ANDTÄPPA an³d~täp²a, hvard. an³~, sbst.¹, r. l. f.; best. -an; pl. -or. (an, se under ssgn) IHRE Dial. lex.), antäppa (anf. från Södermanl. o. Nerike, RIETZ 12) samt ssgrna andtäppegärdsgård (RIETZ), andtäppegärdsle (IHRE); af AND, sbst.², o. TÄPPA i bet. litet inhägnadt land; sannol. eg. täppa, på hvilken man arbetar l. där man tager skörd (i motsats till trädesjorden)] (i bygdemålsfärgad framställning) särskild inhägnad (på trädesjord) för odling af äter, rofvor o. d.; ärttäppa. Såkallad "andtäppa" intagen å trädesjorden. Läsn. f. folket 1859, s. 187.