KLAFF klaf⁴, sbst¹, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. flik l. platta l. skiva l. lucka, i allm. vid ena sidan fäst vid ngt föremål på sådant sätt att den kan fällas upp l. ned l. åt sidan. – särsk. 1) flik; i allm. fäst vid ena sidan av ngt. a) på klädesplagg l. väska o. d.: stycke av tyg (l. läder o. d.) som vanl. är fäst bl. på ena sidan o. kan fällas upp l. ned (l. åt sidan); särsk. om dylikt stycke avsett att täcka en öppning (ficka, sprund o. d.) l. att fällas över (kanterna av) olika delar av klädesplagget o. sammanhålla dem. PH 6: 3960 (1756, i fråga om bant- lärsväska). Rock med långa skört och.. styfva, taggade klaffar på rockfickorna. AJourn. 1814, nr 32, s. 2. (Man) bekläder.. detta sprund (på barn- blusen) med ett överliggande lock eller en s. k. klaff på samma sätt som i skjortor. Sömnadsb. 193 1915. jfr AXEL-, FICK-KLAFF m. fl. – särsk. (förr) på mansbyxor: byxlucka, byxsmäck. SCHULTHESS 1885. SAHLIN SkånFärg. 43 (1928). jfr BYXKLAFF. b) nedfällbart uppslag. α) på huvudbonad: nedfällbart uppslag l. brätte. BtvVand 5: 213 (1764). Luden mössa af får- eller hundskinn, försedd med trenne klaffar – en på hvardera sidan och en framtill, hvilka i köld eller i urväder nedfälides, så att föga af ansigtet var i bart. DYBECK Runa 1842–43, 4: 79. HAGSTRÖM Herdam. 4: 234 (1901). jfr ÖRON-KLAPP. β) (†) om uppslag på rOck l. kappa o. dyl. l. om krage på rockärm l. handske l. stövel o. d. LIND (1738). Ett par hvita handskar med röda klaffar på. Bouppt Växjö (1754). BJÖRKMAN (1889; med hänv. till uppslag). En vinterkappa.. med "klaff" (pellerin). FURUHJELM Männ. 276 (1932; i fråga om förh. 1875. jfr HAND-KLAPP. c) på skodon; dels (i sht förr) om ovanpå skon befintlig, framåt liggande, tungformad skinnprydnad, dels på knäppkänga l. knäppsko, om den del av ovanlädret (o. skaftet) som vid knäppningen lägges över, förr äv. på snörskodon, om vardera av de delar av ovanlädret vilka tillaröras över vristen. CAEHRENSVÄRD (SVS) 1: 356 (1795). (FORSSELL o.) GRAFSTRÖM 16 1827. 1SkomOrdl. (c. 1847. SvSkoT 1926, nr 17 s. 5. d) zool. om rörlig hudflik som tillsluter l. öppnar öronöppningen hos vissa ugglor. NILSSON Fauna II. 1: 127 (1858). 2) om pappersblad, del av omslag o. d. a) (i fackspr., numera mindre. br.) pappersblad som vidfogas ett annat o. kan vikas in över detta. Då någon klaff eller mindre skarf fogas till (kart-)Renovationen, bör vid dess fäste jemväl lemnas fals, och klaffen invikas öfver HufvudChartan. SPF 1835, s. 100. Därs. 1848, s. 146. b) var särskild av de flikar l. snibbar som vikas tillsammans för att bilda baksidan av ett kuvert o. d.; särsk. om den övre av dessa flikar, med vilken kuvertet osv. tillslutes; äv. om dylik överviken flik av påse (av papper l. tyg) o. d. De enkla rekommenderade brefven (böra) vara inlagde uti kuverter af vanligt slag med 4 klaffar. SPF 1858, s. 29. Nattpåse.. med spetsar runtom klaffen. KatalÅhlénHolm 1916, s. 102. Kuvert.. med litograferad insida. Spetsig klaff. Därs. 222. c) om överskjutande del av bokpärm l. bokl. almanacksomslag, avsedd att vikas över bokens osv. framsida. MeddSlöjdF 1888, s. 2. Sv- SlöjdFT 1910 s. 38. 3) lucka varigm en passage (för luft l. vatten o. d.) öppnas l. tillslutes. HOLMBERG 2: 802 (1795). En klaff, hvarmed luftens tillopp (till kakelugnen) regleras. UB 5: 367 (1874). Klaff .. utanför spygatt, för att hindra inströmning af vatten m. m. SMITH 1916. – särsk. a) tekn. om ventil i pump. Hjertat (i pum- pen) är.. ett lock eller en klaff som sitter längre ned i stocken och kan lyftas uppåt. BERLIN Lrb. 103 (1852). Då (pump-)kannan.. sänkes, sluter sig klaffen. WIJKANDER Fys. 1: 144 (1886). CANNELIN 1921. b) anat. o. fysiol. om veckbildning (muskel l. bindvävsflik o. d.) som tjänar att reglera strömriktningen i ett kroppsorgan, t. ex. i blodådrorna, lymfkärlen, hjärtat, ävensom om slemhinneveck t. ex. i tarmen; jfr VALVEL MÖLLER (1785; under klappe). VerdS 116: 19 (1903). NYSTRÖM Kir. 2: 244 (1929). jfr AORTA-, HJÄRT-, TUNNTARMS-, VEN-KLAFF m. fl. c) mus. om dylik(†) lucka l. lock (jämte hävarm) varmed tonhål i blåsinstrument (vänl. träblåsinstrument) tillslutes (hålles tillslutet) l. öppnas. ENVALLSSON (1802). NORLIND AMusH 265 (1921). THULIN GbgMMusikinstr. 4 (1931). 4) om dylik platta l. skiva o. d. på möbel o. d., avsedd att fällas upp l. ned ss. en bordsskiva l. ett säte o. d. – särsk.

