KLAR kla⁴r, adj. -are (Apg. 26: 13 (NT 1526 osv.) ((†) superl. -est PREUTZ Kempis 464 1675, BROMAN Glys. 1: 357 1713; -st ÖB 117 (c. 1712: klarste, sg. best.)). adv. == (†, HUND E14 51 1605, Fosz 432 (1621)), -T (FörsprEbr. (NT 1526 osv.) . ( kla(a)r (cl-) 1525 osv. claer 1558 (: claert, n. sg.). klå(å)r 1526–1621 jfr AZUR-, BLÅ-, BLÄND-, DAGG-, DAGS-, DIAMANT-, ETER-, GLAS-, HALV-, HEL-, HIMMELS-, IS-, KÄLL-, LJUS-, O-, SILVER-, SPEGEL-, STRÅL-, VATTEN-KLAR m. fl. Översikt av betydelserna. A. 1) ljus, lysande, glänsande, ren (i färgen l. glansen). Härunder bl. a.: blank, fläckfri, ren (b); om öga l. blick: lysande, tindrande, ogrumlad, bildl.: öppen, frimodig, glad, leende (d); om ansiktsuttryck o. d.: ljus, leende, vänlig, glad, öppen, ren (g β).

[KLAR 2]

2) genomskinlig; icke grumlig, fri från grums o. d., ren. Härunder bl. a. substantiverat: en klar, en sup (c). 3) om dag l. himmel l. luft o. d.: ljus, strålande; fri från dis l. moln, dimfri, molnfri. 4) ren, pur, skär; skirad; oblandad. B 5) om ljud l. röst: ren (o. hög), klingande, ljus. C

[KLAR 6]

6) om syn l. förstånd l. uppfattning: skarp; klarsynt, redig.

[KLAR 7]

7) om person (l. själ o. d.): som är vid full sans, redig; fullt nykter; fullt klok. D

[KLAR 8]

8) tydligt förnimbar l. uppfattbar, distinkt; överskådlig, redig. 9) (lätt) begriplig, tydlig, "genomskinlig"; redigt tänkt (o. uttryckt); belysande, upplysande. Härunder bl. a.: klart språk, motsatt: hemligt språk (a); göra (ngt) klart (för ngn l. sig), vara l. bliva l. stå klar för ngn o. d., ha l. få (ngt) klart för sig o. d. (d); vara l. bliva l. komma på det klara med ngt o. d., ha l. bringa (ngt) på det klara o. d. (e), vara l. bliva l. göra sig klar på l. över ngt o. d. (f). 10) tydlig, utpräglad; bestämd, avgjord; otvetydig, uppenbar, evident; oomtvistlig, obestridlig, ostridig. Härunder bl. a.: klara papper o. d. (b); övergående i bet.: självskriven, given, "naturlig", självklar (d). E 11) fri från (ngt, i sht ngt som belamrar l. hindrar fri rörelse l. sikt o. d.). F 12) i ordning, färdig, redo.

[KLAR 9.a]

a) om sak.

[KLAR 9.b]

