KITTEL ɟit³el², r. l. m.; best. -n (WARG Bih. 26 (1765: Kjetteln) osv.) ((†) -elen (-ellen) 1Sam. 2: 14 (Bib. 1541: kätelen), JOHANSSON HomOd. 8: 435 (1844: badkittelen); -ellin SkrGbgJub. 6: 175 (1590: kiettellin); kitlen SAHLSTEDT 1773 WIDEGREN (1788)); pl. -kittlar ((†) -elar (-ellar) BoupptSthm 9/12 1671 (: kättelar), BoupptVäxjö 1828 (: kaffe kittellar); -tler G1R 18: 155 (1546: Ketzler), Kockeb. A 2 b (1650: Kiettler)); förr äv. KÄTTIL, r. l. m.; best. -ilen (SvOrds. B 4 a 1604, GRANLUND Ordspr. (c. 1880)) l. -iln (HWASSER VSkr. 2: 368 (1851)); pl. -ilar (Boupptväxjö 1826, Därs. 1871. ( gedel- 1553 (finl.). kedell 1549. kedill 1549. kessell 1661 (Bryggakessell). ketel(l) (kethell) 1563 (: Kethell rinnger) – c. 1755. ketil(l) 1528–1835 (: ketilhatt). kettel(l) 1555 (: kettell trumber) – 1872. kettil(l) 1538–1871 (: kettilar, pl.). ketzel (kettzell) 1562 (: kettzell lappar)– 1739. klethell 1589 (: kiethellenn, sg. best.. klettel(l) 1590 (: kiettellin sg. best.)– 1784. kiettil(l) 1590–1744 (: kiettillfoth). kietzel-(l) 1673. kitel 1729. kittel 1642 (: kittelbryggerij), 1690 osv. kittil(l) 1594 (: Eldz kittill) – 1871 (: Soppkittil). kiässell 1661. klätel(l) 1618–1684 (: Kiäre kiätel). kiætil 1527. klättel(l) 1672 (: Messingzkiättel) – 1772. klättil 1665–1670. kjettel 1697 (: Kjettel-hammar) – 1807 (: kjettelen sg. best.). kätel(l) 1541–1712. kätiill (-ij-) 1554 (: kætiill ringh) – c. 1580. kätil(l) 1538 – c. 1755. kätte(ll) 1525–1890. kättil(l) (kæ-) 1525–1885 (: kopparkättil). kätäll 1628 (: funte kätäll). – pl. kesl- 1629. kessl- 1594–1630. ketl- 1629–1755. kettl- 1541–1883. ketsl- (ketzl-) 1541–1732. kettsl- (kettzl-) 1527–1633. kletl- 1753. kiettl- 1650–1734. kiettzl- 1583. kietzl- 1614–1673. kitl- 1773–1788. kittl- c. 1745 osv. kiätl- 1661–1679 (: offerkiätlarna). kiättl- 1697–1745. kiätzl- 1540–1555. kjetl- 1697–1794. kjettl- 1815. käti 1603–1676. kätti- 1635–1858 (: kaffekättlar). kätzl- 1541–1622. kättzl- 1560. – i ssgr: kedz(s)la-, -e- 1546 (: kedzsle koppar) – 1556 (: kedzsle ring). kesle- 1548 (: Keslekopper). kettle- 1642 (: Kettlebryggerij) – 1648 (: Kettlebryggerij). kettzle- 1549 (: kettzlebötar) – 1576 (: kettzle plåtter). ketzla-, -e- 1538 (: ketzlasmedh) – 1639 (: Ketzlefoten). kietla- 1539 (: kietla kuper). kletzia-, -e- 1539 (: Kietzla kåp[er]) – 1666 (: Kietzlebleck). kitzla- 1637 (: Kitzla ringar). klättzle- 1710 (: Kiättzlep[änninga]r). kädzle- 1556 (: kädzleringar). käsle- 1584 (: käsle koppers plåtter). kätla-, -e- 1648 (: kätle bryggerij) – 1681 (: Kätlagrepr). kättle- 1639 (: Kättle-Bryggeri) – 1685 (: Kättle-penningarne). kättzla-, -e- 1566 (: kättzleringer) – 1638 (: kättzlaringlar). kätzle- (-ts-) 1529 (: kätzleringar) – 1633 (: Kätzle Kåppar)) 1926)). – Övergången ä ˃ i beror på samvärkan av det föreg. palat. k o. det efterfölj. i-ljudet; jfr KOCK SvLjudh. 