AND an⁴d, sbst.¹, f.||ig. l. r. (m. i bet. 1 a BÖTTIGER 1: 269 (1856), i bet. 1 c AHB 105: 11 (1880); jfr E. H. TEGNÉR i 3 SAH 6: 245 (1891)); best. -en; pl. änder än⁴der (ä'nder WESTE) (ander SCHMEDEMAN Just. 264 1647; sannol. felaktigt)); best. pl. -erna ((†) ändren LUCIDOR Hel. P p 3 a (c. 1674), BELLMAN 2: 107 (1783)). (ånd SCHRODERUS Hoflefv. 56 (1629), Lex.Linc. (1640), SALBERG 98 (1696)) [fsv. and; jfr d., nor. and, isl. ǫnd, mnt. ant, fht. anat, anit, t. ente, lat. anas, gen. -atis; se för öfr.
TAMM]
[AND.sbst1 1]
1) simfågelsläktet Anas Lin.; individ af nämnda släkte. Var. rer. 54 (
1538).
Ånden snattrar. SCHRODERUS Hoflefv. 56 (
1629).
I viken synas hvita änder, / Simmande i land. / Med halsen krökt, sig ankan vänder / På den hvita sand. BELLMAN 5:
269 (
1787); jfr
anm. De härvid
(dvs. vid en i Frankrike bruklig sjöfågelsjakt) brukliga lockfåglarne äro antingen tama änder, eller förra året fångade vildänder.
SVEDERUS Jagt 267 (
1832); jfr
TAM-AND. Slägtet And, Anas (L.). Näbb bredt; hals kort; fötter låga; baktå utan bred simflik.
KINBERG hos
SUNDEVALL Sv. fogl. 1306 (
1886).
jfr: Thet säges, at i Norrige fins ett särdeles slags Änder, som växa på Trä. ÖDMAN Bahusl. 41 (
1746); jfr
OLAUS MAGNUS 19: 9; se för öfr.
STOCK-AND. –
Särsk. [AND.sbst1 1.a]
a) motsatt ANKA, om de vilda arterna o. varieteterna af nämnda släkte. Dyka som en and. Huar (dvs. om) i kwnne öffwerkome .. någre gode fuglefengere. och besynnerlige the ther kwnne fångo .. ender. G. I:s reg. 11: 211 (
1536).
VERELIUS Herv. 150 (
1672).
LINNÉ Öl. 256 (
1745).
Sjöar simmar han (dvs. den älskande) som anden öfver. RUNEBERG 2: 20 (
1835).
Anden förblef orörd, men bestämdes .. till matsäck för följande dagen. BREMER Grann. 2: 174 (
1837).
Se, der flög en and ur vassen opp. A. GRAFSTRÖM 2: 207 (
1848.
1864).
En and / Hörs blott i träsket snattra. WENNERBEBG 2: 32 (
1848, 1882). Anden har .. i Norge minskats under de senare åren.
Jägaren 1897, 2:
245. jfr
BLÄS-,
BRAMIN-,
BRUD-,
GRÄS-,
HUS-,
KRICK-,
KRYP-,
LOCK-,
LÄFFEL-,
MYSK-,
PRAKT-,
SIM-,
SKED-,
SNATTER-,
SPEGEL-,
SPJUT-,
STJÄRT-,
VI-,
VILD-AND m. fl.
[AND.sbst1 1.b]
b) ingående i benämningen på vissa utifrån införda ankraser (af hvilka möjl. några egentligen höra till
2.
Turckiska änder. ÖDMAN Bahusl. 41 (
1746).
En brasiliansk ankart, den s. k. myskanden (Anas moschata), .. är .. tam och tämligen utbredd i Europa under namn af "turkisk and". SMITT i NF 1: 790 (
1876).
[AND.sbst1 1.c]
c) (
knappast br.)
om ett slags fyrverkeripjes. Den simmande och dykande anden. AHB 105: 10 (
1880). – jfr
VATTEN-DYKARE. till
1. I södra Sv. begagnas
and (i sht i pl. o. i folkspråket) ännu ofta om de hemtamda andvarieteterna
[jfr d. and i samma bet.]
. jfr: Den skånska (mat-)rätten "sprängda änder". MÖLLER Jordbr. 112 (
1881).
jfr äfv. -GÅRD, -VAKTARE. Eljest har i denna bet. ANKA varit vanligt ända sedan 1600-talet o. nästan utträngt and utom i sådana anv., där släktskapen med de vilda varieteterna står klar för medvetandet. [AND.sbst1 2]
2) (mest i ssgr o. zool.) gm utvidgning af 1: andartad simfågel; andfågel. A. R.
MARTIN i
VetAH 19: 313 1758;
om ejdern).
Denna stora och präktiga and (dvs. grafanden) är den enda i sitt slägte, som hos oss ständigt vistas vid .. hafvet. NILSSON Fauna II. 2: 416 (
1835,
1858)
Hvithöfdade anden (Fuligula leucocephala). WAHLSTRÖM Brehm 2: 523 (
1875).
Dessa änders (dvs. dykändernas) förmåga att dyka är utomordentligt stor THÉEL i NF 4: 54 (
1880). – jfr
BERG-,
BRUN-,
DYK-,
HÄGER-,
KOPPAR-,
KRYP-,
MYSK-,
NIL-,
NUNNE-,
ORR-,
RODER-,
RÄF-,
STRÖM-,
SVART-,
VIP-,
ÅR-,
ÄNKE-AND m. fl.
