KATARR katar⁴, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. Anm. 1 ä. tid användes stundom den lat. formen catarrhus (stundom skriven catarrus, chatarrus) med lat. böjning.
G1R 28: 129 (1558: catarrus, nom, sg.).
BOLAVI 14 b (1578: vthaff .. Catharro).
PORTHAN BrefCalonins 146 (1794: catarrhus, nom. sg.).
(förr vanl. skrivet cat- l. cath-, ngn gg äv. chat-. catar (cath-) 1675–1739. katarr (catharr) 1642 osv. catarre (cat(h)arr(h)e) 1716–1769, 1802 (: catarrhehosta). kattar 1660) [jfr d.
katarr, t.
katarrh, eng.
catarrh, fr.
catarrhe; av lat.
catarrhus, av gr. κατάϱ᾽ϱ῾ους nedflytande, bildat till καταϱ᾽ϱ῾εῖν, av κατά, ned (se
KATA-), o. ϱ῾εῖν, flyta (jfr
REUMATISM). – Jfr
KATARRAL,
KATARRALISK]
[KATARR 0]
i sht med. urspr. om (sjukdomstillstånd förorsakat av) inflammation i luftvägarnas (särsk. näsans) slemhinna, åtföljd av ökad vätskeavsöndring o. flytning (enligt äldre tiders uppfattning härrörande från hjärnan); med dylik inflammation förenad förkylningssjukdom; snuva; ss. enkelt ord utan närmare bestämning numera vanl. i allmännare anv., om (sjukdomstillstånd förorsakat av) inflammation i vilken slemhinna som helst; förr äv. om den vid inflammationen avsöndrade vätskan; jfr
FLUSS sbst.¹, ävensom
DRÖPPEL. PALMCHRON SundhSp. 101 (
1642).
SPEGEL 590 (
1712).
Catharr, en fluss som faller från hufvudet på bröstet. BIURMAN Brefet. 114 (
1729).
Jag har råkat ut för en Catarr med snufva, hufvudvärk och hvit tisk tunga. LINNÉ Bref I. 1: 237 (
1773).
En influenzaartad Catarrh. ILMONI Sjukd. 3: 374 (
1853).
Ka- tarr i lifmodrens slemhinna. LUNDBERG HusdjSj. 420 (
1868).
Influensa-anfall och katarrer kunna äfven undgås, om (osv.). ODENIUS 2Celsus 56 (
1906).
Katarr i luftrör och strupe. PETRÉN EpidSj. 31 (
1926). jfr
BINDHINNE-,
BLIXT-,
BLÅS-,
BRONKIAL-,
BRÖST-,
FÖRHUDS-,
HALS-,
LIVMODER-,
LUFTRÖRS-,
LUNG-,
MAG-,
MUN,
NÄS-,
SVALG-,
TARM-KATARR m. fl.
Ssgr (med.):
–
KATARR-ARTAD,
p. adj. katarral. Katarrartade symtom. Upsala(A) 1923 nr 76, s. 1.
–
KATARR-FEBER. (
föga br.)
katarralfeber. LINDERHOLM 2: 353 (
1803).