b) om person. A 1) ljus, lysande, glänsande; ren (i färgen l. glansen). Min (dvs. Didos) hwijta leeders klara allabast. AWOLLIMHAUS (c. 1669 i 2Saml. 1: 120. En afton såg .. (Härkuller, Hilmer (en avliden frände) komma til sig i en klar sky. DALIN Vitt. 11. 6: 115 (1740). Klart skimrar i violers krans .. / En källa där med azurglans. STAGNELIUS (SVS) 2: 146 (1821). 146 pärlor, orientaliska samt klara och jämna. RiksdRevStatsv. 1904, s. 178. (†) Hans clädher wordo klår och ganska hwijt så som snyö. Mark. 9: 3 (NT 1526; Bib. 1917 glänsande). – särsk. a) om lysande kropp (sol, måne, stjärna, eld, låga o. d.) l. om ljus l. sken o. d.: lysande, skinande; ofördunklad; äv. (i fackspr.) om ljus l. sken, i överförd anv. äv. om lanterna o. d.: ofärgad (motsatt röd l. grön o. d.); om sol o. måne o. d. äv.: icke bortskymd av dis l. moln o. d. (jfr 3 b). Ett klart sken, ljus. Solen gick ned klar. Det var klart solsken hela dagen. skina, lysa, skimra klart. Elden brinner klart, dvs. med klar låga. Hans ansicte skeen så som clara solen vthi hennas crafft. Upp. 1: 16 (NT 1526. När Regn- och slagge-Dagena/ Förgåt med ÅskeSlagen / Blijr Solen åter klaar. LUCIDOR (SVS) 408 (c. (1670). Om nattetijd i klara måna-skeen. SPEGEL TPar. 95 1705. I Kungahorgen lyste ljusen klara. GEIJER Skald. 28 (1811, 1835). Än tindra .. (stjärnorna) klart / öfver fjällets topp. Därs. 35. Klar lanterna. RAMSTEN o. STENFELT 1917. – särsk. (i vitter stil) i bild l. bildl. uttr. (jfr g). STIERNHIELM Jub. 116 (1644, 1668; i bild). Diktens himmelska sol sken klar helst öfver din (dvs. Kell- grens) afton. TEGNÉR (WB) 9: 158 (1841). b) blank, blänkande, glänsande, skinande; äv.: fri från fläckar l. beläggning (rost l. ärg o. d.), fläckfri, ren; i sht om föremål av glas l. metall o. d.; äv. i bildl. uttr. Ett klart spegel- glas. Här haffwe Swenske en klaren spegel, / Huru Danske hålla theris breff och segel. SVART Gensv. G 7 b (1558). Krögarn .. / Skurar bränvins pannan klar. BELLMAN (SVS) 1: 118 (c. 1775, 1790). Blyerts, blandad med ättika, ingnides på spiselhällen för att hålla denna blank och klar. MONTELL Frun 12 (1898). jfr (†) Klar Hvitting (dvs. fisken Albula immaculata Lin.) .. Är .. lik med fläc- kig "vitting") .., dock skild .. med det han är utan fläckar. LINNÉ MtusReg. 78 (1754). c) om färg: ren, ljus, hög; äv.: intensiv, lysande; äv. i överförd anv., om föremål som har dylik färg; äv. bildl. (med anslutning till 8–10). En klar Kopparfärg på silke. WESTRING SvLafv. 2: 17 (1805). De små eleganta sekretärerna med sina inläggningar i ljusa klara träslag. MeddSlöjdF 1891, s. 76. Länge torde det .. dröja, innan forskningen blir i stånd att skänka .. (K. XII:s) bild fullt tydliga drag och klara färger. HJÄRNE K12 III (1902). Klart blå skjorta. NORDSTRÖM Amer. 185 (1923). jfr FÄRG-KLAR. d) om öga l. blick: lysande, glänsande, tindrande; äv.: som icke skymmes av ngt (t. ex. av tårar), ogrumlad; om blick äv. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv., övergående i bet.: öppen, ren, frimodig o. dyl. l.: glad, leende o. d. (jfr g β). Barnets ögon tindrade (l. lyste) klara av glädje. Hon har klara blå ögon. Så fåår han (dvs. Tobias) sina syyn, och hans öghon bliffua klaar. TobCom. F 2 a 1550; jfr 6 a. Äfven om mina ögon vore klara (så att jag kunde se tydligt) kommer ju icke något fartyg. RUNEBERG 4: 245 (1836). Fast smärtan skar hans närver, / Log blicken klar och god. BÅÅTH GrStig. 110 (1889). Schück o. Lundahl Lb. 1: 44 1901. e) om hud l. hy o. d.: ren, ljus, skär. BERCHELT PestBeg. A 6 a (1588). Hännes klara hud .. vardt (gm puder) något förstäld. Weise 2: 152 1771. Hyn (hos B. Gripenberg) är klar, och hela typen verkar mera nordisk än finsk. NORDENSTRENG Gripenbg 245 (1921). f) (†) i allmännare inv.: ljus, upplyst. I det samma stod jag inne uti en klar och stor stuga. DALIN Arg. 1: 300 (1733, 1754). g) bildl. (jfr under a, b, c, d). Du röner sjelf ju nog dess (dvs. skaldekonstens) nytta hög ochklar? BELLMAN Cell. 38 (1793). Något af hennes milda och klara väsen tycktes gå öfver i hans. BREMER Grann. 2: 25 (1837). Nu blev det på en gång skinande klart inom henne. LAGERLÖF Troll 2: 79 (1921). – särsk. α) (†) skön; härlig; "strålande", "lysande"; om person äv.: högtstående, förnäm, "illuster". Gudh (har) them för theris dödh / Hulpit och giffuit them seger klaar. Holof. 31 (c. (1580). Klaar Latijn. HELSINGIUS (1587; med hänv. till Herligh Latijn). Hertigh Lutun een Herre klar, / Som Churfurste i Saxen war. SIGFRIDI C 2 a (1619). Then klara Nachtigal. RUNIUS Dud. 2: 2 (c. 1708. β) (i sht i vitter stil) om ansiktsuttryck o. d.: som är fri från sorg l. bekymmer l. vrede o. d.; ljus, leende, vänlig, glad; öppen, ren; motsatt: dyster l. mörk. Hans växt är ädel och hans panna klar. STAGNELIUS (SVS) 1: 57 (c. 1815. (Den dödes) klara anletsdrag. ATTERBOM Minnest. 2: 328 (1824). BERGMAN TrAllt 44 (1931). 2) (mer l. mindre) genomskinlig, genomsiktig; icke grumlig; äv.: genomlysande; i sht i fråga om vätska äv.: icke förorenad l. grumlad, fri från grums l. orenlighet o. d., ren; äv. substantiverat, i uttr. det klara (av ngt) o. d., motsatt: fällning l. bottensats o. d. Klar som kristall. Klart glas. Klar lampa, om elektrisk glödlampa, motsatt: mattslipad l. mattetsad. Klart vatten. En klar älv, sjö, källa. Klara tårar. Klart öl, kaffe. Klar soppa l. buljong o. d., motsatt: redd soppa osv. Clart eller skäärt wijn. VarRerV 29 (1538). Lätt (brännvin) 8 daghar stå vthi tempereret rum, sedhan sijle thet klare grant aff. BERCHELT PestOrs. H 7 b (1589). Steenen war så klaar, att een grant kunne seeigenom honom. VDAkt. 1674, nr 123. (Steklarna) hafva fyra klara vingar, med hvilka de flyga om kring. BERLIN Lsb. 128 (1852). LB 3: 374 (1903; om kärnmjölk). (†) Thet clara aff ägget (dvs. äggvitan). BOLAVI 12 a 1578. – särsk. a) om frukt: vars skal o. yttre delar äro mer l. mindre genomskinliga. Att sylta klara Kjörsbär. NORDSTRÖM Matlagn. 187 (1822). Klara astrakaner. ABELIN Frukt 214 (1902). b) (†) i överförd anv.: gles, genomskinlig; i sht om spets l. vävnad o. d. Skogen (är) durchsigtig och klar. BELLMAN (SVS) 1: 148 (1790). (Mössan) är gjord af lent blått- eller rosenfärgadt gaze, kantadt med små klara spetsar. MagKonst 1839, s. 128. Finare klara eller öppna väfnader. FORSSELL Stud. 2: 307 (1880, 1888). c) (vard.) substantiverat, om brännvin; i uttr. en klar (pl. två osv. klara), en sup (brännvin), "dram", snaps, "jamare". LÖWSTÄDT BrLustig 5 (1826; motsatt en "besk. Jag tror vi ta oss en sup på fisken – fru Strömquist, langa hit två klara. BLANCHE Tafl. 2: 103 (1856). Han beklagade, att han inte kunde bjuda på en klar, för litern hade gått sönder under slagsmålet. ENGSTRÖM Glasög. 51 (1911). BLOMBERG SkeppSkulda 27 1923. jfr: (Av två pannor finkel) blef vid klarandet aderton och nitton och någongång .. tjugu kannor klart. BENGTS Vargt. 21 (1915). 3) om dag l. himmel l. luft o. d.: ljus, strålande; fri från dis l. moln o. d.