1: 228 f. 1906. Formerna med -tsl- o. -ssl- ha utvecklats i pl. o. ss. förled i ssgr av typerna kittla-, kittle- gm den i mellansv. o. nordsv. dial. vanliga övergången tl ˃ tsl ˃ ssl (jfr KITSLA v.²,)] 1) i eg. bem.: (vanl. större) kärl av metall (numera i sht järn l. koppar) med vanl. cirkelformig omkrets o. konkav l. flat botten, vanl. jämförelsevis djupt, med l. utan lock o. med l. utan handtag l. grepe, i allm. avsett för upphettning l. kokning av en vätska (vid matlagning bryggning, tvätt, färgning o. varjehanda andra tekniska förfaranden); i vissa fall äv. om för liknande ändamål avsedda kärl av annan form (t. ex. kaffel. tekittel, i tekniken använda kokkärl o. d.); i sht förr äv. allmännare: kokkärl, panna, gryta o. d.; förr ngn gg äv. om (förvarings)kärl av annat material, t. ex. lera o. d. En stor kittel rym- mande en hektoliter. Immurad kittel, kittel som är fastmurad i en ugn (med elden omedelbart under kitteln). Koka i kittel. Sätta kitteln på spisen. Tillvärka, förr äv. vygga, slå kittlar. Laga, förr äv. lappa l. flicka en kittel. 1 bryggepanna och een kättil om xv marker. KyrkohÅ 1920 – 21, s. 261 (1525). Bygge Ketzler. G1R 18: 155 1546. Slå ketzlar. Därs. 25 339 (1555). Kätell 4 ℔. Vg- FmT III. 3–4: Bil. 2 s. 30 (i handl. fr. 1583. 1 Kättill medh fattan (dvs. grepe) om. BtÅbOH I. 8: 216 1636. Tå skall ../ Sindas i ketlar oc grytorne mång, samt stekas i pannor. BrölBesw. 157 (c. (1670). När han för tw åhr- sedhan hadhe warit i Masko hooss Taimå Mathias att lappa hans kätlar. ConsAcAboP 4: 73 (1672). En stor järngryta eller kiättell. NH XVIII. 4: 73 (1714). De gamble Israeliter.. hafva brukat store kietlar och kiäril af ler eller lerkar. KIELLBERG KonstnHandtv. KakelKrik. 3 1753. Flikka en ketel. SCHULTZE Ordb. 2363 (c. (1755). En Kettil med Lock. NoupptVäxjö (1845). Färgarnes kittlar. EkonS 2: 277 (1897). RUHE Hurley Vild. 283 (1928). jfr BECK-, BET-, BLY-, BRYGG-, BYK-, ELD-, FISK-, FÄRG-, HÄX-, JÅRN-, KAFF-, KOK-, KOPPAR-, LUT-, MJÖD-, MÄSSINGS-, OFFER-, OLJE-, OST-, SALPETER., SOCKER-, SOPP-, SYLT-, SÅS-, TE-, TJÄR(E)-, TRAN-, TVÅL-, TVÄTT-, VAX-, VÖRT-, ÖS-KITTEL m. fl. – särsk. a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt, t. ex.: Wee tigh så suart tu är sade gryton till kätilen. SvOrd. C 7 a 1604; jfr GRUBB 338 (1665). När Krwkan tötes medh Kiättilen, så får hon wist en knäck. GRUBB 592 (1665). Käre Kättil smitta icke Grytan. DENS. 441; jfr RHODIN Ordspr. 86 (1807). b) (†) i uttr. hugga, taga till kiltels o. d. Jägarna borde föröda högdjuren) motteligen, och icke tage så rundeligen till kettils aff thom (dvs. fylla grytorna med dem), som nw skeer. G1R 12: 116 1538. Han hugger stort (dvs. delar i stora stycken) til Ketils (dvs. till kokningen). VERELIUS 45 1681. c) med inbegrepp av l. med huvudsaklig tanke på innehållet i kitteln; i sht i uttr. som tala om kitteln ss. varm, kokande o. d.; äv. övergående till måttsbeteckning: så mycket (av ngt) som rymmes i en kittel. kitteln kokar (över). En kokande (sjudande) kittel. En kittel (full) med hett vatten. Vthaff hans (dvs. Leviatans) näso gåår röök, såsom vthaff heta grytor och ketzlar. Job 41: 11 (Bib. (1541). Heta kittel, sjud och bubbla! HAGBERG Shakep. 