MoA. s.
).
).
).
).