[KLAR 3.a]

a) om dag(en) l. natt(en) l. om himmel(n): l. ljus, ljusfylld, lysande, strålande; ofta med anslutning till b o. svårt att skilja från detta; särsk. (numera föga br.) i uttr. på (förr äv. om) klara dagen, förr äv. vid klar dag o. d., (midt) på ljusa dagen. Tå thet wälsignade Oblatet om klara liuse Daghen medh vptände Waxlius .. bäärs öfwer Gaturna til then Kranka. SCHRODERUS Os. III. 2: 10 (1635). Mot klara himlen stadigt stod hans (dvs. den vandrande skaldens) öga. GEIJER Skald. 27 (1811, 1835). (Sv.) vid klar dag: (lat.) medio die. LINDFORS (1815). Nordens klara, ofta norrskenslysta, vinternatt. GEIJER Häfd. 45 (1825). Nu är våren här med klara dagar. MELIN Dikt. 2: 119 (1904). På klara dagen. AUERBACH (1909). Med ett tjut av glädje gled han (från den mörka gången) ut i Guds klara dag. JOHANSSON Myrh. 276 (1918). – särsk. i de bildl. uttr. ngt ligger l. lägga l. ställa (ngt) i (en) klar (l. klarare) dag o. d., se DAG II 1 h β.

[KLAR 3.b]

b) om himmel l. luft l. väder(lek), i överförd anv. äv. om tidsmoment (dag, natt, årstid o. d.): fri från dis l. dimma l. moln, dimfri, molnfri; äv. i sådana opers. uttr. som det är l. blir klart o. d. Klart, nästan klart (i väderleksrapport). En klar morgon gör ofta en mulen dag (ordspr., anträffat tidigast 1863. (Ngt kommer o. d.) som en blixt från klar himmel, se BLIXT 1 a α β', HIMMEL 1 i β. Thet bliffuer clart wädher, för ty ath himmelen är rödh. Mat. 16: 2 (NT (1526). Antalen på mulna och klara dagar äro efter omständigheter skiljaktige både i afseende på tid och orter. BERGMAN Jordkl. 2: 37 (1774). Lika mulen som morgonen varit, lika klar blef middagen. CARLÉN Köpm. 1: 346 (1860). Klar morgon lofvar stor dag. HEIDENSTAM Folkung. 2: 45 1907. jfr FROST-, RÖST-, KVÄLLS-, MORGON-, MÅN-, SOL-, SOMMAR-, STJÄRN-, VINTER-, VÅR-KLAR m. fl. – särsk. i bildl. uttr. RUNIUS (SVS) 2: 97 (c. (1712). Här, här, i klar som mulen tid, / Med lycka hård, med lycka blid / Det Finska folkets hjerta slog. RUNEBERG 2: 4 1846. 4) ren, pur, skär; skirad; oblandad, obemängd; äv. i mer l. mindre oeg. o. bildl. anv.; numera, utom i b, bl. ngn gg med anslutning till 1 l. 2. Upp. 14: 10 (NT 1526; i bild). En centener klart guld. 2Mos. 25: 39 (Bib. 1541; Bib. 1917 rent). Clar talgh. RA I. 2: 457 (1573). Klara (dvs. reda) pengar. SERENIUS G 4 a (1734). Af pur klar glädje voro de (dvs. de skeppsbrutna) allesamman likasom ifrån sig. EURÉN Kotzebue Orth. 3: 45 1794. (Frejas, tårar blefvo förvandlade till det klaraste gull. FRYXELL Ber. 1: 4 (1823). GRAFSTRÖM Kond. 255 (1892). – särsk. bildl. a) (†) ren, oskyldig; om yttrande o. d.: sanningsenlig, ärlig; äv. i uttr. klar från (synd o. d.), fri från (synd o. d.), övergående i bet. 11 d (slutet). Alla skrymtare art är, ath the hålla (dvs. anse) sigh sielffua clara och reena. För- sprRom. 3 a (NT (1526). Hoo kan säya Iagh är reen j mitt hierta, och klaar jfrå mma synder? Ordspr. 20: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917 fri ifrån synd). Samloms här / Med klara samveten och glada hjertan. WECKSELL DHjort 77 1862. b) (fullt br.) om Guds ord l. dess predikande l. tolkande o. d.: ren, oförfalskad; numera stundom anslutet till 9; vanl. i förb. ren och klar; äv. ss. adv., i förb. lära l. predika Guds ord rent och klart o. d. Thet rene och klare ewangelium. G1R 4: 75 (1527). Ath clara gudz ord motte bliffua predicat kringom alth rikit. Därs. 253. Ther som Gudz Ord warder reent och klart predikat. SWEBILIUS Cat. 2: 54 (1689). Guds rena och klara Ord. PH 5: 3099 (1751). FEHR Und. 250 (1894). B) 5) om ljud l. ton l. röst, i överförd anv. äv. om musikinstrument l. om strupe o. d.: fri från biljud l. dämpning o. d., ren (o. hög), klingande, ljus; äv. övergående i bet.: distinkt, tydlig (jfr

[KLAR 8]