9: 274 (1850). kon erbjöd sig.. att ge dem ett par kittlar kaffe. VINBERG Barb. 116 (1926). d) (†) bäcken; skål. Fyratiyo Bath gingo vthi huar kätelen. 1Kon. 7: 38 (Bib. 1541, Bib. 1917: vart bäcken). 1 Nattstoohl utan Kiettel. BoupptSthm 1676, s. 1084 a. NILSSON Ur. 2: 18 1862; efter 2Krön. 4: 6 (Bib. 1703. jfr FUNT-, VIGVATTENS-KITTEL. e) (†) om ångpanna. RUUTH PVetA 1813, s. 26 ÅSTRAND 1855. – jfr ÅNG-KITTEL. f) (†) koll. l. ss. ett slags ämnesnamn. 1 Lispund nygiord Kiettel.. 1 Lispund gammal Kiettel. OrdnLilleTull. 1638, s. A 3 a. 2) i överförda o. bildl. anv. a) (i sht i fackspr.; jfr dock nedan) mer l. mindre cirkelrund, djup nedsänkning i bärg- l. jordyta o. d.; särsk. dels (folkligt o. i fackspr.) om "jättegryta", dels (i fackspr.) om kitteldal. Runda Kättlar i Bärg ingraffne,.. ther fordom någon dyrkan hafwer warit. JHADORPH i Placat 28/4 (1676). Vi skåda (då vi betrakta månen genom en tub) ned i stora kittlar, omgifna af höga, hrant stupande väggar. UB 2: 315 (1873). Inona den bömiska kitteln upprinner Elbe. 2NF 7: 1073 1907. Fennia XLVI. 1: 3 (1925; om "jättegryta"). jfr BÄRG-, DALKITTEL. b) (†) mil. nedgrävt batteri för mörsare; mörsarvärn. Kettlar för 24 mörsare. LOENBOM Stenbock 4: 132 (1765). TÖRNGREN Artill. 1: 111 (1794). c) (mindre br.) jäg. i fråga om s. k. konstgryt: kammare (håla l. trumma) där flera olika gångar sammanlöpa. SvKennelklT 1903, s. 25. 2NF 10: 451 1908. d) (†) bärgv. fundament i form av en timrad kista för fotlaget till stocktappen (nålen) vid hästvind. RINMAN 1788. e) (numera föga br.) spelt. i fråga om biljardspel: med kritstreck markerad halvcirkelformig del av biljardbordet varifrån utspelningen sker i vissa spel; jfr BILJARD-KITTEL. HBiblSällsk. 2: 96 (1839). LUNDEQUIST KonstSpel. 1: 30 (1846; i fråga om "billard à la guerre"). WILSON Spelb. 84 (1888; i fråga om karambollspelen.) f) i bildl. anv.; särsk., ofta i uttr. sjudande l. kokande kittel o. d., dels om bubblande l. häftigt upprört vatten, dels om (ställe där det råder en) intensiv, myllrande trafik o. dyl. l. om en myllrande (o. larmande) människomassa, dles slutligen om ngt som befinner sig i ett tillstånd av stark oro l. förvirring l. "jäsning" o. d.; jfr HÄX-KITTEL. Havet var en enda sjudande kittel. Lågorna flämta som ur Vesuvii kittel. STURZEN-BECKER 5: 107 (1850, 1862). Femhundrasjutton man var blott en droppe i den sjudande kittel, hufvudstaden (dvs. Paris) utgjorde. JANSON Segr. 17 (1913). Asien efter världskriget är .. i många hänseenden en sjudande kittel. ESSÉN Eur. 69 (1926). : (†): (†): (†): (†):