[KLAFF.sbst1 4.a]

a) om upp. och nedfällbar skiva på bord, pulpet, disk o. d. WESTE 1807. kon slog upp diskens klaff. BENEDICTSSON SSkr. 7: 233 1887. (Pul- peternas) elegans och bekvämlighet med deras sluttande klaffar. VESTERLUND Skolm. 37 (1924). ERIXON Möbl. 2: XX 1926. jfr BORDS-, DISK-, PULPETKLAPP m. fl. b) om skiva på framsidan av en chiffonjé, sekretär, skåp o. d. vilken, då den är uppfälld, täcker en inredning med fack, smålådor o. d., men nedfälld bildar ett slags bordsskiva använd ss. skrivbord l. för andra ändamål. De ord, du nedskref vid din klaff. SNOILSKY 2: 212 (1881). (Hon) stängde klaffen till chiffoniern. PT 1910, nr 91 A, s. 3. UPMARK Möbl. 46, 89 1913. jfr BYRÅ-, CHIFFONJÉ-, SKRIV-, SNED-KLAFF m. fl. c) säte som, då det icke begagnas, fälles upp l. ned o. som vid begagnandet ställes l. horisontellt läge för att tjänstgöra ss. sittplats; särsk. (i sht förr) teat. om del. säte i teaterloge l. på ytterkanten av en bänkrad; äv. om dylikt säte som utgör del av stol med l. utan armstöd. Täckevagn för 2ne personer och Klaff för den 3dje. VLBibl. 1782, Bouppt. fol. . Ej sällan blef jag .. bjuden (på teatern) på klaffen i en femloge. DE GEER Minn. 1: 70 (1892). En .. klaff i en andra klassens korridor (ijärnvägsvagnen). BERGMAN FullF 18 (1920). jfr SITT-, STOLS-KLAFF m. fl. 5) (i sht i fackspr.) upp- o. nedfällbar del av brygga l. bro, särsk. avsedd att möjliggöra passerande av därunder framgående fartyg l. att möjliggöra resp.hindra framkomst på bryggan. WESTE 1807. En vindbro med två klaffar. 2UB 9: 362 1905. (En bro) som med hänsyn till sjötrafiken är försedd med klaff. TurÅ 1915, s. 364. jfr BRO-KLAFP. 6) om nedfällbar platta l. skiva som användes för att vid nedfallandet markera ngt, t. ex. signal från ringledning o. d.; särsk. telef. om dylik platta som på vissa telefonväxlar vid nedfallandet blottar nummer å telefonlinje från vilken signal givits. NYSTRÖM Telef. 56 (1885). BENEDICTSSON Eftersk. 9 (c. (1885). SDS 1897, nr 370, s. 2. 7) tekn. liten påskruvad täckplatta av järn ("hjälptand") framför hyveljärnet på dubbel släthyvel; jfr KAPPA sbst.¹ ² b η. AHB 116: 3 1883. Landsm. XVIII. 1: 5 1912. 8) hool dien klapp), holl. klap, prat (i uttr. houd l. stil uw klap), t. klappe, mun (i uttr. hal- ten sie die klappe), feng. clappe, tunga, prat (i sht i uttr. stint, hold thy clappe). Anv. anslutes nu till 4. I de långivande språken hade ordet emellertid säkerligen urspr. haft bet.: prat, "väsen" (jfr KLAFFA, v.² 2)] (starkt vard.) mun, "käft"; i uttr. ålla klaffen, ngn gg hålla klaff, hålla mun(nen), tiga, vara tyst. Strix 1898, nr 49, s. 3. Hålla klaff. UDDGREN Strindbg 204 (1909). Håll Klaffen på dej! DN(A) 1927, nr 85, s. 1. (3 c) (starkt bygdemålsfärgat i södra Skåne): (†):