8) ; förr äv. dels: högljudd, dels: gäll, hög. En klar och fyllig sopran. Barnens klara skratt ekade i parken. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 83 1540. Repterningen (av minnesläxan) är tyyst, vpläsandet är klart. SCHRODERUS Comenius 734 (1639; t. texten.: laut). Nå, klar i strupen nu, (att sjunga) Bål i Bäcken! JOLIN Mjölnarfr. 54 (1865). Klosterklockan klingar klart / i sommarljumma natten. MELIN Prins. 14 (1885). Hans klara stämma hördes öfverallt. DE GEER Minn. 2: 41 (1892). (Vid förtätning av lungblåsorna vid lunginflammation) höres vid anslag på bröstkorgen ingen klar "lungton". WRETLIND Läk. 7: 86 (1899). Trumpeten smattrar hög och klar. RUNEBERG Dikt. 38 (1909). jfr KLOCK-, METALL-KLAR. – särsk. a) om språkljud (vokal): ren; förr äv.: ljus, hög, motsatt: djup, dunkel. Skilnad emellan klart och mörkt a. HOF Skrifs. 75 (1753). LILJEGREN Runl. 26 (1832). (A-ljudet) är .. det renaste och klaraste af alla språkljud. NF 1: 1 1875. Klara vokaler och rena konsonanter. OLJELUND GRidd. 126 (1926). b) bildl. Dikten snart på andra toner gick: / ej fullt så klingande, som förr, och klara, / men mera djupa, mera underbara. TEGNÉR (WB) 9: 14 (1840). Stycket (dvs. Franzéns dikt "Selma") har en klar, melodisk skönhet. WIRSÉN i 3SAH 2: 181 1887. SvD(A) 1934 nr 58, s. 4. C) 6) om syn l. förstånd l. uppfattning o. d.: skarp, klarsynt, redig.

[KLAR 6.a]

