KATTSINGEN kat³sien², äv. KASSINGEN kas³ien² l. KATTSIKEN kat³siken², sbst. m. best. o. interj. ( kassingen 1891–1910. kattsiken (kats-) 1893–1927. kattsingen (kats-) 1877–1925) av KATT II (jfr FAMMINGEN, FASINGEN, FASIKEN, HUNDINGEN, TUSINGEN)] (vard.) ss. lindrigare svordom l. bedyrande l. ngt dämpat kraftuttryck: "katten", "sjutton", "tusan". Det var kattsingen, hvad han låter vänta på sig. ÖMAN Grandville 121 (1877). Vi .. ge katsingen hela världen. NORDENSVAN Hvad Figge blef 52 (1890). "Tvi katsiken! " spottade han. BACKMAN Ljusn. 27 (1893). Nog kattsingen får han ta igen sina pengar. Aanrud Ber. 1: 18 (1915). VÄRING Vint. 232 (1927).