KESE ɟe³se², sbst.², l. KÄSE ɟä³se², förr äv. KES, r. l. m.; best. -en. ( ke(e)s (kjes) 1637 (: Knapkees), 1769. keess 1645 (: Knapkeess). kese (tjese) 1747–1916 (: tjesen, sg. best.). kiese 1751. kiess- c. 1730 (: Kiessmus). kise 1829. k(i)äs(s)- 1730 (: Kiäsmagar, kiässmage)– 1918 (: käsmus). käsen, sg. best. 1751) [sv. dial.
käse, kjäs, kjes, keze, motsv. nor.
kjæse o. nyisl.
kæsir, ostlöpe, mnt.
kēse, nt.
kees, t.
käse o. eng.
cheese, ost, tidigt germ. lån av lat.
caseus, ost. Jfr
POTKES]
[KESE 1]
1) ost, i ssg KNAPP-KES. Anm. Ss. benämning på en viss dans förekommer i ä. tid uttr. kees un broot (keiss vnd brodt RUDHELIUS.
Kees un Broot LUCIDOR)
[av nt. kees un brood, eg.: ost och bröd]
JRUDHELIUS (
1662) i
SvTMusF 1930, s. 58. LUCIDOR (SVS) 1: 221 (
1672).
[KESE 2]
2) (i Norrl. o. Dalarna, starkt bygdemålsfärgat) ostlöpe bestående av (ett stycke av) en kalvs mage, ngn gg av killing- l. svinmage. BODING ÅngermHush. 32 (
1747).
WASENIUS NorrlBoskSk. 123 (
1751).
MODIN GTåsjö 244 (
1916).
Ssgr (till
2, i Norrl. o. Dalarna, starkt bygdemålsfärgat).
–
KES-MAGE. kalvvinge som användes till löpe l. för att omsluta andra till löpe avsedda djurdelar.
BROMAN Glys. 3: 196, 209 (
1730).
KLINT (
1906).
–
KES-MUS r. l. f. [sv. dial. kjesmus, jfr nor. kjæsmus. Senare ssgsleden torde syfta på den hopkramade ostens form]
(en näve) hopkramad färsk ost(massa), färskost (se d. o. 2).
BROMAN Glys. 3: 210 (
1730).
Fatab. 1918,
s. 111.
–
KES-OST [sv dial. kjesost, jfr nor. kjæsost]
(
numera mindre br.) =
-MUS. BROMAN Glys. 3: 210 (
1730.
IHRE 1: 1058 (
1769).
–
KES-VATTEN vatten vari en till löpe beredd kalvmage lagts o. som användes för löpning. (
1736,
1764).
Sista göromålet för den dagen var att göra i ordning "käsvatten", som skulle vara till ostberedningen. Fatab. 1918,
s. 108 (
i skildring av fäbodsliv i Medelpad på 1880–talet).