a) om blick l. syn, förr äv. om öga: skarp, genomträngande, skarpsynt, klarsynt; äv. bildl. (med anslutning till b o. c); ss. adv. äv. övergående i bet.: tydlig, distinkt (jfr 8. Se klart; jfr 8. Syr. 23: 19 (1536). Lius Dagh och klaar Ögon, giöra bästa kiöpet. GRUBB 464 (1665). LifsPulfver, eller Universal-Præservativ .. gör klar syn. BRUNO Gumm. 103 (1762). (J. A. Gripenstedt, hade .. en klar blick i alla frågor. DE GEER Minn. 2: 39 (1892). Denna klara syn har inte blott kommit hans eget företag till godo utan (osv.). SvD(A) 1933, nr 101, s. 24. b) om förstånd l. intellekt l. "huvud": som har lätt att intränga i, överblicka o. ordna ett tankematerial, genomträngande, skarp, redig; om person: som har ett skarpt o. redigt förstånd l. intellekt, som tänker skarpt o. redigt, äv.: som uttrycker sig l. framställer ngt överskådligt, lättfattligt o. tydligt (jfr 9; om person äv. i uttr. klar i huvudet l. (vard., skämts.) i knoppen (jfr 7. Ha, äv. vara ett klart huvud. Vara klar i uppfattningen l. framställningen av ngt. Japhet är förståndet, klar och säker. FAHLCRANTZ 2: 16 (1825, 1864). A(dlersparre) har måhända ännu mera ett klart än ett djupt förstånd. WRANGEL BrinkmTegn. 214 (i handl. fr. (1827). Såsom talare var .. (H. G. Lagerstråle) redig, klar och sakrik. DE GEER Minn. 2: 76 (1892). Klar i knoppen. PT 1905, nr 239, s. 3 (oeg., om en talgoxe). NordT 1929, s. 249. jfr FÖRSTÅNDS-, TANKE-KLAR. c) om uppfattning, föreställning, tanke, insikt, kunskap, omdöme, beräkning o. d.: skarp, redig, säker; ss. adv.: skarpt, redigt, säkert, tydligt. Bilda sig en klar uppfattning av ngt. Han visade i denna sak ett klart omdöme. Klar be- räkning. Han hade inte en klar tanke i sitt hu- vud. Tänka klart (och redigt). Klart inse ngt. Hwar som thet laas förstodh thet klaar, / Hwadh thet för en Historie war. Fosz 432 (1621). Uppfattas .. (prästens) sköna kall med klar insigt, .. så blifva ock dess verkningar .. välsignelserika. OSCAR I Straff 123 (1840). (Han) fattade .. allting .. klart och gjorde allting .. väl. DE GEER Minn. 1: 34 (1892). SvTeolKv. 1932, s. 5. 7) om person (l. själ l. ande), dels: som är vid fullt medvetande l. full sans, redig, äv. (i sht vard.): opåvärkad av rusdryck l. narkotiskt gift o. d.; dels (numera i sht vard.): som är vid sina sinnens fulla bruk, fullt klok; äv. i uttr. klar i huvudet l. (vard.) i knoppen (jfr 6 b); äv. i överförd anv., om tid då ngn är "klar". Berthollus Lachmannus är icke aldeles klar, uthan swagh j hufwudet. ConsAcAboP 1: 395 (1649). Till sista stund var hans ande klar. WIESELGREN Bild. 482 (1882, 1889). Kaptenen .. måtte inte varit riktigt klar i knoppen att döma efter den kurs han styrt. CAVALLIN Stevenson o. Osbourne 52 (1898). Jag har tagit mig några stadiga klunkar (av glöggen) och är inte klar. VLitt. 1: 509 (1902). Så fort han hade en klar stund, talte Hedvig med honom om barnet. SIWERTZ Sel. 2: 78 (1920). D) 8) som kan tydligt ses l. höras l. förnimmas, tydligt förnimbar l. uppfattbar, distinkt; särsk.: vars detaljer tydligt framträda; äv.: överskådlig, redig; äv. bildl. Klart tryck, (i sht boktr.) "rent" tryck. Ett klart och redigt möns- ter. Handschrifften är i sigh sielff lius och klar. SthmTb. 1595, s. 242 b. Då hörs i fjerran än, men hvar sekund mer klart, / Den stolta Björneborgska marschen ljuda. RUNEBERG 5: 115 1860. Marthas bild står fullkomligt klar framför mig. CEDERSCHIÖLD Riehl 1: 109 1876; jfr a. De stora vinster, som genom .. omdaningsarbetet tillförts museet, äro (bl. a.) .. klarare gruppering och vackrare anordning. 2NF 37: 695 1925. – särsk. a) om medvetenhetsakt l. medvetenhetstillstånd: tydlig, ofördunklad, distinkt; skarpt framträdande l. förnimbar; fullt medveten. Ha en klar minnesbild av ngt. Minnas ngt klart. När jag om morgonen upplät mina ögon, såg jag, att min Adam redan var klart vaken. BREMER Grann. 1: 9 (1837). Det klara och tydliga förnimmandet. BOSTRÖM Propæd. 3 (1851). (Då) en hand på låset väckte dem .. till klara förnimmelser. HALLSTRÖM Händ. 78 (1927). b) filos. om förnimmelse, föreställning l. begrepp: som är bestämt skild från andra förnimmelser osv. (l., om förnimmelse, från subjektet självt), utan att likväl förnimmelsens osv. innehållsmoment äro distinkt fattade. (Begrep-pen indelas i klara och mörka. LALLERSTEDT Slutk. 5 (1739). I vidsträckt mening är hvarje föreställning klar, hvaraf jag är medvetande. LIDBECK Anm. 213 (1811). BORELIUS Log. 3 (1863). SCHEELE Själsl. 67 (1894). 9) som är lätt att uppfatta l. förstå; (lätt)begriplig; tydlig, "genomskinlig"; redigt tänkt (o. uttryckt); belysande, upplysande; ofta i (de tautologiska) förb. klar och tydlig l. klar och re- dig o. d. Giva en klar framställning (av ngt). Ha en klar och enkel stil. Hans mening är ju klar, fastän han uttryckt sig illa. Lämna klara upplysningar, uppgifter, klart besked; jfr 10. Giva en klar bild av ngt. Yttra sig klart och tydligt l. klart och redigt. FörsprEbr. (NT 1526. (Profeten) förmörkrar .. medh wilia sijn klara och liwsa ord. FörsprDan. (Bib. (1541). Goda och klara Lagar. LALLERSTEDT Dygdel. 106 (1746). Hvad du ej klart kan säga, vet du ej. TEGNÉR (WB) 3: 96 (1820). Ett korrekt, klart och elegant språk. CEDERSCHIÖLD Skriftspr. 3 (1897). Tolstojs konstnärliga storhet ligger klar i dessa scener. BÖÖK 4Sekl. 155 (1928). – särsk. a) i sht telegr. i uttr. klart språk, motsatt: hemligt språk (chifferspråk l. kodspråk). Presstelegram skall .. affattas på s. k. klart språk. SFS 188l, nr 68, s. 3. 2UB 10: 76 1906. TelegrFS B 21: 81 1926. b) (†) om redogörelse, räkenskaper, protokoll o. d.: som tydligt o. riktigt återgiver de värkliga förhållandena, exakt. (Han) haffuer giort oss en godh klar Regenskap. G1R 10: 55 (1535). (Att) vi .. måtte bekåmme clart register ock viss lengd .. på adelens godtz (m. m.). RA 1. 2: 491561. (Rörande alla inför domstolen avdömda saker) äger Häradzhöfdingen .. hålla wisse och klare domböcker. Lagförsl. 432 (c. (1606). WIDEGREN 1788. c) om sak l. förhållande (ofta affär l. mellanhavande mellan personer o. d.): utredd, klargjord, klarlagd, bragt på det klara (jfr c); äv. närmande sig l. övergående i bet.: uppgjord, avgjord o. d. (jfr 12 a). Hans sak ær icke alstingis saa clar som han til æffwentyrs föregiffwit haffwer. G1R 4: 14 (1527). Aff hvem thet är skedt, är intet klart. RP 6: 69 (1636). Det komiska medeltidsdramats ursprung är vida mindre klart än det allvarligas. SYLWAN (o. Bing) 1: 145 1910. Om jag vore som ni, så skulle jag laga, att jag finge det klart med rättvisan. LAGERLÖF Körk. 178 (1912). Därmed är saken klar. NILSSON FestdVard. 187 (1925). d) i uttr. göra (ngt) klart (för ngn l. sig) göra (ngt) tydligt l. begripligt, klargöra, utreda, klarlägga (ngt för ngn l. sig); med sakligt subj. äv.: ådagalägga, visa, uppenbara (ngt); i uttr. göra (ngt) klart för sig, äv. göra sig (ngt) klart, äv.: lära sig inse l. betänka l. besinna (ngt); vara l. bliva l. stå o. d. klar för ngn, äv. (i sht i vitter stil) vara osv. ngn klar, till fullo inses l. förstås av ngn, vara väl bekant för l. känd av ngn, vara uppenbar för ngn; ha l. få (ngt) klart för sig, tydligt (komma att) inse l. förstå (ngt) l. ha (ngt) sig bekant l. väl känna till (ngt), ha l. få (ngt) på det klara, vara l. komma på det klara med (ngt) (jfr e), ha l. få reda på (ngt). Göra ngt klart för ngn. Innan du tar detta steg, bör du noga göra klart för dig, vad följderna kunna bli. Ty daghen gör clart hwilkit j eeldhen openbart wardher. 1Kor. 3: 13 (NT 1526; Bib. 1917 skall göra det kunnigt). Först böra vi .. söka göra oss klart, hvad som egentligen är att förstå med .. Jerusalems rike. MELIN Pred. 3: 135 (1852). Det blef mig snart klart, att (osv.). DE GEER Minn. 1: 135 (1892). Från början hade det stått klart för Orvo, att han icke kunde föra sitt folk öfver floden. AHRENBERG StRätt 208 (1899). Snart fick han klart för sig var han befann sig. LAGERLÖF Holg. 2: 280 (1907). Hennes mission hade blifvit henne (dvs. Jeanne d'Arc) klar. HALLSTRÖM Skepn. 