Ssgr(i allm. till
1 a):
A
–
AND-ARTAD ~²⁰. De Andartade (sinfåglarna.) SUNDEVALL Zool. 91 1864;
om familjen anatinæ).
–
AND-BÖSSA ~²⁰. KÄLLSTRÖM 81 (
1850,
1861)
–
AND-DAMMUSSLA ~⁰~²⁰. musslan Anodonta anatina. THÉEL i NF 3: 829 (
1879).
–
AND-DUN ~². ROTHOF 17 (
1762).
–
AND-FAMILJ ~⁰². i sht zool.: And-familjen (Anatidæ). SMITT i NF 1: 700 (
1876).
–
AND-FJÄDER ~²⁰. ROTHOF 17 (
1762).
–
AND-FLOCK ~², r. NYDERG 2: 103 (
1822,
1832)
DS (L) 1894,
nr 219, s. 1.
–
AND-FÅGEL ~²⁰. Boscas .. Itt slagz And Foghel, Fortassis. Årter eller Ancker. Lex.Linc. (
1640).
särsk.
[AND-FÅGEL.ssg 1]
1) [jfr nt. antvogel, t. entvogel]
(
†)
== AND 1. Andfoglar och Ancker .. fräta mehr än the wärde äro.
RISINGH Landb. 76 1671;
möjl. särsk. om ankbonde).
En Räf med And-Fogel i mun. HÜLPHERS Norrl. 2: 23 (
1775).
[AND-FÅGEL.ssg 2]
2) allmännare: fågel af den familj l. ordning, för hvilken anden utgör typ. Skedanden .. hör till sötvattensandfoglarnas underfamilj (Anatini), de brednäbbade andfoglarnas familj (Anatidæ), andfoglarnas ordning (Lamellirostres). SUNDSTRÖM i NF 9: 974 (
1885).
–
AND-FÅNGST ~². WAHLSTRÖM Brehm 2: 515 (
1875).
–
AND-FÄNGE ~²⁰. LIND (
1749,
under entenfang).
–
AND-HAFRE ~²⁰. [AND-HAFRE.ssg 1]
1) == -MAT. FRIES Ordb. (
c. 1870).
[AND-HAFRE.ssg 2]
2) [jfr nor. andgræs, sv. dial. gåshafre om ifrågavarande växt (se JENSSEN-TUSCH)]
, gräsarten Glyceria fluitans R. Br.? Den så kallade andhafran .., hvars ax de (dvs. änderna) nedböja för att åtkomma fröet. SVEDERUS Jagt 266 (
1832).
–
AND-HAGEL ~²⁰, SCHULTZE Ordb. 1707 (c. 1755). SAOB (
1870).
–
AND-HUND ~² jäg. DALIN Fr. o. sv. lex. (
1842,
under canard).
–
AND-HVAL ~². [jfr isl. andarnefja]
näbbhvalen Hyperoodon borealis. NILSSON Fauna 1: 627 (
1847).
–
AND-ISTER ~²⁰. ( ande- B. OLAVI 85 a (1578), FORSIUS Min. 63 (c. 1613))
–
AND-JÄGARE ~²⁰⁰. DALIN Fr. o. sv. lex. (
1842,
under canardier).
–
AND-KOJA ~²⁰. koja, hvari andjägaren lurar på sitt villebråd. DALIN (
1850).
–
AND-KULL ~². SÄTHERBERG 1: 147 (
1838,
1862)
–
AND-KÖTT ~². ROTHOF 17 (
1762).
–
AND-MARK ~². jaktmark, som är rik på änder. BOVALLIUS Resa 450 (
1887).
–
AND-MAT ~². vattenväxten Lemna Lin. (andemate FRANCKENIUS C 2 b
1659;
trol. felaktigt; jfr -NATE)) BROMELIUS 56 (
1694).
LINNÉ Fl. sv. 321 (
1755).
FRIES Ordb. (
c. 1870).
–
AND-NATE ~²⁰. ( ande-) == föreg. Wasser-Linsen .. (Pfützenmosz) ande-nate, kjärr-måse. LIND (
1749).
–
AND-PIPA ~²⁰. pipa, afsedd att härma andhonans läte i syfte att locka andrakar. SVEDERUS Jagt 261 (
1832).
–
AND-SJÖ ~²⁰. C. KJELLIN i
Jägaren 1897, 2:
47. –
AND-SLÄKTE(T) ~²⁰. simfågelsläktet Anas. NILSSON Fauna II. 2: 412 (
1835,
1858) vidsträcktare:
ÖDMANN i
VetANH 4: 314 (
1783).
–
AND-STRÄCK ~². ställe, där änder pläga flyga fram o. med fördel kunna jagas. SD (L) 1894,
nr 219, s. 1.
–
AND-STORMFÅGEL ~⁰²⁰. stormfågeln Prion vittatus. WAHLSTRÖM Brehm 2: 541 (
1875).
– (jfr
anm. till
1)
AND-VAKTARE ~²⁰⁰. (ånde- Lex.Linc. (
1640).
ånda- Därs. (under anatarius)) (föga br.)
–
AND-ÄGG ~². (ånd- I. ERICI 1:117 (
c. 1640))
LIND (
1749,
under enteney).
SVEDERUS Jagt 322 (
1832).
B
:
C
: