KITON kitå⁴n, äv. -w⁴n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er. (stundom skrivet chi ) ^etonet, livklädnad). Jfr KITIN] (i fråga om forngrekiska förh.) ursprungl. lång, senare kortare, underklädnad utan ärmar (använd av såväl män som kvinnor), äv. buren utan överklädnad. PALMBLAD Fornk. 1: 182 (1843). Hermione var klädd i en snöhvit kiton af egyptiskt sindon. RYDBERG Ath. 99 (1859). UPMARK Lübke 115 (1872. ÅKERHIELM Tib. 115 (1929).