96 (1910). Pietro hade redan mannen klar för sig. JANSON Lögn. 277 (1912). HELLSTRÖM Storm 31 (1935). e) i uttr. vara l. bliva l. komma på det klara (jfr 12 a β) med, stundom över ngt l. ngn, stundom ha ngt l. ngn på det klara, fullt inse l. förstå l. känna till ngt l. ngts sammanhang l. ngns karaktär l. planer o. d.; äv. bringa ngt på det klara, reda ut, klarlägga, klargöra ngt. SNOILSKY 1865 hos WARBURG Snoilsky 176. Mycket, som rörer Almqvists historia, (skall) troligtvis aldrig kunna bringas på det klara. LYSANDER Almqvist 5 (1878). Ett stilla .. väsen, som kommit på det klara med sig sjelf. WIRSÉN i 3SAH 2: 440 (1887). (Naturforskarna) äro på det klara med att ingen annan metod än den empiriska är giltig. LARSSON Stud. 87 (1894, 1899). Henriette (till Maurice:) .. jag släpper icke taget förrän jag har Dig på det klara. STRINDBERG HögreR 292 (1899). Att det nya (student-)mötet måste få en något annan karaktär än de tidigare var man på det klara över. BÖÖK Hazelius 186 (1923). HELLSTRÖM Storm 82 1935. f) i överförd anv., med personl. huvudord, l. uttr. vara l. bliva l. göra sig klar över, äv. på, i sht förr äv. med, förr äv. om ngt, ha resp. få osv. en klar föreställning l. ett klart begrepp om l. klar insikt i ngt, vara resp. bliva på det klara med ngt (se e); äv. med inf. l. att- sats: ha resp. få klart för sig l. vara fast besluten att (osv.). Det var godhet, tanke och lif i deras ord; man kände att de voro klara med sig sjelfva och med lifvet. BREMER Pres. 142 (1834). När och hvar (jag sett de inträdande), / Derom till en början var jag mindre klar. WENNERBERG 1: 101 (1881). Han var klar med sig själf, att han skulle aldrig göra steget tillbaka från herre till dräng. GEIJERSTAM FattFolk 2: 115 (1889). Sköld var genast klar på situationen. DIDRING Malm 2: 40 (1915). (Jag) blev klar över, att jag var ute på en högst egen expedition. WÄGNER NattS 37 (1926). g) (mindre br.) ss. adv., övergående i bet.: öppet, ärligt, utan omsvep, rent ut. At iagh min Bicht må tala / Klart vth. Fosz 166 1621. RUNEBERG 5: 134 (1863). Säg klart hvad du och de andra viljen! RYDBERG Vap. 276 (1891). 10) tydlig, utpräglad; bestämd, avgjord; otvetydig, uppenbar; evident; oomtvistlig, obestridlig, ostridig; ofta i (den tautologiska) förb. klar och tydlig, förr äv. klar och ljus, klar och uppenbar o. d.; äv. (med anslutning till 1, 2 o. 3) i jämförelser ss. klar som solen, dagen, vatten o. d. Detta är för honom den klaraste sanning. Giva ngn ett klart (och tydligt) svar, klart be-sked; jfr 9. Säga ngt i l. med klara ord; jfr 9. Klara fakta, skäl, bevis. Klara skyldigheter, rättigheter. En klar fordran, skuld. Hans brotts- lighet är klar. Ett klart och tydligt lagbrott. Stå i klar motsättning l. strid mot ngt. Gå efter klara linjer i ngt. klart (och tydligt) visa l. bevisa l. ådagalägga ngt. En klart utpräglad karaktär. Thet dogh wppenbara clar lögn och forræderie ær. G1R 2: 128 (1535). Det är så klart som Solen at (osv.). RUDBECK Atl. 1: 83 (1679). Saken är .. klar och omotsejeligh. CARL XII Bref 122 (1712). Vatten, på vanligit sätt uttalt, är ett klart tvåstafveligit ord. HOF Skrifs. 198 (1753). Jag tycker i sanning det vara klart som dagen, att (osv.). AdP 1789, s. 595. Det är ej genom undantag utan genom direkt lag som klar rätt skall skyddas. Samtiden 1873, s. 133. Professurerna (inom filosofiska fakulteten) voro ännu (dvs. 1593) ej klart begränsade. ANNERSTEDT UUH 1: 94 (1877). Han hade en klar seger i spjutkastning. TIdr. 1897, Julnr s. 43. Någon klar tendens kan icke utläsas ur resultaten av de landstingsval vilka förrättades på lördagen. DN(A) 1934 nr 251, s. 1. jfr SJÄLV-, SOL-, ÖGON-KLAR. – särsk. a) (numera ngt vard., mindre br.) i uttr. vara klart av ngt o. d., (tydligt) framgå l. (be)visas av ngt o. d. Thet är clart för ögon, aff same witnisz breff, ath han är vskyllig i saken. G1R 11: 265 (1537). At til tron fordras kunskap och uplysning, är klart af Apostelens Pauli ord. NOHRBORG 461 (c. 1765. b) i uttr. klara papper, handlingar som tydligt o. otvetydigt l. ostridigt ådagalägga ngt visst förhållande; i sht i fråga om affärer l. förhållande till myndigheter o. d.; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl.; förr äv. i uttr. klart skuldebrev, klar obligation o. d. Klara obligationer. HSH 31: 32 (1663). Fast än jag kommer med en klar vexel. DALIN Arg. 1: 105 (1753, 1754). Tullen kan icke förmås att lägga obstacler i vägen (för resan). Papperen äro klara. TOPELIUS Fält. 4: 153 (1864). AUERBACH (1909; bildl.). Den finske sjömannen, som anhölls, hade klara papper och fick återvända till sin båt. SvD(A) 1934, nr 34, s. 3. c) (ngt vard.) om person: som otvetydigt l. avgjort l. ntpräglat är (det l. det); avgjord, bestämd. (Hof) visar.. sig.. vara en klar och skarpsinnig anhängare af fonetisk stafning. NOREEN VS 1: 205 (1903). Greys nämnaste man.. var klar ryssvän. NORDENSVAN (o. LANGLET) 31 1914. SvTidskr. 1925 s. 40. d) (numera i sht vard.) mer l. mindre utpräglat övergående i bet.: självskriven, given, "naturlig", självklar; särsk. i uttr. det är (så) klart o. d., ofta med förstärkande tillägg, ss. (klart) som dagen l. solen l. vatten o. d., vard. (urspr. ironiskt) äv. som korvspad; äv. (vard.) ss. adv. klart, givetvis, naturligtvis. WIDEGREN (1788). Anders och Eva skulle nog blifva ett välbergadt par och lyckligt – lyckligt, det var klart som dagen. BLANCHE Tafl. 230 (1845). Sundin. Nå, fröken Kerstin, ä' det roligt att vara hemma igen? Kerstin. Ja, det ä' klart. WAHLENBERG Vakt 26 (1890). Ingenting får brista (i fråga om be- gravningen),/ (han har) köpt en stockholmskista, /klart af första klass. TIGERSCHIÖLD Dikt. 3: 63 (1893, 1898). Att Jutta-käringen är med om det, det är då klart som korfspad. ROOS Helgsm. 2: 119 (1896). Djur få ju inte sändas pr post, det var så klart. LUNDH EnsFolk. 61 (1926). E) 11) (i sht i fackspr.) fri från sådant som belamrar l. hindrar fri rörelse l. sikt o. d., stundom allmännare: fri från ngt; i uttr. klar från l. för (i b äv. av) ngt, i vissa förb. samt i b äv. klar ngt; särsk. i uttr. gå klar (ngt l. för ngt); äv. i mer l. mindre bildl. anv. Szå at bothnnen och gruffuon (vid Salbär- get) är clar och reen. G1R 9: 257 1534. PH 5: 4800 (1758). Innan man inlät sig i en sjödrabbning, redo gjordes skeppen klara från lifamedel och allt öfverflödigt gods. PALMBLAD Fornk. 2: 202 (1844). Från de gnostiska dimmorna och spökbilderna är Elgströms verldsåskådning klar. ATTERBOM Minnest. 2: 102 (1847). Horisonten var klar, intet segel kunde spåras i norr. RYDBERG Frib. 361 (1857). Bollen (gick ofta.. klar för slagen. NTIdr. 1900, Julnr s. 21. Kusten blef (pd grund av vindens rikt- ning) alldeles klar från is. SD(L) 1902, nr 438, s. 5. SMITH (1916). SJÖBERG Horn Trad. 15 (1928; i bild). IdrMar. 1935, s. 69. – särsk. a) sjöt. om tåg, kätting o. d.: som löper fritt o. obehindrat; äv. ss. adv. i uttr. löpa klartl. klart löpande o. d. RÖDING 1: 854 (1794). Klart löpande om tågvirket. UGGLA Skeppsb. SvEngLex. (1856). SMITH (1916). Klart klys klara kättingar. RAMSTEN o. STENFELT (1917). Klar talja. Därs. b) i sht sjöt. om l. med avs. på fartyg l. farkost (äv. luftfartyg l. flygmaskin), i uttr. gå l. komma resp. föra l. styra l. hälla o. d., om fyr: leda o. d. klar l. klart (ngt l. av l. för ngt), gå l. föra, om fyr: leda (fartyg osv.) fri (fritt) från (hinder o. d.), utan att kollidera (med annat fartyg) l. stöta på (kust l. grund o. d.) l. få in sjö o. d.; äv. bildl. SKOGMAN Eug. 2: 59 (1855). Kan tvifvel uppstå, huruvida .. (fartygen) med bibehållen kurs komma att gå klara af hvarandra. SFS 1859, nr 9, s. 2. Gå klar en udde. KONOW (1887). Flertalet trodde.., att det skulle lyckas den gamle sluge polikern (dvs. Freycinet).. att gå klar äfven Panamaskandalens skär. VL 1893, nr 9, s. 3. För att hålla båten klar sjöarne. SDS 1896, nr 569, s. 2. Den hvita sektorn från Sandhamns fyr leder klart för grundet. PT 1902, nr 5, s. 2. Att hålla klart. SMITH 1916. NDA(A) 1929, nr 98, s. 10. c) (i sht i fackspr.) i fråga om trafikled, avlopp o. d.: fri från hinder; äv. bildl.; särsk. i sådana uttr. som visa klart (om signal l. personsom giver signal), det är klart, äv., elliptiskt, bl. klart o. d. Ställa signalen för l. på l. till klart. Semaforen stod på klart. Är banan klar? DE GEER Lillie 15 (1880; bildl.). (Numera) gifves (vid järnväg) .. signalen "klart" mestadels med grönt ljus. CRONSTEDT PVetA 1895, s. 8. Den röda flaggan visar klart. TurÅ 1910, s. 130. Klart farvatten. SMITH (1916). SvD(A) 1934, nr 192 s. 16. d) (numera bl. vard.) bildl., om person: fri, befriad (från ngt). Ingen så til ofärd binnrs,/ At ju något medel finnes, / Der ifrån bli fri och klar. NORDENFLYCHT QT 1745, s. 120. Min föresats att hålla mig klar från kort och sprit. ZILLIACUS Hågk. 144 (1899). – särsk. (†) : fri från skuld l. beskyllning l. tillvitelse o. d.; jfr 4 a. VDAkt. 1651, nr 203. At han.. wille giöra sig klar för lägersmåhlet med Montelia. Därs. 1736 nr 148. SERENIUS 1741. F) 12) (utom i fackspr., i sht. sjöt., numera ngt vard.) färdig, i ordning redo.

