© Svenska Akademien. SAOB spalt: K1096; tryckår: 1936
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
KLAPPER klap⁴er, sbst.¹, r. l. m. (G1R 10: 214 1535 osv.) , stundom n. (LIND 1749, SvRike I. 1: 79 (1899)); best. -n (FISCHERSTRÖM 1: 21 (1779: klapurn) osv.) ((†) -en G1R 10; 214 (1535: klapparen), KALM VgBah. 93 (1746: klappuren)), ss. n. klappret (WoJ (1891)). ( klaper 1755 (: Klaper-jord) – 1773 (= Klaper-jord). klapor c. 1730. klapur 1544–1872. klapper 1614 (: klapper iord), 1640 osv. klappor 1775. klappur 1535–1855 (: klappursten). klopur 1702 (: klopursteen))
[sv. dial. klap(p)ur; jfr isl. kroppurenes, bärgig udde; sannol. med gammal växling p: pp av en stam klap(p)-, k)ump l. dyl. (jfr
FRIESEN Mediagem. 56 (1897)), som möjl. utgör en onasalerad biform till KLAMP (KLIMP, KLÄPP); mindre sannol. till stammen i KLAPPA, v., o. KLAPPRA, v., i vilket fall ordet urspr. skulle ha betydt: rasslande sten l. dyl.]
[KLAPPER.sbst1 1]
1) () i fråga om förh. vid Sala gruva; benämning på en silverfattig, starkt kiselserehaltig malm som erhölls av vissa skölar i gruvan o. som användes ss. tillsatsmalm vid smältningen, för att lättsmältare slagg skulle erhållas; flintmalm. G1R 10: 200 (1535). Därs. 16: 32 1544. jfr JernkA 1904, s. 533. – jfr SOVRINGS-, VASKE-KLAPPER.
[KLAPPER.sbst1 2]
2) (numera i sht dels folkligt, dels i fackspr.) koll.: (anhopning av) klapperstenar; klapperstenslager; jordmån som (till väsentlig del) består av klapperstenar. Linc. (1610; under glarea). RISINGH LandB 14 (1671). Hela åsen.. består endast af en Klappur; som kastadt sig tilsammans i en long rygg. SWEDENBORG RebNat. 1: 12 (1719). Klapper, Klappursten tjänar til gatuläggning. ROTHOF 491 (1762). Den rådande jordmånen är sandmylla med klapper. Femårsber. 1822, SthmL s. 37. Skrifvarenkastades utför berget (dus. Brunkebärg), så att det rasslade i den lösa klappern. LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 95 1880. SvUppslH 1933. jfr FLINT-, PLOD-, KALKSTENS-, SAND-, STEN-, STRAND-KLAPPER m. fl. – särsk. () i uttr. små klapper, små klapperstenar. SWEDENBORG RebNat. 1: 14 (1719). Små klapper af ljusgrå och brun tät kalketen. HISINGER Ant. 5: 29 1831.
[KLAPPER.sbst1 3]
3) (numera föga br.) grovt grus l. grov sand. Stundom finner man.. leran ofvan på klapur, klapur ofvan på stenar. RUDBECK Atl. 1: 126 (1679). SPEGEL GW 105 (1685). MARKLIN Illiger 123 (1818).
Ssgr(i allm. till 3; i sht i fackspr.):
A
KLAPPER-BLANDAD, p. adj. TIDSTRÖH Resa 3 (1756). Klapperblandad lera. PT 1905, nr 91 B, s. 4.
KLAPPER-BOTTEN.
[KLAPPER-BOTTEN.ssg 1]
1) (föga br.) havs- l. sjöbotten bestående av klapper(stenar). BROMAN Glys. 3: 622 (c. 1730.
[KLAPPER-BOTTEN.ssg 2]
2) () jordgrund bestående av klapper. HISINGER Ant. 5: 75 (1831).
KLAPPER-BÄDD. jfr BÄDD 5 b, 6 a. BERGMAN Jordkl. 1: 204 1773. Ymer 1927, s. 384.
KLAPPER-BÄRG. (föga br.) bärg bestående av ett konglomerat av klappersten. TILAS PVetA 1742, s. 29. BRANDER NatH 138 (1785). SvTyHlex. (1851, 1872).
KLAPPER-FÄLT. fält av klapper(sten). SvRike I. 1: 79 1899. Fennia LIII. 1: 82 1930.
– (3) KLAPPER-GROP. () sandgrop, grusgrop. LIND (1749; under kies-grube). WIKFORSS 1: 923 1804.
KLAPPER-GRUND, r. l. m. jordgrund bestående av klapper; klapperstensgrund. CARLBERG SthmArchitCont. E 4 a 1740. RINMAN 2: 114 1789.
KLAPPER-JORD. jordmån bestående av sand blandad med klappersten i större mängd, klapperstens. jord. SUFinlH 4: 354 1614. HÜLPHERS Norrl. V. 3: 167 (1797). 2NF 14: 204 1910.
KLAPPER-LERA, r. l. f. (föga br.) med klappersten blandad lera. GADD Landtsk. 1: 120 (1773). LAA 1813, s. 262.
KLAPPER-MARK. jfr -FÄLT. TurÅ 1895, s. 188 Fennia LIII. 1: 65 1930.
KLAPPER-MOLLA. () bot. benämning på den på klipper gärna växande örten Atriplex laciniata Lin.; jfr SLARV-MOLLA. LILJEBLAD Fl. 99 (1792). DELEEN 603 (1829; med hänv. till slarfmolla).
KLAPPER-MYLLA, r. l. f. ( klapper- 1755 osv. klappers- 1904 klapperblandad mylla. HushBibl. 1755, s. 12. PT 1904, nr 116 B, s. 1.
KLAPPER-STARR bot. benämning på de på klapper gärna växande örterna Carex glareosa Wg. o. Carex heleonastes Ehrh. FISCHERSTRÖM 4: 284 (c. (1795). KROK o. ALMQUIST 1: 207 1901.
KLAPPER-STEN, se d. o.
KLAPPER-STRAND. med klapper(sten) betäckt strand. LINDSTRÖH Lyell 47 1857. SvGeolU C 303: 25, Plansch 1921.
KLAPPER-UGN. () ugn beggd av klapperstenar. LINNÉ Skr. 5: 185 (1732). VDAkt. 1790, nr 362.
KLAPPER-VALL. (naturlig) vall av klapper(stenar); jfr KLAPPERSTENS-VALL. SJÖGREN Torneträsk 155 (1909). Fennia LIII. 1: 64 1930.
KLAPPER-ÅKER. (mindre br.) åker bestående av klapperjord. QLm. I. 1: 1 1833. Fennia LIII. 1: 12 1930.
KLAPPER-ÅS. ås bestående av klapper(sten); rulistensås. SWEDENEORG RebNat. 1: 12 (1719). JmtFmT II. 3: 153 1899.
B
(knappast br.):
KLAPPERS-MYLLA, se A.