KLANG klaŋ⁴, r. l. m. (HH 20: 302 (c. 1640 osv.) ((†) n. Syr. 45: 9 1536, BÖTTIGER 1: 237 (1856)); best. -en (ss. n. -et, Hes. 26: 13 (Bib. 1541), KIELLBERG KonstnHandtv. StyckKlock. 4 (1753)); pl. -er ³² (LONDÉE Keliner 44 1739 osv.), äv. (numera föga br. utom i bet. II, men där vanl.) -ar (JounLTh. 1812, nr 157, s. 2 (i bet. I), 2UB 6: 468 (1904- i bet. II), ÖSTERGREN (1930; i bet. I; angivet ss. förekom- mande mindre ofta)) ( ss. n. – , DAHLSTIERNA (SVS) 188 (c. 1696: Heerde-Klang), LANNERSTIERNA Vitt. 13 (1777)). ( klang 1541 osv. klång 1673 (rimmande med.: Sång) – 1818 (rimmande med.: sång)) I) mera abstr. 1) förhållande(†) att ngt klingar l. tonar; äv.: förmåga att (vid anslag o. d.) klinga l. tona; äv.: (enskilt) klingande l. tonande ljud, ton, särsk.: sammansatt ton (ton med klangfärg); stundom (i sht förr) om ljud(ande) i allm.; jfr KLINGA v. 1, 2. När Leerpottan wil giffua så stoort Klang ifrån sigh, som Koppargrytan. ROTHOVIUS 1Pred. C 1 b (1623). Kolen af den rå veden voro lösa, sotiga och utan klang. WALLNER Kol. 65 (1746). Han sjelf ej kände / hur hårdt han spände, / tills med en kang/ stålbågen sprang. TEGNÉR (WB), 5: 107 (1825). Han ville höra klangen / Af svärden, än en gång. RUNEBERG 2: 33 1848. I orden som klang yppar sig folkstammens medfödda sinne för ljud och tidsmått. VRYDBERG i SvTidskr. 1873, s. 515. De "partialtoner', af hvilka det musikaliska ljudet eller, såsom vi hädanefter vilja benämna det, "klangen' är sammansatt. BJÖRLING Klangf 16 (1880). Från domkyrkans.(i Lund) torn ringer Knutsklockan, när bröderna samlas till stämma vid glasens klang. BÖÖK Ressv. 34 1924. jfr AN-, EFTER-, FÖR-, GEN-, GRUND-, MALM-, METALL-, SAM-, SILVER-, SPORR-, SVÄRDS-, ÅTER-KLANG m. fl. – särsk. a) om klingande av klockor (ofta kyrkklockor) l. bjällror o. dyl. l. om ett instruments l. en rösts (l. ett tonstyckes) tonande vid utförande av musik (signaler) l. sång; jfr KLINGA v. 1 a. Syr. 45: 9 (1536). At man intet meer höra skal klanget aff tina harpor. Hes. 26: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: klangen av dina harpor). Dilda krigares rop förblandas med klang af trumpeten. ADLERBETH Æn. 37 (1804). Starkare, starkare ljöd bjälirornas glada klang. RYDBERG Vigg 4 (1875). Klockors klang har i många olika förhållanden och användningar visat sin förmåga att stimulera håde kropp och fantasi. CEDERSCHIÖLD Rytm. 172 (1905). Alltmera eldig ljuder klangen (av näktergalens sång under natten), medan det lider fram emot dag. ROSENIUS SvFågl. 1: 5 (1913). Stilla klanger av en skälla. BLOMBERG Vallf 58 (1926). jfr BASUN-, BJÄLLER-, CYMBAL-, GITARR-, HARPO-, HORN-, KLOCK-, LUT-, PUK(E)-, SKALL-, TRUMPET-KLANG m. fl. – särsk. (†) närmande sig l. övergående i bet.: musik, sång; äv. om fågelsång l. sätt varpå en fågel sjunger; äv. bildl. Man weet och icke hwadh för Röst, / Paradijs Foghlen haar i Bröst, I Ty aldrigh är på någhen ort, / Om hans klang något wordet spordt. SIGFRIDI B 6 a (1619). Låter en Wijsa skiön klinga med Frögden / Låt gå af Marken liuft Klang upp i Högden. SYDOW Godafton 142 (i handl. fr. c. (1650). Thet är mig bekant: At.. (Karin Månsdotter) Anno 1612. vti ett eländigt Tilstånd är död, och i Arboga Kyrckian (vtan Sång och Klang) begrafven. Rüdling Suppl. 