[KLAR 12.a]

a) om sak l. förhållande: i ordning, iordningställd, färdig; i vederbörligt l. godt skick,; avgjord, avslutad; expedierad; uppgjord; äv.:. redo, parat (för användning l. för avgörande o. d.); ofta i uttr. göra klar, göra i ordning, färdigställa, avsluta, göra upp. Banan (kanalen) blir klar för trafik den 1 juli. Programmet för festen är nu klart. Jag hoppas att saken snart blhr klar l. att snart få saken klar. Klart till Stockholm osv., meddelande av interurbantelefonist, när det begärda numret är uppringt. OPETRI Send. B 4 a (1528). Så att all tingest wåre till reede och clare, när man wille tage byg ningen före. G1R 16: 628 (1544). Szå hafver hann lickvell sin reckenekap om sidher klar giortt. OxBr. 5: 70 (1614). Iag.. glorde min Musqvet och Pistohler klar. NFinlÖ 1: 412 (1730). Dörrarna öpna, Fiolerna klara! BELLMAN (SVS) 1: 16 (c. 1770, 1790). Nu ha vi den affären klar! STRINDBERG RödaR 152 (1879). En del (hus-)byggen, som redan voro fullständigt förheredda och klara att sätta i gång. GHT 1934, nr 39 s. 6. – särsk. α) i sht sjöt. o. sjömil. om fartyg l. farkost l., allmännare, om förhållandena ombord (äv. med tanke på besättningens beredskap): färdig till avgång l. manöver l. drabbning o. d.; om redskap l. maskin l. vapen o. d. ombord: färdig till omedelbar användning l. manöver o. d.; särsk. i uttr. klart (att göra ngt) l. klart för l. till ngt, ss. kommando- l. lystringsord strax före värkställigheten av en manöver l. ett arbete; jfr b slutet. Göra (skeppet) klart till drabbning. Flottan ligger klar till strid. Klart att vända! Klart till aktion! Klart för back! Klart – falla! Då Skutan giordes War ifrån Wästeråhs. Bouppt- Sthm 1673, s. 1133 a. Styrman gör klar Roorpinnan. ROSENFELDT Tourville 3 (1698). Gör klar en flagg med dukar hopafälde! OSCAR Il I. 1: 24 (1858, 1885). Andra ankaret bör alltid vara klart. EKELÖF Skeppsm. 122 (1881). Klart att låta gå ankaret! SMITH (1916). Klar för lastning. RAMSTEN o. STENFELT (1917). Ankaret klart, ropade kaptenen. Tur- Forskn. 3: 25 (1918). Ombord på tulljakten gjordeskulsprutan klar till aktion. SvD(A) 1929, nr 129, s. 3. jfr SEGEL-KLAR. – särsk. sjömil. i uttr. klart skepp, dels ss. beteckning för den högsta beredskapsgraden (i fråga om såväl personal som materiell) å krigsfartyg; dels ss. kommande för klargöringsarbetenas utförande o. för besättningens uppställning på drabbningsposterna; ofta i uttr. (göra) klart skepp till drabbning o. d. DALMAN 29 (1765). När ordres gifves tn Exercering, bör .. (uppbördsstyckjunkaren) enligt Reglementet utgifva, det som til klart skepp behöfves. ReglArméenFl. 1788 s. 38. Gör klart skepp till drabbning. TROLLE Sjöoff 2: 17 (1870). WRANGEL SvFlBok 321 (1898). SvUppslB 1933. β) (mindre br.) i uttr. vara l. komma på det klara (jfr 9 e, vara l. bliva i ordning l. färdig l. uppgjord o. d. Samtiden 1871, s. 20. Nå, då är allt på det klara! WIJKANDER OSam 105 (1876). VLitt. 1: 360 1902. γ) i uttr. kant och klar, se KANT, adj. 3.

