ANDFALLEN l. ANFALLEN adj.; -llet; -llna; -linare. p. pf. af FALLA; jfr finl. dial. anfallas, anfallin (Nyland 1: 4); jfr äfv. fr. évaporé, ryska vydochlyj] (bl. i Finl.) om dryck (i sht öl l. svagdricka): som mist sin kraft, som förlorat musten, afslagen, dufven, fadd; jfr ANDLÖS 4. GEITLIN Ry. lex. (1833, under vydochlyj). Andfallen, se anfallen. EUROPÆUS (1852). Bli a(ndfallen) .., göra a(ndfallen). HAHNSSON (1884). Anfallen. LERCHE Ry.-sv. ordb. (1896, under vydochlyj). – bildl. Andfallen, murken var dessutom staten. CYGNÆUS 10: 288 (1854). Skrifformen anfallen, som ansluter sig till det hvardagliga uttalet, torde hafva vunnit insteg i litteraturen särskildt därför, att ordets samband med ANDE icke uppfattats, medan i stället an- associerats med det vanliga verbalprefixet AN-; se AN-, prefix¹; jfr särsk. ANKOMMEN.