KATSA ,
sbst.³, r. l. f. [efter t. katse, urspr. (i mht.): rörligt skyddstak användt vid belägringsarbete, sedermera bl. a. dels: (ställning för en) belägringsmaskin, dels: upphöjd skans i en fäst ning; etymol. identiskt med t. katze, katt (se KATT); jfr likartad anv. av mnt. katte, mnl. catte, holl. kat, eng. cat, mlat. cattus]
(
†)
bef. i fästning: högvärk, "kavaljer". 2VittAH 3: 399 (
1788,1793).