ANBRINGAN f. (†) vbalsbst. af föreg.; särsk. motsv. d. o. 2, konkretare: framställning, anförande, hemställan; ärende. Förr än hans Kongl. Maijst. sig på bemälte Kånungars anbrinran (om afslutande af förbund) förklarar. HSH 2: 81 (1629). Sendebudens mundtlige och skrifftlige anbringan. Svar på thet danske manif. 5 Aug. 1644, s. P 4 a (1636). Deras (dvs. de rysken deputerades) anbringan var, at anhålla om Fred. NORDBERG 2: 192 (1740).