297 (1740). ATTERBOM Minnest. 2: 140 (cit. fr. 1808; bildl.). jfr HERDE-KLANG. b) (†) smäll(ande), dån, brak. (Sv.) Klang, Liudh.. (lat.) fragor. HELSINGIUS (1587). Röken af stycken (dvs. kanoner) kunde han see, menn knallen och klangen haffver han inthett hört. HH 20: 302 (c. (1640). Klangen af det skarpa skottet hördes knappt, förr än det visade sig att (osv.). ALMQVIST Hind. 40 1833. c) (i vitter stil) mer l. mindre bildl.; jfr KLINGA v., 2 c. O Titlars klang! Blodets glans! Stjernors pragt!.. Er tid är ej mer. KELLGREN 3: 214 (1793). Själfva namnet Artaxerxes hade en klang af forntid i sig. RYDBERG KultFörel. 4: 308 (1887). Eubulos' manliga språk (i Runebergs "Kung- arna på Salamis') har en klang af de trofasta, pröfvade känslors djup, ur hvilket det flödar. SÖDERHJELM Runebg 2: 476 1906. jfr AN-KLANG. – särsk. α) (†) närmande sig bet.: rykte. De forne Kungars prackt, ehuru högt den hunnit,/ Nu heter dock dermed: ey är dess rumm mer funnit,/ Så när som på ded klang, i lefvand' verden går,/ När i dess ättegrifft dess kropp insluten står. SCOLUMEUS Vitt. 93 (c. 1670. β) (†) i uttr. till klangen efter vad det låter (ytligt sett kan förefalla). Ja, Skrymtan, Dumhet och Egennytta vare tack til klangen är här så mycket ärligt Folk, at jag trotsar Värmeland ha så många masteträn. DALIN Arg. 1: 233 (1735, 1754). 2) förening av toner som klinga tillsammans; samklang av toner; Ackord; harmoni (se d. o. 1 a). Harmoniens klangar. WULFF Värsb. 6 (1896). Det på livfull rytmik och skiftande klanger så rika verket (dvs. en pianokvintett av Dvorak). PT 1917, nr 258 A, s. 3. Atterherg har en gång för alla satt in sina krafter inte på att överraska med aldrig förut hörda klanger, utan på att (osv.). GHT 1934, nr 23, s. 3. jfr FYR-, SAM-, TRE-KLANG. – särsk. (i vitter stil) bildl.: "tongång". I följande serie (av dikterna) .. anslås mer fosterländska klangar. SD(L) 1899, nr 371, s. 2. Idéerna (i "Idu- nas äpplen") äro romantikens, och.. (Geijer) har skrifvit ner sin. dikt med atterbomska klanger genjudande i öronen. BLANCK GeijerGötDiktn. 422 (1918). 3) sätt varpå ngt tonar l. Ijuder; klangfärg (i ett instrument l. en röst l. en ton), timbre; ofta pregnant: fyllighet l. kraft i tonen, klangfullhet, klangskönhet, välljud. Djup, dov, fyllig, gäll, hård, ljus, mörk, mild, varm, vek klang; jfr 1. En röst med, utan klang. Sedan Thermosiris sålunda talat, gaf han mig en Pijpa af så liufligit klang, at (osv.). EHRENADLER Tel. 66 (1723). Ett skiönt Orgevärck, hvilket til storlek och klang icke hafver dess like vti Sverige. Rüdling 20 1731. Sjelfva klangen af en röst (kan) genom öfning och