[KLAR 12.a.δ]

δ) i uttr. klappad och klar, se KLAPPA v., 8.

[KLAR 12.a.ε]

ε) (numera mindre br.) i uttr. göra (en sak l. en skuld o. d.) klar l. göra klart (för sig äv. med ngn l. sig emellan), göra upp (en affär l. räkenskaper l. en tvist o. d. med ngn); redovisa (för ngt); likvidera, betala (en skuld o. d.); äv. i bildl. uttr. Han haffde ffulmacht aff Alerdt drekop at gere al ting klaar m

[edh]

lamb

[re]

ct helmis. OPETRI Tb. 51 (1525; uppl. 1929. Sedan Skipparen hafwer giordt klart på Tullhuset. STIERNMAN Com. 1: 605 (1614). Landtzbockhollaren ärnar sigh op till Stockholm, att giöra klart för Landzböckerne. VDAkt. 1669, nr 168. (Kris-tus) ensam allas skuld vil klar och richtig giöra. BRENNER Pijn. 102 1727. I förhoppning att han skulle komma tillbaka och göra klart för sig. ARSENIUS Minn. 96 (c. 1895. ζ) i uttr. ngt l. det l. allt (o. d.) är klart emel- lan ngra, äv. ngra ha allt klart emellan sig o. d., förefintliga l. alla mellanhavanden mellan ngra äro uppgjorda l. utredda, man har kommit överens l. gjort upp emellan sig; särsk. dels i fråga om ekonomiska förhållanden, dels i fråga om kärleksförklaring l. trolovning o. d. Thet anneth som han wpborith och wtgiffwit haffwer ær oss alth klarth emellom. G1R 2: 61 (1525). Nu är all ting klart mellan oss båda i o. vi äro förlovade). Samtiden 1572, s. 299. TurÅ 1910, s. 107. η) (†) ss. adv., övergående i bet.: till fullo, fullständigt. The.. wille strax på samme tijdh haffua henne (dvs. betalningen) klart vth. SVART G1 73 1561. HärnösDP 1694 s. 244. b) om person: färdig (med ngn l. ngt); äv.: redo, beredd, färdig (till ngt l. att göra ngt). NFinlÖ 1: 443 1730. Klockan fyra på eftermiddagen, gjorde vi oss klara att gå i land. GOSSELMAN Col. 1: 27 (1828). Dessa rader visa, huru tidigt Runeberg redan var klar med idén till inledningssången (till Fänrik Ståls sägner). SÖDERHJELM Runebg 2: 315 (1906). Snart voro de klara för avfärd. BygdFolk 1: 237 1927. – särsk. sjöt. färdig till manöver l. arbete ombord som skall utföras gemensamt; i sht ss. kommando- l. lystringsord. Klara vid ankaret! UGGLA Skeppsb. SvFrLex. (1856). SCHULTHESS (1885) .