[af t. anhalt; jfr HALT sbst.]
).
).
.
).
, s.
. – bildl.
).
Ssgr [ej bildade af det sent uppträdande ANHALT, utan utgående omedelbart l. medelbart från t. förebilder]
(motsv. 2): A
[jfr t. anhalt(e)punkt, -stelle, af anhalten]
: –
ANHALT-STATION ³⁰~ l. ³¹~⁰². station, där kortare uppehåll göres; särsk. om hållplats vid järnväg o. d.; mindre station, afsedd för passagerares af
- o. påstigning (i allm. ej för inl. urlastning af gods); jfr
B. THOMÉE Ill. Sv. 214 (
1866).
NF 19 (
1895).
bildl. STAHRE Vindspel 7 (
1878).
För många .. var .. det akademiska medborgarskapet endast att anse såsom en nödvändig anhaltstation på vägen ut- i lifvet. E. C. TEGNÉR i SDS 1897,
nr 482 s. 1.
B
[jfr t. anhaltspunkt]
; –
ANHALTS-PLATS ³⁰~ l. ³²~². hållplats vid järnväg o. d. Tekn. tidskr. 1889,
s. 207. i allm. om ställe, där ett kort uppehåll göres: Vår första anhaltsplats
(under sjöresan) var staden Naupaktos.
WACHTMEISTER Medelh.-skizzer 79 (
1884).
–
ANHALTS-PLATTFORM ~⁰² l. ~²⁰ järnv. Jernvägen från Lund till Trelleborg, hvilken vid hospitalet har en anhaltsplatform.
Tekn. tidskr. 1883,
s. 69.
–
ANHALTS-STATION ~⁰². jfr A. Ill. Sv. 1: 100 (
1873,
1882) jfr: Samme slags språkvänner, som hafva intet, om ej en tyst insaga, att ställa i vägen för "anhaltsstation", "snälltåg".., "rails"
(o. d.). V. RYDBERG i
Sv. tidskr. 1873,
s. 528.