ändamålsenlig undervisning högst betydligt.. förskönas och förstärkas. MANKELL Lb. 2 (1835). Förutom genom sin höjd karakteriseras en ton äfven genom sin styrka.. och genom sin klang. MOLL Fys. 4: 16 (1901). Vårt svenska språk har dock sin egen sköna klang. FWULFF i Finn 1903, s. 51. Det var en glimt av den forne Johan Viktor.. i ögonen,.. rösten hade fått mera klang. BÖÖK Lejon 54 (1935). jfr BRÖST-, DUR-, FÄRG-, HALS-, HORN-, HUVUD-, MALM-, METALL-, MOLL-, ROST-, SILVER-, VOKAL-, VÄL-KLANG m. n. – särsk. a) i sådana uttr. som en hoppfull, sorgsen klang o. d., klang (tonfall) som uttrycker hoppfullhet, sorgsenhet o. d. Hans röst hade en sorgsen, hopplös klang, då han talade. LUNDEGÅRD LaMouche 270 (1891). Det låg en ljus hoppfull klang i stämman, som träffade honom likt en smekning. LINDHÉ Ledf. 52 (1903). HALLSTRÖM Händ. 41 (1927). b) mer l. mindre bildl. The Dygder, som ../ .. med så liufft ett Klang i Frommas Öron lyda, / I them var hon ifrån sin Barndom fostrad upp. LAGERLÖF Vitt. 74 (1691). Det finnes intet nammn med bättre klang i den klassiska lärdomens rike än Fredrik August Wolf. GEIJER I. 8: 162 (1838). Det finnes ord af en så missljudande klang att de återdalra i hvarje fiber. CARLÉN Köpm. 2: 173(1860). (Macaulay) är (ss. talare) .. mon om att genom satsernas bygnad lägga klang (dvs. schwung) och oratorisk accent i hvarje period. FORSSELL Stud. 1: 26 (1866, 1875). Jag är dilettant.. i den bemärkelse detta ord hade, innan det fick en föraktlig klang. NILSSON Festd Vard. 9 (1925). Det där uttrycket "med ed besanna" hade.. satt skräck i honom. Det hade en klang av domedagsbasuner i sig. HELLSTRÖM Storm 299 (1935). – särsk. konst. färgton; Ofta pregnant: frisk, klar l. glansfull färgton, glansfullhet (i koloriten); jfr KLINGA v. 4 b. HALLSTRÖM Skepn. 298 (1910). Ockran och den indiskt gula äro solida och kraftiga utan att fördenskull äga allt för mycken klang. NYBLOM Ak- varellm. 29 (1910). Braque höll sig till en början till en ganska lågstämd skala av dominerande grå, svarta och bruna klanger. OoB 1931, s. 541. jfr: Den moderna svenska konstens styrka .. som med ett ord kan betecknas som klang, d. v. s. friskhet, enkelhet och manlig kraft. BERGH Konst 193 (1908). jfr FÄRG-KLANG. II) (i fackspr.) konkret: ss. ringklocka o. d. avsedd metallskål (med kläpp) å telefonapparat, urvärk m. m. NYSTRÖM Telef 4 (1885). Patent nr 14618, s. 1 (1902). Klangar till ringklockor. Varufört- Tulltaxa 1: 291 1912.

Ssgr (I 1, 3)

– KLANG-ANALYS. fys. , mus. analys av en klang; uppdelning av en sammansatt ton i dess deltoner; äv. om analys av den individuella mänskliga rösten.

SvTMusF 1920, s. 68. SvUppslB 1933. 1) (föga br.) mus. i eg. anv. UB 2: 499 (1873). Klangbotten i fioler. HALLSTRÖM i 3SAH 23: 41 1908. 2) (i vitter stil) bildl. Jag har .. försökt att hos henne anslå djupare strängar, men der finnes ingen klangbotten. PALMBLAD Falkensv. 1: 61 (1844). SvD(A) 1931, nr 345, s. 6.