KEFIR ke⁴fir, r.; best. -n l. -en (2NF (1910)). ( ke- 1885 osv. ki- 1892. -fir 1885 osv. -fyr 1892)

[jfr t.kefir, eng. kefir, kefyr, ry. kefir; av kaukasiskt urspr.]

i sht i fackspr.) benämning på en svagt alkoholhaltig dryck framställd (urspr. i Kaukasus) av komjölk (stundom får- l. getmjölk) som fått jäsa under invärkan av en viss flora av mikroorganismer (kefirkorn); äv. om kefirkorn. HALLIN Hels. 2. 859 (1885). FRIES SystBot. 376 (1897. JÖNSSON Gagnv. 268 (1910).

Ssgr (i sht i fackspr.):

– KEFIR-BAKTERIE.

FRIES SystBot. 411 (1897).

– KEFIR-BEREDNING.

HALLIN Hels. 2: 859 (1885). BotN 1908, s. 185.

– KEFIR-FERMENT. jfr KORN. WIRGIN Häls. 2. 103 (1931).

– KEFIR-JÄST jfr -KORN.

JÖNSSON Gagnv. 268 (1910).

– KEFIR-KORN

Om de hårda, oregelbundna, gulbruna l. gulgröna, fettglänsande klumpar l. korn, innehållande jästsvampar, bakterier m. m., vilka utgöra den flora av mikroorganismer medelst vilken kefir beredes, kefirsvamp. 2UB 4: 321 (1899. BotN 1908, s. 185. 3NF 11: 574 (1929).

– KEFIR-SVAMP == -KORN. (EKENBERG o.) LANDIN 511 (1892).

2NF 13: 1361 (1910).